Utlottningskalas på CRMs blogg

CRMs blogg firar tre-års-kalas med en utlottning av presentkort. Håll tummarna för mig. Titta gärna in på hennes blogg, där finns många intressanta boktips :)

Tematrio: En trio nordiska deckarförfattare

I tematrion den här veckan blev uppdraget från Lyran att tipsa om tre bra deckare. Jag läser inte så himla många nu för tiden, det blir mest urban fantasy, men tre deckarförfattare där jag tycker om nästan allt jag läst är:

• Björn Hellbergs deckarserie om kommissarie Sten Wall. Att det lite torra tennisoraklet kunde skriva spännande deckare överraskade mig. Gillar mysige Sten Wall och det faktum att böckerna är spännande långt in i texten, det är mer i historien än bara ett inledande mord. Första boken i serien heter Gråt i mörker.
• Anne Holt är min norska favorit, hon har skrivit ett par bra serier med riktigt bra personporträtt, min favorit framför andra är Hanne Wilhelmsen och första boken heter Blind Gudinna.
• Gretelise Holm är en dansk författare som jag fick upp ögonen för med Ö-morden som är andra i en serie om journalisten Karin Sommer. I Ö-morden får en senil tant på äldrehemmet för sig att de som dör inte kallas hem av gud, utan att de röstas bort av ö-rådet á la Robinson. Är hon så långt ifrån sanningen egentligen?

The Buddha in the Attic: Julie Otsuka

Bild lånad från adlibris

The Buddha in the Attic av Julie Otsuka handlar om de japanska "postorderbrudar" som kom till Usa under tidigt 1900-tal för att gifta sig och få ett bättre liv. Boken är skriven från ett oss-perspektiv, one of us..., som i början förvirrar, men som samtidigt ger röst åt så många fler än vad som är möjligt i en vanlig roman. De olika kapitlena i boken behandlar olika aspekter ur deras liv: överfarten, första natten, barn, de vita, försvinnandet (där berättandet flyttas till de vita och hur de lägger märke till och reagerar, eller inte,) när de japanska invånarna förflyttas till interneringsläger.

Tilltalet gör att det blir en äkta, lite dokumentär känsla över boken, men att det är så många livsöden som fladdrar förbi i en strid ström gör också att jag efter ett tag får svårare att knyta an. Jag berörs, men sen kommer nästa, och nästa och nästa och det är få som på slutet stannar kvar hos mig, men här kommer en av dem:

On the southern edge of town, at the Clearview Sanitorium, a twelve-year-old boy lies in a bed by a window, slowly dying of tuberculosis of the spine. His parents paid him one last visit the day before they left town and now he is all alone.

Det nya livet i Usa blev oftast inte vad de drömde om...

Utlottning på Kulturkollo

Kulturkollo har utlottning av böckerna av Bricken som jag hört så mycket om, men fortfarande inte har läst. Var ju väldigt förtjust i Vibeke Olssons Molnfri bombnatt så håll tummarna!

Smakebit på søndag: The Poison Tree

Bild lånad från bokus

Har haft en oplanerad bloggpaus en vecka nu, vet inte riktigt vad som hände, men lusten att skriva bara försvann? Hoppas att smakbiten (och att det lugnat ner sig på jobbet) får mig på rätt spår igen.

Jag läser just nu The Poison Tree av Erin Kelly och får lite Den hemliga historien-vibbar av den. Den handlar om Karen som berättar om sommaren för tio år sedan när hon träffade de bohemiska syskonen Biba och Rex och hur hon så gärna ville vara en av dem. Det är en ganska långsam och lite olycksbådande berättelse, att det inte kommer att sluta lyckligt annonseras med jämna mellanrum:

     "Don't they have a big blowout when the shooting's finished?" I said, dredging this knowledge from somewhere. "Wrap party?"
     She brightened. "You're right! So I'll se everyone again then."
     But she didn't.

Fler smakbitar, dit man även kan länka sina egna, finns på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Smakebit på søndag: Don't Let Go

Bild lånad från adlibris

Efter en stormig natt, där jag sovit som ett barn, är det så dags för en ny smakbit. Jag läser den tredje och sista boken av Michelle Gagnons böcker om Noa och Peter. De är på flykt undan Projekt Persefone som genomför medicinska experiment på hemlösa ungdomar. De reser tillsammans med Teo och Daisy som i utdraget nedan förväntades hålla vakt medan Noa och Peter lånade ett datorrum:

     "What are you doing?"
     Teo jerked back so fast his head hit the wall, making him wince. Noa was standing a few feet away with her hands on her hips, looking as pissed as he'd ever seen her.
     "Um, nothing. Sorry, we just figured it was better to-"
     "We're making out," Daisy interrupted, a challenge in her voice. "Is that okay with you?"
     "Not really," Noa snapped. "Since two of Pike's guys just grabbed Peter."
     "What?" Daisy gasped. They exchanged a shocked look. Teo was immediately consumed by a wave of guilt, combined with frustration. How the hell did they find us so fast? They'd arrived less than a half hour ago.

Fler smakbitar kan man den här veckan hitta på AstridThereses blogg.

Singapore, Malaysia och Thailand

Jag var ju iväg ett par veckor och njöt av värme och nya intryck. Här kommer lite bilder från resan:

Gillade skyskraporna i Singapore.

Bloggjerka: Tv-serier

Tv-serier vi med gott samvete kan rekommendera är ämnet för årets första bloggjerka. Det finns ju en hel del bra, men av de jag såg under 2014 så blev det här favoriterna:

• Veronica Mars - det är tio år sedan den sändes och jag är glad att jag upptäckte den till sist. En varm tonårsserie med mycket humor i om Veronica som är utfrusen på sin skola och använder tiden till att titta närmare på en del fall. Fick en fortsättning i form av en film och en bok förra året och nu är det snart dags för en bok till :)
• Orange is the New Black - om Piper som hamnar i fängelse och hennes nya liv där. Den största behållningen är att få lära känna alla karaktärer som finns där, både deras nuvarande liv och deras gamla som man får se glimtar ifrån.
• Game of Thrones - fantastisk fantasy som bygger på fantastiska böcker. Ett myller av sammansatta karaktärer :) Säsong fyra började visas i veckan på svt.

• Breaking Bad-boxen köptes strax före jul så den ser jag frame mot att upptäcka under våren :)

The Unbecoming of Mara Dyer: Michelle Hodkin

Bild lånad från adlibris

The Unbecoming of Mara Dyer av Michelle Hodkin är den första av tre böcker om Mara Dyer. Den börjar med ett litet förord där Mara skriver att hennes namn är en pseudonym, på inrådan av hennes advokat...

Mara är 17 år och vaknar upp på sjukhus utan att minnas hur det kom sig att hon var på plats i det gamla mentalsjukhuset när det rasade och krossade tre av hennes vänner. Posttraumatisk stress bedömmer man och dit förs också hennes mardrömmar, hallucinationer av fallande hus och av de döda vännerna. Men så börjar nya saker hända, blodiga saker som Mara har önskat sig. Hon tror att hon är orsaken, men är det verkligen så eller lider hon av psykos? Som läsare är man inte alltid säker.

Omdöme: Sträckläsningsvarning :) Det händer mycket och texten flyter på fint. Jag gillar hur varken Mara eller jag själv alltid vet vad som är sant, men tror att boken hade tjänat på att tona ned det övernaturliga. Dialogerna är ofta ganska roliga vilket kan ses här:
      “My God, you’re like the plague.” 
     “A masterfully crafted, powerfully understated, and epic parable of timeless moral resonance? Why, thank you. That’s one of the nicest things anyone’s ever said to me,” he said. 
     “The disease, Noah. Not the book.”
Ofta utökas samtalen, speciellt de som är med vuxna, med Maras inre, sarkastiska monologer där det hon egentligen tänker kommer fram - det är riktigt bra!

Mara känns som en ganska normal tonåring, lite åt det rädda och osäkra hållet men utan att vara handlingsförlamad, och har ofta tvära kast mellan sinnesstämningar. Hur hon påverkas av olyckan tycker jag är riktigt bra beskrivet,

Bokliga målsättningar inför 2015

Inför 2014 skrev jag i en bloggjerka om mina bokliga löften inför året. Jag skulle läsa om Harry Potter, läsa en hyllvärmare varje månad, se till att skriva ganska direkt om böckerna jag läst och inte bli stressad av bloggen. Det har mestadels gått bra. Harry Potter var ju ett rent nöje, det blev hyllvärmare alla månader utom december och jag har inte känt att bloggen blivit ett ok. Att skriva omgående om böckerna har däremot gått sämre så jag sätter det som mål för 2015 igen. Det har inte börjat bra, kom hem efter resan med 11 nylästa böcker och har bara skrivit om en av dem hittills... Men har ett block med små minnesanteckningar som ska hjälpa mig att få lite gjort i helgen.

Jag har också hoppat på ett par nya utmaningar, Kaos och The Reading Challenge, som jag gillar för att jag brukar kunna pricka av punkter med min normala läsning. Jag brukar tänka att jag inte ska låta listan styra min läsning och det brukar gå bra ganska länge, men så finns det ett par punkter kvar på slutet som jag inte kan få in i min normala läsning. Då letar jag ändå efter en bok som kan göra listan komplett och känner mig lite missnöjd med att jag fallit för trycket. Jag har insett att det där mest är en fråga om perspektiv, så när jag i år läser en bok bara för att den handlar om liemannen så att jag kan stryka den punkten så ska jag istället försöka se det som att jag går utanför min comfort zone och att det är en bra sak :)

Bokåret 2014 i enkätform

Den här besvarade jag förra året med, men eftersom jag läst andra böcker i år så tänkte jag att det inte skadade att göra om den :) Om man klickar på länkarna kommer man till inläggen jag skrivit om böckerna.

Hur många böcker läste du?
192

Och hur många sidor blev det totalt?
66.556, vilket blir 182 sidor om dagen. Långt över mina vildaste förväntningar.

Vilken var den bästa boken du läste?
En som både var välskriven med läsflyt och som satt kvar långt efter att jag läst den är The Handmaid's Tale (Tjänarinnans berättelse) av Margret Atwood. Om ett totalitärt Usa där samhällsskicket baseras på gamla testamentet draget till extrem, man får följa Offreds miserabla liv. Här finns annars min topp 20 över året.

Bokåret 2014

Så var det dags för en årssammanställning. Jag har läst 192 böcker, i genomsnitt 182 sidor om dagen, vet inte när jag hann med det? Nu återstår att försöka lista de 20 bästa. Inte helt lätt för jag tycker att jag läst många som varit väldigt bra. Har ju utsett mina favoriter efter varje månad, men när jag väljer mina årsfavoriter märker jag att det kommer med några som växt efteråt, samtidigt som en del av favoriterna just efter avslutad läsning har tappat lite. Utan inbördes ordning:

Smakebit på søndag: The Evolution of Mara Dyer

Bild lånad från bokus

Årets första smakbit, fler finns på Maris blogg. Hoppas att ni alla har haft en skön jul och nyår och ser fram emot året som kommer, det känns som att det kommer att bli ett bra år :)

Min smakbit idag kommer från The Evolution of Mara Dyer av Michelle Hodkin och det är andra delen i en trilogi om Mara som råkade ut för en olycka och efter det har hallucinationer där hon ser sina döda vänner. Posttraumatisk stress tror man, men när hon även påstår att hon kan döda människor genom att bara vilja det så misstänker man istället istället psykos. I utdraget nedan har hon just kommit hem efter några dagar på en sluten avdelning och tjuvlyssnar på föräldrarna som diskuterar hennes pojkvän.

     "She's not in school anymore, she doesn't have any friends here that I've met - it's not normal, Marcus. But it is normal for a teenage girl to want a boyfriend. Which means that right now, Noah's the most normal thing in her life."
     Little did they know.

Läsmånad: december-2014

Läsningen gick långsamt de första tre veckorna, men under resan i Malaysia blev det desto mer, hittade några sträckläsningsböcker som åkte fram så fort jag hade möjlighet:) Månadens bästa blev Visions av Kelley Armstrong, uppföljaren till Omens, och vad jag njöt när jag läste. Urban fantasy med en hel del humor, spänning och attraktion. Även Panic av Lauren Oliver blev månadsfavorit, om en tävling på liv och död med deltagare (huvudpersoner) jag tyckte väldigt mycket om. Månadens läsning var faktiskt så bra att jag inte med gott samvete kan utnämna någon till besvikelse även om jag antagligen inte kommer att fortsätta med Lemony Snickets böcker om syskonen Baudelaires, hade inte insett att det var en ren barnbok...

The Thousand Dollar Tan Line: Rob Thomas & Jennifer Graham

Bild lånad från adlibris

The Thousand Dollar Tan Line av Rob Thomas & Jennifer Graham är en bok om Veronica Mars. Den utspelar sig tio år efter tv-serien och direkt efter filmen. Veronica blev fast i Neptune efter fallet i filmen. Hon tar hand om privatdeckarfirman medan pappan återhämtar sig från skador till hans stora besvikelse, han vill att hon ska göra något bättre av sitt liv.

Det är Spring Break i Neptune och staden är fylld av partande ungdomar. Så försvinner en av dem och tack vare ett klumpigt sheriffuttalande börjar mediadrevet att gå. Handelsförbundet i staden vill rädda stadens goda rykte och sätter Veronica på fallet. Då försvinner tjej nummer två och Veronica har en alldeles egen personlig koppling till den senast försvunna.

Omdöme: Rob Thomas ligger även bakom tv-serien och filmen och det märks, man känner igen sig (trevlig omväxling mot de böcker som filmatiseras och där de ändrar som de vill). Det finns många referenser till gamla händelser både i serien och filmen och det blir ingen större skillnad att läsa om henne istället, det är som att komma hem.

Storyn med de försvunna flickorna är bra, lagom invecklad med lite slamkrypare inslängda här och var, och jag tycker att det här fallet var bättre underbyggt än det i filmen. Jag gillar den personliga twisten och spökena som återvänder från förr, det gör det hela lite mer känslomässigt intressant.

Panic: Lauren Oliver

Bild från adlibris

Panic av Lauren Oliver utspelar sig under en sommar i en liten amerikansk håla. Vi får följa två ungdomar, Heather och Dodge, när de deltar i Panic - en utmaningstävling där man antingen gör det som krävs utan att visa för mycket rädsla eller att skrika (det ger minuspoäng) eller så åker man ut. Uppgifterna är aldrig enkla och ofta rent livsfarliga, som ett spel rysk roulette, men i potten ligger en hel massa pengar vilket är drivkraft för en hel del av de tävlande - de andra har mer känslomässiga anledningar till att vara med.

Tävlingen är ramen runt historien, men efter ett tag så är den långt ifrån den mest fascinerande delen. Istället så är det Heather och Dodges (och deras närmsta kompisars) bakgrunder och drivkrafter som jag hela tiden vill veta mer om. De är båda trasiga, men på olika sätt. Heather har en djupt olämplig mamma och är ganska övertygad om att det inte finns någon som älskar henne, och kanske är hon inte värd att ha någon som gör det heller. Dodges syster var med i finalen av Panic ett par år tidigare och blev förlamad och han ruvar nu på hämnd. Han är relativt ny i den lilla staden och har inte fått några vänner och han saknar den tidigare relationen han hade med systern när de var vapenbröder i vått och torrt.

Omdöme: En så väldigt bra bok! Kringhändelserna är spännande, men det är personerna och deras väg till vuxenvärlden som mig att så febrilt vända sidorna. Det är komplexa

Hard Eight: Janet Evanovich

Roligare omslag från bokus

Bild lånad från adlibris

Hard Eight av Janet Evanovich är som titeln säger den åttonde i boken om bountyhuntern Stephanie Plum. Den här gången ber grannen henne att leta efter hennes försvunna dotter och barnbarn och Stephanie är inte ensam om jakten, de andra vill inte att hon sätter käppar i hjulen för dem. Det är en ytterst normal Stephanie Plum-bok, rolig och överdriven med en massa speciella karaktärer, och jag har trevligt när jag läser även om det mesta av handlingen är sig lik även om fallet är nytt.

Det som är den största skillnade från tidigare böcker är att pojkvännen som hon har haft ett "komplicerat" förhållande med (minst sagt), inte längre är beredd att vara ihop med henne. Han tycker inte om att hon arbetar som bountyhunter och som feminist kan jag ju tycka att det inte är ett schyst ultimatum att ställa (är inte säker på att man behöver vara feminist för det...), men när han säger hur orolig han är varje gång hon är ute på jobb och man som läsare vet att hon är ganska kass på det och ofta hamnar i situationer som blir livsfarliga så har jag all förståelse för honom. Det hela gör i alla fall att det är en deppigare och ensammare Stephanie än i tidigare böcker.

Okänd kontinent: Fred Vargas

Bild lånad från adlibris

Okänd kontinent av Fred Vargas är en fransk deckarförfattare och den första i serien om komissarien Adamsberg. Jag hade läst innan att det fanns vampyrer i handlingen och gissa om jag kände mig lockad? Nu visade sig vampyrerna i handlingen vara gamla myter som levde kvar i en by så det bidde lite av en tummetott för mig.

Boken börjar med att man hittar en radda fötter, avsågade vid skenbenet, stående i sina skor utanför en kyrkogård och senare inträffar ett bestialiskt mord.

Adamsberg och hans poliser blandas in och jag tycker inte om dem. Adamsberg flummar iväg och låter tankarna hoppa omkring och vips har han en lösning, dessutom känns han lite som en sengångare. Sen har vi en skara poliser som blir lite av karikatyrer: den storögde och bokstavstolkande nybörjaren, den lojale allvetande veteranen, den som äter i smyg och gömmer mat överallt och den handlingskraftige vältränade. Dessutom lider den franska polisen av korruption vilket alltid gör mig besviken när jag läser böcker, vill ju tro bättre om dem.

Så i korthet var det här inget för mig. Jag tyckte det var segt och rörigt med okarismatiska personer. Här finns en smakbit från början av läsningen.

Bossypants: Tina Fey

Bild lånad från adlibris

Bossypants av Tina Fey är Tinas självbiografi. Det handlar om uppväxten och hennes föräldrar, ungkarlshotellet hon arbetade på efter college, hur hon uppträdde med improvisationsgrupper och sedan blev författare på Saturday Night Live och fick barn innan hon och hennes medarbetare fick sitt eget program, 30 Rock. Det finns en hel del om hur det är att vara kvinna i branschen (och på fototillfällen), och bitvis så påminns jag om Caitlin Moran, vilket är en bra sak :)

Det är en rolig bok. Det jag gillade mest var det allmänmänskliga som uppväxt, förstajobb och kvinnors villkor, medan bitarna där hon namedroppade alla hon arbetat med inte gjorde samma intryck. Det beror antagligen en hel del på att jag aldrig sett 30 Rock (ett halvt avsnitt tror jag) och ytterst sällan råkat zappa förbi SNL - då blir namnen ganska ointressanta. Den jag tyckte var roligast att höra om var Sarah Palin som Tina fick imitera en period innan valet, men så vet jag ju vem det är också...

Jag har lyssnat på Bossypants som ljudbok med Tina Fey som uppläsare och för en gångs skull kände jag inte en enda gång att det gick för långsamt. Hon pratar i ett raskt tempo om sitt liv och det är inga problem att förstå henne, men ibland fick jag känslan av att sköljas över av ordsvallet och efteråt var det svårt att minnas i detalj vad hon pratat om eftersom jag aldrig hann hämta andan och tänka efter.

The Sweetness at the Bottom of the Pie: Alan Bradley

Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska

The Sweetness at the Bottom of the Pie av Alan Bradley är första boken med elvaåriga Flavia de Luce i huvudrollen. Hon bor i en stor herrgårdsliknande byggnad tillsammans med sina två äldre systrar och sin pappa. Flavia känns på många sätt som en ganska typisk försigkommen 11-åring, men med en alldeles stor revanschlust för allt som hon kan räkna som förolämpning (även när sakerna som sägs är fullständigt befogade men hon råkar ogilla dem) och jag tänker ofta "jädra unge" när jag läser. Pappan bor visserligen i huset, men kan ändå räknas till kategorin frånvarande fäder och med sina två systrar ligger Flavia allt som oftast i krig.

Så en dag ligger en död fågel på kökstrappen. Egentligen inte så mycket att hetsa upp sig för, om det inte hade varit för att det är en flyttfågel som inte finns i England under sommaren och att den har ett frimärke spetsat på näbben. Samma kväll hör Flavia sin pappa gräla med en okänd man och morgonen därefter ligger mannen död i gurkrabatten (ett utdrag från när Flavia hittar kroppen kan du läsa om i min smakbit). Flavias pappa blir misstänkt och hon bestämmer sig för att försöka ta reda på vad som egentligen hände.

Omdöme: En ganska trevlig, lite långsam-mysig bok där jag gillar huvudpersonen, hon gör liksom boken. Är inte lika förtjust i fallet som har trådar långt tillbaka i personernas liv vilket inte är den typ av intrig som jag föredrar mest, men jag kommer att åtminstone att läsa en bok till om Flavia, hon är tillräckligt rolig för det. Tycker också att det är lite kul att en 70-årig kanadensisk man väljer att sätta en engelsk elvaårig tjej som huvudperson i en bok för vuxna :)

I mitten av boken tycker jag också att farten saktas ner väl mycket, där kommer en flera sidor lång utläggning om gamla frimärken och frimärkssamlande. I en intervju med Bradley förklarade han att han tänker låta olika gångna företeelser spela en viktig roll i de planerade böckerna, varav frimärken då var det första.