Bild lånad från adlibris |
Gamache och hans närmaste man Jean-Guy Beauvoir tar sig till klostret och börjar nysta i gamla motsättningar och relationer när de får ett oväntat besök i form av polischefen Francouer. Francouer och Gamache har ett minst sagt ansträngt förhållande (Francoeur avskyr Gamache som pesten) och det blir tydligt att vad än Francouer använder som svepskäl så har han en plan för att förstöra för Gamache.
Omdöme: Jag tycket om den här. Miljöskildringarna gör att jag kan se det lilla klostret med sina långa korridorer och stängda trädgårdar framför mig och jag gillar hur Gamache och Beauvoir ser samma saker, men upplever de totalt olika (jag är som Beauvoir är jag rädd).
Det är en stillsam miljö, med en stillsam kriminalinspektör som löser sina fall genom eftertänksamma samtal med de i omgivningen och när det till det läggs förklaringar om musik och klosterhistoria så blir det i mångt och mycket en långsam bok. Men det är så välskrivet att det inte gör så mycket.
Francouers ankomst är det som gör att boken får lite nerv, det är en mästermanipulatör man får se i arbete och jag förvånas över hur långt han är villig att gå. Men det är samtidigt inte en helt logisk utveckling. Jag har svårt att se hur en polischef kan rättfärdiga att åka iväg flera dagar till ett ställe nästan helt utan kommunikationer då hans bästa utredare redan är på plats och hur han sedan gör sitt bästa för att sätta käppar i hjulet för utredningen, även om han vill förstöra för Gamache.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)