Son: They've run out of patience with him

Bild lånad från bokus

Son av Lois Lowry är den fjärde delen i hennes serie som börjar med The Giver. Resten av texten är spoilrig eftersom jag har en del funderingar som jag behöver skriva av mig...

Boken börjar riktigt lovande i en dystopisk värld och utspelar sig under sammma tidsrymd som The Giver. Den handlar om 14-åriga Claire som har fått en arbetsplacering som födelsemoder, hennes arbete är alltså att föda tre barn, eller "produkter", som ska adopteras ut i samhället. Under hennes första förlossning, komplett med en mask för ansiktet så att hon inte kan se och råka fästa sig vid barnet, går något fel. Man räddar barnet, men omplacerar sedan Claire eftersom hon inte är lämplig för jobbet. Claire blir besatt av att få veta vad som hänt hennes barn och börjar knyta kontakter med de anställda på centret för "nybarnen". Den här delen av boken är ganska bra.

Hennes son är samma barn som Jonas rymmer med i första boken och när han är borta ger sig också Claire av för att leta efter dem. Och nu blir det förvirrat, för så småningom hamnar hon i en liten fiskeby där livet påminner om en 1600-talsby. Man vet t.ex. inte vad bokstäver är. Samtidigt kommer Claire från en värld där man lyckats ta bort djurliv, färger, väder och årstider. Det känns inte rimligt att de världarna existerar samtidigt så nära varandra. Man skulle ju kunna argumentera att det är så det är nu med västvärlden och oupptäckta indianstammar i Amazonas, visst, men det känns ändå inte trovärdigt för mig. Än värre blir det när Claire lämnar byn för att ta upp letandet efter sin son. Då träffar hon djävulen... De knyter ett avtal som gör att hon får se sin son, men får betala ett högt pris. Här kommer en till invändning: Jag förstår att hon är tveksam till att tala om vem hon är för honom, men att stå i buskarna och speja på honom dag efter dag? Varför inte börja hjälpa till i skolan och få möjlighet att prata med honom och inte vara så suspekt?

Jonas och Kira (från bok två, Gathering Blue, och tre, Messenger) är med igen. Vad jag saknar, och har saknat sedan den första boken, är att få reda hur samhället som Jonas och Claire lämnar förändras efter att de har lämnat det. Man får veta att det faktiskt förändras, men aldrig hur.