tisdag 14 juni 2016

The Nature of the Beast: Louise Penny

The Nature of the Beast
Bild lånad från adlibris,
finns även bokus
Bok nummer elva i serien om kommissarie Armand Gamache (numera f.d.), The Nature of the Beast, startar med att en elvaåring störtar in på bistron i idylliska Three Pines och ropar om ett vapen i skogen. Det är stort som ett hus och vaktas av ett monster. Bistrobesökarna tar det med ro, det är inte första gången lillkillen varnar för något, som aliens eller eldsvådor. Inte förrän pojken hittas död börjar man undra om det verkligen låg något i det, men visst var det väl en vanlig cykelolycka?

Inne på bistron finns också ett par som ska sätta upp en pjäs av en okänd författare. Dessvärre visar sig inte författaren vara så okänd och en diskussion om det är rätt att frikoppla konst från dess konstnär inleds. Så hittas regissören död...

Tankar: Bättre än de två senaste böckerna, men fortfarade för segt. Ser man bara fallbeskrivningen ovan så tycker jag att det ser bra ut, men jag får allt svårare för Pennys omständliga skrivsätt. Jag har svårt för dessa diktstrofer som återkommer och som funderas på om och om igen och blev inte överförtjust i det nya moraliska dilemmat med konst vs konstnär heller.

Men mitt största problem är hur långsökt mycket i fallen är, jag sitter och letar luckor och lägger märke till alldeles för bekväma tillfälligheter istället för att tro på det jag läser och det hjälper inte längre att Three Pines är mysigt och karaktärerna älskvärda. När sedan världspolitik blandas in så blir det nästan fånigt. Ett stort nja blir betyget.

4 kommentarer:

  1. Ah, synd. Tråkigt med fall som är fyllt av luckor och bekväma tillfälligheter. Det låter lite billigt skrivet. Det moraliska dilemmat tycker jag själv låter intressant dock då jag själv funderat en del över det när jag gillat en bok och sen fått veta något mindre trevligt om författaren... Det är alltid väldigt jobbigt att hantera tycker jag. men allt beror ju på hur det dilemmat framställs och hanteras i boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är egentligen ett intressant dilemma, men det blir för mycket prat och funderande - påverkas antagligen av (icke)handlingen i stort. Ganska ofta i boken önskar jag att de bara kunde hålla käft och sluta grubbla och ta sig för något istället...

      Radera
    2. Ah då förstår jag. Synd. Missad potential ^^

      Radera
    3. Jepp, blev bara segt...

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)