Burnt Paper Sky: Gilly MacMillan

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus
och i svensk översättning

Burnt Paper Sky: En dag är Rachel och hennes 7-årige son Ben på söndagspromenad i skogen. Ben springer före och försvinner spårlöst. Vi får följa Rachel och polisen James i alternerande kapitel ett år efter händelsen. Det berättas om hur Rachel genomlider alla helvetets kval, men alla lider inte med henne. Är man inte en väldigt ansvarslös mamma som släpper sitt barn ur sikte? Får man inte skylla sig själv åtminstone lite grann? När hon sedan får ett ogenomtänkt utbrott på en presskonferens börjar ryktet spridas om att hon själv ligger bakom försvinnandet och tongångarna bland bloggar och press blir alltmer hatiska.

Allt eftersom dagarna går sedan Ben försvann minskar sannolikheten att hitta honom levande. För James är detta det första fall där han är huvudansvarig. Det är stor press på honom och han tar en del mindre bra beslut vilket fortfarande äter på honom ett år senare vilket man bland annat kan läsa om i psykologens anteckningar från mötena de har.

Tankar: Det är en otäck berättelse med stegrande spänning som är svår att lägga ifrån sig. Det är också ett språk som intresserar, hade jag samlat på citat hade jag haft en uppsjö att välja bland, men nu lägger jag bara nöjt märke till dem och läser vidare.

Jag suger i mig alla de skickligt inlagda ledtrådarna och villospåren som kryddar berättelsen. Det finns många misstänkta, både till Bens försvinnande, men också till läckorna om Rachel som förekommer och varken Rachel eller jag vet vem vi kan lita på. Gillar hur paranoid hon blir, det känns som en trovärdig utveckling. Överlag är känslorna väl beskrivna hos alla inblandade, även hos frånskilde pappan, gamla väninnan, James flickvän, systern etc. Häxdrevet mot mamman är en mindre del av berättelsen än vad jag trodde efter att ha läst baksidestexten, men följdverkningarna är allvarliga. Som läsare är jag inte heller helt opåverkad...