Smakebit på søndag: Skymningssång i Kalahari

Bild lånad från bokus

Smakebitdags igen :) Läser just nu Lasse Bergs Skymningssång i Kalahari och Patrick Ness A Monster Calls. Smakbiten kommer från den förstnämnda. Boken ska handla om varför människan övergav sitt jägar- och samlarliv, men jag har inte kommit så långt än, jag läser fortfarande om tiden innan jordbruket och utdragen kommer från ett besök hos san- (eller bush-) folket i Kalahari, ett av få folkslag där man lever som jägare och samlare:

Jag ser N!aq'e, /Kunta Boo och några av de andra dra ut på jakt efter mat. Små patruller på tre fyra personer. Män, kvinnor, ungdomar, äldre om varandra. Det här, säger Megan, som är med som tolk också denna gång, är inte bara ett folk utan könsdiskriminering. Det är också jordens enda kultur utan åldersdiskriminering av något slag, alla är lika mycket värda. Småbarnen bestämmer själva vem de vill bo med vid skilsmässa. De är med vid alla samtal och viktiga beslut, där också de unga får säga sin mening.  
...

Alla tar det lugnt. Det räcker att en av de utsända patrullerna hittar mat så kan de i sina behändiga väskor av tuggade djurskinn, eller säckar knutna av växtfibrer, ta hem så det räcker till alla. Ingen gör särskilt många knop. Viktigast är att hålla sams, och det gör man med prat och skratt. Inga hövdingar eller chefer. Det liv vi alla under lång tid anpassats för.
    Den djupa glädjen med att vandra med dem tycks jag ha delat med de flesta av alla de antropologer som studerat deras liv. Det handlar om att sugas in i en värld av mänsklig värme, prat och skratt. Noggrannt mätande och räknande forskare har kunnat visa hur förvånansvärt enkelt det är för bushfolket att hitta sin mat i detta till synes så magra landskap. Drygt två timmars stillsam promenad per dag är vad som behövs i snitt. Ingen större skillnad i arbetsinsats mellan årstiderna finns det heller, och viktminskningen mellan bästa och sämsta perioden är betydligt mindre än hos afrikanska jordbrukare.

Är mycket nyfiken på teorierna om varför det här livet övergavs... Fler smakbitar hittar du hos Mari. Trevlig söndag!