Visions: Kelley Armstrong

Bild lånad från adlibris

Visions av Kelley Armstrong är fortsättningen på väldigt bra Omens och den här är ett strå vassare. Hade så svårt att lägga ifrån mig boken, den var som ett beroendeframkallande gift och jag längtade fysiskt efter den när jag inte läste, fanns så otroligt mycket att tycka om.

Den handlar om Olivia som hittar en död kropp i sin bil, klädd och "perukerad" för att se ut som henne. Kroppen försvinner och hon är inte helt säker på om hon verkligen sett den eller om den är ett omen. Så visar det sig att det försvunnit en kvinna från staden hon bor, som ser ut precis som liket i hennes bil. En varning? I så fall varför och från vem?

Man är inte alltid säker på om det Olivia ser är verkligt eller inte, det är inte hon heller. Hennes förmåga att se omens verkar ha spridit sig till visioner och ibland behöver hon ett andra utlåtande för att veta säkert om sakerna finns där eller inte. Det övernaturliga (med ursprung i gammal keltisk folktro) knyts till staden Cainsville där hon bor. Det är något med de äldre som de inte avslöjar och det finns fiender utanför staden som håller uppsikt. Alla verkar de ha sina egna planer för henne, men det är ännu oklart vilka. De här övernaturliga kopplingarna är riktigt bra gjorda, de ligger lite som ett andra lager bakom händelserna.

Jag gillar personerna i boken. Vi har Olivia med sitt dubbla förflutna, som mer och mer inser vem hon vill vara, att hon kan bryta upp från sitt tänkta liv. Hon litar dessutom allt mer på sina instinkter. Ricky, mc-killen som är lite yngre än vad han verkar och en sådan schyst kille (och sådana heta sexskildringar, blir lite generad ibland) och Gabriel, den "respektingivande" advokaten med sitt trasiga förflutna och sitt behov av att vara önskad. En del av det man får veta skär i hjärtat när man läser: "I looked at those texts and I didn't see Gabriel, hard-assed lawyer. I saw a boy whose mother had left when he was fifteen, who must have left so many times before that he never once considered the possibility she was dead, just presumed she'd abandoned him and went about his life as if that sort of thing happened. As if that's what you should expect from people. They'd get tired of you. They'd decide you were more trouble than you were worth. And they'd leave."

Man kan förutspå framtida kärleksförvecklingar och jag är inte säker på att jag vill ha dem, tycker det är bra precis som det är nu. Boken slutar med en cliffhanger som får mig att längta till augusti och nästa bok. Jag hoppas få en hel del svar i den på frågorna som byggts upp i de två första.