 |
| Bild lånad från adlibris |
I andra delen av boken får vi istället följa råttan Roscuro som bor i fängelsehålorna och som får lära sig att inte sukta efter färger och ljus eftersom det är andras lidande som är njutning för sanna råttor. Han gör ett försök att tillfredsställa sina innersta önskningar om ljuset och världen utanför fängelsehålorna, men väcker så mycket avsky och förakt när människorna ser honom att han beslutar sig för att hämnas.
Del tre handlar om Miggery Sow, en flicka döpt efter pappans favoritgris. När det blir ont om mat och pengar säljs hon och får slita ont och bli slagen hos en fåraherde. En dag får hon se prinsessan rida över ett fält och blir som förtrollad. Så vill hon också vara, precis som prinsessan.
I fjärde delen av boken så flätas slutligen alla historier samman när Roscuro och Miggery rövar bort prinsessan och Desperaux riskerar livet för att rädda henne.
Omdöme: En bra bok med mycket vackert språk och en njutning i orden. Historien är lite udda upplagd, speciellt för en barnbok, med de olika karaktärernas historier som överlappar varandra och stundtals med direkt tilltal till den "kära läsaren". Vackra svartvita illustrationer fanns med, men de kom ganska glest.
Det är en historia om mod och kärlek, om hjältemod och sorg, förlåtelse och lojalitet. Bitvis är den ganska rå, med förtvivlan, illvilliga planer, aga och hårda ord, men boken känns ändå aldrig för brutal för målgruppen. Den är allvarligare än många andra böcker och slutet är lite tveksamt lyckligt, vilket gör att jag tycker om den mer.
Jag hade den här som högläsningsbok för en andraklass och den röstades fram som årets bästa högläsningsbok innan sommarlovet (ett faktum som nog påverkades av att det var en av de sista vi läste under året, de böckerna brukar få lite extra många röster). Den är ganska tjock, så om den ska användas som högläsning så skulle jag nog inte ta den under våren när lov-, studie- och utflyktsdagar gör att det blir många avbrott, tror den hade vunnit på att läsas mer koncentrerat under kortare tid.
Det låter som en väldigt bra bok :) Tack för tipset!
SvaraRaderaDet är det, speciellt om man har barn i närheten :)
RaderaTackar för denna recension. Jag tycker en sak bör förtydligas än mer: Detta är en mörk bok, ej lämplig för de flesta barn under 8-9.
SvaraRaderaPå vårt bibliotek står denna bok i högläsningsdelen, barn för 6-9 år. Vet inte varför. Kanske har bibliotekarierna gått på recensioner, där man underlåtit att notera hur mörk den är och hur hemska saker som utspelar sig.
Jag är inte känslig, vi har läst i stort sett alla Astrid Lindgren för vårt barn innan innan hon var fyra. Tyvärr litar jag på bibliotekens kategorisering. I detta fallet var jag inte helt nöjd med att läsa om hur en förälder lämnade och sålde sitt barn, för min sexåring.
Tror det had hjälpt många om de får veta hur mörk sagan är. Tackar för att du poängterade att du använt den för en andraklass.
Ålderskategoriseringar är ett ganska trubbigt sätt att dela in böcker tycker jag så jag brukar ta dem med en nypa salt. På adlibris så sätter de samma bok som 9-12... Vilka barn den passar kan säkert se olika ut, men med tanke på mina elevers höga betyg så drogs de väl lite åt just det mörka i boken och jag tror att det är viktigt att inte rygga för mycket för tunga ämnen bara för att man läser för barn, men man måste naturligtvis känna av sin publik.
RaderaLäser alltid mina högläsningsböcker själv först, så att jag vet vad jag har att vänta mig, för det blir jobbigt när man kommit halvvägs in i en historia och man märker att det känns fel.