Vem är du i: Jane Austens romaner

Den roliga uppgiften att fundera över vem man är mest lik eller vem man helst skulle vilja vara lik är tillbaka hos Lyran igen. Den här gången är ämnet Jane Austens romaner. Hur lik jag är vet jag inte, men självklart (?) vill jag helst vara en ny Elizabet Bennet. Hon är intelligent, ger svar på tal, synar kritiskt sin samtid och läser. Dessutom får hon sin Mr. Darcy till slut (komplett med 10 000 pounds a year).

Passade på att göra ett test som Stories from the City länkade till. Jag blev Elizabeth Bennet, yay!

The Black Moon: Winston Graham

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Serien om Poldarkfamiljens liv i Cornwall i slutet av 1700-talet är så bra! Mycket i den här boken handlar om uppkomligen George Warleggan (förra boken Warleggan är helt klart feldöpt, det här är boken som förtjänar hans namn) och det är en intressant, om än inte älskvärd, karaktär att läsa om. Han samlar på oförrätterna som han tycker görs mot honom och förr eller senare ger han igen eller ser till att vända på spelplanen till sin fördel. Det är inget som bådar gott för Ross Poldark, de har varit ovänner sen de gick i skolan tillsammans och situationen har inte förbättrats av att George gift sig med Ross första kärlek.

Ross beger sig över till Frankrike i sällskap med en armé av franska rojalister som ska slå tillbaka mot revolutionisterna. Själv har han ett annat mål i sikte. Den illa planerade insatsen känns som den återkommer i många skildringar av krig, alltid lika nedslående att läsa om. Klichéerna om fransmän kontra engelsmän - definitivt skrivet av en engelsman :)

Tankar: Mycket bra bok, gillar hur bilden av familjen Poldark och deras bekanta växer allt mer. Förhållandet mellan Ross och hans fru Demelza är äntligen på rätt spår. Bokens starkaste del tyckte jag var när Warleggan fick sin efterlängtade hämnd på faster Agatha, dagarna innan hon ska fira sin hundraårsdag. Säger en del om karln, han hämnas oavsett hur skröpligt offret är, men han gör det inte ostraffat...

Kortromaner: Kelley Armstrong

Bild från bokus

De tretton romanerna i Women of the Otherworld har fått sällskap av ett antal noveller av varierande fängslandegrad och några kortromaner som jag tycker om. Armstrong är bättre när hennes karaktärer har tid att breda ut sig och det hinner hända en del. Här skriver jag om kortromanerna, novellerna är för många...

Chaotic: Historien om hur Hope träffade Karl. Halvdemonen Hope är på date med en ganska hopplös kille när hon upptäcker en pågående stöld. Hon lyckas ta fast tjuven, men de som kommer för att hämta honom är inte intresserade av att lämna vittnen. 4/5

Angelic: Eve hinner inte ens starta sin semester innan hon kallas tillbaka för att ta sig an ett uppdrag med djinner som löpt amok. Upprörd som hon är upptäcker hon inte den bakomliggande fällan...  3/5

Counterfeit Magic: Ett uppdrag trillar in till trollkarlen/advokatens Lucas Cortez firma. Det är visserligen inte bara hans, men det är honom klienterna vill se och kanske förföra och häxan/frun/utredaren Paige är inte så nöjd med tillvaron längre oavsett hur mycket hon försöker intala sig själv det. 3/5

Forsaken: Elena brottas med fördomarna mot kvinnor som alfa för en flock och den brittiska flocken räknar med att kunna vinna lite mark. På hemmaplan försvinner dottern spårlöst, men det finns en efterliggande doft av någon man trodde var borta för gott. Det hela krånglas till ytterligare av barnens alltför tidiga utveckling, finns det en varulvspubertet så är det den de går igenom.
4-/5

Bild från bokus

Bild från bokus

Bild från bokus

Hej hej vardag: Louise Winblad

Bild lånad från bokus
finns också på adlibris

Hej hej vardag är ett seriealbum med vardagsbetraktelser. Mycket handlar om livet med småbarn (många av bilderna gör mig så lättad och glad över att jag inte har barn, hur orkar föräldrar?), men där finns även annat som nytt förhållande, utseendetankar, facebook och parliv.

Stundom nästan hysteriskt roligt, men fungerar bäst för mig i mindre doser så jag hinner uppskatta lite i taget. För de som faktiskt dras med barn skulle jag tro att den är näst intill klockren.

 

Håll tummarna!

Robert som har bloggen Mina skrivna ord, har utlottning av en ny bok som verkar väldigt intressant på sin blogg. Farväl Eritrea av Samuel Brhane. Lämna en kommentar på hans blogg om du vill vara med i utlottningen, annars tycker jag du kan hålla tummarna för mig :)

Big Brother: Lionel Shriver

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska

Big Brother handlar om Pandora, framgångsrik, lite mullig egenföretagare, gift med en man som späker sig och mamma till två styvbarn i tonåren. Hon får ett efterlängtat besök av sin älskade storebror Edison och känner inte ens igen honom på flygplatsen - han har utvecklat morbid fetma. Besöket varar i ett par månader vilket den största delen av familjen skulle säga är ungefär 55 dagar för länge. Edison är nämligen ingen trevlig person. Han lever på minnen från sina fornstora dagar som jazzmusiker och drar samma historier och samma uttryck (Yo, dig?, I'm a big cat) om och om igen. Han bokstavligen vräker i sig mat, det smetas över hans kläder och matplatsen lämnas alltid i en röra. Han förstör saker och vägrar stå för det. Han skyller sin övervikt på systern, han äter för att hon är mer framgångsrik. Han är den lättkränkta sorten som tar allt personligt.

Men när han äntligen ska ge sig av får Pandora skuldkänslor av typen hur kan jag vara glad när han åker, han kommer säkert att äta ihjäl sig, kan jag inte hjälpa honom istället? Sagt och gjort, hon lämnar familjen, flyttar in i en lägenhet tillsammans med brorsan och tar på sig ansvaret att vara hans viktcoach. Under flera månader äter de ingenting annat än flytande måltidsersättningar. Experimentet flyter på ganska bra och allt eftersom vikten går ner blir brodern något trevligare, även om han förblir väldigt missundsam.

Tankar: Shrivers Vi måste tala om Kevin är en av mina favoritböcker, men det här var långt ifrån samma upplevelse. Jag tyckte språket var jobbigt, långa ointressanta beskrivningar så fullstoppade med ovanliga "stora" ord att det kändes nästan löjligt emellanåt. När jag inte heller tycker om en enda av karaktärerna så blir det ingen bra läsupplevelse för mig.

Berättelsen störs av långa utvikningar, jag får känslan av att Shriver mer skriver en bok om mat, vikt och samhällets syn på desamma än en renodlad roman. Det är den njutningsförnekande äkte mannen, Pandora med sina trivselkilon som blir lätt anorektisk av experimentet och Edison med sin grava fetma, men ofta är det inte så mycket berättande som krönikeinlägg och analyser. Det är intressanta tankar emellanåt, men jag tycker att historian i sig blir seg och ganska trist.

Det görs också ett försök att teckna någon slags bakgrund till syskonen. En uppväxt med en halvkänd skådispappa finns där, men för mig räcker inte det som förklaring för Edisons känslighet. Tycker heller inte hans "sköld", otrevligheten han utvecklat, blir helt trovärdig - från trevlig kille till totalt svin bara på grund av vikten? Och sen revideras det hela när vikten går ner igen? Nja, inte en bok som jag rekommenderar även om jag sett att många andra tycker om den.

Smakebit: Endangered Species

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Söndag och smakbit igen, sedan är planen att jag ska storstäda, men det låter så tråkigt just nu att chansen är stor att det inte blir av den här helgen heller...

Igår kväll läste jag ut Nevada Barrs deckare/naturskildring Firestorm, så idag tänkte jag börja på den femte delen i samma serie: Endangered Species. Anna Pigeon är parkvakt och olika delar utspelar sig i olika nationalparker (det finns bra anledningar till att hon byter), finns några stycken nu som jag gärna skulle besöka... Utdraget kommer från andra sidan i boken:

The turtle Anna danced with in the crashing surf could not negotiate the sand cliff and was exhausting herself with the effort. Too tired to fight any longer, she was giving up.
     "Holy shit, she's laying. Give me your hat," came an exasperated bellow near Anna's ear. The words were carried on a gust of foul-smelling air. For an instant Anna thought she'd shoved her face too near the east end of the westbound turtle. When she realized it was Marty Schlessinger's breath, she began to believe the rumors that the biologist ate roadkill.

Fler smakbitar finns på Flukten fra virkeligheten. Ha en trevlig söndag :)

The Silver Mistress: Peter O'Donnell

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus
och översatt till svenska

I The Silver Mistress råkar Modestys vän Gerald Tarrant ut för en bilolycka med dödlig utgång. Det är i alla fall vad hon tror. Egentligen har han blivit kidnappad i sin egenskap av chef för underrättelsetjänsten och torteras regelbundet av experter på sådant. Det enda som håller honom uppe är övertygelsen om att Modesty arbetar för fullt med att göra upp planer på att frita honom. Det gör lite ont att läsa...

I den här boken träffar vi också Willies fasta väninna, den enbenta älskvärda lady Janet, och ett temperamentsfullt stolpskott till vittne, Quinn, som Modesty tar under sina vingar av ganska oklar orsak. Janet och Quinn blir så småningom kidnappade bägge två och det är väl bokens svagaste punkt, att de placeras på så nära håll att de blir ett mål i sig. Inte riktigt likt våra huvudpersoner att vara så oförsiktiga med civila.

Tankar: Älskar Modesty Blaise, både böckerna och karaktären. Det är återigen härligt samspel mellan henne och Willie Garvin, ingående närkampsscener som utpelas som på film inne i huvudet och särdeles otäcka skurkar. Och det blir som så ofta med långa serier, att man vet vad man kommer att bjudas på när man plockar upp boken. Det är nu inte alltid en nackdel, ibland är det precis vad man vill ha. Min favoritdel är hur sammansvetsade hon och Willie är, vänskap i dess renaste form, men de nästan serietidningsinspirerade skurkarna i böckerna (för det mesta mycket over the top) är en annan tjusning - så mycket grymhet och förslagenhet. I den här är det ett par kvinnliga lönnmördare av sinsemellan mycket olika karaktär och Sexton som är en närkampsexpert och sadist utan like.

Love and Friendship

Bild lånad från cdon

Fick se en förhandsvisning av Love and Friendship under Kulturkalaset och det var en liten skimrande såpbubbla. Det är en filmatisering av Jane Austens Lady Susan, ett verk som jag inte ens visste att hon hade skrivit, jag antar att den ändrade titeln är ett försök att spela på Pride and Prejudice och Sense and Sensibility.

Lady Susan är änka, men det är inte direkt så att hon sörjer. Hon letar med ljus och lykta efter en ny äkta man och en make åt sin dotter (som tyvärr är för enfaldig för att inse sitt eget bästa trots det goda alternativ som mamman ordnar fram). Efter att ha fått lämna Langford på grund av en svartsjuk fru blir hon ovälkommen gäst hos ingifta släktingar som är rädda för att förlora sonen i huset till en sådan manipulativ kvinna.

Austens humor genomsyrar hela filmen, med sir James (Tom Bennett) som en av de roligaste karaktärer jag sett på länge, bjöd på så många asgarv. Love and Friendship är en historia med många karaktärer och lokaler och förhållandevis snabba klipp för ett kostymdrama. Det är därför ett välkommet, men lite udda, grepp att innan en ny lokal presenteras snabbt visa upp invånarna där med titlar innan berättelsen fortsätter. Tur, för det var svårt i början att hålla reda på släktförbindelserna. Chloë Sevigny som väninna var lite överflödig för mig, men hade sin funktion att vara någon lady Susan kunde anförtro sig åt. Sammanfattningvis: trevlig och bitvis mycket rolig, men också en förglömlig bagatell.

Vem är du i: Harry Potter

Fredagsutmaningen där man funderar på vem man är mest lik i olika kulturella fenomen är tillbaka hos Lyran idag och idag är det återigen en favorit - Harry Potter. Jag har väl egentligen en del gemensamt med Hermione, lite pluggig och intelligent, även om jag är långt ifrån lika ambitiös eller smart, men kärleken till böcker är minst lika stor :)

Men det är också tillåtet att svara på vem man skulle vilja vara lik och i Harry Potter är det ovanligt svårt, finns så många älskvärda personer där. Tvillingarna Weasley är favoriter - gillar deras humor och självförtroende och deras målmedvetenhet. Får jag bara välja en av dem väljer jag George, han överlever längre... Ginny är en annan som jag tycker om - aktiv, bestämd och ingen man sätter sig på.

Är också svag för Minerva McGonagall, jag gillar hennes lärarstil - intressanta ämnen, sträng och med höga förväntningar på sina elever och trots sitt barska och härligt sarkastiska sätt står hon alltid på deras sida när det gäller. Skadar ju inte att hon är självskriven i motståndsrörelsen heller.

Pride and Prejudice: Jane Austen

Bild lånad från audible

Innan i somras var det var många år sen jag verkligen läste Pride and Prejudice, men jag brukar se åtminstone en filmatisering av den varje år (allra oftast den från 2005 med Kiera Knightley och Matthew MacFadyen). Så råkade jag få tag på den som ljudbok inläst av Rosamund Pike som spelade den ljuva Jane Bennet i samma film och bestämde mig för att det var dags att "läsa om" den.

Jösses, vilket bra beslut det var! Filmatiseringar i all ära, men det finns mycket i boken som (naturligtvis) inte får plats. Jag njöt av de små dramerna, humorn och det engelska språket och jag njöt nog allra mest av Pike som uppläsare. Jag tyckte hon var rent fantastisk! Inlevelse kombinerat med en härlig röst. Tycker överlag att det är roligt att lyssna på engelska och amerikanska uppläsare, de känns ofta mer som röstskådisar än uppläsare och när det görs bra så blir historien så himla levande, som i det här fallet :)

Kom på att jag inte skrivit något om historien, men... nog vet väl nästan alla vem systrarna Bennet och mr Darcy är?

*månadsfavorit*

The Awakening: Kelley Armstrong

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

The Awakening är den andra delen av Darkest Powers och Chloe finner sig återigen inspärrad, men den här gången är det inte på ett relativt ombonat gruppboende, utan på en klinisk avdelning med låsta dörrar. Det dröjer inte länge innan hon är fast besluten att fly igen, men inte utan att först ta reda på vad som ligger bakom inspärrningarna, experimentet som kallas Genesis II.

Tankar: Jag gillar hur karaktärerna växer genom boken och hur relationerna förändras. Förutom de gemensamma problemen de fyra ungdomarna har så har de också sina alldeles egna demoner att handskas med och tillsammans har de varit med om en hel del. Det är spännande, händelserikt, roligt och en del personer redo att sticka kniven i ryggen på dig (både bildligt och bokstavligt).

Sanning med modifikation: Sara Lövestam

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Sanning med modifikation saluförs som deckare, men det är en väldigt speciell sorts deckare, med en papperslös flykting, Kouplan, i huvudrollen. Han har på sig begagnade kläder, har hittat sin dator i soprummet och blir inte alltid mätt. Så kontaktas han av Pernilla vars sexåriga dotter försvunnit spårlöst mitt i stan. Hon har sina egna skäl för att inte söka hjälp hos polisen och Kouplan börjar nysta i trådarna som finns. Inte alltid så lätt när fokuset ligger nästan lika mycket på att inte sticka ut från omgivningen och inte visa att man är nervös fast det står en polis bara några meter bort. Hur andas man då för att ingen ska titta närmare på en?

Av Pernilla blir Kouplan sedd, hon börjar ta hand om honom. Kouplan ser Pernilla också, kanske mer än vad hon egentligen vill, för visst är det inte hela sanningen hon berättat för honom vad gäller dotterns försvinnande?

Tankar: Gillar den här så mycket! Min första Lövestam, men det kommer definitivt bli fler. Kouplan var en ljuvlig bekantskap med mild humor och språklig nyfikenhet. Mitt hjärta blödde för honom - påfrestningen i att inte finnas till, den frånvarande familjens närvaro och utsattheten som kommer av att vara fattig. Så himla bra skrivet.

Sveket, Sammansvärjningen, Slutet: Poznanski

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Sveket, Sammansvärjningen och Slutet är de tre titlarna på Ursula Poznanskis underbara dystopiska trilogi med en komplex bakgrundshistoria som avslöjas undan för undan. Jag läste dem rygg i rygg och har lite svårt att i efterhand särskilja vad som hör till vilken del så jag kör en kombinerad recension.


Det hela utspelar sig några hundra år från nu och himlen täcks nästan oavbrutet av moln och det är vinter året om. Ändå är det bättre nu än under "den långa natten". Befolkningen bor i stora sfärer och huvudpersonerna kommer från en sfär där elitutbildning pågår. Det finns också befolkning utanför sfärerna som på något sätt hankat sig fram under "den långa natten" och som lever som djur. De kallas prims, primitiva, och betraktas med en blandning av avsky, förakt och medlidande.

  

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

 Ria heter tjejen vi får följa, hon är  en av de absoluta    toppstudenterna,  rankad som nummer 7, vilket betyder bättre  levnadsomständigheter än  för många andra. Efter utbildningen  väntar ett toppjobb inom  kommunikation (eller kanske snarare  manipulation) som är hennes  specialämne. Så råkar hon höra ett  samtal om en pågående konspiration mot livet i  sfärerna och att  medlemmarna i den behöver avrättas i smyg för att inte oroa  befolkningen (totalt rättsvidrigt) och till  sin chock hör hon också  att hon, tillsammans med fem andra lysande begåvningar, är de  som är misstänkta. Flykt följer, rakt ut i vildmarken.

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Tankar: Jag har svårt att slita mig från  böckerna under läsningen. Det visar sig att befolkningen i sfärerna inte fått hela sanningen berättad för sig - vare sig om katastrofens begynnelse, följderna, människorna på utsidan eller ens om sina egna liv. Det finns också hemligheter bland primsen och det hela kokas ihop till en sammansvärjning där man inte vet vem man kan lita på, varken i den lilla gruppen av studentflyktingar och av människorna runt omkring, eller ens vem man vill ska vinna. Det är intensivt och spännande i långa perioder och det finns en del saker som jag inte har räknat ut innan de avslöjas, vilket alltid är roligt.

Karaktärerna är något anonyma, de gör mycket, men de känns inte riktigt på djupet, men i den här serien spelar det mindre roll. Vissa delar hade kunnat kortas ner lite, det är tjocka böcker, men jag gillar hur man så småningom får se så många olika delar av livet - som elit, som prims och som vanlig arbetare i en sfär. Alla hjälper de till att bygga ett mycket intressant samhälle.

Smakebit: The Green Road

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris
finns också på svenska

Söndagsförmiddag och dags att skriva en smakbit ur The Green Road av Anne Enright som jag har läst ända sen förra helgen. Har smitit in två andra böcker emellan, vilket kanske säger en del om hur svårt jag har haft att komma in i den här. Men två tredjedelar in börjar det faktiskt lossna.

Den handlar om familjen Madigan med fyra syskon och en "besvärlig" mamma och det görs nedslag sisådär vart femte år när man får se livet just då ur en av personernas liv (och därigenom även glimta de andras). Utdraget kommer från storasystern Constances besök hos läkaren:

     No one knew she was here. Not Dessie, who had clearly forgotten what day it was. Not her mother. Not her friends who were all scattered now. Eileen in America, Martha Hingerty in London, and Lauren in Strasbourg - the last to go. They were so rarely home. By the time Constance caught up with them, all her news had gone stale.
     And what was her news?
     She had cancer. Or, she did not have cancer.

Fler smakbitar serveras hos Maris blogg Flukten fra vireligheten. Ha en trevlig söndag!

Aurora Teagarden: Charlaine Harris

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Det har blivit en tradition för mig att i början av varje sommar läsa något av Charlaine Harris, och i år var det dags för ett återbesök i den lilla staden Lawrencetown, Georgia, där Aurora Teagarden håller hus. När serien startar arbetar hon som bibliotekarie och ganska snart in i boken blir hon riktigt begeistrad för att hon har en dejt, något som tydligen inte varit alltför vanligt den senaste tiden (jag återkommer till varför jag tycker det här är viktigt...).

Den första boken heter Real Murders. Titeln kommer från en liten Real Crime-club som Aurora och några av stadens invånare har. Där tittar de närmare på gamla mord och diskuterar om rätt mördare blivit dömd, vilket motivet kan ha varit etcetera. Så hittas en av medlemmarna död och detaljerna är oroväckande lika det aktuella mordfallet de ska diskutera. Och det slutar inte där, medlemmarna drabbas om och om igen av händelser som verkar spela på gamla fall. Aurora och nye pojkvännen har sina teorier och börjar snoka runt.

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Sedan följer 2. A Bone to Pick, 3. Three Bedrooms, One Corpse, 4. The Julius House, och 5. Dead over Heels och mönstret fortsätter i samma spår. Det händer något och Aurora funderar och undersöker och ganska ofta blir det så småningom farligt. Det hela blandas med mycket vardagsliv där det städas, köps kläder och äts så att böckerna blir lite småputtriga och långsamma (utan att vara sega) och sedan brakar någon intensiv händelseutveckling lös. Det är också en hel del dejtande vilket stör lite. Inte i sak, men för att det var så otroligt att hon hade en dejt i första boken, men efter det verkar dammflödet ha lossnat och pojkvänner och potentiella friare står mer eller mindre i kö och vissa (märk pluralformen) tar steget ut till ren stalker. Hmm... Men överlag är jag nöjd med böckerna så här långt.

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Men så kommer sjätte boken, A Fool and his Honey, där makens niece kommer på oväntat besök med sin lika oväntade bebis. Inget större problem förrän Aurora och maken kommer hem från en bjudning och upptäcker att niecen är spårlöst borta, att det ligger en död man i deras trapp och att bebisen är kvar. Sedan följer ett nästan oavbrutet gnäll från Aurora där hon tycker synd om sig själv och där hon utvecklar en obehagligt fördömande syn på andras beteende. Över loppet av ett par hundra sidor genomgår hon en total förvandling från gladlynt och naiv, men lite lillgammal 30-åring till självömkande rättfärdig kärring (fortfarande 30 år dock, men hittar inget bättre ord). Att boken får en väldigt dramatisk upplösning räcker inte för mig när det känns som att jag just har läst 200 sidor oavbrutet gnäll. Sidohistorian som inte alls hör ihop med den större bilden gör det inte bättre.

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Bok nummer 7. Last Scene Alive och 8. Poppy Done to Death fortsätter i samma tråkiga spår där Aurora gnäller, ser ner på andras livsval och där saker mest bara händer henne. Privatdeckarådran från de första fem böckerna är som bortblåst. Trist.

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Det hela är en serie på åtta böcker som skrevs mellan 1990 och 2003, så det var en överraskning när jag kollade upp vilken ordning böckerna kom i och upptäckte att en nionde är på gång i höst. Dessvärre verkar det som att den tar vid direkt efter den åttonde boken, jag gillar idén med ett nedslag sisådär 10 år senare bättre. Jag är också lite orolig över Harris skrivform, jag är inte säker på att det är ett lyckat beslut att återvända så långt senare, speciellt med tanke på hur besviken jag blev på hennes nya Midnight-serie där karaktärer från hennes olika serier samspelar och där karaktärerna inte har kvar sina personligheter från tidigare böcker. Fast med tanke på hur Aurora utvecklades i de tre sista böckerna kanske det är lika bra.

       

Bild lånad från bokus,       Bild lånad från bokus,        Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris      finns också på adlibris         finns också på adlibris

Guilty Pleasures: Laurell K. Hamilton

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Guilty Pleasures är första boken om Anita Blake som är en animator, d.v.s. hon kan få döda att resa sig. Hon kontaktas av vampyrer för att reda ut en serie mord där man kan tänka sig att hennes förmågor behövs. Men eftersom de bästa vampyrerna enligt Anita är döda (ännu mer så än vanliga vampyrer), vill hon inte blanda sig i, men hon ges inget val.

Tankar: Det är en intressant uppbyggd verklighet där vampyrers existens inte längre är en hemlighet och det finns t.o.m. en ny kyrklig inriktning som garanterar evigt liv. Boken har även intressant "mytologi", det är t.ex. första gången som jag läser om var-råttor, vilket är ganska mycket mindre glamoröst än varulvar.

Jag blev dock inte övertygad av boken som helhet. En bra bit in kollade jag upp om det verkligen var första boken i serien som jag läste för det kändes som att det fanns för mycket backstory som nämndes i förbigående utan att förklaras. Jag fick heller ingen klar känsla för Anita, hittills är hon något av ett neutrum för mig. Även bikaraktärerna känns lite skissartade.

Mitt största problem var dock vampyrmästaren som nästan tog död på Anita i sin iver att få henne att göra jobbet hon redan hade åtagit sig (två gånger av två olika anledningar!) vilket ledde till att det slösades en massa tid trots att det var så bråttom. En av följderna blev också att det bildades ett mystiskt vampyrband mellan Anita och en av vampyrerna - något som verkade ganska förbjudet och som fick agerandet att kännas ännu klumpigare. När sedan samma mästare framkallade en inomhusstorm blev det väl mycket... Jag tänker att jag borde läsa nästa del i serien också för att ge den en chans till eftersom jag tycker att den borde tilltala mig, men jag har ärligt talat ingen större lust.

Vem är du i: Engelsfors

Fredag och dags för Lyrans utmaning "Vem är jag" igen, alltså vem man är eller skulle vilja vara i ett fiktivt verk :) Den här gången handlar det om Engelsfors, den fiktiva stad där sju tonåringar fått magiska förmågor, de är s.k. utvalda, och tillsammans ska de försöka stoppa ett okänt hot.

Jag är mest lik Minoo, en lite tillbakadragen plugghäst. Det är svårt att vilja vara någon annan, det finns flera ganska fantastiska karaktärer, men de har alla ett ganska tungt bagage. Rebecka är väl annars en som ligger ganska nära till hands, gillar hennes värme och stadighet, men är inte lika förtjust i hennes ätstörningar och vad de kan bottna i.

Bild lånad från BrimRun

The Summoning: Kelley Armstrong

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Vad jag tycker om att plocka upp en Kelley Armstrong efter att ha läst lite segare böcker en period - läsglädjen infinner sig direkt :) The Summoning handlar om Chloe som efter att vettskrämd ha sprungit skrikande genom till synes tomma skolkorridorer tas till ett grupphem för ungdomar med mentala problem. Det är en blandad grupp där de flesta verkar vara normala, åtminstone till det yttre, men det finns en del som inte syns. Själv är Chloe tveksam till om diagnosen hon får verkligen stämmer, men det kan å andra sidan vara ett utslag av paranoia, ett av tecknena på sjukdomen. Svårt när man inte vet om man kan lita på sig själv...

Tankar: Jag råkade läsa att *spoiler* boken utspelar sig i samma universum som Armstrongs Women of the Otherworld-serie vilket gav mig en del ledtrådar till symptomen som uppvisades, vilket var lite synd, lite av åh fan-effekten försvann där. Boken i sig är spännande med vältecknade karaktärer och intressant karaktärs- och relationsutveckling. Sedan flinar jag ofta glatt under läsningen också, Chloe är ganska sarkastisk emellanåt :)

Warleggan: Winston Graham

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Warleggan är den fjärde delen i Poldarksagan och min favorit så här långt. Ross Poldark är nära konkurs och dras fortfarande till sin gamla ungdomskärlek Elizabeth, ännu mer när hon erkänner att giftermålet med hans kusin är något hon ångrat i flera år. Hans fru Demelza gör sitt bästa för att lita på honom.

Tankar: Mycket bra bok! Det är dramatiskt på hemmaplan med en kamp för överlevnad och tragiska kärlekshistorier. Speciellt Demelza är intressant att läsa om när hennes äktenskap står på en allt skörare grund. Den franska revolutionen är på väg att leda in England i krig och det får flera återverkningar för karaktärerna.

Det jag fångas mest av i boken är kvinnornas villkor. Vi har Demelza som försöker vara en god hustru vilket tydligen betyder att hon varken ifrågasätter eller efterfrågar information om besluten maken tar. Han verkar inte heller se det nödvändigt att ens informera henne om livsavgörande saker och det är frustrerande att läsa. Hon beskriver också träffande hur män verkar se kvinnor som något att äga. Vi har en blivande arvtagerska, Caroline Penvenen, som beskriver sina farbröder som keepers (borde väl översättas fångvaktare?), för fram till 21 års ålder är det de som bestämmer över henne. Änkan Elizabeth känner sig visserligen lite ensam, men hon tycker också att det är ganska skönt, det enda hon saknar är en (man) som kan ta de stora besluten åt henne så hon slipper.