Vem ska trösta Knyttet? Tove Jansson

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Vem ska trösta Knyttet? är en härlig liten bok om den ensamma och väldigt rädda Knyttet som en dag hittar en flaskpost där den ännu räddare Skruttet ber om hjälp. Det blir en lång och otäck resa när Knyttet beger sig ut och letar efter brevskrivaren, men inte finns det något som gör en så modig som att någon behöver en?

En härlig bok som gör sig för högläsning med sina underbara verser. Fina bilder där man som läsare upptäcker något som Knyttet inte ser, att det faktiskt finns folk som är där för hen om hen bara hade tittat efter.

Inés min själs älskade: Isabel Allende

Bild lånad från adlibris

Inés min själs älskade är baserat på den sanna historien om den spanska sömmerskan Inés Suarez som kom till Sydamerika under tidigt 1500-tal för att leta efter sin förlupne man, men som istället hittade sitt livs stora kärlekar och hon hjälpte dessutom till att erövra Chile.

Sydamerika är till största delen fortfarande outforskat i boken och spanjorerna som kommer dit blir förtjusta i överflödet som finns där av frodighet och indianguld, men det är inte så lätt att göra sig en förmögenhet som det verkar. Fientliga indianer finns i regnskogen och undslipper man dem finns det giftiga djur i mängder. Att läsa om hur de försöker ta sig fram i varm, oländig terräng klädda i rustningar som de inte vågar ta av sig för indianernas skull är intressant. Intressant och skrämmande är hur de besegrade indianerna behandlas - värre än djuren. Mindre intressant är dessvärre historien om Inés själv. Jag tycker inte så värst mycket om henne och bryr mig inte om hennes kärleksbekymmer eller liv i övrigt. Trots sina intressanta delar tyckte jag den var fruktansvärt seg alltför ofta.

God jul på er allihop!

Önskar er en riktigt god jul allihop. Hoppas den blir rolig och fridfull och alldeles, alldeles underbar. Efter jul är planen att jag ska posta lite inlägg igen, senaste tiden har varit en oplanerad paus...

Den gyllene stjärnan: Lois Lowry

Bild från adlibris,
finns även på bokus

Den gyllene stjärnan handlar om Annemarie och hennes kompis Ellen under andra världskriget i Danmark. De bor i Köpenhamn, det finns soldater i varje gathörn och ransoneringar pågår, men det är inte förrän ryktet sprider sig att judarna ska omplaceras vid det judiska nyåret som kriget får riktigt stora konsekvenser för flickorna. Ellens familj är nämligen judisk och när planerna väl avslöjas är det nästan redan för sent. Hon göms i Annemaries familj som tar henne med till morbror Henrik som är fiskare vid kusten, så nära Sverige att man kan se dit när vädret är klart. Det visar sig att han är med i motståndsrörelsen...

Tankar: Hade den här som högläsning för mina tredjeklassare och det var inte helt klockrent. De tyckte att det var spännande med andra världskriget, att saker som dem i boken hänt på riktigt, men samtidigt var det ofta ganska händelselöst med en del utvikningar som kändes onödiga och det fanns dessutom många ord som behövde förklaras. Jag hade läst boken själv innan, men eftersom det går långsammare att läsa högt så blev det ändå inte bra. Den första boken jag läst högt för elever som fått så lågt som ett i betyg av (ett av) barnen, och avsevärt färre höga betyg än vanligt.

Tematrio: Fria fantasier

Ett mycket trevligt ämne från Lyran i veckans tematrio: karaktärer/författare/händelser och platser vi skulle vilja möta/göra/resa till.

1. Jag vill träffa Eric Northman från True Blood-serien! Föreställer mig att en säng på något sätt är med...
2. Jag skulle vilja se och göra det mesta i Harry Potter-världen: Diagon Alley, Hogworts, Hogsmead... dricka butterbeer, flyga kvast, klappa en enhörning och botanisera bland Weaslys vassa varor - nästan allt utom att träffa dödsätare och Voldemort.
3. Jag var inte jätteförtjust i boken Nattens cirkus, men jag skulle gärna tillbringa en natt eller två där.

Dessutom så får riktigt bra dystopier mig att fundera mycket kring samhället nu och hur jag skulle reagera om det började förändras, som nu senast Station Eleven och innan dess Stjärnklart, The Age of Miracle, Tredje Principen, The Handmaid's Tale, Wool, Blind Faith...

Yay! Jag har klarat mina utmaningar :)

Jag har varit med i tre läsutmaningar under året - Årets kaosutmaning, facebookutmaningen The Reading Challenge och Läsutmaningen 2015 i Janas regi, och med Vem ska trösta Knyttet? prickade jag av sista punkten, skriven på vers, i både kaos och läsutmaningen.

Jag har mestadels läst på som vanligt och prickat av punkter allt eftersom, men även lagt till böcker till punkter som inte kommit automatiskt. En del av dem har varit lyckträffar som Nene Ormes urban fantasy (Malmö) och Sofie Ryans (delar namn) mysdeckare med en osedvanligt charmig katt som en av de viktigare karaktärerna, medan andra har tragglats igenom för att kunna stryka en punkt (och för att jag är sorgligt dålig på att lägga ned böcker jag inte gillar) som The Poison Tree (genre jag normalt inte läser), Isabel Allende (Sydamerikansk författare) och Christies Postern of Fate (födelseår). De har det gemensamt att jag har valt dem för att jag trott att de skulle vara något för mig och sen blev det inte så - precis som när jag väljer böcker i vanliga fall med det vanliga resultatet av ömsom vin, ömsom vatten.

Trots att jag hittat nya favoriter och tvingats att emellanåt lämna min comfort zone så känner jag att det blev lite mycket med tre så lika utmaningar, ska definitivt dra ner på det nästa år, om det alls blir någon, men det blir det antagligen, brukar bli frestad när jag läser om alla roliga punkter som finns.

Udda verklighet: Nene Ormes

Bild från adlibris,
finns även på bokus.

Udda verklighet handlar om Udda som på grund av återkommande mardrömmar och sömnsvårigheter inte klara av något annat jobb än som telefonförsäljare. Kompisen Daniel gör sitt bästa för att stötta och får en idé om att besöka platsen för en av hennes mardrömmar så att hon kan se att det verkligen bara är drömmar, men på platsen där hon såg en kvinna dödas finns spår av blod så slutsatsen blir att hon faktiskt drömmer sanndrömmar. Daniel bestämmer sig för att undersöka saken närmare och försvinner då nästan spårlöst, tills även han dyker upp i drömmarna - tillfångatagen och misshandlad.

Det visar sig att Udda är sär, särskild, och att det finns en hel samling av olika sådana i Malmö. Hon får träffa ett orakel, ett flertal hamnskiftare, en lots och ett gudinnebarn. Problemet är att navigera den här nya delen av världen, det är inte alla man kan lita på.

Tankar: Det är en härligt ny bild av ett nutida Malmö man får ta del av och jag gillar alla de viktigaste karaktärerna. De kan vara lite korthuggna, men det finns en lojalitet hos dem som jag beundrar, likaväl som en hel del mystik som gör dem intressanta att läsa om. Tycker också om hur det sociala spelet skildras med alla de olika sär-typerna.

Texten är snabbläst och, tyvärr, ganska kort (men det är ju ett gott betyg när man vill att boken ska vara längre) och förutsägbar, men det gör inte så mycket för det är inte i första hand räddningen av Daniel jag vill läsa om, utan den okända delen av vär värld.

Disco for the Departed: Colin Cotterill

Bild lånad från adlibris, finns
även på bokus och på svenska

Disco for the Departed är den tredje delen om Laos ende rättsläkare, den 73-årige doktor Siri. I boken har han och hans högra hand, syster Dtui, blivit skickade norrut för att reda ut mysteriet med en arm som en dag sticker upp ur vägbeläggningen utanför presidentens hus (det är ju alltid lite extra bråttom när partiledningen på något sätt är inblandad). Doktor Siri spenderade flera år i området under kriget och det blir en del kära återseenden.

Medan Siri och Dtui är borta passar domare Hang i huvudstaden på att äntligen bli av med den förhatliga assistenten på bårhuset, den mongolide Geung, genom att ge honom en ny placering. Geung som lovat doktor Siri att han ska passa bårhuset är fast besluten att ta sig hem igen och det blir en fruktansvärd lång och ödesdiger vandring för honom.

Tankar: Mycket trevlig serie med älskvärda karaktärer och ett härligt språk med träffsäkra liknelser. Jag gillar hur man får en bild av hur det var att leva under ett kommunistiskt styre och hur de röda länderna hörde ihop, som när kubaner kommer in i handlingen i boken, men det absolut bästa i den här boken är utan tvekan Geung som kämpar på mot alla odds och en dåres envishet.

Tematrio: citat, aforismer och klurigheter

Lyran efterlyser den här veckan bra citat, aforismer, strofer och liknande som man kan förgylla vardagsspråket med. Dessvärre är det inte min starka sida så jag tar tre jag kommer ihåg, och inget av dem från böcker, men hur användbara de kan vara är väl tveksamt...

1. The cat's in the bag, the bag's in the river. Från en av mina favorityoutubeare, Khyan Mansley. Tycker den är kul trots att jag är kattälskare :)
2. Yippie-ki-yay motherfucker. Naturligtvis från Die Hard så den har stannat kvar sen 1988... och jag använder den faktiskt ibland när jag lite lågt vill uttrycka raka motsatsen mot "jippie".
3. Red hair and a hand-me down robe... När Draco och Ron träffas för första gången i Harry Potter and the Philosopher's Stone. Den brittiska engelskan och överlägsna tonen - det är något med det som gör att jag faller varje gång jag hör det.

Smakebit: Persepolis

Läste ut Persepolis i kväll och eftersom den både är bra och jag inte hunnit börja på något nytt ännu tar jag en smakbit från den. Persepolis är en grafisk självbiografi av Marjane Satrapi och handlar om hennes liv från 1979 då hon var nio år och protesterna mot shahen intensifierades till omkring 25-årsåldern då hon slutligen lämnar Iran och det islamistiska förtrycket för gott.

Här är en bit av första-sidan:

Finns att köpa både på bokus och adlibris

Fler smakbitar hittar man hos Mari som är spindeln i nätet för den här aktiviteten. Hoppas att ni får en trevlig söndag, själv ska jag bege mig ut i stormen eftersom jag sköt upp att gå till affären igår - synden straffar sig själv :) Passar också på att önska en God Jul eftersom smakbitarna tar jullov till 2016.

När hundarna kommer: Jessica Schiefauer

Bild lånad från adlibris,
finns också hos bokus.

När hundarna kommer handlar mycket om Ester och Isak som en sommar har en storslagen kärlekshistoria trots, eller kanske tack vare, att de bägge är den sortens ungdomar som inte riktigt syns och tar plats. De träffas varje chans de får, men till slut börjar en av dem känna sig trängd och hur säger man något sådant?

Den handlar också om Isaks bror Anton som är väldigt ensam, men som gärna går runt med grannens gamla hund. Så börjar han hänga med en äldre kille, en skin-head, och vad gör man inte för att få stanna kvar i gemenskapen?

Slutligen handlar den också om föräldrar som känner sig ganska maktlösa när de ser hur deras barns liv blir allt trassligare och det slutar med att ett barn är dött vilket inte är lätt att hantera även om det inte är ens eget.

Omdöme: Den här utspelar sig i en mindre stad under cirka ett år på 90-talet. Det är vit makt-musik, rakade huvuden och tunga kängor och jag hade faktiskt glömt hur det var där under några år. Jag kan känna igen mig i de här ungdomarna som är i utkanten av det som händer, de där som inte riktigt räknas, men ju längre boken går desto svårare har jag att tycka om dem. Det är inte gestaltningen som är fel, de känns fullständigt äkta, men de har många drag som jag inte tycker om. Svårast har jag för Ester som är så väldigt klängig i sin älskade Isak, till den gräns där ingen annan riktigt räknas.

Den döde killen är en person som innan han dog bara skymtat i förbigående, men det gör inte att det känns mindre meningslöst. En obehaglig bok att läsa, det finns många scener som får mig att gruva mig för utgången fastän jag hela tiden vet att det är Hron-mordet som "inspirerat" författaren. Hur det hela påverkar människorna runt gärningsmannen är det som lämnat djupast spår hos mig när boken är utläst. Det är bra välskriven bok, men jag har svårt att tycka om den motsägelsefullt nog.

Banshee

Bild lånad från cdon

Banshee är en actionspäckad amerikansk serie som jag har haft maratontittning på :) Handlar om en mästertjuv, Lucas Hood, som släppts från fängelset efter 15 år. När han stannar vid en bar på vägen till sin gamla tjej Carrie blir staden Banshees blivande sheriff mördad framför ögonen på honom och eftersom ingen har sett sheriffen ännu tar Hood dennes identitet och jobb. Carrie har dessvärre gått vidare med sitt liv och skaffat man och barn och blir inte vidare glad över hans uppdykande.

Bland karaktärerna och miljöerna finns bland annat hans kollegor, både i form av riktiga poliser och hans gamla kumpaner, amishsamhället och dess förskjutne son som blivit stadens mest inflytelserike skurk, ett närliggande indianreservat, ett motorcykelgäng och diverse rednecks. Det är mycket som händer, vilket förstärks av att man i vissa intensiva skeenden får se liknande scener som händer simultant (t.ex. slagsmål) hopklippta från flera platser samtidigt. Historien förstärks också med tillbakablickar från bland annat Hoods fängelsetid och inbrott han och tjejen var inblandade i. Det hela förvärras av att mannen (och tillika maffiabossen) som han gjorde sin sista kupp mot inte har glömt och är på jakt efter honom.

Det är mycket våld och ofta brutalt sådant, men motståndskraften är enorm och läkeköttet gott och spännande är det. Av någon anledning så är Hood mycket eftertraktad bland stadens kvinnor och jag kan bli lite trött på det, har svårt att se attraktionen, men annars hittar jag inte mycket att klaga på.

Röta: Siri Pettersen

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus.

Röta är fortsättningen på den norska fantasyberättelsen Odinsbarn. Den slutade med att Hirka försvann genom korpringarna till den värld hon kommit från och nu får man följa henne i "sin" värld, som också råkar vara vår, människornas, värld. Hon bor som papperslös flykting i en engelsk kyrka med sin korp som en av få saker hon har kvar från sitt tidigare liv, men det känns som att någon följer efter henne? Det finns människor som luktar ruttet. Och hur ska hon få tag på sina föräldrar?

Kvar i Ymslandet finns Rime och han är arg. Arg på rådet som lurat sitt folk så länge och arg för att Hirka inte längre finns där. Så börjar han misstänka att hennes offer, hennes avresa, inte var nödvändig och han gör det enda han kan komma på för att följa henne genom ringarna, han säljer sin själ.

Tankar: Den här börjar ett par månader efter Odinsbarn och jag kan tycka att det är synd att vi inte får Hirkas förstaintryck på den här döende världen. Tillbakablickarna ger insikt, men jag hade gärna läst mer. Vi får följa henne, Rime och en som jagar de ruttna, Stefan, i olika kapitel, men det är Hirkas som jag tycker bäst om - gillar utifrånperspektivet på vår vardag. Rimes kapitel tycker jag är tråkigare, kanske för att han själv är så svartstämd men nog även för att det är en hel massa förhandlande och politik i hans vardag nu och jag blir frustrerad över hur obetänksamt han handlar.

Tyckte mycket om boken med sina väsen, speciellt de likfödda som fick en större roll här. Det hände mycket och var bitvis spännande, speciellt när man inte kunde avgöra vem man kunde lita på. Planerna var bitvis redigt invecklad, men jag tycker att det mesta klarades ut. Tyckte den här var strået vassare än Odinsbarn och jag ser fram emot nästa del!

The Christmas Day Kitten: James Herriot

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

The Christmas Day Kitten är en väldigt söt liten bilderbok som handlar om en hemlös katt som ibland kommer in i ett hus med en vänlig tant och tre hundar för att värma sig. Så en dag när kattan kommer är hon alldeles sjuk, veterinären rings och hjälper fram en kattunge, men kattan dör. Kattungen växer dock upp och blir en viktig karaktär i det lilla hushållet.

Det här är en bok som jag läste för att jag behövde en bok som utspelades under julen till en läsutmaning jag var med i och det var ett kärt återseende. James Herriot (och Sidney Sheldon) skrev de första vuxenromanerna jag läste, då utan bilder, men berättelsen kände jag igen.

För er som inte känner till James Herriot närmare så handlar hans böcker om livet som landsortsveterinär, hans patienter och de hårt kämpande människorna i Yorkshire och de är skrivna med humor och ömsinthet. Den första utspelar sig 1940 och sedan följer man honom som åren går. Lånade boken från biblioteket, den verkar inte säljas längre, men historien finns med i James Herriot's Cat Stories. Men om man är nyfiken på Herriot skulle jag främst rekommendera de ursprungliga romanerna som Om de bara kunde tala/If Only They Could Talk istället för böckerna där man plockat ut historier från dem och sammanställt dem efter djurslag.

Läsmånad: november-2015

Har haft en suverän läsmånad med tre fullpoängare Winter, Alice och flugan och Harry Potter and the Order of the Phoenix (men då läste jag ut Alice... igår, kan hända att betyget justeras med tiden...) och den sämsta, Inés min själs älskade, var en 3- vilket är ett okej betyg. Sju nya författare upptäckta och jag kommer hålla utkik efter nya alster av Nene Ormes som skriver svensk urban fantasy och James Rice som låg bakom favoriten Alice och Flugan.

Hittade en trevlig ny (för mig) tv-serie också, Banshee. Ganska mycket grafiskt våld, ett under att någon av de större karaktärerna har alla sina tänder kvar, men bra. I övrigt har flera av mina gamla favoriter, som På spåret, Homeland, Allt för Sverige, och Mr Robot börjat tappa sin tjusning för mig.

Statistik:
Lästa sidor: 5772                                                            Lästa böcker: 16 (4 barn, 3 ljud, 1 pjäs)
Böcker på svenska: 7, engelska: 9                                 Böcker skrivna av kvinnor: 12, män: 4,
Nya författare för mig: 7                                                  Antal länder: 4
Del av serie: 9 (1 påbörjad och 2 avslutade/kommit ikapp)
6 böcker av amerikanska författare
5 böcker av brittiska författare
4 böcker av svenska författare
1 bok av en chilensk författare

Utmaningar:  
Kaos 2015: 1 punkt (34/35)
Läsutmaning 2015: 1 punkt (64/65)
The Reading Challenge 2015: 2 punkter (56/56) utmaningen avslutad, "pjäs" var sista punkten.

Böcker:
198.     Rikard Lejonhjärta och Filip II - Evert Taube (pjäs)  3/5
197.     Alice och flugan - James Rice   5/5  *månadsfavorit*
196.     Ines min själs älskade - Isabel Allende  3-/5  -månadsbesvikelse-
195.     Särskild - Nene Ormes  4/5
194.     Harry Potter and the Deathly Hallows - J.K. Rowling (barn, ljud)  4/5
193.     Winter - Marissa Meyer  5/5   *månadsfavorit*
192.     Me and Earl and the Dying Girl - Jesse Andrews  4/5
191.     Olive Kitteridge - Elizabeth Strout (novellsamling)  4/5
190.     Harry Potter and the Half-blood Prince - J.K. Rowling (barn, ljud)  4/5
189.     Den gyllene stjärnan - Lois Lowry (barn)  3/5
188.     Udda verklighet - Nene Ormes  4-/5
187.     Disco for the Departed - Colin Cotterill  4/5
186.     När hundarna kommer - Jessica Schiefauer  4-/5
185.     The Wizard Returns - Danielle Paige (kortroman)  4/5
184.     Notorious Nineteen - Janet Evanovich  4/5
183.     Harry Potter and the Order of the Phoenix - J.K. Rowling (barn, ljud) 5/5  *månadsfavorit*

Film: 
Harry Potter and the Chamber of Secrets, tv. Spelar ingen roll att jag sett den ett otal gånger förut, har svårt att hålla mig när den är på tv...

Tv: 
Banshee, HBO, säsong 1-2. Om en tjuv som efter att ha kommit ut från fängelset tar en död sheriffs identitet i den lilla staden Banshee. Härlig, men brutal.
Allt för Sverige, svt. Kollar med ett halvt öga, har ingen absolut favorit (eller någon som jag stör mig extra på) i år.
Mr Robot, svt. Tycker den har tappat lite...
Downton Abbey, svt. Denna underbara serie!
Homeland, svt. Har upptäckt att jag inte längre tittar vidare uppmärksamt även om tv:n är på. Kan inte redogöra för handlingen längre...

Explosive Eighteen: Janet Evanovich

Bild lånad från adlibris

Explosive Eighteen är den artonde i serien och man vet vad man får när man läser om den inte alltför kompetenta bounty huntern Stephanie Plum. Stephanie har precis kommit hem från en semesterresa med ett tydligt märke efter en vigselring på fingret och hittar ett kuvert i sin väska med ett fotografi i. Hon vet inte var det kommer ifrån och slänger det i soporna. Dessvärre finns det folk som vill ha tag i fotot, både FBI och en del skummare typer, och eftersom de inte tror på att hon slängt det försöker de "övertala" henne att ge det till dem.

Tankar: En ganska bra bok i serien där flera av de mest udda typerna inte är med alls eller är mer nedtonade än vanligt vilket jag tycker är bra. I mitten av boken så skruvas tyvärr Lula tillbaka till sitt normala infantila stadium och jag irriterar mig på henne. Önskar att jag hade fått redigera de här böckerna, vet ju vad jag hade velat ändra... Stephanie utvecklas långsamt och börjar bli beredd att på allvar försvara sig själv, men jag kan tycka att hon är för mycket toffel för sitt eget bästa.

Tematrio: Kanada

Kanada är ämnet för Lyrans trio den här veckan så här kommer tre bra tips - tycker jag själv i alla fall :)

1. The Handmaids Tale/Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood. En fantastisk dystopi där samhället förändras till en totalitär och förtryckande miljö (särskilt för kvinnor) nästan över en natt. Man får följa Offred i boken och se glimtar av hennes liv före, under och efter omvandlingen. Utspelar sig visserligen i Usa, men Atwood är kanadensisk. 
2. Kelley Armstrong, skriver spännande, roliga och sexiga böcker. Jag har bara läst böcker med övernaturliga inslag ännu, men hon har också skrivit några deckare. Kan varmt rekommendera (vilket jag ganska ofta gör) hennes Women of the Otherworld-serie. 
3. Louise Pennys mysdeckarböcker med kommissarie Armand Gamache i spetsen utspelar sig mestadels i Three Pines, en lantlig by som man nästan ohjälpligt blir förälskad i. Persongalleriet är inte dumt det heller :)

Smakebit: Inés min själs älskade

Bild lånad från adlibris

Dagens smakbit kommer från Isabel Allendes bitvis intressanta, men också lite sega roman/biografi om Inés Suarez, en spansk sömmerska som hjälpte till att erövra Chile på 1500-talet. I utdraget så får vi följa några soldaters första erfarenheter av Sydamerika där de letar efter det mytomspunna Eldorado:

Karibiens kuster, med sina skimrande vatten och sandstränder och sina ståtliga palmlundar, tog emot resenärerna med bedrägligt lugn, men så snart de gav sig in i grönskan omslöts de av en mardrömsaktig urskog. De fick hugga sig fram med machete, bedövade av fukt och hetta och obarmhärtigt ansatta av moskiter och okända skadedjur. De tog sig fram genom sankmarker där de sjönk ner till låren i en mjuk och ruttnande materia, nedtyngda, förslöade, täckta av motbjudande iglar som sög deras blod. De vågade inte ta av sig sina rustningar av rädsla för att träffas av förgiftade pilar från indianerna, som följde dem ljudlösa och osynliga inne i grönskan.
     - Vi får inte falla levande i vildarnas händer! varnade Alderete och påminde dem om att erövraren Francisco Pizarro, under sin första expedition söderut på kontinenten, tillsammans med sina män hade gått in i en övergiven by där det fortfarande brann eldar. De hungriga spanjorerna lyfte locken av grytorna och fick se ingredienserna i soppan: huvuden, händer, fötter och mänskliga inälvor.

Förhoppningsvis kan ni komma på en smakligare söndagsmeny :) Fler smakbitar finns hos Mari.

Dylan Dog - Mater Morbi: Roberto Recchioni

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Dylan Dog: Mater Morbi är en grafisk roman (började skriva tecknad serie, men är väl gammalmodig...) om mardrömsdetektiven Dylan Dog. Han blir svårt sjuk och hamnar i en mardrömsvärld där Mater Morbi, som är sjukdom och smärta förkroppsligad, regerar. Ju närmare döden Dylan är desto mer torterar hon honom.

Tankar: Det här kändes lite som att läsa en novell. Den var kort och jag fick inget större grepp om huvudpersonen (upptäckte efter läsningen att det är den tredje i en serie...). Jag blev inte vidare berörd trots lidandet som skildrades och störde mig en del på att Mater Morbi var klädd i dominatrixutstyrsel, tyckte det kändes sökt.

Så läste jag sidorna på slutet där både tillblivelsen och reaktionerna på albumet diskuterades och det hela blev lite mer intressant. Just hur Mater Morbi skulle se ut var en av få punkter där författaren och tecknaren var oense, den ena röstade på förförisk men ärrad, den andra på mest bara ärrad. Det visade sig vara fler än jag som inte förstod att den förföriska skulle visa bilden av sjukdomars dragningskraft (det förstår jag fortfarande inte) utan tolkade henne som en masochistikers drömkvinna och numera önskar bägge att de gått på det mer skadade utseendet.

Mater Morbi gavs ut när dödshjälpens vara eller inte vara diskuterades i Italien och den sågs av många som ett inlägg i debatten. Recchioni själv menar att den nog inte var tänkt så och önskar att en del av fokuset hade legat på hur politiker lade sig i kulturen istället.

The Witch Must Burn: Danielle Paige

Bild lånad från bokus

The Witch Must Burn är den andra av tre prequels till Paiges historia om vad som händer när Trollkarlen från Oz tagit slut. Den börjar ganska snart efter No Place like Oz där man fick se Dorothys alltför snabba färd mot maktfullkomlighet och i den här lilla kortromanen är hennes hushållerska Jellia huvudperson och hon är förfärad över hur Dorothy tagit makten, men hon är väl medveten om att det är säkrast att hålla henne på gott humör även när det innebär att bli utlånad till den "goda" häxan Glinda över sommaren. Dessvärre visar det sig att Glinda är minst lika sadistisk som Dorothy och hennes planer desto mer genomtänkta.

Tankar: En spännande historia, med fantasieggende miljöbeskrivningar och en huvudperson som är lätt att tycka om. Skurkarna är osedvanligt själviska och oempatiska och jag gillar hur sagoaktigt det blir. Önskar bara att jag hade läst den innan jag hade börjat på själva trilogin eftersom jag den ger en bakgrund till flera av personerna där. Å andra sidan vet jag ju redan lite om vad som väntar Jellia senare så det ger en annan sorts spänning.

Det som inte dödar oss: David Lagercrantz

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Det som inte dödar oss är den omskrivna fortsättningen på Milleniumböckerna. Det har gått några år sedan Luftslottet som sprängdes och tidningen Millenium har återigen ekonomiska problem och har ännu en gång fått ta in en ny delägare. Mikael Blomqvist är ganska less på både tidningen och livet i stort och inte blir det bättre av att det går ett nytt drev mot honom där han anklagas för att vara en föredetting.

Han får ett tips på en reportageidé som kan vara värd att undersöka, en professor som arbetar med avancerad datorutveckling har drabbats av spionage. Nu är det inte själva spionaget som intresserar Blomqvist, utan det faktum att en hacker som påminner om Salander (som han inte har sett på väldigt länge) verkar ha något med det att göra. Säpo informeras om att det finns en hotbild mot professorn, men skyddet är för klent och snart är han död och enda vittnet är hans autistiske son som inte pratar.

Tankar: Har svårt att bedöma den här som ett verk i sig, blir att jag hela tiden jämför den med originaltrilogin, eller kanske snarare mitt minne av densamma, var bra länge sen jag läste dem. Av någon anledning blev jag ganska kritisk och jag är inte säker på att det är helt rättvist, hade antagligen (men inte säkert...) uppfattat den annorlunda om den hade varit en egen bok med egna figurer.

Första intrycket är att språket är skvallrigare, men det kanske bara är att det är så många personer som ska ges en bakgrund? Att nya personer introduceras är väl naturligt, vi får lära känna folk på säpo, NSA och nya skurkar, men jag kan tycka att det blir lite väl mycket när även karaktärer som en taxichaufför ska ges en liten bakgrundsteckning. Inte blir det bättre av att personerna blir väldigt svartvita - väldigt goda eller inte alls. Lisbeths bakgrund får många fler detaljer, men jag blir aldrig lika fängslad av henne som jag blev av Stieg Larssons böcker. Jag saknar den kompromisslösa antisociala tjejen jag lärt känna även om det känns som att Lagercrantz försöker, men jag tycker inte att hon blir lika hård och kantig.

Nästa intryck är att mycket är så likt: de ekonomiska problemen, smutskastningen av Blomqvist, nya ägarintresset, barn som hamnar på institution med tvivelaktiga läkare och ett visst motorcykelgäng. I fallet i boken kopplas NSA in och det blir en del långa förklaringar av avlyssning och hackerteknik vilket kanske är nödvändigt. Men jag kan reta mig på att när en person svarar "ja" på frågan om den vet hur X fungerar så kommer ändå en lång utläggning om det. Varför inte bara låta personen säga att den inte är så insatt så blir förklaringen fullt naturlig? Ytterligare en lång parantes i form av hur människor som planterar ut information har en anledning för det finns med och där känns det helt plötsligt som att jag läser en handbok för journalister. Det kan finnas fog för att nämna ämnet, men det borde ha kunnat gå att få bättre in i berättelsen.

I stort tycker jag att det är en okej bok, men väl lång och pratig. Den blir aldrig så spännande som originaltrilogin, det händer visserligen saker emellanåt, men det griper inte helt tag i mig och jag oroar mig aldrig för hur det ska gå. Inte heller blir jag så upprörd och lätt förbannad på samhället som jag blev av Larssons original - jag blir helt enkelt inte alls lika engagerad av vare sig handling eller karaktärer. I slutet så ordnar väldigt många saker upp sig, till och med nya förhållanden verkar hägra för ett par av bikaraktärerna och det blir väl sött.

Hedge Knight II - Sworn Sword: George R.R. Martin

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Hedge Knight II - Sworn Sword är den andra av tre böcker om Ser Duncan the Tall och hans väpnare Egg och den utspelas ett par år efter Hedge Knight där Duncan och Egg först lärde känna varandra och ungefär ett sekel innan händelserna i Game of Thrones. Duncan har fått tjänst hos Ser Eustace och när han kommer tillbaka efter ett ärende märker han att floden som förser böndernas åkrar med vatten är helt uttorkad. Det visar sig att Ser Eustaces granne, den röda änkan, har dämt upp den. Duncan och en annan riddare rider dit för att reda upp det, men det slutar i blodspillan och Eustace och röda änkan är farligt nära fullt krigsläge, där änkan är den som har överlägset mest resurser, ser Eustaces försvar är två riddare och en handfull otränade bönder.

Tankar: Lite kul att få se vad det blivit av Duncan och Egg, men inte så värst fängslande historia. Skildringar av gamla slag som hände för årtionden sen gjorde inte det hela bättre, och den gryende kärlekshistorien kändes inte trovärdig även om jag fnissade en hel del när jag läste den delen. Första boken läste jag som vanlig roman istället för tecknat alster och jag tror att det passar mig bättre även om det är snyggt.

Tematrio: Anna, Karin och Elisabeth

Lyran har namnsdag (Grattis Lyran!) och firar genom att ge oss uppdraget att nämna författare eller karaktärer med hennes namn. Här kommer tre författare:

• Anna: Anna Laestadius Larsson har skrivit en spännande och lärorik romantrilogi om tre kvinnor (två av dem fanns på riktigt) som levde i Sverige i brytningen mellan 17- och 1800-talet. Den första heter Barnbruden.
• Karin: Karen Joy Fowler. Visst jag kanske fuskar lite här, men hennes bok We are all Completely Beside Ourselves är väl värd att få vara med på tematrion. Handlar om Rosemary som berättar om sina två syskon som försvann med några års mellanrum och som det sedan inte pratades om och om hur olika man kan uppleva och komma ihåg samma sak.
• Elisabeth: Elizabeth Strout, fick pulitzerpriset för sin novellsamling om Olive Kitteridge, en sträv, medelålders kvinna i Maine som inte är helt lätt att tycka om.

Räfvhonan: Anna Laestadius Larsson

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Räfvhonan är den sista delen i trilogin om Hedvig Charlotta, Sophie von Fersen och Johanna (Barnbruden och Pottungen är de två första). Den utspelar sig under början av 1800-talet och det är en omvälvande tid i svensk historia där kungen avsätts och hertig Karl äntligen får sin önskan att vara kung uppfylld, Karl XIII. Men det hela går inte av sig självt, det är mycket intriger och olika läger vill olika saker. För Sophie är det en omstörtande tid, hon tillhör det förlorande lägret vilket till slut visar sig bli ödesdigert för henne och brodern Axel.

Hedvig Charlotta blir helt plötsligt drottning och får ett adoptivbarn, inget som hon är vidare glad över, hon hade helst levt med sin älskade Sophie, eller åtminstone fått mer inflytande själv. Det är hennes dagböcker som ligger till grund för historien och jag tycker att det är trevligt att det finns en fast grund för romanerna.

Den tredje huvudpersonen, Johanna, driver tillsammans med Pina en krog/bordell och här finns en liten tråd invävd om en morier som arbetar på krogen. Det är den tråd som griper mest tag i mig. Johanna återser en person från sitt förflutna och hennes liv ändrar än en gång riktning, jag hade gärna läst om hur hennes liv blev.

Trots alla intriger som finns bakom kulisserna tycker jag det är en lite seg bok, mer politik än känslor. Det är fortfarande intressant, som en ovanligt levande historielektion, men jag är inte jätteförtjust i någon av huvudpersonerna. Jag hade gärna sett mer vardag och mindre storpolitik, men antar att jag läser om fel tid. Och trots föregående mening hade jag gärna fått marskalk Bernadottes tillsättning som kronprins lite mer ingående förklarat, nu blev det nästan bara en bisats.

Smakebit: Winter

Bild lånad från adlibris

Har haft en produktiv söndagsförmiddag där jag och föräldrarna köpte och monterade nya högre ben till min soffa så att min lilla dammsugarrobot kan göra rent under den, men nu är det till sist dags för en ny smakbit.

Den här gången blir det från den fjärde och sista delen av Marissa Meyers The Lunar Chronicles, Winter, som jag visserligen läste ut i fredags natt, men jag har inte börjat på någon ny ännu. Hela serien är en härlig sci-fi historia med utgångspunkt i klassiska sagor, Winter har fått låna en del från Snövit. Utdraget kommer från en rättegång i första kapitlet. Det är inte konstigt att våra huvudpersoner vill störta drottningen:

     “Does the accused have a family?” asked the queen. 

     Aimery bobbed his head. “Records indicate a daughter, age nine. He also has two sisters and a nephew. All live in Sector GM-12.” 

     “No wife?” 

     “Dead five months past of regolith poisoning.” 

     The prisoner watched the queen, desperation pooling around his knees. 

     The court began to stir, their vibrant clothes fluttering. This trial had gone on too long. They were growing bored. 

     Levana leaned against the back of her throne. “You are hereby found guilty of trespassing and attempted theft against the crown. This crime is punishable by immediate death.” 

     The man shuddered, but his face remained pleading. It always took them a few seconds to comprehend such a sentence. 

     “Your family members will each receive a dozen public lashings as a reminder to your sector that I do not tolerate my decisions being questioned.” 

     The man’s jaw slackened.

     “Your daughter will be given as a gift to one of the court’s families. There, she will be taught the obedience and humility one can assume she has not learned beneath your tutelage.”

Fler smakbitar hittar du hos Mari. Ha en trevlig söndag!

Behind the Curtain: Peter Abrahams

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Behind the Curtain är andra delen om trettonåriga Ingrid i den lilla staden Echo Falls. Hon ser sin bror bli större och finnigare praktiskt taget från dag till dag och börjar misstänka att han tar steroider. Kompisen Stacys bror verkar vara den som förser honom med drogerna och Ingrid börjar se misstänkta personer lite överallt. Hon är uppenbarligen något på spåret för varför skulle hon annars bli kidnappad? Inte för att någon tror på henne...

Tankar: Mysdeckare! Trevlig läsning, tycker den funkar bättre än första boken, jag tror mer på Ingrid som trettonåring i den här och fallet känns mycket mer trovärdigt även om boken är väldigt förutsägbar.

Pappan har problem på jobbet och hemlivet börjar skava lite och jag gillar att se hur relationerna påverkas av dagsform, för visst är det så det kan vara :) Ser fram emot nästa bok, även om jag är lite orolig för hur det kommer att gå med morfadern.

Göran Kropp 8000+: David Lagercrantz

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Göran Kropp 8000+ är en biografi om Göran Kropp och framför allt om hans fantastiska bedrift 1996, när han cyklade från Stockholm till Nepal, besteg Mount Everest utan syrgas och sen cyklade större delen av vägen hem. Trots att det hela blev så omskrivet och man vet att han klarade det så är det otroligt spännande läsning. Det är beskrivningar av total utmattning och nära döden-ögonblick som känns.

Kropp var inte ensam om att vilja bestiga Mount Everest den våren, det var fler expeditioner i baslägret som väntade på att vädret skulle bli tillräckligt bra och även om det ibland är lite väl ingående om bestigare som jag aldrig hört talas om så är det också ganska roligt (om man med roligt menar absurt) om bergsklättrare som inte alls är mogna för världens högsta berg. Det gör mig också frustrerad när man läser om rika klättrare som med sin oerfarenhet riskerar livet på de andra i sin expedition, som hela den sydafrikanska truppen eller socitetsklättraren Sandy Hill.

The Sleeper and the Spindle: Neil Gaiman

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
och på svenska

The Sleeper and the Spindle är Gaimans retelling av Törnrosa. Det sprids myter om en sovande prinsessa, en elak fe och döda hjältar i en törnrosvägg berättas, men detaljerna är oklara eftersom det var så länge sen. Men när sömnsjukan som länge har varit begränsad till ett område runt slottet sprids över landet och når gränsen till nästa kungdöme bestämmer sig drottningen där att tillsammans med tre dvärgar bege sig till törnrosslottet för att om möjligt bryta förbannelsen.

Så långt känner man igen det mesta, även om prinsen har blivit en drottning, och fastän det är vackra illustrationer i svart, vitt och guld av Chris Riddell på sidorna så läser man egentligen en klassisk folksaga. Men sen, när de närmar sig slottet med den sovande flickan, så vrids historien till och det blir ett nytt och mycket intressantare slut med en otäck skurk och en känd hjältinna. Så trots att den länge är lik orginalet så är den värd att läsas.

The Orchard of Lost Souls: Nadifa Mohamed

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
och på svenska

I The Orchard of Lost Souls får man följa tre kvinnor i Somalia i slutet av 80-talet precis när inbördeskriget börjar bryta ut. De tre kvinnorna är Deqo, en föräldralös tio-åring som vuxit upp i ett flyktingläger, änkan Kawsar som aldrig slutat att sörja sin döda dotter och soldaten Filsan som är uppvuxen med militärkuppens propaganda och övertygad anhängare av densamma. Under firandet av 21:a oktober börjar deras historier flätas samman.

Tankar: Det är en brutal historia man får ta del av, desto mer eftersom det inte frossas i otäcka detaljer, men de finns med i förbifarten och känns väldigt trovärdiga. Man får se olika miljöer, från flyktingläger och diken, prostituerades hus och "vanliga" människor, militärkvarter och även en snabb glimt hos de riktigt välbärgade. Boken ger en bakgrund till klanstriderna i Somalia som nämndes så ofta på nyheterna när jag växte upp vilket jag lärde mig en hel del av.

Min favoritperson att följa är Deqo som är en överlevare med empatin kvar. Kawsars berättelse tycker jag om i början, men efter att hon blivit sängliggande så tappar hennes historia, naturligt nog, rejält med fart och det går ganska segt med läsningen en period. Flisan är inte lätt att tycka om, sakerna hon ställer till med är inte roliga att läsa om även om man så småningom får viss förståelse för henne.

Curtsies and Conspiracies: Gail Carriger

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus.

Curtsies and Conspiracies är den andra delen i The Finishing School och handlar om Sophoronia som i skolan lär sig hur man uppför sig som en väluppfostrad ung dam samtidigt som man bäst luskar reda på hemligheter och tar livet av folk på ett snyggt sätt.

Skolan hon går på ska helt oväntat förflyttas till London och inför flytten välkomnar man dessutom ett tiotal pojkar från Bunsens skola för onda genier. Sophronia är övertygad om att de två händelserna hänger ihop och hon är fast besluten om att ta reda på den egentliga agendan för londonbesöket. Bland planerna Sophronia kläcker finns ett karaktärsmord som för med sig mycket mer allvarliga konsekvenser än hon någonsin kunnat föreställa sig och med dem skuldkänslor.

Tankar: Gillar den här serien, har väldigt roligt när jag läser den. Det är absurt och överdrivet, men görs på ett charmigt sätt. Huvudpersonens känslor utforskas lite mer än i Carrigers The Parasole Protectorate och jag tycker om att det finns saker som sätter spår. Gillar också när det blir uppenbart att båda serierna befinner sig i samma universum, som när Lord Akeldama eller Lord Macon gör inhopp i handlingen.

Tematrio: Verklighetsflykt

Den ljuva idén om att kunna smita ifrån verkligheten in i andra världar är ämnet för veckans tematrio hos Lyran, en av mina bästa anledningar till att läsa. Jag passar på att tipsa om lite urban fantasy, för slänger man in några varulvar, vampyrer eller annat oknytt så känns det inte riktigt som vanligt längre trots att miljöerna är vardagliga :)

• Women of the Otherworld - en serie av Kelley Armstrong där huvudpersonerna skiftar mellan böckerna, men där alla huvudpersoner är starka kvinnor i olika utföranden. Spännande, känslosamt, men också ofta roligt vilket passar bra när världen är grå.
• The Sookie Stackhouse novels - bokserien av Charlaine Harris (som blev en ganska undermålig tv-serie) där vampyrerna kommit ut ur kistan och de försöker, mer eller mindre, leva ett liv bland vanliga människor. Efter ett tag presenteras dessutom olika vardjur, blodtörstiga älvor och annat. Också den här serien innehåller spänning och humor, men det är bitarna när Sookie nästan är totalt uppgiven som griper mig mest.
• Harry Potter - denna fantastiska serie av J.K Rowling som jag inte kan släppa! Håller just på att lyssna mig igenom ljudböckerna igen och det gör inte det minsta att jag läst och lyssnat på hela serien ett otal gånger, blir lika fast ändå. Framför allt så gillar jag hur vänskap i sina olika faser skildras.

Smakbit: Olive Kitteridge

Bild lånad från adlibris,
finns också på svenska

En härlig söndagsförmiddag i Göteborg. Solen lyser in genom (smutsiga) fönster och eftersom jag hade familjen på middag igår så är det ovanligt prydligt här hemma :) Smakbiten kommer från Olive Kitteridge som är en novellsamling av Elizabeth Strout. Alla novellerna har på ett eller annat sätt med en ganska sträv Olive i berättelsen - ibland är hon huvudperson, ibland går hon bara förbi den det handlar om. I den första novellen handlar det om hennes man Henry och jag har valt ett utdrag som visar att Olive inte gör saker bara för att det förväntas av henne:

Olive had refused to go to church the day before, and Henry, uncharacteristically, had spoken to her sharply. “Is it too much to ask,” he had found himself saying, as he stood in the kitchen in his undershorts, ironing his trousers. “A man’s wife accompanying him to church?” Going without her seemed a public exposure of familial failure.
     “Yes, it most certainly is too goddamn much to ask!” Olive had almost spit, her fury’s door flung open. “You have no idea how tired I am, teaching all day, going to foolish meetings where the goddamn principal is a moron! Shopping. Cooking. Ironing. Laundry. Doing Christopher’s homework with him! And you—” She had grabbed on to the back of a dining room chair, and her dark hair, still uncombed from its night’s disarrangement, had fallen across her eyes. “You, Mr. Head Deacon Claptrap Nice Guy, expect me to give up my Sunday mornings and go sit among a bunch of snot-wots!” Very suddenly she had sat down in the chair. “Well, I’m sick and tired of it,” she’d said, calmly. “Sick to death.”

Fler smakbitar kan du hitta, och lägga upp, på Flukten fra virkeligheten. Ha en trevlig söndag!

Vad vi pratar om när i pratar om Anne Frank: Nathan Englander

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Vad vi pratar om när i pratar om Anne Frank är en novellsamling av Nathan Englander där ja drogs till den härliga titeln, det brukar inte bli så många noveller för mig i vanliga fall. Alla novellerna har det gemensamt att de handlar om judar på ett eller annat sätt - liberala, chassider, amerikanska, israeliska, skuldtyngda, besvikna, överlevare, unga och väldigt gamla. Det enda som saknades var väl en novell där folk mådde bra...

Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank är första novellen i boken (ett kort utdrag finns i den här smakbiten) och den är tillsammans med Systerkullarna de två noveller som jag tycker är bra. Och då menar jag bra som i intressant, mer än att jag njuter av läsningen. Jag hade inte haft något emot att få en fortsättning på framför allt den första, Systerkullarna avslutades bra om än med ett slut som gjorde mig upprörd för den unga kvinnan.

Sedan följer fem noveller som inte lyckas beröra mig alls, men där jag hela tiden håller tummarna för att nästa är bättre (förbannelsen med novellsamlingar, att man lever på hoppet?), men det infrias inte förrän den allra sista, en kort en som heter Gratis frukt till unga änkor (och som egentligen inte alls handlar om gratis frukt till unga änkor). Så bitvis bra, men inte tillräckligt för att känna ett sug efter fler englanderböcker blir sammanfattningen.

The Rest of Us Just Lives Here: Patrick Ness

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

The Rest of Us Just Lives Here handlar om de där ungdomarna som inte räddar mänskligheten när vampyrerna/spökena/rymdvarelserna kommer till stan, de där ungdomarna som fortsätter med sina liv precis som vanligt. Vi får följa en liten kompisgrupp om fyra personer, alla med sina problem. Där finns obesvarad kärlek, ätstörningar, ocd, strikta religiösa föräldrar med mera.

Den lilla staden utsätts för odödliga och i inledningen till varje kapitel kommer några få meningar om vad ungdomarna som räddar mänskligheten gör, innan vi får komma tillbaka till vardagslivet för våra vanliga personer under veckorna fram till deras high school-examen.

Tankar: Tycker att det är en helt okej bok, om än inte lika strålande som hans A Monster Calls. I början förstår jag inte riktigt varför kapitlena nödvändigtvis ska inledas med det som hjältarna gör, tycker det finns tillräckligt mycket som händer i de vanliga ungdomarnas liv. Sedan börjar jag uppskatta de lite parodiska inledningarna och en del händelser där rinner över i vardagen så... okej då.

Jag gillar de fyra vi får följa, känns som reko människor allihop och de är bra beskrivna och lätta att känna med. Den enda invändningen jag har är Jared, som visar sig vara långt ifrån vanlig och vars blivande öde förskräcker...

The Whole Cat and Caboodle: Sofie Ryan

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

The Whole Cat and Caboodle handlar om Sarah som flyttat till en pittioresk turiststad i Maine där hon tillbringade somrarna tillsammans med mormodern och hennes vänner när hon växte upp. Sarah har startat upp en second hand-affär och blivit adopterad av katten Elvis. Livet är ganska trevligt, men när en av mormoderns väninnor, Maddie, inte dyker upp till workshopen på ålderdomshemmet som hon ska utan istället hittas bredvid ett lik och senare blir huvudmisstänkt bestämmer sig de andra gamla väninnorna för att undersöka saken själva och det blir upp till Sarah att försöka hålla dem i säkerhet.

Tankar: En riktig mysdeckare med trevliga karaktärer. Det är barndomskompisar som börjar hitta tillbaka till varandra och envisa pensionärer. Speciellt gillar jag den intelligenta katten Elvis som verkar förstå allt man säger till honom. Han är inte helt trovärdig, men det är precis den typen av katt jag skulle vilja ha själv. Själva fallet är lite pusseldeckare, men det är egentligen inte det som är behållningen med boken utan det är fluffet runt omkring som tilltalar; vänskaper, småstadsliv, second hand-butik och mat.

Helaren: Antti Tuomainen

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Helaren utspelas i en snar framtid där klimatet har förändrats. I Helsingfors regnar det nästan konstant, i länder längre söderut är det istället torka. Det, tillsammans med en epidemi där botemedel saknas, har fått miljontals flyktingar att söka sig till Finland.

I den här nya dystra verkligheten finns poeten Tapani. Han letar efter sin fru som försvunnit medan hon skrev ett reportage om den mystiske seriemördaren Helaren. Helaren har blivit omskriven eftersom han iscensätter dramatiska mord mot de inflytelserika människor som han anser ligger bakom katastrofen.

Tankar: Helaren är en finsk dystopi som är precis i början av det dystopiska samhället, då när allt börjat gå åt h-vete, men där man fortfarande försöker hålla livet igång som vanligt. Man får se lite olika förhållningssätt: de som går till jobbet som vanligt, de som flyr ännu längre norrut och de som anpassar sig till den nya vardagen. Jag gillar att man får se hur samhället håller på att kopplas ned steg för steg, här finns liksom bakgrunden till de där totalitära staterna som finns i så många andra dystopier. Gillar också miljöbeskrivningarna - det är grått, fuktigt och sönderfallande och lägger sig som en våt filt över en.

Dessvärre är jag inte förtjust i boken i stort. Det är mestadels segt och en himla massa taxiåkande hit och dit. Jag har svårt för Tapani och jag bryr mig inte om ifall han hittar sin fru eller inte. Greppet med mördaren som siktat in sig på de ansvariga låter lovande i baksidestexten, men det blir aldrig vidare spännande och trådarna bakåt i tiden engagerar mig inte.

A Judgement in Stone: Ruth Rendell

Bild lånad från adlibris, finns
även på bokus och på svenska

A Judgement in Stone handlar om Eunice Parchment som får plats som hushållerska hos familjen Cloverdale och efter nio månader i tjänsten dödar hon dem av den något udda anledningen att hon varken kan läsa eller skriva. Det kan verka som att jag spoilrar här, men den här informationen får man redan i baksidestexten. Sedan får man i boken läsa om hela förloppet som leder fram till katastrofen och lite om vad som händer efteråt.

Tankar: En spännande bok trots att man hela tiden vet vad som kommer att hända. Något som gör det än mer spännande och ganska frustrerande är att Rendell ofta påpekar att om hen hade gjort det här istället så hade den inte behövt dö...

Karaktärerna är alla speciella individer, nästan alla med mindre tilltalande personlighetsdrag. Eunice själv är sorgligt empatistörd och svår att tycka om både för mig som läsare och för familjen hon arbetar i. Man får en bakgrund till hur hennes liv har varit och jag kan tycka synd om henne, men inte tillräckligt för att tycka om henne.

Jag gillar hur motivet bakom morden är något så ovanligt som att man inte kan läsa och skriva och hur man kan gå till sådana längder för att dölja det man skäms över.

Tredje principen: Anna Jakobsson Lund

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Tredje Principen utspelar sig i en dystopisk framtid som blivit verklighet efter att omfattande krig och en epidemi gjort att jordens befolkning minskat drastiskt. Det finns en styrande klass som styr en stor del av (hela?) världen och man kan inte längre läsa gamla texter eftersom det finns ett nytt världsomspännande språk. Människor delas in i klasser redan som trettonåringar efter ett kombinerat begåvnings- och fysiskt test, ju högre klass man sätts i ju högre lön och förmåner medan den lägsta klassen inte ens får skaffa barn.

Det finns en motståndsrörelse som vill förändra en del saker, men jag är lite oklar på just vad deras agenda är. I alla fall så åker en tjej från motståndsrörelsen fast när hon gör inbrott på ett labb. Andra medlemmar i motståndsrörelsen skickas dit för att ta ut henne innan hon försvinner till arbetslägren.

Tankar: Det är en stor värld och det är kul när de så småningom kommer till det som brukade vara Danmark och Sverige och man känner igen en del saker som bron, tivolit och Stockholm. De som åker på räddningsmissionen är kvinnans bror som är skeptisk till motståndsrörelsen och ett par tjejer, Ava och Leymah, med ovanliga förmågor i form av att kunna påverka andra människors tankar. Jag gillar skildringen av hur svårt det kan vara att besitta sådana förmågor. Karaktärerna har alla sina bakgrunder som inte helt förklaras, men det är lite skönt att inte allt avslöjas med en gång, och jag gillar hur de funderar på sina liv, det finns många saker som satt sina spår.

Det är spännande med flera tillfällen där det är alldeles för liten marginal för att vara bekvämt när man läser och så småningom börjar man också förstå att det där laboratoriet där man bröt sig in har arbetat fram något väldigt otäckt. Jag gillar hur man byggt upp världen med massiva kontroller och inopererade identitetschip. Det enda som inte verkar helt logiskt är när de stöter på samer i ett reservat som lever ungefär som de gör nu - jag tycker att om man slagit ihop alla länder och bytt ut språk och bokstäver till något helt nytt så borde man väl kunna fått in samerna i samma system? Två böcker kvar i serien, ser fram emot dem.

Smakbit: Udda verklighet

Bild lånad från bokus

Söndag och ser fram emot ett besök på Lökebergas restaurang tillsammans med familjen senare idag, ska fira pappas födelsedag. Idag kommer smakbiten från en svensk urban fantasy, Nene Ormes Udda verklighet. Jag har bara läst så långt att jag kunnat välja en smakbit. Boken handlar om Udda som drömmer hemska mardrömmar och som helst inte vill sova för att hon är rädd för vad hon kommer att drömma. Hennes kompis Daniel (pojkvän? vet inte riktigt hur de hänger ihop ännu), föreslår att de ska besöka platsen för hennes senaste dröm där en jagad kvinna blir upphunnen och dödad på bangården för att hon verkligen ska inse att drömmarna inte är verkliga:

     "Åt vilket håll var det?"
     Jag pekade bort mot viadukten och mörket under den.
     "Där på andra sidan ska det finnas en brunn." Jag kom på mig själv. "Ska det helst inte finnas en brunn."
     Vi småsprang dit, framåthukade. Gömde oss bakom en pelare på bron när ytterligare ett tåg drog förbi. Sen såg jag det. Locket på brunnen.
     Det fanns precis där jag drömt, halvvägs in under en buske. Varje steg dit kändes längre och långsammare än det förra. Satte mig på knä bredvid locket och lade handen på. Det var kallt och verkligt, rutigt med hål för kroken. När jag tog bort handen var den rostfläckad och tunna flagor klibbade sig fast. Det tog mig flera sekunder att inse att fläckarna var blod.

Fler smakbitar hittar du på Maris blogg där du också kan posta dina egna så länge du låter bli spolers. Ha en trevlig söndag!

We Are All Completely Beside Ourselves: Karen Joy Fowler

Bild lånad från bokus, finns
också på adlibris och på svenska

We Are All Completely Beside Ourselves är en berättelse som startar mitt i, där Rosemary berättar om när hon var fem år och efter att ha varit ivägskickad till sin mormor kommer hem och upptäcker att hennes syster Fern är borta. Man slutar att prata om Fern och flyttar till ett hus där det inte finns något som påminner om henne. Några år senare försvinner storebrodern och återigen är man tyst och flyttar till ett nytt hus. Under den här processen förvandlas Rosemary från en extremt pratglad femåring till en väldigt sluten ung kvinna.

Tankar: Tycker väldigt mycket om den här historien, fick känslan av att jag läste en självbiografi för den kändes så verklig, men det visade sig vara en roman när jag kollade upp den. Det är en fängslande berättelse och jag tror Rosemary fattat ett klokt beslut när hon inte avslöjar alla detaljer från början. Det är väldigt intressant att läsa om hur olika Rosemary, brodern och hennes föräldrar uppfattade hela händelseförloppet när de till slut pratar med varandra.

Jag gillar karaktärerna i boken och hur de känner och reagerar - tycker de känns äkta. Ibland fnissar jag, andra gånger gråter jag och förutom att jag ibland kan tycka att kronologin är lite förvirrande så är det himla snyggt gjort. Det är en författare med ett budskap som skriver och ett tag blir det lite väl predikande, men det är samtidigt ett ämne som engagerar så det förlåter man lätt.

Lord of the Flies: William Golding

Bild lånad från bokus finns även
på adlibris och på svenska.

Lord of the Flies handlar om en grupp pojkar som ska evakueras under andra världskriget när planet kraschlandar på en öde ö. De flesta känner inte varandra sen tidigare och en av de större killarna, Ralph, tar ledarrollen, men utmanas av Jack. De försöker ordna saker (som hyddor, mat och röksignaler) i väntan på att bli räddade, men det är mer snack än verkstad.

Tycker inte att någon av personerna skildras vidare positivt, de har alla sina fel och jag har svårt att tycka om dem. Det finns dominanta personer, en del sadister, småbarn som inte förstår allvaret i sin nya situation, efterföljare som gör som de andra och ett mobbningsoffer som går mig på nerverna med sin gnällande, men som gör sitt bästa för att få vara lite viktig.

Boken är lite tungt skriven, läsningen flyter inte för mig och jag har svårt att komma in i texten vilket inte blir bättre av att jag har så svårt att engagera mig i personerna. När saker efter ett tag börjar falla sönder för ledaren Ralph och skeendet blir snabbare lossnar det äntligen för mig. Jag gillar den begynnande vänskapen mellan honom och Piggy och de dramatiska jaktscenerna som kommer därefter. På slutet blev jag besviken på den vuxne som dök upp, ett praktexemplar av en vuxen som varken vill se eller veta.

Vet att många blir djupt berörda av den här boken och hur illa människor kan behandla varandra och då särskilt när det handlar om barn, men jag hade nog reagerat mer om jag inte redan sett den på film. Eller inte, kanske hade det krävts att jag brytt mig om personerna...?

The Penelopiad: Margaret Atwood

Bild lånad från adlibris

The Penelopiad är historien om Odysseus fru Penelope, hon som giftes bort och sedan lämnades på den lilla ön där de bodde medan han stred i det trojanska kriget och sedan seglade runt på medelhavet i tio år innan han äntligen kom hem. Under tiden uppvaktades Penelope av ett otal friare, men lyckades undvika att gifta om sig genom att lura dem. I The Penelopiad berättar Penelope från dödsriket, med hjälp av sina tolv hängda jungfrur, hela historien ur sin synvinkel. Jungfrurna är fortfarande bittra över sitt orättvisa öde och Penelope känner stor förbittring mot sköna Helena som startade hela kriget och i vars skugga som Penelope alltid befunnit sig i.

Tankar: Bitvis bra, men bitvis också ganska seg. Det är en hel del ältande när den stackars ärbara Penelope berättar, och jag tycker det är en ganska gnällig berättelse man får ta del av. Jag kan förstå det, för det var inget lätt liv hon hade, men det är inte jätteroligt att läsa om det.

Jag tyckte om inslaget av körer där de 12 mördade jungfrurna pratade (sjöng) i vers, men tror att jag hade fått ut mer av historien om jag varit mer påläst om Odysseues. Tyckte också om de skilda förklaringarna till Odysseus långa bortavaro - dröjde han sig kvar hos underskön gudinna eller besökte han egentligen prostituerade, träffade han på en cyklop eller...

I efterordet skriver Atwood om en teori hon läst där Penelope var en gudinna och hur synd hon tyckte det var att ingen lyft fram det perspektivet. Jag kan känna samma invändning mot Atwood, för det är ett ytterst marginellt inslag också i hennes bok.