onsdag 18 september 2013

Min mormor hälsar: Bara säg förlåt för att du kastade bajs på polisen

Min mormor hälsar och säger förlåt
Bild lånad från adlibris
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman är en ganska okej bekantskap. Den handlar om Elsa, 7 år, som blir mobbad i  skolan och som har en enda vän: sin mormor. Mormodern är nu inte någon vanlig mormor utan en som bryter sig in på djurparker och käftar med poliser för att göra minnet av dagen till "När vi bröt oss in på zoo-dagen" istället för "När de jagade mig och gjorde sönder min halsduk-dagen". Elsa själv är inte heller en dussinsjuåring, utan är smart, annorlunda och omtänksam. Så blir mormodern sjuk och hon skickar ut Elsa som budbärare till människor hon vill be om ursäkt, ofta ett ganska komplicerat, och ibland lite farligt, uppdrag. Dessutom är mormodern en sagoberättare av rang och berättar historier om argar och skuggvarelser och annat som finns i det påhittade kungariket Miamas.

I början av boken är jag mest bara glad över att få läsa Backmans härliga liknelser och uttryck igen. Svenskan behöver fler köttmuppar och smarthuvuden (inte Sverige dock). Efter ett tag så börjar verkligheten och historierna från Miamas vävas ihop och sagokaraktärerna komma till liv och då blir det riktigt bra. Ett tag. För även om den fortsätter likadant som den börjat så tröttnade jag efter ett tag. Det blir lite mycket av allt, lite väl gulligt och framför allt så blir personerna lite för endimensionella. Sedda ur en sjuårings ögon så passar det bra in, men... Så blandat betyg från mig den här gången.

Ett citat om böcker som jag föll för kommer här. Elsa har precis fått Bröderna Lejonhjärta av en person som läst den för sina numera döda barn och Elsa ljuger och säger att hon inte har läst den: "För hon är artig nog att förstå att när någon ger dig en bok så är du skyldig den personen att låtsas som att du inte har läst den. Eftersom den riktiga gåvan är att få ge bort en läsupplevelse, inte att ta emot den." Tycker om resonemanget även om jag bara delvis håller med. Tycker att det är en vid skillnad på att få en bok som betytt något för givaren att läsa jämfört med att få en bok som den kanske tycker verkar bra efter att ha läst baksidestexten, men som den egentligen inte vet något om.

Två tidigare inlägg om boken:
inför lanseringen efter att ha läst ett utdrag och en smakbit som beskriver en granne.

2 kommentarer:

  1. Min recension av den här boken kommer nog imorgon, och jag var tyvärr inte alls förtjust i den. Tyckte att det blev alldeles "too much" av allt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finns aspekter jag gillar, som beskrivningar och liknelser, men håller med, det blev för mycket... Synd, jag ville verkligen tycka om den.

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)