fredag 30 januari 2015

Bloggjerka: Om och om igen

jerka11
I helgens bloggjerka är temat upprepningar. Vad tycker vi om det undrar Annika (och Ewa K)? Det är väl sällan som det är bra med upprepningar tänker jag. I enskilda böcker så brukar det väl inte vara ett så stort problem, men serier man följer faller ofta i fällan av att introducera personer, platser och gamla händelser om och om igen. Plöjde de tretton delarna av Charlaine Harris Sookie Stackhouse Novels (True Blood) för ett par somrar sen och hann lessna rejält på de många beskrivningarna av Sookies "problem" med telepati och Arlenes röda hår. Jeffrey Deavers böcker om kriminalteknikern Lincoln Rhymes hamnar också där med beskrivningar om hur en bra brottsplatsundersökning ska genomföras (gummiband på skor, söka i rutmönster, söka i flera plan), hans tidigare arbete med att samla jordprover och kollegans fascination av snabba bilar och hennes onda knän. I de fallen skulle jag önska att det fanns ett introkapitel för nya läsare där sådana saker sammanfattades, men som man skulle kunna hoppa över om man varit med förut.

Men finns det då inget bra med upprepningar? Jag var på en föreläsning med Martin Widmark i höstas (författaren till bland annat LasseMajas detektivbyrå och Nelly Rapp) och han menade att ett sätt att göra böcker tillgängligare och mer lättlästa var att låta saker återkomma för att hjälpa läsaren att hålla tråden. Nu pratade han ju om att skriva barnböcker, men det är en sak jag kan känna igen från annan litteratur också. Har ingen specifik bok som exempel, men en kan tänka sig att man läser om en röd bil som kör förbi strax efter ett inbrott. Skulle det 250 sidor senare visa sig att det är enda ledtråden man som läsare fått till att klura ut mordet som hände senare i boken skulle jag känna mig ganska lurad, där hade en behövt en påminnelse.

Så finns det också upprepningar för upprepningarnas skull. Läste Herr Grums och kraftkristallerna för klassen och där användes upprepningar som ett sätt att leka med språket och det gjordes väldigt bra. Det fanns ett litet kort kapitel som upprepades nästan ordagrant minst fem gånger när huvudpersonen av misstag gick i cirklar och hela tiden kom tillbaka till utgångspunkten. Det var helt klockrent gjort :)

30 kommentarer:

  1. Det där med brottsplatsundersökningar var jag med om i en bok av Peter James och det stoppade upp hela läsningen. Som du säger så i en bokserie kan det kanske vara mer lämpligt med en kort resumé i början för den som vill ha en påminnelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur? Och när då den där brottsplatsundersökningens ABC kommer tillbaka i bok efter bok, mest som ett sätt att visa hur otroligt intelligent Lincoln är, då blir det redigt trist. Synd, när böckerna i övrigt är bra...

      Radera
  2. Fast den där röda bilen hade jag kommit ihåg :) Annars kan det ju lösas som de brukar göra i TV-serier, de går helt enkelt igenom vad de har för information, hittills.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är kanske lite mer alert än jag :) Redovisning av insamlade fakta är ingen dum lösning, fast den funkar nog bäst för deckare.

      Radera
  3. Det måste vara en svår balans när man skriver långa serier där böckerna också kan läsas fristående, att få nya läsare att förstå men samtidigt inte tråka ut de som läst allt. Håller med om att beskrivningar som Arlenes röda hår mest blir tjatiga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite tur att man inte är författare och behöver avgöra sådant själv. Eller så är det precis vad bokvärlden skulle behövt :D Ett av problemen med Arlenes röda hår är ju också att det överhuvudtaget inte är viktigt...

      Radera
  4. En resumé i början är nog en ganska bra idé för bokserier. Frågan är om det inte reducerar bokvolymen betydligt i vissa fall...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hade det med all säkerhet gjort. Då hade man hunnit med några böcker till...

      Radera
  5. det är klart att det är ett problem när det gäller serier. men det är ju en god idé att ha en presentation av personerna i del 2 och följande delar för att man ska slippa upprepningar. detta gäller ju dem som är intresserade av hela serier. många gånger säger författarna ju att de olika delarna är fristående och då blir det ju ett litet problem för alla inblandade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske är det som är grunden till problemet, att de ska kunna läsas som fristående? Om det var mer uttalat att det här är nummer fem i läsordningen, så kanske författarna hade kunnat hoppa över all återkommande information med gott samvete :)

      Radera
  6. Ett tjusigt exempel du kom med där.

    SvaraRadera
  7. Jag sträckläste Jo Nesbö och tröttnade på Harry Hole och alla upprepningar, men när jag var i fatt och läste en bok om året började jag älska serien!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så blir det ju när man läser en pågående serie, men upptäcker man till sin stora lycka en avslutad serie med många delar så tar det ju emot att ransonera ut en bok om året. Kan ju tycka att serier måste kunna läsas i följd också.

      Radera
  8. Ja just det ja, det jäkla röda håret blev jag också trött på:). Jag älskar rött hår men varför beskriva det varje gång hon dyker upp?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur? Det är ju inte precis det som är det viktigaste med hennes karaktär? Att hon är sveklös, utnyttjande, kärlekstörstande och egoistisk känns ju som relevantare information :)

      Radera
  9. När det gäller inlärning (t ex barnböcker) är nog upprepningar ganska bra, och det går nog inte att ta bort dem helt ur annan litteratur heller. Men lagom är bäst, det får inte bli tjatigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror upprepningar är bra om man vill skriva lättlästa böcker överlag, både för barn och vuxna, men det behöver ju göras med lite finess.

      Radera
  10. Jag är splittrad inför upprepningar. Om det sker för att författaren vill trycka in nått i mig som läsare blir jag irriterad, men i serien om 87:de polisdistriktet i den fiktiva staden Isola så fanns det i varje bok en återkommande lovsång till staden, och det gillade jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det ju också, att det finns något i serien som man gillar och vill komma tillbaka till. Three Pines (Louise Penny) är också en sådan plats där jag gillar att få komma tillbaka till :)

      Radera
  11. Då vet jag vad som väntar mig när jag tar itu med Charlaine Harris senare i år ;) Jag fyra Sookie Stackhouse-böcker och ingen av dem är första boken. Är de så pass fristående att jag kan hoppa in lite var jag vill i serien?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul! Tycker så himla mycket om den serien :) Men har så himla svårt att svara, har ju läst dem från början så jag har med mig hela bakgrunden, har svårt att tänka mig hur det skulle vara annars? Men om du har följt tv-serien något så är den första säsongen ganska trogen boken och då kan du ju hoppa den utan att vara alltför orolig.

      Har du inte sett den på tv så kanske du ska fundera över att låna den på biblioteket (läste om ditt köpstopp i morse), och då allra helst den engelska, har sett ganska skarp kritik mot översättningen av första boken (vilket var det som från början fick in mig på att läsa engelska böcker på allvar).

      Radera
    2. Jag har lagt mig till med en ovana att läsa serier i oordning, eftersom jag köper mycket second hand ;) Till min stora förvåning har faktiskt mitt bibliotek böckerna på engelska. Vi kan säga att mitt bibliotek inte alla gånger har världens bästa utbud...

      Radera
    3. Du har ett bibliotek som känner igen kvalité... ;) Det funkar säkert att inte läsa allihop, men första är ju så bra, och lägger grunden till allt. Men det går säkert bra ändå :)

      Radera
  12. Amelias onda knän, ja det blev lite tjatigt det där... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, kan kanske vara det där att hon inte bara fick ont när hon gjorde saker, men att det alltid fördes tillbaka till reumatismen...

      Radera
  13. Har inte reflekterat över upprepningarna i Sookie. Men jag läste dem utspridda över flera år, är kanske mer uppenbart om man sträckläser hela serien.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och antagligen ännu mer, när man som jag läste OM alla böckerna, hade ju redan retat mig på det innan... Men var ju tvungen innan sista skulle komma :)

      Radera
  14. Helt klart olika från bok till bok hur man accepterar det

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, det måste vara det korta kloka svaret :)

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)