Psychopomp: Angela Roquet

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Psychopomp är fjärde delen om liemannen Lana. Hon bor i efterlivets största stad, Limbo, och är gruppchef för de liemän som skördar offer på katastrofplatser. Rebellerna (mestadels i form av demoner) från förra boken är fortfarande ett orosmoment och Lana och hennes rumskompis (och Dödens högra hand) beordras att sätta stopp för dem. Det är lättare sagt än gjort...

Tankar: Trevlig bok! Det är roligt, aktionfyllt och med karaktärer som är lätta att tycka om. Allt i en fängslande vision om livet efter döden. Jag gillar hur efterlivet är uppbyggt med de olika gudarna och deras respektive himlar. Att böckerna i princip inte alls handlar om människorna som skördas tycker jag också om. De nämns ju ofta i samband med jobbet eller som arbetare på fabriken, men det är helt andra och mycket mer spännande väsen som man följer.

Personerna i känns förvånansvärt trovärdiga med tanke på hur de spenderar sina dagar. Gillar också relationerna, både vänskapsbanden och kärleksparen. Jag är ganska svag för Bub, the Lord of the Flies, men har inget emot att förhållandet inte alltid löper som på räls :)

Jag tycker att det är skönt att Roquet släppt utpressningen nästan helt i den här boken. Den har ju varit väldigt prominent i de tidigare böckerna, och visst var det nödvändigt för att få Lana att göra de saker som byggt upp händelseutvecklingen, men det är trevligt att få in nya komponenter i handlingen.