The Book of Joe: Noble and cool. You got it

Bild lånad från adlibris

The Book of Joe av Jonathan Tropper innehåller Troppers vanliga blandning av absurd humor, sorg och speciella, men trovärdiga människor och det hela gör en ganska bra roman. Den utspelar sig omväxlande dels när Joe gick sista året på High School (ett händelserikt år för honom, men inte alltid på ett bra sätt) och dels sjutton år senare när han för första gången är tillbaka i hemstaden eftersom hans far ligger på sin dödsbädd.

Återkomsten till den lilla staden blir inte så lyckad, han upptäcker att han är den mest avskydde personen där vilket tar sig i uttryck i alltifrån sura blickar och hånfulla kommentarer till mordförsök. Detta beror på att han under den långa bortavaron hunnit skriva en bok om den sista sommaren i High School (det blir lite meta sådär). Boken innehåller dels hans syn av saker som hände då, men också karaktärsmord på flera av invånarna. Ett sätt att bearbeta händelserna samtidigt som han ger igen på hela staden.

Man får också lära känna hans gamla bästis, Wayne, som har nått slutstadiet i aids. Jag läste Gardells Torka aldrig tårar utan handskar ganska nyligen och när jag läser kan jag inte låta bli att jämföra Waynes sista veckor med Reines, gör Reines död ännu mer tragisk.

Det som till viss del drar ner boken är Joes självförakt. Han är missnöjd med sitt nuvarande liv och ältar sin gamla historia. En ganska logisk utveckling kanske, men inte den roligaste läsningen. Kvinnosynen känns dessutom lite pubertal, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det handlar om en kille som växer upp.