Belzhar: Meg Wolitzer

Bild lånad från adlibris

Belzhar handlar om Jam (Jamaica) vars pojkvän dog för ett år sedan, Jam sörjer fortfarande så till den grad att hennes föräldrar och psykolog till slut inte ser någon annan utväg än att skicka iväg en henne till en specialskola för intelligenta, men ömtåliga ungdomar.

Vi får inte reda på mycket mer om hennes skolgång på internatet än att hon går i "Special Topics in English", en mytomspunnen kurs där läraren handplockar en handfull elever varje termin och där den lilla gruppen sedan går omkring och pratar om hur livsomvälvande det är att gå där till alla andra elevers nyfikenhet. De fyra elever som går kursen med Jam har alla traumatiska upplevelser i bagaget och när de allihop får samma typ av mystiska upplevelser så knyts banden allt hårdare mellan dem.

Omdöme: En okej bok, men jag hade väntat mig något mer efter att ha läst följande i recensionen på bokhora: ååååh, åh? åh?! åh! ååååh. Visst fanns det ett par totala tappa hakan-ögonblick, men jag var aldrig riktigt fångad i historien och jag föll inte helt för Jam och hennes besatthet och ältande av sin döde pojkvän. Det fanns klasskamrater som jag tror att jag skulle ha kunnat tycka mycket om (Casey! Sierra!), men jag känner inte att jag får lära känna dem ordentligt. Jag hade också velat läsa mer om internatlivet överhuvudtaget, som kvällsaktiviteter, konflikter (för det är så väldigt rart i boken) och att bo med en okänd rumskompis, det känns lite som en bortslösad miljö. Slutligen hade jag också gärna läst mer om Jams lillebror där det fanns en upptakt till en intressant historia som man sedan inte fick något slut på.

Störde mig på ett par saker, dels att Jam naturligtvis kan sjunga, blir lite för Godnatt Mr. Tom-gulligt, och dels när slutet kommer och man inser att *Spoiler, markera för att läsa* Jam inte bara sörjer, hon har för fan en hel diagnos. Räcker det med en termin på internat för att bota det? Och om det finns någon bakgrund till diagnosen, typ barndomstrauma, hade jag gärna läst den.

Jag gillar språket i boken och jag gillar mrs. Q, med hennes sökande efter en exakthet i orden. Jag blev också nyfiken på Sylvia Plath, författaren de diskuterar under terminen, och funderar på att kanske plocka upp något av henne.