Bild lånad från adlibris |
Omdöme: Jag blev ganska besviken på den här, antagligen för att jag räknat benhårt med att det var "min typ" av deckare, d.v.s. mysig pusseldeckare. Och den var väl någorlunda mysig medan jag tyckte att pusslet var helt omöjligt, men framför allt så fick jag ingen vidare god eller nära relation till personerna. Det var heller aldrig det minsta spännande.
Jag fick aldrig något klart grepp om hur gamla personerna var, men retade mig på att åtminstone två av karaktärerna kallade huvudpersonen Puck för "barn", en av dem hennes fästman som hon på ön verkar träffa för andra gången? En annan av karaktärerna uttryckte att det var tur för fästmannen att Puck inte redan var förlovad vilket fick henne att kännas lite äldre? När boken slutar antyds det att Puck och nye fästmannen ska åka till hans hemstad för att träffa föräldrarna... gillar inte att det blir allvarligt så snabbt.
Att boken är skriven på fyrtiotalet märks, inte så mycket på språket som på könsrollernas beskrivning, att de flesta problem dränks lite lätt av konjak, att det är fullständigt befogat att säga åt någon att sätta på sig något mer anständigt och *spoiler* att den enda kvinnan i sällskapet som inte är attraktiv är lesbisk. Man blir lite bedrövad emellanåt.
Jag har bara läst ett par böcker av Maria Lang och det var länge sen så jag minns inte riktigt vad jag tyckte. Men jag vet att jag tänkte att det märktes att böckerna var så gamla.
SvaraRaderaAtt de känns gamla kan väl i och för sig vara okej, de blir lite av tidsdokument, men för mig blir det nog inga fler böcker av Lang. Finns för många böcker jag är nyfiken på för att ge henne fler chanser...
Radera