11/22/63: Stephen King

Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska

Den här boken handlar om Jake, en engelsklärare på runt 35 år, som mest genom en slump (eller snarare en ganska ytlig bekantskap) blir indragen i en plan för att stoppa Kennedymordet. Nu lever Jake på 2000-talet och hade det inte varit för ett slags portal i bekantingens förråd så hade boken slutat där, men genom portalen kommer man ut på en bakgård en varm julidag 1958. Bekantingen har varit där ett otal gånger, från början mest som turist, men senare fick han då den briljanta idéen att försöka stoppa mordet med förhoppningen att Usa därmed blir en mindre kall plats där t.ex. Vietnamkriget aldrig inleds.

Så Jake går igenom portalen. Först ett par gånger bara för att testa, men sedan går han med på planen och man får läsa en hel del om hur han förbereder sig och fördriver tiden tills rätt datum äntligen närmar sig. Jake spionerar på Lee Harvey Oswald och han flyttar till en liten småstad där han tar upp sitt yrke som engelsklärare igen och träffar trevliga människor som bor i staden.

Omdöme: Jag är inte helt nöjd. Jag tycker det är intressant i början, men det är vardagsliv som är handlingen under fem alldeles för detaljerade år och efter ett tag försvinner den första tjusningen. En del bakslag blir det för Jake, historien har ett inbyggt motstånd mot förändringar, och ibland blir det rent livsfarligt.

Skildringarna från ett omtänksamt 50-60-tal är nostalgiska och intressanta, men de blir lite väl idylliska. Rasmotsättningar nämns två gånger i boken och då utspelar den sig ändå i södra Usa och det funderas inte vidare mycket på kvinnorollen heller... Svårt att se att den utspelar sig under samma period som The Help (Niceville) och det känns som att det fattas nånting. Kanske lika bra, för boken är lång ändå och det händer inte mycket.

Efter ett tag börjar Jake se hur historian speglar sig själv (personer med liknande namn/yrken/utseenden) dyker upp och han kallar det att den vill harmonisera. Sedan räknar han om och om igen upp tillfällen där saker påminner om varandra och jag tycker att det blir tröttsamt.

Nåja, till slut blir det äntligen 1963 och upplösningen närmar sig. Den går jämförelsevis snabbt, kanske inte konstigt med tanke på att det bara är en dag, men efter allt det väntandet så känns det lite snopet. Det blir ganska dramatiskt och ändå smittar inte känslorna i boken alls, jag tror att det kan bero på att jag tröttnat på boken vid det här laget, hade det kommit tidigare hade jag kanske påverkats mer. Sedan återvänder Jake till nutid och det kommer en snabb uppräkning på hur saker påverkat varandra (en fjärils vingslag och allt det där) och det är väldigt påskyndat och jag har svårt att få ihop hur få detaljer det blir i boken helt plötsligt. Kan också tycka att slutet är väldigt långsökt. I början fick jag inte ihop det alls, men kom fram till att det var harmoniserandet som påverkade allt, men jag kan ha fel...

Jag lyssnade på den här som ljudbok och är tyvärr inte helt nöjd med uppläsaren Craig Wasson heller. Vissa stycken så grätskrek eller skrattpratade han utan att det fanns sådana anvisningar i texten och en person gav han sådana talsvårigheter att jag hade svårt att höra vad han sade. Så mycket inlevelse i perioder att jag kom ur boken med andra ord...