söndag 21 december 2014

Skymningssång i Kalahari: Lasse Berg

Skymningssång i Kalahari : Hur människan bytte tillvaro
Bild lånad från adlibris
Skymningssång i Kalahari av Lasse Berg är en bok som skriver om människans historia och människans natur. Den börjar med att redogöra för det man vet/tror om livet som nomadiserande jägar- och samlarfolk, det blir en kombination av San-folkets liv och evolutionsteori under Afrikas sol. Under lång tid håller sig människorna där, samarbetandes och pratandes i ett jämlikt samhälle där alla är lika mycket värda och arbetsinsatsen hålls till runt två timmars maklig promenad om dagen.

Sedan följer utvandring av en liten grupp människor över Röda Havet och vi börjar spridas över jorden. Med klimatförändringar blir jaktbytena färre och jordbruket tar fart. Därefter blir det mesta värre. Nu introduceras förslitningsskador, karies, våld mellan grupper, könsdiskriminering, epidemier och överdrivet ägande. Naturligtvis finns det bra saker också, som skriftspråk, men det känns som att mänskligheten förlorade på ändringen och det är inte förrän de sista decennierna som mänskligheten i stort börjat få det bättre. Det är en faktaspäckad text som binder samman personliga redogörelser med genetik, antropologi, psykologi och arkeologi. Det är intressant nästan hela tiden, även om jag blir lite trött när varenda en (känns det som) av de gamla stadscivilisationerna ska gås igenom - så olika är de inte.

Min favoritdel är den sista tredjedelen där människans natur och nutid utforskas. Det är en del som ser positivt på vårt släkte och det smittar. Människor har enligt boken medfödda förutsättningar för att vara snälla, hjälpsamma, optimistiska och uppfinningsrika. Intressant nog visar det sig att också jante och avundsjuka kan sägas vara en del av vår natur, vi fungerar som allra bäst när vi hjälps åt efter bästa förmåga utan att någon tar åt sig för mycket kredd (därifrån kommer också skadeglädjen - nöjet när man ser någon som förhävt sig misslyckas...). Myten om den våldsamma mannen och den krigiske människan plockas sönder i småbitar och jag tycker det är skönt att man inte utan vidare kan använda det som argument för att uppföra sig illa. Sammanfattningvis en väldigt intressant bok som ger material till tankar och diskussioner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)