I veckans tematrio ger Lyran facklitteratur som ämne, och då helst sådan som kan förknippas med jobbet. Jag läser inte görmycket facklitteratur, och jobblitteratur mest när jag är tvungen och får tid som avsätts till det, men annan fakta sätter sina spår...
Jag startade med "Grej of the Day" förra terminen, ett inslag med mikrolektioner där man gör snabba nedslag på intressanta grejer (personer, platser, händelser...) och där blev I am Malala utgångspunkt för ett sådant pass, och snart kommer Uusmas Expeditionen bana väg för ytterligare en. Hennes barnfaktabok Astronauten som inte fick landa om den första månlandningen och stackaren Michael Collins som fick stanna kvar medan rymdkapseln åkte varv efter varv runt månen medan han väntade på Neil och Buzz var förresten en uppskattad högläsningsbok i min andraklass.
Sedan en bok som jag läst genom jobbet, Dylan Wiliams Att följa lärande. En bok som handlar om fem viktiga inslag att ha i undervisning och där det fanns massor med metodtips till varje strategi så att man kan välja lite utifrån hur man själv fungerar som lärare. Kollegiet på skolan läste, diskuterade och arbetade med den hela förra året och det var värdefullt att ha något gemensamt att utgå ifrån samtidigt som undervisningen fick en hel del nya inslag.
Bonus: När jag läste Isabela Lövins Tyst hav så blev jag så fascinerad av ålar att jag har pratat engagerat om dem i varenda klass sedan dess...
Sensommarsöndag och födelsedag. Firade med vänner redan i fredags så idag blir det mest läsning och hämtmat, lite vardagslyx är ju inte fel :) Just nu läser jag kortromanen No Place like Oz, Danielle Paiges fortsättning på Trollkarlen från Oz. Det här är en prequel till härliga Dorothy must Die och jag önskar lite lätt att jag läst den först för här kommer förklaringen till hur det kunde gå så illa att man önskar henne död. Det har gått två år sedan hon kom hem från Oz, uppståndelsen från hennes hemkomst har lagt sig och ingen verkar förstå hur speciell den sextonåriga flickan är och hur outhärdligt farmlivet i Kansas är för någon som hon... Nu väntar hon på gästerna till sitt födelsedagskalas:
“Dorothy, what is your scrapbook doing out?” Aunt Em asked, noticing the book with all my newspaper clippings sitting on the table next to the buffet. “Your guests will be here any moment." I quickly picked the book up and moved it aside so that it didn’t fall victim to any smudges of icing or stray crumbs. “Oh,” I said. “I thought someone might like to look through it at the party. A lot of people who are coming were quoted in the articles about me, after all. It might be fun for them to see their names in print.” Aunt Em didn’t appear to think that was a very good idea, but she didn’t try to dissuade me. She just shook her head and started humming one of her old songs again as she scurried around, busying herself with last-minute tasks.
Fler smakbitar finns på Maris blogg. Ha en trevlig söndag :)
Graveyard Shift handlar om reapern (svensk översättning? liemannen?) Lana Harvey som jobbar på som vanligt i efterlivet. Hon hämtar nyligen avlidna själar och för dem till sin slutliga destination beroende på religion. Så får hon en befordran, hon ska ingå i ett specialteam som ska leta upp en speciell själ som kan stoppa demonernas framfart på Evighetens hav. Det är inget hon blir glad för, hon är inte ambiöst lagd och trivs ganska bra med att inte stå ut från de andra och, framför allt, så fasar hon för att behöva sätta sig i skolbänken igen. Inte blir det bättre när uppdraget visar sig vara livsfarligt.
Omdöme: En mysig bok! Roquet har skapat en intressant eftervärld där gudar, änglar, demoner och liemän samsas. Staden vi får lära känna mest är Limbo, där Athena har klädbutik, man kan ta en öl i Purgatory Lounge och där ödesgudinnorna har en fabrik. Det är en intressant väv av en massa olika myter från olika delar av världen samtidigt som den är trevligt lättsam, om än inte världsbäst skriven. Jag gillar de rättframma karaktärerna och deras käbbel. Första boken i serien (den här) kan man få gratis, på författarens hemsida länkas till olika e-butiker där man kan ladda hem den.
Down the Rabbit Hole är den första i serien om trettonåriga Ingrid. Hon bor i Echo Falls och vill bli skådis/detektiv. Dagen efter hon har kommit vilse och fått hjälp av Cracked-up Katie så hittas Katie mördad. Ingrid kan vara den sista som sett henne i livet vilket inte är något hon vill erkänna (hur mycket skäll skulle hon inte få då?). När hon inser att hon glömt sina fotbollsskor hos Katie bestämmer hon sig för att smyga dit när det blir mörkt och ta tillbaka dem. Dessvärre har även mördaren orsak att komma tillbaka till brottsplatsen...
Omdöme: En okej om än något långsam och förutsägbar historia. Jag har lite problem med huvudpersonen Ingrid som känns yngre än sina tretton år. Att hon gör sitt bästa för att lösa mordet på egen hand för att ingen ska få veta att hon gått hem till någon hon inte känner känns väldigt ungt. Inte blir det bättre när två oskyldiga häktas och hon fortfarande inte säger något trots alla sina samvetskval. Hade också problem med att hon lyckades springa vilse så totalt i sin egen hemstad utan att ens märka det förrän det var för sent.
Har sett olika klassifikationer på boken, ibland ungdom och ibland deckare, och vet inte om jag håller med om någon av dem. Det känns väldigt mycket att det är en berättelse skriven från ett vuxet perspektiv, kanske till och med någon som glömt hur det är att vara tonåring, och mysteriet i sig göms bland ganska mycket fluff i form av hemliv, teateruppsättning (Alice i Underlandet, jag som hoppades att det här var en retelling av den historien, men man ska tydligen inte gå alltför mycket på titeln...), läxor, fotbollsträning och en intressant kille.
Jag kommer att läsa nästa bok i serien. Den här var inte dålig även om den var långt ifrån klockren, och jag hoppas att ett par trådar från den här boken, dopad storebror och en pappa som har problem med affärerna, följs upp.
Astrid Lindgrens dagböcker från andra världskriget är fascinerande läsning där livet i Sverige under den tiden kommer nära. Astrid skriver om sina farhågor och förhoppningar medan kriget sprider sig. Klipp från dagstidningar och brev (hon jobbade i brevcensuren under största delen av kriget och har skrivit av vissa brev som hon fann intressanta) blandas med egna funderingar och redogörelser om både hur kriget rör sig, rädslan för både tyskar och ryssar, förföljelsen mot judar och hur ransoneringar införs på allt fler varor.
Det finns också små glimtar familjeliv med barn som fyller år, en son som kämpar med betygen och besök hemma hos föräldrarna i Näs. Det skymtar fram problem i äktenskapet och en begynnande karriär som barnboksförfattare. Förutom allt det här så nämns även händelser bland de kungliga över hela Europa.
Boken börjar som ett väldigt ambitiöst projekt att dokumentera kriget, men allt eftersom det fortgår kommer anteckningarna med längre mellanrum, och saker som händer i de nordiska länderna får mycket mer plats än övriga världen. Det känns verkligen att det är en vanlig människas egna dagbok man får läsa, och jag känner igen hur engagemang i ett projekt kan tappa fart...
En del saker känner man igen i hennes språk som att det finns en del småländska ord och uttryck instoppade, men något som förvånade mig var att hon på samma sätt även stoppade in engelska, jag hade fått för mig att det var en modern ovana.
Här kommer ett litet utdrag från den femte september 1942: Kriget har fyllt tre år och jag har inte firat födelsedagen. Allas vår inställning till kriget har så småningom undergått en förändring. Förr talade man så välsignat om det; nu betraktar man det som ett nödvändigt ont, som man tänker på och talar om så lite som möjligt. Vad man verkligen talar om, det är, hur lite kött man får på ransonerna och hur mycket ägg man lyckats komma över vid sidan om ransoneringarna och om det skall bli kallt till vintern, hur mycket skärbönor man har konserverat m.m. sådant.
Midnatts ord lottar ut en en svensk dystopi, Den tredje principen, på sin blogg och för en dystopiälskare som mig så låter det ju så himla bra. Titta in på hennes trevliga blogg om du också vill söka lyckan.
Så har jag då läst den åttonde och sista delen om Hammarbypolisen, Falleri, fallera, falleralla, en bok som börjar med en skidolycka och ett dubbelmord på öppen gata. Det är vinter och kallt och i teamet så är stämningen allt annat än positiv och förlåtande, något som inte blir bättre av att den obehagliga ställföreträdande polismästaren envisas med att vara närvarande alldeles för ofta. Teamet lider också av att både Jamal och Gäddan är sjukskrivna. Kronologin blandas upp med små dramatiska bitar från 1997 och man behöver inte vara ett geni för att räkna ut att allt på något sätt hänger ihop, hur lyckades jag dock inte förstå förrän det avslöjades i boken.
Omdöme: En bra bok och en avslutning på serien som kändes som att den knöt ihop säcken väl, önskar att fler författare avslutade sina serier innan de börjar gå på tomgång. Det är ett bra gäng poliser man lärt känna i böckerna, nackdelen med att de är så många är att vissa av dem ramlar ur fokus. Det fanns några stycken som man i princip bara såg under utredningen här och även om jag tror att det är ett klokt beslut att inte sprida personbeskrivningarna för tunt utan istället koncentrera sig på ett utvalt fåtal så saknar jag de andra. Jag gillade tillbakablickarna, de var händelserika, men kan tycka att upplösningen av boken var lite väl långsökt.
Ny i klassen är temat för Kulturkollos utmaning som är tillbaka efter sommaruppehållet, precis som skolorna. Inget dumt ämne :) Här kommer några bra:
What Happened to Good-bye av Sarah Dessen. Om Elisabeth som flyttat till ytterligare en ny stad tillsammans med sin pappa och som på varje nytt ställe återuppfinner sig själv.
Looking for Alaska av John Green. En favoritgreen där en ung kille börjar på internat i ett kvalmigt Alabama.
Hemlängtan av Michelle Magorian. Min gamla favoritbok från mellanstadiet där Rusty varit evakuerad till Usa under andra världskriget. När kriget tar slut skickas hon hem till en familj hon inte längre känner som i sin tur skickar henne vidare till ett internat där hon inte alls passar in.
Tre av sommarens minnesvärda böcker är temat för veckans trio. Det var svårt att välja ut bara tre, men det fick till slut bli de här:
I am Malala av Malala Yousafzai och Christina Lamb. Historien om en otroligt modig människa tillsammans med en snabböversikt av Pakistans historia. Superintressant.
Dorothy must Die av Danielle Paige. Om Dorothy som efter att hon lämnade Oz ångrade sig och kom tillbaka och tog makten. Sedan kom nästa tjej från Kansas dit...
Men of the Otherworld av Kelley Armstrong. En novellsamling om karaktärerna i en av mina favoritserier just nu. Gav bakgrundsskildringar som sved ordentligt till ett par av mina favoriter.
Ser ut att bli en ny härlig dag :) Ska lägga mig på balkongen och läsa alldeles strax, men först en liten smakbit ur Colin Cotterills bok Thirty-Three Teeth. Det är den andre boken om den 72-årige rättsläkaren Siri och den utspelar sig i Laos i slutet av sjuttiotalet. Det har kommit in två kroppar som verkar ha varit inblandade i en cykelolycka utanför ministeriet och Siri och polisen gör ett besök där för att se om någon kan identifiera liken.
The man came out of his dream flailing, sending a stand of nicely sharpened pencils on a flight across the room. He leaped from the desktop and into his shoes. The visitors watched as he ran around the desk, gathered his shirt, and put it on. He was a plain-looking man with a naturally confused expression. He sat on the chair, fastened his shirt buttons, and, as if they hadn’t witnessed the entire resurrection, asked his visitors, “May I help you?” Phosy, smiling, handed him a mimeographed sheet with his photograph stapled to a top corner. This was his ID. The man scrutinized it with great care. “Police?” he concluded. “Very good. There was a death in front of The Ministry last night. Maybe early this morning. Are you missing anyone?” “Now, that’s hard to say.” “Why?” “We’re missing people all the time. Staff off in other provinces. People off sick. We haven’t seen the head or deputy head for over a week." “Isn’t there some schedule? Some way to check who is supposed to be where?” “Hmm. No.” “Where’s the office that arranges all the trips?” “Oh, right. That would be me."
Härlig bok. Lite mysig på samma sätt som Damernas detektivbyrå med älskvärda karaktärer samtidigt som det är intressant att läsa lite om Laos historia. Fler smakbitar finns på Flukten fra virkeligheten.
Ha en trevlig söndag!
Born Weird handlar om fem syskon som sedan deras far dog och deras mamma blev tokig glidit ifrån varandra. När farmodern på sin dödsbädd åtta år senare kallar till sig Angie är det för att be henne leta upp sina syskon och föra dem till sjukhuset så att farmodern kan bryta välsignelserna hon gett dem när de föddes. Välsignelserna har förvandlats till förbannelser och håller på att förstöra deras liv.
Omdöme: Jag gillar den här boken. Berättelsen är lite härligt skruvad, men kommer nog inte att stanna kvar jättelänge. Till skillnad från Kaufmans The Tiny Wife så hinner man lära känna och beröras av hans karaktärer som är en skara trasiga människor och jag gillar hur även de bästa egenskaper (välsignelserna) kan bli något negativt när det blir för mycket av det goda.
The Coroner's Lunch är den första delen i serien om dr. Siri, en 72-årig läkare som efter att kommunisterna tagit makten över Laos 1976 mot sin vilja har blivit utsedd till landets enda rättsläkare. Resurserna är näst intill obefintliga och han motarbetas av sådana som helst vill låtsas som att alla dödsfall är naturliga oavsett hur långsökta man får göra teorierna för inte finns mord i deras nya mönstersamhälle, och Siri gör som han är tillsagd ända tills han en dag blir nyfiken på vad som ligger bakom dödsfallet av en högt uppsatt partifru.
Omdöme: Riktigt bra bok som binder ihop mysdeckare med en intressant skildring av Laos historia, ett ämne jag inte kunde någonting om förrän jag läste den här. Dr. Siri är en mycket sympatisk huvudperson med stillsam, lätt sarkastisk humor och han inser under berättelsens gång att han är tillräckligt gammal för att våga strunta i meningslösa regler. Han får ibland besök av sina lik i drömmen vilket ibland underlättar hans utforskande av dödsorsaken. Många av bikaraktärerna är lätta att tycka om, lite egna på sina sätt de också.
Dreams of Gods and Monsters är den tredje och sista delen om chimearan Karou och ängeln Akiva. De försöker i boken ena sina respektive följeslagare för att slåss mot det större hotet, kejsar Jael som tagit sig till Rom för att dyrkas som den ängel han är, med baktanken att lägga händerna på vapen som kan hjälpa honom att besegra alla sina fiender. Jael är dessvärre smartare än han ser ut...
Omdöme: Det går ganska snabbt att läsa igenom den här trots att den är tegelstenstjock :) Det händer mycket, det är starka känslor, språket är vackert och jag tycker om de flesta av karaktärerna och känner med dem, även om jag dras mer till bifiurerna än huvudpersonerna. Historien om hur änglarna kom till Eretz presenteras, den är övertygande och det var kul att få en backstory.
Ändå så är jag inte helt nöjd. Det vackra språket har en tendens att blomma ut och bli för långdraget, ögonkontakten är nästan löjligt magisk när Karou och Akiva hela tiden hittar varandra genom folkhavet, huvudpersonerna ältar och ältar sina tidigare handlingar om och om igen, och saker kommer hela tiden emellan när kärleksparet in spe försöker få en stund för sig själva. Det blir helt enkelt för mycket av det goda efter ett tag. Jag tycker om boken, men hade gärna sett den hårdare redigerad och mindre repetativ och "blommig".
Day Shift är del två i Harris serie om den lilla avbefolkade hålan Midnight. Manfred besöker Dallas för en arbetshelg, ser sin hemlighetsfulla granne Olivia i restaurangen med ett äldre par och morgonen därefter hittas parets lik. Senare samma dag dör en av hans klienter i hans egen svit och det finns risk att blickar börjar riktas mot Midnight, vilken ingen av de cirka 10 invånarna vill och man tar till alla medel för att försöka lösa problemet.
Omdöme: En helt okej bok, mycket bättre flyt i den här än i föregångaren Midnight Crossroad. Problemet ovan är bara ett av mysterierna, orsakerna till invånarna i Midnights skygghet är andra och anledningen till att stadens hotell plötsligt rustas upp och ska öppna igen är ännu en förveckling. Svaren man får är tyvärr inte heltäckande, känns som att det är mycket bäddning för nästa del där jag hoppas få fler bakgrunder och svaret på vem som ligger bakom det hotellsatsningen.
Det är många berättarperspektiv i boken, men ändå får man nästan inte läsa alls från huvudpersonerna i första bokens perspektiv utan man får lära känna några andra lite bättre. Tyvärr är det just lite, jag kan tycka att personligheterna bres lite väl tunt när det är så många som delar på berättarperspektivet vilket också för med sig att få av hemligheterna avslöjas helt. Det finns några nya personer med, däribland ett par man känner igen från The Sookie Stackhouse Novels (True Blood). Jag gillar hur Harris får ihop sitt universum, även om jag irriterar mig på den frånvarande vampyren som har ett helt nytt sätt att livnära sig på, förstår inte varför det inte alls har nämnts i hennes tretton vampyrböcker...
Falling from the Sky handlar om sjuttonårige Ridge som är på basketläger under sommaren. Lägret är en flykt undan hans hemliv där allt fallit i bitar sedan pappan omkom i en flygplanskrasch ett år tidigare, och Ridge har svårt att komma överens och att prata både med sin mamma och sin lillebror. I skolan är det många som dragit sig undan honom eftersom han blivit "konstig" - han tappar fokus under samtal och börjar be när han ser flygplan. I staden där lägret hålls stöter han på Micah, en kul kille som liksom Ridge är x-boxfantast och de börjar hänga tillsammans, men Ridge börjar snabbt misstänka att Micah är gay.
Omdöme: Det här är en trevlig bok. Den är förutsägbar och väl smörig emellanåt (jag har svårt för när kärleks- och vänskapsförklaringar blir för "blommiga"), men den är också himla söt och ofta rolig. Saker har en tendens att ordna sig på bästa sätt, och det finns ett väl tydligt budskap om att vara sig själv, men jag hade gärna läst en del två, inte minst för att allt verkar styra upp sig för bra, tänker att det finns fullt med saker som kan gå åt skogen. Periodvis stör jag mig också på Micah, han är väl på, på ett sätt som ibland känns mer pushigt än romantiskt.
Veckans tematrio hos Lyran har det trevliga temat vänskap i böcker. Här kommer tre bra exempel:
Harry Potter-böckerna av J.K. Rowling. Starka och lojala relationer växer fram, men de skildrar också hur missförstånd och avundsjuka åtminstone tillfälligt kan förgifta även den mest trofasta vänskap. Sen skadar det inte att man gärna hade varit en i gänget själv :)
En man som heter Ove av Fredrik Backman. Om en väldigt kantig och principfast man som så småningom tinar och släpper in människor i omgivningen, även de något udda.
Gatukatten Bob av James Bowen. Om vänskapen mellan en hemlös katt och en gatumusikant som försöker komma på fötter. En vänskap där det känns som att Bob och James räddar varandra.
Så har man börjat jobba igen, det har blivit en hel del förändringar på skolan med nya kollegor och sådant under sommaren så det känns lite nytt. Å andra sidan så är en söndagssmakbit en kär gammal tradition :) Det är Mari som ordnar det hela och man kan titta in hos henne och klicka på fler och lägga upp en egen smakbit så länge den är utan spoilers.
Boken jag började på igår, Spell Bound, är den tolfte och näst sista delen ur Kelley Armstrongs härliga serie Women of the Otherworld. Häxan Savannah är huvudperson och det ser ut att bli en händelserik bok där en liten grupp vill "frigöra" de övernaturliga genom att outa dem, medan de övernaturliga själva i de flesta fall vill att ryktena om dem fortsätter att tillhöra myter och skrock.
Smakbiten kommer från första kapitlet. Savannah tycker att det är hennes fel att en liten flickas mormor/vårdnadshavare blivit fängslad och slänger ur sig att hon gärna skulle ge upp sina krafter om allt bara ordnade sig för flickan. Att någon skulle ta henne på orden var inget hon räknade med:
Sitting cross-legged on my motel bed in the dark, I cast my light ball spell for the twentieth time. As I recited the incantation, I waited for the mental click that told me it had worked. When that didn’t come, I opened my eyes, still expecting to see the glowing ball floating over my fingers. It didn’t matter that I hadn’t seen it the first nineteen times. It was a damned light ball spell, so simple I usually didn’t even need to finish the incantation before it worked. The room stayed dark.
Live by Night av Dennis Lehane är en sorts fortsättning på The Given Day, men med lillebrodern Joe som huvudkaraktär. Det har gått åtta år sen händelserna i den tidigare boken och Joe har vuxit upp till smågangster (eller som han kallar sig - fredlös). Efter ett rån som går sämre än väntat dröjer sig Joe kvar lite extra för att göra upp planer med flickvännen och polisen hinner ifatt. Efter några år i fängelse får han förtroendet att sköta bossens avdelning i Florida.
Omdöme: Det är en okej bok, men långt ifrån lika strålande som The Given Day. Jag kommer aldrig Joe inpå livet på samma sätt som jag gjorde med hans storebror Danny och med Luther (när Danny gör ett kort besök blir jag jätteglad över att få läsa om hur det gått för honom) och för mig blir Joe både lite för opersonlig och för Robin Hood-ish. Relationen mellan pappan (poliskapten) och Joe och hans två bröder hade jag varit mycket intresserad att läsa mer om, så mycket dolda och vridna känslor som skymtar fram i alldeles för få glimtar.
Dessutom känns de historiska händelserna mindre väsentliga. Det är förbudstid, spritsmuggling och gangstrar istället för strejker, rasproblem, influenspandemi och följder efter första världskriget och jag är inte lika intresserad även om det är bra beskrivet, men det är ju en smaksak.
Rivers of London är första delen i en serie och handlar om Peter Grant, en ganska nybakad polis som efter två år som fotpolis där han blivit utskälld, spottad och spydd på ser fram emot att omplaceras. Någon natt innan han ska få sin placering vaktar han en brottsplats och ett vittne som sett allt tar kontakt med honom. Enda problemet är att vittnet är ett spöke.
Peter hamnar på en liten specialenhet som handskas med saker andra inte ser och försöker lösa fallet med att något tar kroppar i besittning och får dem gå bärsärkagång. Det är också oroligt bland Londons flodandar när guden och gudinnan av Thames bråkar om sina revir.
Omdöme: Det är en bok med lite väl många inslag och en ganska rörig mytologi, men magin är logisk vilket är skönt. Det är trevligt att man för en gångs skull får följa en nästan helt ny polis och texten har ofta en ganska understated, lite torr humor som tilltalar. Jag är inte helt såld, men den är tillräckligt bra för att ge nästa bok i serien en chans.
Beautiful Creatures börjar med att Ethan vaknar efter en dröm där han tvingats släppa taget om någon. Fönstret är öppet och sängkläderna jordiga. Under morgonen funderar han, som han ofta gör, på hur han inte passar in, hur han knappt kan vänta tills han kan gå på college någon annanstans och hur han vill ha en flickvän som han kan prata med saker om. Och första skoldagen på den nya terminen? Det har börjat en ny tjej i årskursen. Den nya tjejen, Lena, är den han släpper taget om i sina drömmar, hon är totalt olik alla andra i den lilla staden och det tar inte lång tid innan hon medger för Ethan att hon är "caster" (bokens namn på häxa) och att hennes sextonde födelsedag kommer att avgöra hennes framtid. Tror du kan räkna ut hur det kommer att sluta...
Omdöme: Föll inte alls för den här. Förutsägbart är väl en sak, men när det görs så långdraget och ospännande och med så lite personkemi som här så tar det emot att läsa. Enligt reklamtexten så är det här en "kärlekshistoria som börjar innan första ögonkastet", men jag hade svårt att dras med, de träffas liksom bara och är menade att vara tillsammans (mot alla odds, såklart) och det blir aldrig något som växer fram eller ens något smått pirrigt, det bara är.
Det hela utspelar sig i Gatlin som är en liten håla i amerikanska södern där hela befolkningen är schabloner som spelar upp slag från "the War of the Northern Aggression", går på skolbaler i borta med vinden-liknande klänningar och alla med inflytande är med i DAR och väldigt konservativa och intoleranta. Ethan benämner sin mamma och hennes kompis, båda inflyttade, som två av de totalt fyra intelligenta människor som finns i staden (hans pappa och Lenas förmyndare är de övriga - vad är oddsen för det?).
Det som jag faktiskt gillar med boken är miljöbeskrivningarna som lyckas sätta en stämning i scenerna, men det förstördes ibland av att samma plats sedan illustrerades med en bild som inte alls lyckades förmedla samma sak. Till exempel den här beskrivningen: Ravenwood Manor loomed in front of me. It rose up on the hill like a dare. I’m not saying I was scared, because that’s not exactly the word for it. I was scared when the police came to the door the night my mom died. I was scared when my dad disappeared into his study and I realized he would never really come back out. I was scared when I was a kid and Amma went dark, when I figured out the little dolls she made weren’t toys. I wasn’t scared of Ravenwood, even if it turned out to be as creepy as it looked. The unexplained was sort of a given in the South; every town has a haunted house, and if you asked most folks, at least a third of them would swear they’d seen a ghost or two in their lifetime. Besides, I lived with Amma, whose beliefs included painting our shutters faint blue to keep the spirits out, and whose charms were made from pouches of horsehair and dirt. So I was used to unusual. But Old Man Ravenwood, that was something else. I walked up to the gate and hesitantly laid my hand on the mangled iron. The gate creaked open. And then, nothing happened. No lightning, no combustion, no storms. I don’t know what I was expecting, but if I had learned anything about Lena by now, it was to expect the unexpected, and to proceed with caution.
Jag får en väldigt tydlig bild i huvudet här, jag behöver inte en rätt grovt tecknad, färgglad bild dessutom.
Ethan är en osannolik och tråkig tonårskille som tillbringar lördagarna med sina gammelfastrar och gör sysslor för dem, som beskriver kläder (och inköpsställen) som tjejerna på hans skola bär, som läser klassiker och inte är intresserad av att festa. Dessvärre är han också ganska självgod. Han är inte som de andra, han ska komma bort från staden, han pratar inte med dialekt eftersom hans föräldrar är utbildade... Jag tror det är meningen att man ska tycka synd om honom eftersom hans mamma är död och pappan stänger in sig för att skriva på sin bok, men jag blir inte berörd.
Lena lär man inte känna så vidare bra vilket är en av svagheterna med kärlekshistorien. Hon är utan kompisar och mobbas, men jag blir inte berörd av henne heller. I sista delen av boken surar hon nästan konstant. Det finns fler karaktärer, men jag lyckas inte intressera mig för en enda av dem.
När den sextonde födelsedagen då allt ska avgöras närmar sig gör Ethan och Lena sitt bästa för att ta reda på ett sätt att påverka utgången, vilket i berättelsen blir "vi läste i boken varje chans vi fick". Det blir inte så mycket mer spännande förberedelser än så. Det finns vissa aktionscener som jag ofta tycker känns påklistrade, men jag tycker aldrig att det blir spännande, tror det beror på att jag inte alls bryr mig om vad som händer med personerna. När den stora dagen äntligen är framme och folk dör så sitter jag mest och glädjer mig för att boken snart är slut. Tyvärr visar sig slutet vara lika blekt som boken i övrigt - det laddar mest för en uppföljare som ser ut att dra hela visan en gång till, men jag inte kommer att läsa den.
I del tre av The Lunar Chronicles, Cress, närmar sig giftemålet med den unge kejsaren Kai över Östra Sammanväldet (verkar vara en stor del av Asien) som månens drottning Levana har tvingat fram. Cinder och de andra är övertygade om att ett äktenskap skulle leda till ett mord på kejsaren och bli Levanas avstamp för att ta makten över hela jorden så de gör upp planer för att stoppa bröllopet.
Vi får lära känna en ny person, Cress, ett föräldralöst "skal" som har tillbringat flera år instängd i en satellit i omloppsbana runt jorden där hon hackar och tjuvlyssnar på jordens datatrafik. Med tiden har hon börjat drömma om att en gång få komma dit, och hon har också blivit storögt förälskad i den efterspanade "captain" Thorne. Cress och Cinder bestämmer träff, men mötet saboteras och satelliten störtar handlöst mot jorden.
Omdöme: Underbar serie! Jag blir rent lycklig när det kommer referenser till de klassiska sagorna som karaktärerna bygger på och det blir inte sämre när utgångspunkten för Cress är min gamla favorit Rapunzel. Det är en bok som ofta är rolig och ibland romantisk, men den är också mörk med mycket mänskligt lidande i en väl avvägd blandning.
Jag gillar karaktärerna och hur Meyer lyckas få fram deras olika personligheter. Cress är en skön bekantskap som lever mycket i sin fantasi och hur hon är övertygad om att Thorne är bättre än vad han själv vet om. Berättelsen är händelsedriven utan långdragna beskrivningar vilket jag tycker är skönt, blir full i skratt när Cress ska beskriva saker hon ser för första gången, det är inte alltid så lätt att välja ut det mest väsentligaste, som här när hon ska förklara var de är: "It's beautiful out there." A hesitation, before, "Could you be more specifik?" "The sky is this gorgeous, intense blue color."
Waking the Witch är del elva i serien Women of the Otherworld och vi får träffa häxan Savannah som vuxit upp sen hon introducerades som tolvåring i Stolen (del två i serien). Hon arbetar i sina fosterföräldrars detektiv/advokatbyrå och när de är bortresta får hon äntligen möjligheten att ta ett eget fall: undersökningen om varför tre unga kvinnor mördats i vad som ser ut att vara ockulta cermonier i en liten avfolkningshåla, men det hela blir mycket farligare än vad hon förväntat sig.
Omdöme: En okej bok i serien, men inte den bästa - lite för mycket av vanlig deckare över den även om det finns gott om övernaturliga fenomen också. Jag gillar Savannah, hade gärna varit som henne även om det är lite kiosk över beskrivningen av henne, väl cool och snygg... Dramatisk och ganska komplicerad upplösning som inte helt griper tag i mig. Boken slutade med en cliffhanger så ser fram emot fortsättningen.
I veckans tematrio så är uppgiften från Lyran att lista tre titlar med något ätbart i titeln. Här kommer tre bra böcker:
Night of Cake and Puppets av Laini Taylor. En söt, überromantisk liten historia som utspelar sig en vinternatt i Prag. En "mellanbok" i serien om Karou och Akiva, men den här boken handlar nästan uteslutande om Zuzana och "violin boy".
Coconut av Kopano Matlwa. Intressant historia om två unga kvinnor i Sydafrika som är s.k. kokosnötter - bruna på utsidan och vita inuti, och deras kamp för att passa in.
Guppy till kvällsmat av Marika Cobbold Hjörne. (Lite av en slamkrypare, men tröstar mig med att det faktiskt nämns en måltid...) Om en förvirrad mormor som bor på ett vårdhem tills hennes barnbarn får för sig att vårda henne hemma. Ett beslut som visar sig medföra mer bekymmer än hon hade kunnat tro. Det var länge sedan jag läste den, men kommer ihåg den som riktigt bra.
Efter en väldigt härlig helg hemma hos systern, svågern, nevöerna och katter, getter och höns så är det dags att avsluta den med en smakbit. Jag började just på fredspristagern Malalas självbiografi, I am Malala, och har väl läst runt fem sidor, tror den kommer vara riktigt intressant.
The man was wearing a peaked cap and had a handkerchief over his nose and mouth as if he had flu. He looked like a college student. Then he swung himself onto the tailboard at the back and leaned in right over us. ‘Who is Malala?’ he demanded. No one said anything, but several of the girls looked at me. I was the only girl with my face not covered. That’s when he lifted up a black pistol. I later learned it was a Colt 45. Some of the girls screamed. Moniba tells me I squeezed her hand.
Fler smakbitar finns på Maris blogg Flukten fra virkeligheten. Ha en trevlig kväll :)
Norwegian Wood utspelar sig i Tokyo under 60-talet och vi får följa Toru Watanabe som lite håglöst studerar på universitetet. Han är något av en ensamvarg sedan hans enda barndomskompis begick självmord. Så en dag stöter han på vännens flickvän och söndag efter söndag strövar de staden runt. Man får också möta en del andra personer och se små utdrag ur deras liv, innan de oftast lika snabbt skrivs ut ur historien igen.
Omdöme: Jag tyckte länge att det här var en någorlunda intressant, men lite seg och handlingslös historia, utan att vara dålig, bara inte min typ av bok. I sista femtedelen börjar jag äntligen känna med huvudpersonen trots hans självgodhet och då blir det lite bättre. De andra karaktärerna är alla udda, och det är få av dem som jag bryr mig om även om det känns som att jag borde göra det.
Modesty Blaise är första boken om Modesty Blaise, en f.d. ledare för ett kriminellt gäng, och det är här hon för första gången värvas till ett uppdrag av sir Tarrant, chef för en av Storbritanniens underrättelseavdelningar. Det ryktas att ett antal miljoner i diamanter ska stjälas innan de kommer fram till sin destination och Modesty åläggs att försöka förhindra det, inte så lätt när man inte vet vare sig vem som ligger bakom eller hur det hela ska gå till och när de tidigare agenterna dött som flugor.
Omdöme: Jag älskar seriealbumen om Modesty och Garvin, och har läst någon roman innan, men den här levde inte upp till förväntningarna. Jag hoppas att det beror på att det är första delen och att formen inte satt sig ännu, för det finns en del saker som skaver när jag läser.
Det är många beskrivningar av hur intagande Modesty är, hennes perfekt inredda hem, Garvins träningslokal o.s.v. Det blir lite väl mycket och det blir dessutom en ganska svår engelska med alla dessa substantiv. Det finns också några totalt osexiga sexscener i som känns som en gammal mans dröm.
Gadgetsen är många, känns som det finns fler än i en Bondfilm, med inlägg i sulor, falska ryggstycken och annat och det som jag tilltalats av i serierna är just att Modesty och Garvin kan spöa skiten ur vem som helst utan superkrafter och det blir lite mindre imponerande med alla tekniska hjälpmedel. Det finns visserligen fullt med kluriga hjälpmedel i serien med, men jag märker det mer när det är i textform. Historien är väldigt osannolik, men går att köpa och jag gillar de känslokalla skurkarna. Nästa del kommer också få ett försök, hoppas att jag blir lite mer fångad av den.
Dorothy must Die är den underbara titeln på boken som handlar om vad som händer efter att Dorothy slagit ihop klackarna på sina silverskor tre gånger och återvänt till Kansas. Det visar sig att hon nämligen inte stannade kvar där. Hon fick smak på att vara berömd och hyllad och återvände till Oz.
Vi får följa en annan tjej från Kansas, Amy, som är utstött och mobbad och rejält trött på att behöva ta hand om sin missbrukande mamma. Så kommer en tornado och flyttar med sig trailern de bor i och hon hamnar i landet Oz. Men landet är inte alls som Dorothy en gång beskrev det. Det är inte längre färgsprakande och fullt med glada trevliga varelser, utan grått, dammigt och de varelser Amy stöter på vill inte ha med henne att göra, det är för farligt. Men det finns planer på att störta Dorothy och man behöver Amys hjälp.
Omdöme: En härlig och händelserik bok! Jag läste The Wonderful Wizard of Oz som förberedelse till den här, och jag tror inte att det är helt nödvändigt, men det gör att jag har en bättre bild av hur Oz brukade vara. Jag gillar Amy, hon är snabbkäftad, snäll och modig när det krävs och Dorothy är härligt ond, gillar hur hon gömmer det bakom en rar flickighet. Det nya Oz beskrivs bra, påminner lite om miljön i många dystopier, och jag blir nästan lite ledsen när jag läser om hur fågelskrämman, plåtmannen och lejonet utvecklats (jag undrar vad Baum som skrev den första boken om Oz skulle tycka om sina karaktärer här?).
Amy är ganska frustrerad i boken, folket hon stöter på berättar så lite som möjligt för henne, säger åt henne att inte lita på någon och svarar inte på frågor, och som läsare blir jag lika frustrerad. Tänker att det antingen beror på att det hela skildras bra, eller så är beror det på att det inte blir helt trovärdigt när man ber någon att döda Dorothy utan att man själv ger ens ett uns av information.
Inte nog med att det händer mycket och att det är en snygg vändning av hela originalboken, men boken är också ganska rolig. Ett av styckena som fick mig att le brett kommer här, men det är något spoilrigt så markera om du vill läsa: "Nox told me that you escaped the Scarecrow's labs" I blurted. I'd been spending too much time with Glamora. One of her helpful hints about meeting new people was to tell them something you knew about them. But for some reason I don't think she meant bringing up that horrific time the person was tortured by a mad scientist Scarecrow.
The Wonderful Wizard of Oz handlar om Dorothy som bor i ett väldigt torrt, platt och grått Kansas där en dag en tornado kommer och sveper med sig hela huset, med Dorothy och hennes hund Toto därinne, till landet Oz. Hon blir väl mottagen eftersom huset råkat landa rakt på den elaka häxan i öst. Trots välkomnandet och ett vackert och blomstrande landskap vill Dorothy hem igen, till sin tant Em och farbror Henry och den enda som kan hjälpa henne är trollkarlen i Emeraldstaden så Dorothy börjar gå. Det är långt och på vägen får hon sällskap av en fågelskrämma, en plåtman och ett lejon, som alla har en egen önskan till trollkarlen.
Omdöme: Det här räknas väl som en amerikansk klassiker tror jag och jag kan förstå att den gjort intryck på barn med sina minst sagt speciella karaktärer och det fantasieggande landet Oz. Kan tänka mig att det finns en del versioner med väldigt läckra bilder, även om min bara var text. Det är en trevlig och händelserik historia med ett budskap om att man ska vara snäll, men jag kan väl inte påstå att jag uppslukades av läsningen. En av mina före detta elever hade dock denna som favoritbok i trean, så den kan nog passa barn bättre (funderar lite på att ha den som högläsning under hösten, tror den skulle fungera bra).
Det här är den femte, och tyvärr sista, i Charlaines serie om Lily Bard, kvinnan som några år tidigare blev brutalt våldtagen och sedan dess gjort sitt bästa för att stänga av känslor och relationer och som lovat sig själv att aldrig mer vara ett offer. Genom böckerna har man sett hur Lily långsamt tinat och hur relationer börjat utvecklas, men med det följer en nyvaknad sårbarhet och i den här boken söker hon äntligen teurapeutisk hjälp i form av gruppterapi. Allt känns bra, samtalen är intressanta, men en dag när de ska träffas finns en död kvinna uppställd mot väggen. Är det ett hot mot gruppen (tro inte att ni kan vara säkra) eller mot gruppledaren som förföljs av en okänd man?
Omdöme: En bra avslutning på en väldigt bra serie, där jag varit mycket mer intresserad av att läsa om Lilys utveckling än om mordhistorierna som hon blandas in i. Det jag gillar mest är Lily själv, hon är så svartsynt och saklig och osentimental att jag ibland blir full i skratt när hon inte gör det som andra räknar med att hon ska göra. Kan inte låta bli att slänga in ett utdrag där den stalkade gruppterapiledaren söker upp Lily för att prata lite, hon hade nog räknat med något mycket mer empatiskt och stödjande :)
“I thought you, of all people, would have the answers, would have more sympathy.” “The point is, that doesn’t make any difference.” I looked Tamsin straight in the eyes. “No matter how much sympathy I have for you, it won’t heal you faster or slower. You’re not a victim of cosmic proportions. There are millions of us. That doesn’t make your personal struggle less. That just increases your knowledge of pain in this world.”
I veckans tematrio gav Lyran oss en svår uppgift, att lista tre böcker med länder i titeln. Efter att ha kollat igenom hyllan hittade jag ganska många med städer, men länder... Nåja, en trio blev det till slut, men jag kan bara rekommendera de två översta:
Quintana of Charyn av Melina Marchetta. Påhittat land, men good enough tänker jag :) Tredje delen i Marchettas fantasyserie handlar om drottningen av Charyns flykt och jakten på henne av alla som försöker få tag i henne för sin egen vinnings skull.
Red China Blues av Jan Wong. Om en ung kinesisk-kanadensiska som först förförs av kulturrevolutionen och som i vuxen ålder återvänder till Kina för att rapportera om det nya livet där och bland annat blir vittne till tragedin på den Himmelska Fridens Torg.
American Psycho av Bret Easton Ellis. En bok som brukar komma upp om jag ska lista böcker jag inte tycker om... Var så fruktansvärt fylld med äckel att jag mådde fysiskt illa.
Men of the Otherworld är fyra noveller som Armstrong skrivit och först lagt upp på sin hemsida, men när läsare frågat efter en bok så blev det en där intäkterna går till välgörande ändamål. De fyra novellerna handlar om varulvarna Jeremy, Clayton och Malcolm som om man läst Women of the Otherworld-böckerna känner till ganska väl. Trodde jag. För här får man lära känna dem på riktigt och det är så himla bra!.
De tre första novellerna är alla prequels till Bitten (första romanen i Women o.t.O.) Den första, Infusion, handlar om hur Jeremy föds och tas om hand av flocken, och hur spänningarna med pappan börjar redan där. Det finns sidor av Jeremy som jag inte hade en aning om... Nästa novell, Savage, handlar om Clayton och hur han faktiskt ber om att få bli varulv och har sina alldeles egna, logiska förklaringar till det. En jättebra novell om hur den lille sjuårige pojken blir allt mer förvildad och till slut hittar en person att lita på. Det är en lång novell (kortroman?) och man får följa honom under flera år. I den tredje novellen, Ascension, är det maktkamp i flocken. Både Jeremy och Malcolm vill ta över alfarollen, och det är intriger och blodigt och spännande. Mycket känslor som ligger och gror i bakgrunden. Den fjärde novellen, Kitsunegari, utspelar sig någon gång efter den sjunde boken och Jeremy och Jamie förföljs av någon. Ger fler förklaringar till Jeremys bakgrund, men är inte alls lika bra som de tre första.
Det här har varit en månad när jag börjat på hela sex serier: Paiges Dorothy must Die, en härligt skruvad fortsättning på Trollkarlen från Oz, och en av månadens favoriter. Cotterills och Abrahams mysiga deckarserier ska jag absolut fortsätta med, vill ha mer både om den gamle rättsläkaren i Laos och unga Ingrid i Echo Falls. Jag är mer tveksam till böckerna av Aaronovitch (Rivers of London) och O'Donnell (Modesty Blaise), men jag hoppas att förstaböckerna bara är ett försök att hitta formen. Jag har läst böcker om Modesty Blaise tidigare och kommer ihåg dem som mycket bättre... Slutligen så var också den bok jag tyckte minst om den här månaden en förstabok, Beautiful Creatures, en serie jag definitivt inte kommer att fortsätta med.
Det fanns två till böcker utnämnda som månadsfavoriter, Cress av Marissa Meyer och som jag älskar den serien, blev inte sämre av att kopplingarna i boken den här gången gick till min gamla favoritsaga Rapunsel samt Men of the Otherworld av Kelley Armstrong där bakgrundshistorierna till Clayton och Jeremy i min favoritvarulvsflock presenterades. Dramatiskt och känslosamt. Nu lyckades jag begränsa mig till tre, men det var inte helt lätt, har läst många bra böcker den här månaden. Månadens besvikelse var å andra sidan självskriven.
Statistik:
Lästa sidor: 6403 Lästa böcker: 17 (därav 1 barnbok)
Lästa böcker på svenska: 0, engelska: 17 Böcker skrivna av kvinnor: 9, män: 8, kombo: 0
Nya författare för mig: 7 Antal länder: 4
Del av serie: 12 (varav 6 påbörjats och 2 avslutats/kommit ikapp)
10 böcker av amerikanska författare
3 böcker av brittiska författare
3 böcker av kanadensiska författare
1 bok av en japansk författare
Utmaningar: Kaos 2015: 1 punkter (31/35) Läsutmaning 2015: 4 punkter (53/65) The Reading Challenge 2015: 2 punkter (48/56) Böcker:
118. Born Weird - Andrew Kaufman
117. The Coroner's Lunch - Colin Cotterill
116. Dreams of Gods and Monsters - Laini Taylor
115. Down the Rabbit Hole - Peter Abrahams
114. Day Shift - Charlaine Harris
113. Beautiful Creatures - Kami Garcia och Margaret Stohl -månadsbesvikelse-
112. Live by Night - Dennis Lehane
111. Falling from the Sky - Nikki Godwin
110. Rivers of London - Ben Aaronvitch
109. Cress - Marissa Meyer *månadsfavorit*
108. Waking the Witch - Kelley Armstrong
107. Norwegian Wood - Haruki Murakami
106. Modesty Blaise - Peter O'Donnell
105. Dorothy must Die - Danielle Paige *månadsfavorit*
104. The Wonderful Wizard of Oz - L. Frank Baum (barnbok)
103. Belzhar - Meg Wolitzer
102. Men of the Otherworld - Kelley Armstrong (novellsamling) *månadsfavorit*
Film: Wild, flyget. Om kvinna med trassligt förflutet som bestämmer sig för att genomföra en 1000-milesvandring. Gillar vandringsdelen, men tycker att återblickarna på hennes tidigare liv var i flesta laget. Cinderella, flyget. Ganska trogen sagan, men med en ytterligare skurk i form av kungens rådgivare. Lite onödigt. Insurgent, flyget. Nja, fastnade inte. Väl mycket aktion och simuleringar på bekostnad av de känslomässiga bitar som jag föll för i boken, men flygplan är väl inte heller världens bästa ställe att se på film... A Tale of Samurai Cooking, flyget. Väldigt söt om tjej med välutvecklade smaklökar som ska lära sin man, en "kökssamurai", att laga mat. Vann nog en hel del på att ses på väg hem från Japan...
Tv: Herrskap och tjänstefolk, säsong 1 och 2. Inte dum, om livet för invånarna i ett hus i London just medan oron över vad Hitler kan tänkas ställa till med sprider sig. Our Girl, svt. Härlig brittisk tv om ung tjej på fel spår som blir soldat och skickas till Afghanistan och livet där. Indian Summers, säsong 1, svt. Jag är inte helsåld, men den går an. The Daily Show, tv. Typiskt att jag hittar den när Jon Stewart bara har åtta avsnitt kvar (efter 16 år!) och nu har väl hälften av dem sänts... Men ett suveränt klipp finns nedan.
