 |
| Bild lånad från bokus, finns också på adlibris |
I ena spåret skriver Thor, son till Franz Oswald, om sin uppväxt bakom murarna med en minst sagt oberäknelig pappa, en bruten mamma och en strikt avskärmad skola där konsekvenserna om man misskötte sig aldrig var långt borta.
I andra spåret får man återknyta kontakten med Sofia, avhopparen från Via Terra som är huvudperson i de tre böckerna. Hon driver ett härbärge för avhoppare från sekter och lever lyckligt med Benjamin förutom en liten gnagande oro i bakhuvudet om att hennes dotter Julia kanske inte är hans, utan kan vara resultatet av Franz Oswalds våldtäkt av henne i förra boken. Så kommer en storm och i dess spår träder Franz Oswald fram i offentligenheten igen och sträcker också sina långa armar efter Sofia.
Tankar: Thors historia är höjdpunkten för mig. Hur utlämnad man är som barn kommer fram tydligt, liksom hur man längtar efter kärlek och bekräftelse nästan oavsett hur personen för ens längtan behandlar en, ännu mer viktigt när den man älskar också är den man mest ser upp till. Den kärlekslösa skolan med sina kroppsliga bestraffningar och hjärntvättande teser, liksom inpräntandet av att man aldrig får berätta är otäck och jag kommer osökt att tänka på Plymouthbröderna som har lov att driva egen skola - hur mycket vet man egentligen om vad som händer där? Biten där han för första gången släpps ut (nästan) själv och ser livet på utsidan fängslar, hade gärna läst mer om den kulturkrocken.
Sofia blir jag trött på. Hon känns femton år senare fortfarande alldeles för naiv och hon handlar ibland så impulsivt och ogenomtänkt att jag nästan mår illa. Jag förstår att Franz Oswald dinglar med det som lockar henne mest, hennes kall i livet, men när hon åker på möten och deklarerar att han inte påverkar henne längre så känns hon bara dum. Dels för att det är tydligt att han visst påverkar henne och fortfarande är manipulativ uti fingerspetsarna, men också för att han i boken innan drogade och spärrade in henne - man behöver inte påverkas personligen av någon för att det ska kunna hända. Önskar att hon lyssnat mer på Simon som känns som en klippa bredvid hennes vajande rö.
Hennes dotter Julia är ytterligare en person jag har lite svårt för, är väldigt glad att jag inte har barn när jag läser om henne. Hon är så mycket tonåring, känner sig överlägsen sina jämnåriga och sina föräldrar och verkar helt enkelt inte vidare trevlig. Det kanske heller inte hjälps av att hon beskrivs nästan som ett sexuellt naturbarn - det känns lite grunt. Händelserna i boken verkar dessutom inte påverka henne alls oavsett hur hemska de är.
Känner mig lite kluven till boken. Den är spännande, läsvänlig och bitvis mycket intressant på det sättet att det känns som att jag lär mig något (Thors historia), men jag har som sagt svårt för Sofia, jag tycker att de sexuella övergreppen skildras väl ingående och ibland upplever jag också dialogerna som lite styltiga. Har också lite svårt för hur Simons tråd slutar, spoilervarning: har man hela världen att välja på så hade inte jag valt att placera mina bopålar granne med partnerns hemskaste minnen. Skulle gärna läsa Lindsteins egen historia nu, utan de skönlitterära anpassningarna.
Hej! Jag brukar inte så ofta svara på recensioner längre men jag såg att du nämnde det där med en självbiografi och tänkte att jag skulle svara på det. Det kommer nog att dröja väldigt länge innan du får se en bok om mitt liv. Först för att jag är ute och föreläser om det hela tiden. Men mest för att du egentligen precis har läst hur det var. Karaktärerna är inte desamma, händelseförloppen och miljöerna inte heller, men i stort sett var det så det gick till. Hur jag drogs in och tog mig ut beskrivs rätt bra i den första boken. Det som hände efteråt är hämtat inte bara från mina egna erfarenheter men också från andra avhoppares, man kan säga att det är en samling. Och det som händer barnen i den tredje boken hände för det mesta på riktigt. Och om jag ska vara ärlig så stämmer Sofias personlighet rätt bra med min egen och Julias när jag var ung. Jag har bara valt att berätta i skönlitteratur form och skapa nya karaktärer. Det finns en annan anledning också och den handlar om min egen säkerhet som du kanske förstår. Så länge jag skriver fiction finns det inte mycket att ta på. Men min nästa serie kommer ut med början i mars, första boken heter Vit krypta. Det är en helt annan vinkel på sekter, deras frontgrupper och bulvaner. När jag föreläser får jag ofta frågan om hur mycket av det här som händer i Sverige. Mycket. Men på ett helt annat plan. Men Vit krypta innehåller en hel del erotik så jag är inte säker på att det är en bok helt i din smak. Så nu vet du varför det där med biografin inte är aktuellt på ett tag. Och tack för att du har läst hela min trilogi och recenserat. Jag uppskattar det verkligen.
SvaraRaderaTack för ditt ingående svar, jätteintressant att höra att så mycket ändå är baserat på verkliga händelser. Får helt enkelt försöka hitta till en av dina föreläsningar :)
RaderaJag kommer definitivt att läsa Vit krypta med, det är inte sex i sig som jag har svårt för, övergrepp är en annan sak, lite som att läsa om riktigt morbida mord (och skulle jag ändå tycka att det blir för mycket får jag väl skumma lite).
Intressant recension och en extra dimension ger författarens svar. Jag har varit så nyfiken på den här serien, och jag kommer absolut att läsa den, måste bara få tid till det.
SvaraRaderaGör det, den är jätteintressant.
RaderaKul att höra om Vit krypta. Jag tycker det är viktigt att skriva om bra sex som en motvikt till just det, övergrepp och våld mot kvinnor och barn. Jag kommer att föreläsa en del i Göteborg-Bohus-trakten i höst, men vet ju inte var du bor.
SvaraRaderaBor på Hisingen, så ska hålla ögonen öppna :D
Radera