 |
| Bild lånad från bokus, finns också på adlibris och översatt till svenska |
Tankar: En ganska missmodig läsning där eländet lade sig som en våt filt över mig. Det förändrades gradvis, men jag har svårt att tro på ett lyckligt slut med tanke på hur kräsen författaren till dagboken är. Boken är välskriven, men för uppgiven och långsam för att jag ska tycka om den och dessutom känns den ansträngt "fin" och filosofisk - inte precis ingredienserna till en Helena-bok. I början trodde jag det var en dystopi och att det framtida samhället hade ett förbud på böcker, men när jag förstod att det var nutid retade jag mig mest på att Guylain inte gjorde något för att förändra sin situation.
"Ansträngt fin och filosofisk" - där tappade jag lusten att läsa denna bok. Böcker får gärna - GÄRNA! - vara fina och filosofiska, sånt gillar jag. Men när det är uppenbart fabricerat i syfte att verka just sådant, då tappar jag läslusten.
SvaraRaderaDet är ju min uppfattnig, inte säkert att du tycker samma. Har extremt svårt för filosofiska böcker så jag tolkar det kanske extra negativt...
Radera"Ansträngt fin och filosofisk" där fick jag lust att läsa boken LOL. Nej skojar. Gillar ju dock filosofiska böcker men det får ju inte bli krystat vilket denna låter som. Synd. För grundiden låter rätt intressant. Lite som Ray Bradburrys Farenheit som jag gillar :)
SvaraRaderaJag tror det var där jag fick dystopitankarna ifrån, men när det sen var nutid så fick jag bara svårt att förstå varför han stannade kvar år efter år på jobbet som han avskydde. Frustrerande!
RaderaAh, ja utan att det var dystopi så blir det ju verkligen obegripligt... :P Dåligt!
Radera