The Legend of Tarzan

Bild lånad från cdon

Var och såg The Legend of Tarzan och blev positivt överraskad. Gillade hur den startade tio år efter Me Tarzan, you Jane och hur man ändå fick backgrunden i små återblickar, och gillade hur den brittiske lorden (Tarzan) mot sin vilja övertalades att återvända till ett Kongo allt mer ockuperat av kung Leopold och allt mer förslavat. Googlade Leopold när jag kom hem från bion - och ja, det fanns tyvärr verklighetsbakgrund till samhället i filmen.

Alexander Skarsgård har länge varit en av mina favoriter och det blev ju inte mindre nu... Jag faller redan innan klädesplaggen börjar försvinna ett efter ett... Det är något med honom som långhårig posh britt som är oemotståndligt. (Sorry, men det är min filmupplevelse som beskrivs...) Förutom Skarsgård så finns Samuel L Jackson med som lite comic relief och några lättköpta garv, och han är väl bra, men inte nödvändig, jag hade hellre sett en svartare film. Margot Robbie som Jane har karisma, men känns lite underutnyttjad liksom Christoph Waltz som filmens bad guy Rom. Undrar om jag inte helt enkelt hade velat ha en längre film - mer allt liksom.

Bilderna av Afrika är vidunderliga, att många av dem är fake spelar ingen roll, och inte blir det sämre när man har två afrikaresor planerade. Man ser floden med alla flodhästar och tänker att Snart är jag där! Sedan lejonflocken - Det där ska jag se! Och så fortsätter det. Dessvärre lär jag väl inte få se Tarzan, men, men...

Det jag har lite svårare för är den gamla återuppväckta fejden med Mbonga, hade hellre sett ett mer fullskaligt motstånd mot slaveriet, det hade varit en mer spännande vinkel på tarzanhistorien kan jag tycka. Och inte hjälper det att stridsscenen med Mbonga blir mycket over the top när Tarzans gamla gorilleklan ska hjälpa till. De dataanimerade gorillorna är förresten en annan sak jag har svårt för, tycker det finns en hel del brister i deras utseende och beteende.

Så mestadels av tiden sitter jag och är fullkomligt lycklig (och ibland lite lätt besvärad när gorillorna inte uppför sig som de ska) och njuter av en klassisk matinefilmsupplevelse och av Skarsgård och av Skarsgård bland träden (ja, det är två olika bra saker). Men så kommer slutet. Och slutet är ganska bedrövligt. Mer om det i *spoilern, markera för att läsa*. The bad guy Rom har Jane och tillräckligt med diamanter för att betala tusentals väntande legosoldater som ska krossa Kongos invånare en gång för alla och för att hindra honom att ta sig till skeppet får Tarzan snilleblixten att skicka ner en skenande gnuhjord till stan. Fine! Och hade han gjort det med hjälp av en gräsbrand eller med hjälp av sina gamla kompisar så hade jag köpt det. Men! Att använda en lejonflock som vallhundar, understödda av gorillorna (med rejält mänskligt uttryck i den här delen) blir bara jättefånigt. Det blir ett ganska surt avslut för mig och tar, tyvärr, bort en del (men långt ifrån hela) av lyckoupplevelsen. Synd när det började så bra.