Stalking Jack the Ripper: Kerri Maniscalco

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Stalking Jack the Ripper handlar om 17-åriga Audrey Rose som så ofta hon har möjlighet smiter iväg till farbroderns labb för att lära sig mer om anatomi och obduktioner. I labbet finns också den stilige, men enerverande överlägsne Thomas. Så får de in liket från en kvinna som blivit våldsamt mördad och det följs strax av fler, alla med en gemensam nämnare som får Audrey Rose att bestämma sig för att lösa mysteriet bakom morden. Sedan följer smygande genom gränder där man hoppas kunna ta skurken på bar gärning - inte ett tillvägagångssätt som känns särskilt intelligent.

Tankar: Nja. I grunden så är det underhållande läsning, men det fanns inte mycket som kändes det minsta trovärdigt. Audrey Rose har värderingar hämtade direkt från 2000-talet och det blir värre av att resten av omgivningen inte visar minsta spår därifrån - hoppet blir helt enkelt för stort. Hon påminner till sättet om Alexia från Soulless - det är mycket sass och kläder, men till det kommer också många överilade dåligt genomtänkta beslut och det känns sällan rimligt. Den attraktive och sarkastiske Thomas har en slutledningsförmåga som står i klass med Sherlock Holmes vilket ibland känns som en lite för lätt utväg och resten av karaktärerna gör inget större intryck över huvud taget.

Språket flödar över av målande liknelser och är också överdrivet humoristiskt och för mig känns det lite sådär ansträngt roligt vilket jag inte riktigt tycker går ihop med seriemördare och uppskurna kroppar. Men det kan också vara hantverket jag stör mig på, det finns gott om andra deckare där jag gillar humorn i böckerna. Jag vet inte, det är mycket överdrifter i karaktärer, handling och språk och jag får känslan av att delarna i boken inte riktigt hör ihop. Så... underhållande läsning, ganska rolig, men inte för mig.