Helaren: Antti Tuomainen

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Helaren utspelas i en snar framtid där klimatet har förändrats. I Helsingfors regnar det nästan konstant, i länder längre söderut är det istället torka. Det, tillsammans med en epidemi där botemedel saknas, har fått miljontals flyktingar att söka sig till Finland.

I den här nya dystra verkligheten finns poeten Tapani. Han letar efter sin fru som försvunnit medan hon skrev ett reportage om den mystiske seriemördaren Helaren. Helaren har blivit omskriven eftersom han iscensätter dramatiska mord mot de inflytelserika människor som han anser ligger bakom katastrofen.

Tankar: Helaren är en finsk dystopi som är precis i början av det dystopiska samhället, då när allt börjat gå åt h-vete, men där man fortfarande försöker hålla livet igång som vanligt. Man får se lite olika förhållningssätt: de som går till jobbet som vanligt, de som flyr ännu längre norrut och de som anpassar sig till den nya vardagen. Jag gillar att man får se hur samhället håller på att kopplas ned steg för steg, här finns liksom bakgrunden till de där totalitära staterna som finns i så många andra dystopier. Gillar också miljöbeskrivningarna - det är grått, fuktigt och sönderfallande och lägger sig som en våt filt över en.

Dessvärre är jag inte förtjust i boken i stort. Det är mestadels segt och en himla massa taxiåkande hit och dit. Jag har svårt för Tapani och jag bryr mig inte om ifall han hittar sin fru eller inte. Greppet med mördaren som siktat in sig på de ansvariga låter lovande i baksidestexten, men det blir aldrig vidare spännande och trådarna bakåt i tiden engagerar mig inte.