Smakebit: Big Little Lies

Bild lånad från adlibris

Läste ut Big Little Lies av Liane Moriarty i veckan och blev så förtjust under läsningen att jag satt och markerade möjliga stycken under tiden (valde till slut texten i grönt) - den här är för bra för att inte dela med sig av!

Väldigt tidigt i boken får man reda på att någon har dött under skolans "trivia-kväll" för föräldrarna och då och då genom boken får man i korta intervjubitar olika personerns syn på vad som hände och orsaken till att det hela spårade ur så. Sedan flyttas man till händelserna som nämnts och får läsa om hur det egentligen var. Ofta roligt, ibland mer emotionellt och hela tiden försökte jag lista ut vem som skulle dö och varför. Här kommer fyra korta intervjusnuttar som alla beskriver samma händelse, när Madeline får vin över sig:

Gabrielle: It was an accident. Davina was hugging Rowena. She’d just made some sort of announcement. I think she’d reached her goal weight.    

Jackie: Rowena had just announced she’d bought a Thermonix. Or a Vitamix. I wouldn’t know. I have an actual life. So of course Davina hugged her. Because she’d bought a new kitchen appliance. I’m not making this stuff up.    

Melissa: No, no, we were talking about the latest nit outbreak, and Rowena asked Davina if she’d checked her own hair, and then someone’s husband pretended he could see something crawling through Davina’s hair. The poor girl went crazy and collided with Bonnie.

Harper: What? No! Bonnie threw her drink at Madeline. I saw it!


Fler smakbitar finns på Maris eminenta blogg. Ha en trevlig söndag!

Percy Jackson and the Lightning Thief: Rick Riordan

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
och översatt till svenska.

Percy Jackson är en tolvårig kille med adhd och dyslexi och när vi träffar honom går han på sin sjätte skola på lika många år, den här gången är det en internatskola för ungdomar med problem. På en studieresa till ett museum i New York blir han attackerad av sin mattelärare, försvarar sig med ett svärd som hans latinlärare kastar till honom och efteråt är det bara han som kommer ihåg något av händelsen. Är han på väg att förlora förståndet?

Sen börjar sommarlovet och efter en dramatisk natt där han, mamman och en kompis flyr ett monster kommer han till ett sommarläger för grekiska halvgudar, de grekiska gudarna är nämligen i allra högsta grad närvarande och lika förtjusta i mänskliga partners som de alltid varit. Dessvärre visar det sig att Percys gudomlige far blivit anklagad för att ha stulit Zeus blixt och Percy måste få tag på den innan gudarna börjar kriga på allvar.

Tankar: Trevlig bok där jag gillar hur man lyckats flytta den grekiska mytologin till nutid. Percy är än så länge en lite slätstruken bekantskap, hans öden och äventyr griper inte riktigt tag i mig och jag kan bli lite trött av hur en tolvåring klarar sig så bra mot övermänskliga odds och ännu mer av hur opåverkad han är av det som händer runtom honom. Men det är fartfyllt och ganska roligt så kommer att läsa vidare i serien.

Exit Strategy: Kelley Armstrong

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Exit Strategy är den första av tre böcker som handlar om Nadia Stafford. Hon är en f.d. polis i 30-årsåldern som fick sparken efter en allvarlig händelse som dessutom jagade bort de flesta av hennes släkt och vänner.  Numera äger hon en campingby som dessvärre inte går vidare bra. För att inte behöva sälja tar hon yrkesmördaruppdrag.

När boken börjar håller hon på att avsluta ett uppdrag och på vägen hem hör hon i bilradion hur "hennes mord" tros tillhöra en mycket omskriven seriemördare som går under smeknamnet Helter Skelter Killer. Hennes mentor söker upp henne med ett erbjudande om att vara med och stoppa seriemördaren.

Tankar: Jag gillar den här! Det är något med Armstrongs böcker som gör dem väldigt läsvänliga - det är spännande, bra karaktärsbeskrivningar där man undan för undan får allt mer backstory, bitvis humoristiskt och relationerna som byggs skildras så väl. Händelseförloppet berättas ur flera pov och att läsa ur de blivande offrens synvinkel gör att det känns när det går illa för dem. Kan tycka att det verkar lite väl enkelt att förklä sig, men jag undrar om inte Armstrong har en poäng - jag vet att jag åtminstone inte detaljgranskar människor runt omkring mig när jag är ute på stan. Ser fram emot att läsa fortsättningen!

Det är något som inte stämmer: Martina Haag

Bild lånad från adlibris

Det är något som inte stämmer handlar om Petra som drabbas av sitt livs chock när Anders meddelar att han vill separera. De som har det så bra och som har lovat att de ska bli gamla tillsammans. Inget hon gör eller säger kan få honom att ändra sig och snart bor han på sommarstället medan hon bor kvar hemma med de två sönerna. Sedan kommer beskedet att han har träffat en annan och Petra går sönder. Hon sover inte, äter inte och livet har tappat sin mening.

Man får följa uppbrottet när det händer, men också träffa Petra några månader senare när hon har tagit ett treveckors jobb som stugvärd uppe i fjället för att kunna skriva en bok som handlar om just skilsmässan.

Tankar: En bra bok. En fråga som återkommer i boken är om det är rätt av Anders att lämna - att förstöra för en hel familj bara för att han har hittat en ny, hade han inte bara kunnat bita ihop, de hade det ju faktiskt bra? Jag lider med Petra (förstår dock inte varför hon alls vill ha honom tillbaka), men jag tycker ändå att han gör rätt, kan tänka mig hur outhärdligt familjelivet hade blivit för honom om han stannat, tycker det finns vissa tecken när hon rör vid honom redan, och man har trots allt bara ett liv. Att lämna utan att prata eller rent av ljuga som i det här fallet är däremot ganska ynkligt. Det tog ett tag innan jag kopplade Petra och Anders till Martina och Eric och efter det var det helt omöjligt att koppla bort det igen fastän jag inte har en aning om hur mycket som faktiskt bygger på skilsmässan.

Att berättelsen skildrar både uppbrottstiden och ett tag efteråt var ett lyckat grepp och jag gillar naturbeskrivningarna från den isolerade stugan. Hade mycket svårare med den mystiska fjällsjön, kändes som att den hörde till en helt annan bok och tillförde egentligen ingenting.

Djävulen hjälpte mig: Caroline Eriksson

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Djävulen hjälpte mig är den första boken i Svenska mord, en serie som gör skönlitteratur av gamla mordfall. Den här handlar om Yngsjömordet i slutet av 1800-talet där Per och hans mor Anna dömdes för att ha mördat Pers fru (inte en spoiler, det kommer fram redan i baksidestexten).

Man får följa Per från ordentlig och lite mobbad pojke med starka band till sin mamma, till ung man där känslorna för mamman är allt annat än socialt accepterade. När ryktena börjar gå på bygden skaffar sig Per en hustru från en annan församling (de som känner honom och mamman har alla redan dragit öronen åt sig), härradshövdingens dotter Hanna som blir ny husfru på gården. Det blir inget lyckligt äktenskap för henne...

Tankar: Det här var inte en bok för mig. Jag tyckte den var nästan outhärligt seg och efter ett tag längtade jag bara efter att den skulle ta slut. En del av problemet tror jag var att jag lyssnade på den som ljudbok, har lyssnat på en bok tidigare med samma uppläsare och tyckte den med var förskräckande långsam. När historien väl var slut fortsatte boken lite till. Då fick man höra hur personerna runt omkring tänkte - pappan, vännen, advokaten, skarprättaren... Jag blev lika besviken varje gång en ny person kom...

Ett problem för mig var att jag blev aldrig berörd av personerna oavsett hur tungt de än hade det, jag hade svårt att tycka om dem. Jag tror det hade varit lättare för mig om det hade varit ett påhittat fall för jag hade svårt att tro på att de verkligen sa och tänkte sakerna som står i boken, jag tyckte att det kändes ganska teatraliskt i perioder. Inte blev det bättre av ett lätt övernaturligt inslag i slutet. Jag tyckte däremot om miljöskildringarna av svenskt bondeliv. Nästan alla recensioner och omdömen jag sett om boken lovordar den dock, så det kan vara värt att ge den en chans fastän den inte gick hem hos mig.

Moon Over Soho: Ben Aaronovitch

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Moon Over Soho tar vid några månader efter Rivers of London och Peter Grant, polis och trollkarl in spe, får ta ett större ansvar här eftersom händelserna senast har fått hans chef sjukskriven. En jazzmusiker dör av till synes normala orsaker, men rättsläkaren kan se ett otäckt mönster som pågått under några år - musikerna avlider alltid i grupper om tre. Det blir Peters jobb att försöka hindra de två följande dödsfallen.

Tankar: Jag var inte säker på att jag skulle fortsätta serien efter Rivers of London - tyckte den var lite rörig och seg även om det fanns bra inslag, men jag är väldigt glad att jag plockade upp del två till slut för den här var bra! Lösningen på fallet var i och för sig förutsägbart, men vägen dit var udda och underhållande. Jag gillar också att saker från förra boken följs upp, som stackars kompisen Leslie med sitt totalt förstörda ansikte och flodgudarna och deras gisslan. Den är också ganska rolig emellanåt på ett lätt underväldigat sätt som: "Are you a guy?" I asked. Just to show that the sensitivity training at Hendon hadn't been wasted.

Tematrio: När bok blir film

Berätta om tre böcker som blivit film och säg vilken du tycker blev bäst - så ungefär är uppdraget från Lyran för veckans tematrio.

• The Hunger Games - en av mina favorittrilogier! Dramatisk dystopi med Katniss som trulig hjältinna. Oerhört känslosamt, spännande och ett intressant världsbygge. Älskar bokserien och tycker att de gjort ett bra jobb med filmerna. Är inte riktigt överens om castingen (Peeta... suck), men gillar att man fick se lite mer av spelet bakom kulisserna än i boken.
• Ender's Game - fantastisk sci-fi om liten ensam kille som tränas och bryts ner för att bli en skoningslös befälhavare. Var besviken på filmen, de snabbade på handlingen för mycket tyckte jag, tror det hela varit bättre som tv-serie.
• Kalle och chokladfabriken - fantasifylld bok. En av få filmatiseringar där jag föredrar filmen. Gillar bakgrunden till Willy Wonka man får där, samtidigt som jag tycker att boken är lite jobbig att ha som högläsningsbok hur bra historien än är.

Smakebit: Wild Justice

Bild lånad från bokus

Nytt år och nya smakbitar på Maris blogg :)

Jag hoppas att ni har haft en trevlig jul och nyår. Själv har jag varit ledig och läst och latat mig så jag mår bra :) Jag har dessutom vänt på dygnet så att jag nu går och lägger mig klockan 4 varje natt. Håller tummarna för att jag kommer upp imorgon...

Smakbiten idag kommer från Wild Justice, som är tredje och sista delen i Kelley Armstongs deckarserie om yrkesmördaren Nadia. Jag har inte börjat på den ännu så utdraget kommer från andra sidan där Nadia är ute på ett jobb och väntar på att målet ska dyka upp, en mindre trevlig karl:

He wouldn't even have to worry about his wife phoning and telling him she was there. Rose Wilde no longer had a cell phone. He'd taken it away after their last fight, when he dragged her out of the car, ten miles from town, and left her there. She used her phone to call her father to come get her, which completely defeated the purpose of the lesson. So Wilde confiscated it.

Ha en trevlig söndag!

Olive Kitteridge: Elizabeth Strout

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och på svenska.

Olive Kitteridge är den novellsamling som Elizabeth Strout belönades med pulitzerpriset för. Nästan alla de tretton novellerna utspelar sig i en liten stad i Maine och på ett eller annat sätt finns Olive Kitteridge med i dem allihop. Ibland är det en novell från hennes perspektiv, ibland från någon ur hennes närhet och ibland är det någon mycket längre ifrån som bara ser henne gå igenom restaurangen, där novellen egentligen handlar om något annat. Men alla gör de sitt till för att teckna ett porträtt av en ganska barsk och obändlig kvinna som har sina osäkerheter, men som för allt i livet inte vill avslöja dem för någon.

Olive är inte en person jag tycker om, men jag känner en stor sympati för henne och de i hennes närhet, hon verkar inte vara lätt att ha att göra med. Dock finns det personer som genuint tycker om henne och det är uppmuntrande att se. Det är lågt tempo boken igenom och det känns inte som att det händer jättemycket trots otrohet, självmord och rån, men personbeskrivningarna är extremt bra och det känns mycket verkligt, om än ganska dystert och långt ifrån den bild av gemytligt amerikanskt småstadsliv som jag oftare läser om.

Sonjas sista vilja: Åsa Hellberg

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus.

Sonjas sista vilja handlar om tre kvinnor i femtioårsåldern vars bästa väninna Sonja dör. När testamentet läses upp visar det sig att Sonja har haft en hel del hemligheter för sina kompisar, däribland att hon äger några miljarder som hon nu vill ge dem på vissa villkor. Det första steget är att de ska säga upp sig och gå upp eller ner lite i vikt, sedan skickar hon ut dem i Europa för sitt livs äventyr.

Tankar: Det här är en extremt förutsägbar berättelse där man inte bara kan räkna ut slutet i stora drag utan även vem det är som ringer på dörren eller som ska dyka upp på restaurangen. De är också fullt med flärd - som fina möbler, smakfulla hus, piffiga kläder och inte minst väninnorna själva som alla är duktiga och väldigt attraktiva (och det blir bara bättre när de går upp eller ner lite i vikt), det är alltså mycket såpa över historien.

Ett exempel från början av kapitel 67 kommer här: Det var lätt att se hur de flesta slogs av hennes skönhet, men också hur snabbt de glömde den tack vare hennes chosefria sätt. Det var över ett halvår sedan han hade knockats av samma sak och han hade inga planer på att resa sig igen. Tydligen kan man inte vara riktigt lycklig utan en man så det ordnas också till dem, så efter en del förvecklingar och missförstånd så har de allihop sunda och positiva sexliv med varsin stilig karl.

Den här boken är alldeles för genomgullig för mig, men är i alla fall bitvis lit småkul. Jag lyssnade på den som ljudbok vilket inte är min starka sida men jag tyckte att Kerstin Andersson gjorde ett gott jobb som uppläsare.

Persepolis: Marjane Satrapi

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Persepolis börjar 1979 där den unga flickan Marjane berättar om sitt liv från revolutionen då shahen i Iran avsattes till livet femton år senare då hon både hunnit utbilda och gifta sig. Hon kommer från en frisinnad familj och växer upp till en ung kvinna som inte är rädd för att säga vad hon tycker, men där förtrycket till slut får familjen att skicka sin fjortonåring till bekanta i Österrike. Det blir ingen lycklig tillvaro för henne, hon kan inte språket och känner sig inte hemma med människorna där. Långsamt knyter hon band, men till slut återvänder hon ändå till föräldrarna i Iran bara för att upptäcka att hon känner sig lika främmande där.

Tankar: Persepolis var en ovanlig bok för mig på många sätt: det är en grafisk självbiografisk uppväxtroman som skildrar revolutionen i Iran och livet efter den, men att det är ovant gör inget för den är bra och intressant. Jag gillar hur man genom Marjane får se både livet i Iran och livet som immigrant. Jag gillar speciellt skildringarna av henne som riktigt liten, där hon lyckats få med framtidsdrömmar, missförstånd och kamratrelationer, däremot är det sällan som jag blir riktigt berörd.

Carry On: Rainbow Rowell

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Carry On är historien som Cath skrev fanfiction om i Fangirl. Den handlar om Simon Snow, en tonårig trollkarl som ses som den utvalde i kampen mot "the Humdrum". Simons magiska krafter är gigantiska, men dessvärre har han nästan ingen kontroll alls över dem. När vi träffar Simon ska han precis börja sitt sista år på trollkarlsskolan Watford och där träffar han återigen sin bästa vän Penelope och sin vackra, men distanserade flickvän Agatha och när hans illvillige rumskompis Baz inte dyker upp till terminsstarten oroar han sig för vilka lömska planer denne smider. Det här är handlingen i den första dryga tredjedelen. En del spännande händelser som hänt tidigare år nämns i förbifarten, men inget händer just i nutid. Tror man. För rätt som det är så diskuteras en attack mot Simon som hänt under en av lektionerna för ett par veckor sen. Där är jag nära att slänga boken i väggen - så långt och ganska trist och när det väl händer något så berättar man det inte?

När Baz väl dyker upp får historien lite fart. Inte för att det händer så mycket mer till en början, men jag får äntligen en känslomässig koppling till karaktärerna när jag ser dem genom varandras ögon. Dessutom är jag svag för sarkastiska repliker och Baz är väldigt bra på dem. Simon, Baz och Penelope får ett gemensamt projekt och känslorna börjar svalla.

Tankar: En svår bok att bedöma för mig. Det finns saker som jag tycker är väldigt bra - som en intensiv och desperat kärlekshistoria, besvärjelser som är allt från Shakespeare-citat till reklamslogans och att det i vängruppen finns dem som inte är modiga och självuppoffrande utan som tycker att det får vara nog med att följa Simon överallt och riskera livet, det finns annat man vill göra. Det finns också en del bifigurer, som Ebb och de flesta föräldrarna, som är riktigt bra. Jag gillar också hur Rowell använder paranteser: "our house is full of of banned books and dark objects. Even some of our cookbooks are banned. (Though it's been centuries, at least, since the Pitches ate fairies.) (You can't even find fairies anymore.) (And it isn't because we ate them all.) Det är också fullt av brittiska ord och uttryck, många fler än vad som är vanligt när britterna skriver själva.

Problemen är dessvärre lika många. Att den första tredjedelen av boken är nästan totalt händelselös är det största av dem, men jag har också svårt att få en känsla för Humdrummysteriet. Man säger att det är farligt och fruktansvärt och kan bli slutet... men det känns inte. Inte heller den interna trollkarlsmaktkampen mellan the Mage och de etablerade släkterna är något jag bryr mig om. Att det är en förutsägbar historia gör inte saken bättre. Lite ömsom vin, ömsom vatten över boken och jag pendlar mellan en trea och fyra i betyg. Gillade sista halvan, men det var nära att jag lade ner boken innan jag kom dit...

Håll tummarna!

TinaElisabeth firar tvåårsdag för sin bokblogg, Grattis!, upptäckte jag i sista stund. Fram till kl. 15 idag har man på sig att anmäla sitt intresse. Istället för att få presenter lottar hon ut ett presentkort :)

Rikard Lejonhjärta och Filip II: Evert Taube

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Läste Rikard Lejonhjärta och Filip II för jag behövde läsa en pjäs till en av mina utmaningar. Lite kul, en genre jag nästan inte läst någonting av. Tack vare usla romanen Captive Queen hade jag ganska bra koll på persongalleriet förutom att Taube fått med ett svenskt kärleksobjekt för Lejonhjärtas hustru. Historien som sådan var ingen höjdare den här gången heller - lite kärleksförvecklingar och maktkamp, men inget som engagerade över huvud taget.

Kändes lite udda att läsa scenangivningar istället för miljöbeskrivningar, om hur tjänare och vakter rör sig och hur någon står på ett ställe på scen och tjuvlyssnar utan att de andra kan se den. Det mest udda var dock de mer personliga anvisningarna där Taube säger att här får skådespeleraren leva ut hela sitt register eller att han inte riktigt vet hur någon ska lyckas förmedla den här scenen, men att de får göra sitt bästa.

Alice och flugan: James Rice

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Finns en del försiktiga spoilers i recensionen, men kort sagt så tycker jag den är väldigt bra.

Alice och flugan är i princip Gregs dagbok, och man får snabbt reda på att han är lite udda - väldigt tyst, läspar och utstött och dagboken ska vara ett sätt att hjälpa honom att uttrycka sina tankar. Han skriver om sitt liv: skolan, familjen och Alice, och ju mer han skriver desto mer skaver det. Bilden man får av karaktärerna fördjupas allt mer och ju fler bitar man får se desto eländigare visar det sig vara för det är inte bara Greg som är trasig. Greg har sina demoner att slåss mot - en social oförmåga som han ibland kopplar till sin läspning, men framför allt till paranoian för DOM som aldrig är långt borta. Alice är ovetandes en huvudperson i Gregs liv, hon är orsaken till att han åker buss till förorten varje kväll - medan hon nickar till sitter han och tittar på henne. Mellan dagboksanteckningarna finns utdrag från polisintervjuer med Gregs familj och bekanta för något har hänt, hur kunde det gå så långt?

Jag tyckte det här var en fantastisk bok. Jag gillade speciellt hur bilden man får av alla runtom Greg blev allt dystrare. Boken satte sina spår, har funderat en hel del på både föräldrarna och mormodern efteråt. Uppväxten för Greg verkar ha varit väldigt speciell och jag undrar om det fördjupat problemen eller bara normaliserat dem?

Bokliga målsättningar inför 2016

Klarade de tre utmaningarna jag var med i förra året (kaosutmaningen, läsutmaningen och The Reading Challenge) med glans om jag får säga det själv, men kan tycka att det var lite för mycket av det goda med tre så lika utmaningar och totalt 156 punkter att pricka av även om en del böcker kunde vara med i mer än en lista. I år tänkte jag hålla mig till The Reading Challenge med 50 punkter som jag dessutom valt själv bland ett större urval.

Dessutom tänkte jag vara med i Lyrans Jorden runt-resa vilket också passar bra med min personliga målsättning att under året läsa minst 3, 4, 5? (jag tänkte fem först, men gillar inte att känna mig pressad så minskade det till tre, men just nu lutar det åt fyra som en kompromiss...) böcker från länder som jag inte har läst någonting ifrån förut.

Största utmaningen blir samma som förra och förrförra året dock: att skriva om böckerna ganska direkt efter att jag har läst dem. I år har det faktiskt fungerat bra i perioder även om jag tappade greppet totalt i slutet av hösten, men gemensamt för när det funkar är att även om jag skjuter upp själva blogginlägget så fäster jag åtminstone ner några snabba tankar på papper. Av någon anledning så gör det själva blogginlägget mycket lättare att skriva när jag väl kommer dit även om jag ibland inte ens tittar på anteckningarna förrän jag är klar...

2015 i listform

Hittade en lista på Kulturkollo, tog bort några punkter där jag inte hade några bra svar, men resten finns här:

Årets mest oväntade:We Are All Completely Beside Ourselves av Karen Joy Fowler - texten fick mig att flera gånger omvärdera det jag hade läst dittills.

Årets knockout:
The Martian av Andy Weir, sanslöst spännande!

Årets gråtfest:
I'll Give You the Sun av Jandy Nelson.

Årets gapflabb:
Beauty Queens av Libba Bray var härligt absurd.

Årets historiska:
The Given Day av Dennis Lehane om ett par män i Usa strax efter första världskriget. Spanska sjukan, strejker och svartas näst intill obefintliga rättigheter.

Årets obehagligaste:
Last Man in Tower av Aravind Adiga som handlar om hur invånarna i ett hus vänder sig mot varandra när det finns chans att få pengar.

Årets dystopi:
Station Eleven av Emily St John Mandel, en epedimi har slagit ut större delen av jordens befolkning och samhället har havererat totalt. Man får följa några personer före, under och efter katastrofen och deras öden flätas samman lite löst.

Årets grafiska: 
Persepolis av Marjane Satrapi om den iranska revolutionen och en flicka som växer upp, både personlig och lärorik.

Årets nya bekantskaper:
Gillar de nordiska författarna Siri Pettersen, Anna Jakobsson Lund och Nene Ormes. Kommer att hålla utkik efter nya böcker av dem.

Årets tunnis:
Vad gör man inte av Maja Hjertzell, kort bok som utspelar sig under en enda dag, men ändå lyckas man skapa sig en bild av fyra nästan vuxna syskons hela liv.

Årets tegelsten:
Min "omnibus" med de fem böckerna om Lily Bard av Charlaine Harris. En kär omläsning!

Årets återseende:
Modesty Blaise-serien av Peter O'Donnell
Watership Down av Richard Adams

Årets aldrig mer:
Kami Garcia och Margaret Stohl och deras otroligt förutsägbara cliché Beautiful Creature-serie. Det var tungt att tröska igenom första delen och jag fick inte mersmak.

Årets huvudperson:
Är förtjust i både Elena Denvers och Cinder, kvinnor med gott om ryggrad.

Årets skämskudde:
Hur reglerna för flyktingmottagandet förändrats...

Årets kan-inte-släppa-den:
Stjärnklart av Lars Wilderäng fick mig att prata mycket och tänka ännu mer.

Årets lyckopiller:
Cinder av Marissa Meyer, var länge sedan jag var så omåttlig lycklig när jag läste.

Årets debut:
Alice och flugan av James Rice, suverän bok om en kille med svårigheter. Ju längre man läser desto eländigare blir det.

Årets kyss: 
Den första kyssen mellan Snow och Baz i Rowells Carry On! Den hade man väntat på ett tag...

Årets pristagare:
Elizabeth Strout med sin Olive Kitteridge, novellsamling där man får lära känna Olive från olika perspektiv.

Årets överskattade:
Blev aldrig engagerad i We Were Liars av E. Lockhart.

Årets titel:
Titeln på Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank av Nathan Englander fick mig att läsa en novellsamling som var helt okänd för mig. Jag tyckte om ett par av novellerna, men långt ifrån alla.

Årets underskattade (eller i vilket fall för lite känd):
Angela Roquets serie om liemannen Lana Harvey, humoristisk, spännande och sexig och en härlig blandning av mytologier från hela jorden.

Årets bokserie: 
Utan tvekan The Lunar Chronicles av Marissa Meyer, alla delar var himla bra.

Årets scen: 
123 Schtunk som framförde en hejdlöst rolig impro-version av Mobergs Rid i natt.

Årets konstupplevelse:
Hakone Open Air Museum det är något visst med jättestatyer ute i vackra omgivningar.

Årets tv-serie: 
House of Cards - upptäckte att jag satt med ett fånigt leende halvvägs in i första avsnittet bara för att jag var så glad över hur väldigt bra det var.

Bokfavoriterna, och kalkonerna, 2015

Många bra böcker blev det under 2015, fempoängarna kommer här:
Cinder med fortsättning av Marissa Meyer

Stjärnklart av Lars Wilderäng   

The Martian av Andy Weir   

Last Man in Tower av Aravind Adiga   

The Scorpio Races av Maggie Stiefvater   

Alice och flugan av James Rice   

We are All Completely Beside Ourselves av Karen Joy Fowler    

Frostbitten av Kelley Armstrong   

Station Eleven av Emily St. John Mandel 

Fullpoängare var också de här omläsningarna: 

Harry Potter and the Philosopher's Stone av J.K Rowling  

Harry Potter and the Order of the Phoenix av J.K. Rowling  

Kensukes rike av Michael Morpurgo    
Watership Down av Richard Adams 
Shakespeare's Champion av Charlaine Harris

2% fick mitt lägstabetyg 1: 

Postern of Fate av Agatha Christie  

Beautiful Creatures av Kami Garcia och Margaret Stohl   
The Captive Queen av Alison Weir

Xenocide av Orson Scott Card  

Jonathan Livingston Seagull av Richard Bach   
Jag vet att det finns andra som tycker om böckerna så det kan vara värt att ge dem en chans ändå...

Titlar i rött är klickbara om du vill läsa recensionerna om dem.

Bokåret 2015

Har läst 214 böcker i år, över hälften av dem har varit med i en serie och därför är jag lite extra glad över att jag ändå hittat 83 nya författare - den som jag glatt mig allra mest åt att hitta är utan tvekan Marissa Meyer och hennes helt underbara The Lunar Chronicles. 7,5% av böckerna har fått mitt toppbetyg 5, medan bara 2% fått bottenbetyget 1. Betyg är förresten en nyhet på bloggen sen ett par månader tillbaka, men än så länge känns det som att det är här för att stanna även om jag fortfarande inte vågar skriva dem direkt i recensionerna utan håller dem till författarsidan så att de går lätt att ändra.

60% av författarna har varit kvinnor och drygt 45% är amerikaner vilket är nästan precis samma siffror som förra året. Mest lästa författaren är dock en kanadensare: Kelley Armstrong med 13 böcker och då tvingade jag mig ändå att dra ut på hennes Women of the Otherworld-serie så länge jag bara mäktade med - lyckligtvis har hon fler böcker utgivna, både fristående och serier.

17 länder är representerade bland författarna i år, som vanligt ligger Usa, Storbritannien och Sverige i topp 3. Helt nya länder för mig var Pakistan, Somalia, Iran och, tror jag, Turkiet och Italien. Nya Zeeland räknar jag inte riktigt eftersom det var pedagogisk forskning och inte hade något med landet i sig att göra.

Jag har enligt statistiken avslutat en serie (läst sist boken eller sista publicerade) mer än vad jag påbörjat (29 mot 28), men alla 28 serierna jag påbörjat var inte sådana att de gav mersmak vilket nästan är lite skönt, är många serier att bolla med ändå...

Utmaningarna i år var tre av typen pricka av punkter, Kaosutmaningen, Läsutmaningen och The Yearly Reading Challenge, och det var lite mycket att ha tre så lika även om jag i december kunde stryka de sista punkterna.

Bloggandet har gått bra i perioder, men har haft en rejäl svacka sista månaden och periodvis under året. Min föresats var att skriva om böckerna åtminstone samma vecka som jag läste ut dem och det har väl vart lite si och så med det. Kommer att försöka igen för det är himla skönt när det lyckas.

Statistik:
Lästa sidor: 68.703                                      Lästa böcker: 214, noveller: 3
Böcker på svenska: 58, engelska: 156        Böcker skrivna av kvinnor: 132, män: 74, kombo: 8
Författare som är nya för mig: 83                 Författare från 17 länder
Del i serie: 120 (därav ny: 28, avslutad/up to date: 29)

100 böcker av amerikanska författare
39 böcker av brittiska författare

39 böcker av svenska författare

18 böcker av kanadensiska författare
4 böcker av norska författare
2 böcker av finska författare
2 böcker av japanska författare

1 bok var från Chile, Indien, Iran, Irland, Italien, Nya Zeeland, Pakistan, Somalien, Spanien och Turkiet

Läsmånad: december-2015

En härlig månad läsmässigt, tyckte riktigt bra om alla böcker utom en - det är inte ofta jag lyckas välja så bra :) Allra bäst var Station Eleven, en dystopi där en influensaepidemi decimerar befolkningen så mycket att samhället som vi känner det inte längre fungerar. Tillhör den lite långsamma dystopityp som jag är extremt svag för.

Månadens sämsta för mig hyllas i de flesta recensioner jag läst, men jag kom inte alls överens med Djävulen hjälpte mig. Jag tror det faktum att jag lyssnade på den kan ha bidragit till att jag upplevde den som så väldigt långsam, har haft det bekymret med fler ljudböcker som många andra fallit för. Oavsett ljud eller text så kommer jag inte att fortsätta med Svenska mord-serien som den tillhör.

Två andra serier kommer jag att fortsätta med - Armstrongs serie om yrkesmördaren Nadia och Riordans om tonårige halvguden Percy Jackson. Jag sitter här och ler belåtet för att det finns fler böcker om karaktärerna att läsa :) Efter att ha väntat ett halvår gav jag också Aaronovitchs polisserie om Peter Grant som tar hand om fall med övernaturlig anknytning en andra chans, är väldigt glad att jag gjorde det.

Tittarmässigt så har det varit mycket - har sett både tv och filmer som aldrig förr, tror det är vintermörkret som får mig att vilja vara inne och kura mer än någonsin. Bloggmässigt så har det varit tungt - har inte haft lust att skriva på flera veckor. Trodde det skulle bli bättre när jag var ledig, men...

Statistik:
Lästa sidor: 4974                                         Lästa böcker: 16 (1 barn, 1 ljud, 2 non-fic, 1 grafisk)
Böcker på svenska: 4, engelska: 12            Böcker skrivna av kvinnor: 10, män: 5, kombo 1
Nya författare för mig: 7                               Antal länder: 6
Del av serie: 7 (3 påbörjad och 1 avslutade/kommit ikapp)
7 böcker av amerikanska författare
2 böcker av brittiska författare
2 böcker av svenska författare
3 böcker av kanadensiska författare
1 bok av en finsk författare
1 bok av en iransk författare

Utmaningar:  
Kaos 2015: 1 punkt (35/35)
Läsutmaning 2015: 1 punkt (65/65)
Det blev punkten "vers" som blev sista punkten på bägge utmaningarna i form av Tove Janssons vackra Vem ska trösta Knyttet?

Böcker:
214.      Waistcoats & Weaponry - Gail Carriger  4/5
213.      Percy Jackson and the Lighning Thief - Rick Riordan  4/5
212.      Exit Strategy - Kelley Armstrong  4+/5
211.      Kiss of Death - Rachel Caine  4/5
210.      Let It Snow - Maureen Johnson, John Green, Lauren Myracle  4-/5
209.      Djävulen hjälpte mig - Caroline Eriksson (ljudbok)  2/5  -månadsbesvikelse-
208.      Moon Over Soho - Ben Aaronvitch  4/5
207.      Carry On - Rainbow Rowell  4-/5
206.      Station Eleven - Emily St. John Mandel  5/5  *månadsfavorit*
205.      The Mystery Knight - George R.R. Martin (kortroman)  4/5
204.      Vem ska trösta Knyttet? - Tove Jansson (barn)  4+/5
203.      Det är något som inte stämmer - Martina Haag  4/5
202.      The List - Siobhan Vivian  4/5
201.      Persepolis D. 1-4 - Marjane Satrapi (grafisk)  4/5
200.      The World According to Bob - James Bowen (non-fic)  4/5
199.      The Masked Truth - Kelley Armstrong  4/5

Film: 
The Hunger Games, dvd. Så bra film!
Catching Fire, dvd. Tycker nog faktiskt ännu bättre om den här, den är ännu lite mörkare och det finns fler karaktärer att tycka om, som Finnick och Johanna. 
Mockingjay, del 1, dvd. Gillar det psykologiska porträttet av Katniss, hon har i princip gått sönder, vilket också är anledningen till att jag tycker den sista boken är allra bäst. 
Mockingjay, del 2, bio. Inte helt klockren - andlöst spänannde i perioder, men jag blev inte lika känslomässigt berörd. 
Chloe, svt. Någorlunda okej film om fru som misstänker att mannen vänstrar och hyr callgirl för bevis vilket för med sig komplikationer som får henne att ångra sig djupt. Med Amanda Seyfried, Julianne Moore och Liam Neeson.
The Butler, svt. Snoozefest med stora namn som gör inhopp i småroller.
Foxfire, dvd. Trodde den skulle göra sig bättre som film, historien har lovande ingredienser, men den är lika seg som boken.
Snövit, svt. Såg den på juldagen med föräldrar, syster, svåger och nevöer - vi hade väldigt trevligt allihop, för vilken bra film!

Tv: 
Tusen år till julafton, svt. Gillar den här julkalendern. Har lärt mig en hel del och det har mina elever med :) Störst intryck gjorde nog den stora skillnaden mellan 1920- och 1930-talet.
Banshee, HBO, säsong 3. Väldigt rått, men ett högt tempo och himla bra.
Downton Abbey, svt. Har gillat den här serien, men jag tycker att det är bra att de avslutar den i tid. Sen blev slutet väldigt rart med lyckliga slut für alle i princip.
Friday Night Lights, HBO, säsong 1-5. Följer en blogg som rekommenderat den här ett otal gånger. Det tog några avsnitt för mig att komma in i den, men sen tyckte jag att den var bra.
Weissensee, svt. Gillar den här serien, och nu kommer jag ihåg sakerna som händer från verkligheten - intressant!