Breaking Bad

Bild lånad från cdon

Så jag har äntligen sett Breaking Bad, alla fem säsongerna. Handlingen i korthet är att kemiläraren Walter White får reda på att han har cancer, svår sådan. Behandlingen visar sig vara otroligt dyr och av rädsla för att lämna sin familj skuldsatt och på bar backe så beslutar han sig för att börja koka meth. Eftersom han kan sin kemi så blir det en väldigt ren produkt, men det är inte så lätt att knö sig in på den kriminella marknaden med dess speciella regler som man kunde önska så tar han hjälp av en smålangare och f.d. elev, Jesse Pinkman.

Det är händer mycket. Det är inte så lätt att vara kriminell, ibland är det rent livsfarligt. Inte underlättas det när man dessutom skall dölja det för sin fru och för sin svåger som arbetar för den lokala drogpolisen. Ännu värre blir det av att Walter allt oftare tror att han vet bäst, man får ont i magen ganska ofta.

Suveräna skådisar, bra manus, men... jag tycker inte vidare mycket om den. Dels tror jag att det har att göra med att jag hade skyhöga förväntningar på den  - lovorden jag hört... Sparade den tills jag hade en vecka ledigt så att jag skulle kunna se så mycket jag bara mäktade med, men i slutändan tog det ganska många veckor, var nära att lägga ner den helt säsong fyra. Sedan repade den sig lite i slutet av säsong fem, men nja. Jag hade jätteproblem med karaktärerna - jag tyckte egentligen inte om en enda en. Inte frun och hennes ljugande syster, inte svågern drogpolis, inte den fifflande advokaten eller de större skurkarna som var med, sällan Jesse (även om han hade sina ögonblick) och framför allt inte Walter. En sån fruktansvärd dryg och självisk översittare och extrem besserwisser som bara blev allt värre ju längre in i tv-serien man kom. Jag behöver uppenbarligen någon jag kan relatera till när jag tittar på tv.