Det sötaste vi har: Ann Fernholm

Bild lånad från adlibris

I inledningen av Det sötaste vi har står det om hur olika vi resonerar när det gäller barns respektive djurs matvanor. Att vi skulle börja prata om djurmisshandel om vi matade våra hundar med socker lika ofta som vi gör med våra barn, samtidigt som de som försöker dra ner på sockret till sina barn ofta hör att det är synd om barnen, visst måste man väl få unna sig ibland. Problemet är väl att det där "ibland" inträffar väldigt ofta för de flesta av oss nu för tiden.

Det är en bok som framför allt handlar om socker och till viss del vitt mjöl och vad det gör med växande kroppar. Det handlar om bland annat om tidig pubertet, karies (som intressant nog inte blev vanligt förrän tidigt 1900-tal, på stenåldern hade de bra tänder utan vare sig tandborste eller tandkräm), astma, epilepsi och diabetes.

Det står tydligt vilka belägg som finns för vissa teorier och det står också när det är slutsatser som dragits från undersökningar som inte är klara eller som har gällt ett annat ämne. Fernholm kopplar det sedan till hur man kan tänka när det gäller barn och hur hon själv gör med sina barn, komplett med recept med mindre socker.

Det är en ganska lättläst bok, men med tillräckligt med fakta och hänvisningar till forskning för att vara trovärdigt och jag gillar hur tydlig hon är med vad som finns bevisat och vad som ännu är teorier. I början av boken kommer ett kapitel om sockerförsöket på Vipeholms sjukhus som pågick under sent 40-, tidigt 50-tal. Hur man i princip tvångsmatade de "sinnessvaga och omdömeslösa" patienterna med otroliga mängder socker för att se om det var det som hålen kom ifrån (man försökte skydda tänderna med vitaminer först, men fick inget bra resultat). Och det som gjorde mig mest arg, som vanligt, var hur industrin sedan inte ville kännas vid resultatet...

En bra och intressant bok, men har man inga barn skulle jag i första hand rekommendera att man läser hennes Ett sötare blod.