fredag 15 juli 2016

Bloggjerka: Väntat så länge för det här?

jerka
I helgens jerka ställer Annika frågan om vi någon gång längtat intensivt efter en bok och sedan blivit grymt besvikna på den? Jo, det har väl hänt en och annan gång, bland annat med Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt, som jag tyckte föll ganska platt jämfört med En man som heter Ove. 

Just nu bävar jag för fjärde delen, Betrayals, av Cainsville (Kelley Armstrong), där den första boken var magisk, nästa bra, den tredje tappade ytterligare lite. Så jobbigt när jag vet att hon kan skriva och serien började så bra, då lever man liksom på hoppet. Likadant med Stjärndamm (Lars Wilderäng). Älskade första boken Stjärnklart, men blev lite missnöjd med Stjärnfall och bävar nu inför den tredje. Det är inte det att uppföljarna varit bedrövliga, långt därifrån, men också ganska långt från första-boken...

21 kommentarer:

  1. jo, böcker som andra berömmer kan bli en besvikelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, och ändå så vill man (jag?) ju helst läsa böcker som har rykte om sig att vara bra :)

      Radera
  2. Så tråkigt när en serie som börjar bra bara blir sämre och sämre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, där har man ju riktigt höga förhoppningar, och så hoppas och tror jag att de ska hitta tillbaka till toppformen igen. Får se i slutet av sommaren hur de här ligger till...

      Radera
  3. Håller helt med dig om mormor-boken!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, den var ganska olik Ove, och inte helt i min smak. Och jag som brukar gilla sagor...

      Radera
  4. Håller helt med dig om mormor-boken!

    SvaraRadera
  5. Backmans Ove-bok gillade jag oväntat mycket, men jag har inte läst mormorsboken. Wilderäng har jag haft funderingar på, men de utgår nu

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför inte läsa första som fristående? Den kräver inte direkt att man läser vidare. Fortsättningen är inte direkt dålig heller, bara sämre än första (och har läst andra som tycker tvärtom...).

      Radera
  6. Om uppföljaren skrivs därför att förlaget vill ha en uppföljare kan nog resultatet bli klent. Som en del uppföljare till filmer. Jag säger bara Göta Kanal 2! Urk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, eller tretton böcker i True Blood-serien. Runt 8-9 hade varit bättre, sen gick det lite i rundgång...

      Radera
  7. Det händer, oftast med böcker som andra rekommenderat mig. Som "Populärmusik från Vittula" och "Da Vinci koden". Besviken, på helt olika sätt! Den första för att alla sagt att den var så otroligt rolig, medan jag uppfattade den som väldigt tragisk, och den andra för att den helt enkelt var kass...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillade Da Vinci-koden, men har aldrig blivit sugen på att läsa de andra i serien. Det räckte liksom där :)

      Radera
  8. Min mormor knockade mig lika mycket som Ove, fast på ett annat sätt, men jag hade noll förväntningar efter allt negativt jag läst om den :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland hjälper de låga förväntningarna - om man nu inte tappar lusten att plocka upp boken alls...

      Radera
  9. Wilderäng har jag inte läst något av. Min mormor tyckte jag väldigt mycket om, men om jag minns rätt så var mina förväntninga ganska låga ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Älskade Stjärnklart, rekommenderas varmt. Man behöver ju inte läsa vidare heller, även om jag är jätteglad över att jag snart står först i kön till Stjärndamm :)

      Radera
  10. Min mormor hälsar och säger förlåt och framförallt Stjärnfall som var såå bra... ;) Ove-boken läste jag aldrig ut, måste ha tappat intresset på något vis.

    SvaraRadera
  11. Min Mormor hälsar och säger förlåt har jag inte påbörjat än, Ove var ju outstanding.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske är bra att vi sänker dina förväntningar på Mormor, blir ibland bättre så :)

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)