Bild lånad från bokus, finns också på adlibris |
Askungens naiva, obetänksamma och lätt själviska karaktär hade jag ganska svårt för, tror jag hade haft större fördrag med henne om hon varit femton istället för tjugo. Då hade också hennes idoldyrkan av prinsen passat bättre in. Den hemmavarande styvsystern tyckte jag bättre om, hon var varken så elak eller gräsligt ful som hon ibland skildras och hon hade en praktisk sida som jag gillade. Styvmodern fick jag en viss förståelse för, medan jag upplevde pappan som ganska ynklig. Prinsen var långt ifrån att vara en drömprins (annat än i Askungens fantasier) och jag tyckte det var rolig läsning.
Den "goda" fen (med baktankar) visade sig vara en gammal bekant från föregående boken om Snövit, Poison, och det fanns ytterligare ett par sagor som knöts ihop lite löst med handlingen. Jag gillar verkligen hur karaktärer från olika historier knyts samman, det gör sagovärlden så mycket större. Snabb läsning, med humor och oväntade vändningar. Och oväntat slut i många aspekter :)
Den här serien blir jag allt mer nyfiken på, särskilt som jag redan tidigare var nyfiken på författaren.
SvaraRaderaHärlig läsning, gillar kombinationen av det gamla välkända blandat med helt nya ingredienser :)
RaderaÄr så sugen på att läsa!!!! :D
SvaraRaderaInget att vänta på, bara läs :)
Radera