Attachments: Rainbow Rowell

Bild lånad från adlibris

Attachments handlar framför allt om Lincoln som bor hemma hos sin mamma och fortfarande funderar över flickvännen han hade på high school. Han arbetar på it-säkerhetsavdelningen på en tidning vilket innebär att han läser flaggade mejl (t.ex. p.g.a. svordomar) som de anställda skickar och det är inte ett jobb han är stolt över.

Bland mejlväxlingarna återkommer två namn, väninnorna Beth och Jennifer, och han börjar vänta på deras nästa mejl ungefär som man väntar på nästa del i en tv-serie. De mejlar varandra om sina liv med funderingar på att skaffa barn, hur livet med pojkvännen är just nu och hur det känns att gå på ens yngre systers bröllop. De skriver så ofta att Lincoln tycker att han känner dem och han faller för den ena av dem och börjar söka sig upp mot hennes avdelning bara för att få vara nära. Att verkligen presentera sig är dock otänkbart. Inte bara är han blyg, men att öppna med att han sitter och läser hennes privata mejl känns otänkbart.

Omdöme: Gillar den här! Det är en ganska förutsägbar historia, men vägen till slutet är så charmig att det inte gör något. Den är rolig och tragisk om vartannat, ibland fnissar jag högt på bussen och andra stunder så sitter en liten klump i halsgropen. Personerna vi får lära känna är allihop karaktärer man kan tycka om, samtidigt som ingen av dem är felfri vilket är väldigt skönt. Minst felfri av dem alla är nog Lincoln som jag i början av boken skulle gett diagnosen depression eftersom han är så totalt viljelös. Saker händer honom, han är inte nöjd, han har inga höga tankar om sig själv, men han har samtidigt inget som helst driv till att förändra det och han kan inte ens bestämma sig för hur han skulle vilja att det var. Jag kan tyvärr känna igen det från yngre år och det kanske är därifrån som klumpen kommer.

Avslutar med ett av ställena som fick mig att fnissa. Lincoln ska hjälpa en tjej på kontoret med datorproblem: "That's an easy fix" he said leaning over to take her mouse. Her hand was still there. Both of their hands jumped, and he felt himself blushing. If this was how he acted around a girl he wasn't at all attracted to, how would he act if he ever had to fix X's computer? He might throw up on her.

En smakbit från början av läsningen skrev jag här.