Tematrio: Liten blir stor

Temat för Lyrans trio den här veckan är uppväxtskildringar. Här kommer tre som jag tycker är bra :)

1. The White Tiger (Den vita tigern) av Aravind Adiga handlar om sonen till en rickshawförare som slåss för ett bättre liv med högre status till vilket pris som helst. Riktigt bra om det moderna Indien. 
2. Assassin's Apprentice (Mördarens lärling) är en fantasyberättelse av Robin Hobb. Om en ung oäkting som i sex-årsåldern överlämnas till sin pappas hov. Han får sova i stallet, kallas mestadels för pojken och när han väl uppmärksammas av sin farfar kungen är det för att meddela att han ska utbildas till lönnmördare.
3. Ender's Game (Enders spel) är en science fiction av Orson Scott Card. Ender är runt sex år när boken börjar och efter intensiv övervakning väljs han ut till en militärakademi där man förbereder jordens försvar mot utomjordingar. Man har stor förhoppningar på Ender, men för att göra honom mer hänsynslös gör lärarna på akademin sitt bästa för att isolera honom och få resten av eleverna att vända sig mot honom. Boken slutar när han är runt 11, men det finns fler om man vill följa honom till äldre dagar, tycker dock att inte att de är lika bra. 

Prayers for the Stolen: Jennifer Clement

Bild lånad från adlibris,

finns också på bokus

och översatt till svenska

Prayers for the Stolen av Jennifer Clement är baserad på intervjuer Clement genomfört under tio år i en av de fattigare delstaterna i Mexico. Befolkningen är mestadels kvinnlig, de flesta män har lämnat för att söka ett bättre liv norr om gränsen och flickor, speciellt söta sådana, rövas bort så regelbundet att de som är förutseende har grävt gömslen som döttrarna gömmer sig i så fort en bil närmar sig. Knarkkartellerna har mycket inflytande, till den grad att planen som ska utrota vallmofälten väljer att släppa sitt gift över de befolkade byarna istället.

Vi får följa Ladydi, en flicka som växer upp med sin bittra supande mor i en av de små byarna. Vi får följa henne från när hon är runt fem, tills hon är sexton. När hon är liten förkläs hon till pojke, när puberteten kommer förfulas hon istället, allt för att avskräcka kidnappare. Boken är hennes tankar och minnen om livet: vännerna, skolan, sin förlupna pappa, djungeln och inte minst hennes mamma och det stora inflytande hon har på sin dotters liv. Som femtonåring erbjuds hon plats som barnsköterska i en rik familj och livet blir totalt förändrat.

Det är ett vackert, men koncist språk och trots allt elände behålls en distans till det hela som är rätt skön, historien sätter spår utan att vara en gråtfest. Blickarna från vardagen med alla insekter, hettan och smutsen ger en extra dimension av livet där. Boken slutar när Ladydi är 16 och jag skulle gärna få en fortsättning. Visst jag kan tänka ut en egen, men...

Det här var min första boken i Lyrans jorden runt-resa med stopp i Mexico.

Smakebit: Prayers for the Stolen

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
och översatt till svenska

Dagens smakbit kommer från Jennifer Clements Prayers for the Stolen som utspelar sig i Mexiko mot en fond av hur framför allt fattiga kvinnor lever och hur deras liv påverkas av drogkartellerna. Huvudperson är flickan Ladydi. Jag kunde inte besluta mig för vilket utdrag jag skulle ta så ni får två:

s.73:
     Mike said he knew of a family in Acapulco who needed help with their small child and was looking for a nanny. 
     That's perfect, my mother said. That's perfect for you, Ladydi.
...  
     I knew what it would mean to leave. I knew my mother would fall asleep with her jaw dropped and her mouth agape. The television would be tuned to the History Channel and words about castles or the history of chess would fill the room. She would be surrounded by empty beer bottles. Long black ants would crawl in and out of her mouth and there would not be a daughter around to flick them away.
     Yes, I said to Mike. Yes.

s. 79-80:
     At that moment Paula appeared behind her mother. She was like a white vaporous creature. She held a baby bottle in one hand. She was naked. In the dark, under a river of moonlight, I could see the nipples of her breasts, the black hair between her legs and the constellation of cigarette burns all over her body. I could see the cigarette-burn stars that made up Orion and Taurus. Even her feet were covered in the round burns. Paula had walked through the Milky Way and every star had burned her body.

Fler smakbitar hittar ni hos Mari på Flukten fra virkeligheten.
Ha en trevlig söndag!

Kiss of Death: Rachel Caine

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Kiss of Death är den åttonde boken om den lilla universitetsstaden Morganville där invånarnas liv i stora drag regleras av vampyrer. Våra huvudpersoner Claire, Eve, Shane och Micheal får, under vissa villkor och med kvarvarande familjemedlemmar som gisslan, lov att lämna Morganville under ett par veckor. Låter som uppstarten för en trevlig roadtrip, men deras förkläde är inget kul alls och när han tvingar dem att stanna till i en liten håla gör de sig raskt osams med invånarna där och det dröjer inte länge förrän en av dem arresteras för mord. Det här är dock bara en liten parantes, den egentliga tråden är en samling sjuka vampyrer i nästa stad de kommer till, något som lite långsökt länkas till Morganville.

Tankar: Det här är snabblästa böcker och trots ett uppehåll på mer än ett och ett halvt år från föregående del så är det inga problem att komma in i handlingen igen. Det är tyvärr också ganska substanslöst. Visst är det charmiga karaktärer (till viss del, stör mig konstant på Claire) som utvecklas genom böckerna och visst finns det en större storyarch genom böckerna, men det känns ändå ganska blaha och trots all action så tycker jag det blir segt. Det spelar ingen roll hur många motståndare de har eller att deras enda försvar är en simpel blyertspenna, man vet vid det här laget att Caine aldrig hotar sina karaktärers liv på riktigt och därmed blir det heller inte vidare spännande.

Jag funderade på att plöja igenom resten av serien bara för att få det gjort, men när jag insåg jag bara kommit halvvägs googlade jag på prov fram handlingen i resterande böcker och det jag läste gjorde mig inte vidare sugen på att läsa vidare. Så med all sannolikhet var det här den sista boken om Morganville för mig. Hade man varit lite smartare än vad jag är så kanske det dryga 20 månader långa uppehållet mellan bok 7 och 8 hade gett mig en ledtråd till hur jag egentligen känner för serien nu för tiden... Därmed inte sagt att det nödvändigtvis är en dålig serie, jag var väldigt glad när jag började läsa den :)

Let it Snow: Three Holiday Romances

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Let it Snow är tre noveller som alla utspelas under samma dag i en mindre stad, Gracetown, som blivit totalt översnöad. Maureen Johnson, John Green och Lauren Myracle har skrivit varsin novell som alla handlar om tonårskärlek. Det finns personer och platser som återkommer i novellerna och vissa händelser får återverkningar i senare historier vilket är lite trevligt för en sån som mig som inte är helt bekväm med novellkonceptet.

Jag gillar den första novellen The Jubilee Express bäst. Den är visserligen väldigt söt och förutsägbar och nära insta-love, men jag gillar personerna och det lätt humoristiska skrivsättet som bl.a. innehåller en mamma som är alldeles för ivrig att se sin son med en flickvän och en ganska skruvad anledning till att ett par föräldrar arresteras på julafton.

Nummer två, A Cheertastic Christmas Miracle, går an. Även den är söt, med ganska trevliga karaktärer och, tyvärr, förutsägbar, men jag blev ganska besviken på personernas extrema fokusering på att hinna först fram till en restaurang full med hejaklacksledare. Kändes varken vidare trovärdigt eller charmigt.

Sista novellen, The Patron Saint of Pigs, drogs tyvärr med en osedvanligt självupptagen och gnällig huvudperson och försökte kombinera självförbättring med en kärlekshistoria och jag föll inte alls. Där kom huvudkaraktärerna från de tidigare novellerna tillbaka in i historien och även om den idén var bra så kändes utförandet inte helt klockrent.

The Wizard Returns: Danielle Paige

Bild lånad från bokus,
finns också i samlingsvolym

The Wizard Returns är en tredje prequeln till härliga Dorothy Must Die, en serie som bygger vidare på Baums klassiker Trollkarlen från Oz. I originalet så lämnar trollkarlen Smaragdstaden i en luftballong i slutet av boken, men här visar det sig att han inte kom så långt, luftballongen sjönk ner i vallmofälten och där har han sedan sovit i ganska många år.

När han vaknar vet han inte riktigt vem han är, minnena är som bortblåsta och med en följeslagare får han se Oz på nytt vilket bitvis är en ganska skrämmande upplevelse. Han får genomgå några prövningar för att få tillbaka sina minnen och visa sig värdig själva landet och det visar sig att hans karaktär är ynkligare och mer egennyttig än vad man hade kunnat önska.

Tankar: Att ha tre prequels till en serie känns lite overkill, men de är korta, roliga och visar lite fler sidor av karaktärerna i serien. De är dock långt ifrån nödvändiga för att uppskatta huvudserien. Trots att trollkarlen är en ganska odräglig person så är det överlag rolig läsning. Han försöker bättra sig i boken, men jag får känslan av att han vill ändra sig för att ge andra ett bättre intryck av honom, inte för att han egentligen vill bli en bättre person. Det finns två läger i boken - de som stöttar Dorothy och de som vill störta henne. Trollkarlen väljer till sist sida, men frågan är om någon egentligen kan lita på honom...

Stephanie Plum: bok 19, 20, 21 och 22

 

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Janet Evanovichs böcker om bounty huntern Stephanie Plum är så lika varandra att jag inte längre ids skriva en recension om varje, så här kommer tankarna om Notorious Nineteen, Takedown Twenty, Top Secret Twenty-One och Tricky Twenty-Two.

Överlag är det många av de vanliga ingredienserna: mer eller mindre misslyckade bounty hunter-ingripande, Stephanie i livsfara spåras av Ranger, bilar förstörs på löpande band, en karikatyrartad mormor, fler besök på begravningsbyrån än man kan räkna, "onda ögat", världens mest långlivade hamster (going strong sen första boken 1994!), oinbjudna husgäster och hemlagade måltider klockan sex hos föräldrarna.
 
Naturligtvis finns också hennes dragning till polisen Morelli och den mystiska, men ack så sexige, Ranger. Egentligen har hon väl bestämt sig för Morelli, men har svårt att se sig som gift och huslig fru. Jag tycker ju att hon siktar in sig på fel kille, tror Rangers mer avslappnat roade attityd till henne hade varit bättre, åtminstone om man ser det från Morellis perspektiv.

Det är glad charmig läsning och jag fnissar lite då och då. De här fyra som är de (hittills) sista i serien är lite mer nedtonade från crazy-nivån än en del av föregångarna vilket framför allt beror på att Stephanies side-kick Lula skrivs mindre infantil än tidigare och det är himla skönt. Huvudmysterierna i böckerna skiljer sig tack och lov åt och det är fartfyllt och ibland t.o.m. lite spännande, det är det som finns runt omkring som står still. Att böckerna är extremt lika varandra är ju inte ett görbra författarjobb, men man vet å andra sidan vad man kommer att få och ibland är det precis vad man vill ha.

Prodigy: Marie Lu

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
och översatt till svenska

Prodigy är fortsättningen på Legend och efter flykten från sin egen arkebusering tvingas Day, tillsammans med June, söka hjälp hos rebellgruppen The Patriots, men inget är gratis. I utbyte för hjälpen förväntas de delta i mordet på Republikens viktigaste man. De får varsin uppgift inför attentatet och tvingas dela på sig - dessvärre växer inte kärleken inte med avståndet (eller i alla fall inte deras förtröstan på den).

Tankar: Jag tyckte det här var ett steg upp från helt okejiga Legend, man fick lära sig en hel del både om Republiken och Kolonierna och mina tankar leddes till Nord- och Sydkorea, men med ett mer extremt kapitalismsamhälle. Otäckt att tänka sig en värld där kapitalismen härskar så ogenomskränkt. Det man fick veta om världen i stort, att polerna har smält och massa lågliggande länder översvämmats, fine! Men *spoiler, markera för att läsa* att det som finns kvar av Europa är Norge, Frankrike, Spanien och en del av Storbritannien... inte lika fine. Hur kan delar av Storbritannien finnas kvar, men inte Österrike och Schweiz som mestadels är Alper? Samma sak med Sydamerika - Brasilien, men inte Peru och Boliva? Försöker febrilt hitta lösningar; kanske Österrike och Schweiz blivit en del av Frankrike, men... 

Och förklaringen - att solen uppförde sig konstigt några år, men sen rättade den till sig igen? Hade det inte varit mer logiskt med klimatförändringen... Det här fick mig att haka upp mig förvånansvärt länge och störde illusionen ganska mycket ett tag. Stör mig också på att de är så unga (15 år), de klarar förvånansvärt mycket både fysiskt och intellektuellt för att vara så unga...

Day och Junes förhållande flyter inte så smidigt i boken och jag gillar det, tycker det blir mer realistiskt (tycker ju själv att förhållanden kan vara svåra), men att det till så stor del beror på att Day har komplex för att June kommer från en "bättre" bakgrund blir lite nedslående att läsa om nu när det återkommer så många gånger. Jag gillar dock att de båda inte är helt opåverkade av folk runt omkring, utan att det finns fler attraktioner än "den enda stora kärleken". Några av personerna får lite mer kött i den här boken, som Kaede, Tess och Thomas, vilket är trevligt, men inte nödvändigtvis betyder att man tycker bättre om dem.

Det finns en del irriterande luckor om rebellernas plan där jag tyckte att Day och June köpte konceptet lite väl lättvindigt, men med facit i hand så hade de väl inte fått fler svar även om de frågat. Gillar hur man som läsare inte riktigt vet vem man kan lita på och osäkerheten om vem som planterar falska fakta. I sista delen av boken ökar plötsligt tempot dramatiskt och där är det svårt att lägga ner den.

Smakebit: The Girl with All the Gifts

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Sitter här i kväll och myser efter att ha varit på en väldigt trevlig teater, Tigern. Fantastiska skådespelare, rolig föreställning och med skratt som ibland fastnade i halsen. Det var sista föreställningen i Göteborg, men den ska så småningom till Örebro så bor du där tycker jag att du ska hålla ögonen öppna :)

Smakbiten idag kommer från första sidan av The Girl With All the Gifts av M. R. Carey. Den utspelar sig längre fram i tiden och saker har inte utvecklats till det bättre. Som läsare följer man Melanie som är runt 10 år och som växer upp på en militäranläggning.

     There haven’t been any new children for a long time now. Melanie doesn’t know why that is. There used to be lots; every week, or every couple of weeks, voices in the night. Muttered orders, complaints, the occasional curse. A cell door slamming. Then, after a while, usually a month or two, a new face in the classroom – a new boy or girl who hadn’t even learned to talk yet. But they got it fast. 
     Melanie was new herself, once, but that’s hard to remember because it was a long time ago. It was before there were any words; there were just things without names, and things without names don’t stay in your mind. They fall out, and then they’re gone. 
     Now she’s ten years old, and she has skin like a princess in a fairy tale; skin as white as snow. So she knows that when she grows up she’ll be beautiful, with princes falling over themselves to climb her tower and rescue her. 
     Assuming, of course, that she has a tower.
     In the meantime, she has the cell, the corridor, the classroom and the shower room.

Jag har inte kommit jättelångt, men jag tror att jag redan vet mer om Melanie än vad hon vet själv...
Fler smakbitar finns på Flukten fra virkeligheten. Ha en trevlig söndag!

Siege and Storm: Leigh Bardugo

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska

Siege and Storm är andra delen i Griesha-trilogin. Alina och Mal flydde i slutet på förra boken från Skuggmästaren, de hoppas att han dog när de lämnade honom i mörkret i the Unsea, men vågar inte riktigt tro det. Och mycket riktigt så tar det alldeles för kort tid innan han och hans följeslagare hittar dem och tar med dem på ett skepp som går mot ishavet i norr. Ett magiskt djur söks för att ge Skuggmästaren än mer kontroll över Alinas krafter. Och det här är bara början på boken...

Tankar: Det finns mycket att tycka om, som nästan alla personer utom just huvudpersonen... Jag blir rejält frustrerad på henne - hur hon ljuger och slingrar sig även för den hon tycker allra mest om. Jag är heller inte imponerad av hur hon låter alla använda henne i sitt spel, skulle önska att hon ställde fler egna krav. De andra personerna, speciellt de som är nya för den här delen av trilogin är lätta att tycka om, som kaxiga och totalt opålitlige Sturmhound och tvillingarna som är så extremt bra på att slåss.

Det händer mycket och jag gillar världen och hur den byggs upp och alla de uppfinningar som görs, men är ganska trött på Alinas oändliga svårmod.

Wild Justice: Kelley Armstrong

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Wild Justice är den tredje och sista delen om yrkesmördaren och f.d. polisen Nadia Stafford. Ett jobb går fel och när hon håller på att anklaga sig själv för efterverkningarna dyker hennes mentor upp med ett tröstpris: adressen och namnet på den som våldtog och mördade hennes kusin när de var tonåringar. Ett mord som fortfarande ger Nadia mardrömmar och skuldkänslor eftersom hon tycker att hon borde ha skyddat kusinen. Efter en del funderande på om det är rätt att ge igen efter 20 år, det här är en yrkesmördare med samvete, så tas beslutet ifrån henne när någon annan hinner före, men efterverkningarna för Nadia slutar inte där...

Tankar: Gillar hur Nadia har sina skrupler över vilka jobb hon tar och att hon funderar över sin egen moral, men att hon samtidigt inte har några som helst problem med att kallblodigt "förhöra" och mörda någon. Det är en form av moral som jag har viss förståelse för även om jag inte hade kunnat utöva den själv.

Som vanligt i Armstrongs böcker är det bra sammansatta karaktärer med intressanta bakgrunder som är lätta att tycka om och som man undan för undan får lära känna allt mer. Att man redan i första boken räknat ut vad som finns i Nadias bakgrund gör ingenting. Texten har en bra blandning av spänning, känslor och humor - vissa repliker får mig fortfarande att le när jag tänker på dem en månad senare.

Legend: Marie Lu

Bild lånad från adlibris,
finns dessutom på bokus
och översatt till svenska.

Legend är första av tre delar och utspelar sig i Republiken, en del av ett framtida splittrat Usa där Republiken och Kolonierna har ett sedan länge pågående krig. Det är ett toppstyrt samhälle där den käre ledaren är ett obligatoriskt tavelval i varje hem. Alla tioåringar prövas med avseende på fysik och intelligens - de bästa får så småningom gå på ett elituniversitet, de medelmåttiga blir arbetare och de sämsta tas från sina föräldrar och kommer aldrig mer hem. I boken får man följa femtonåringarna Day och June.

Day kommer ursprungligen från ett av slumområdena och lyckades efter en katastrofal prövning fly från myndigheterna. Han är nu en av Republikens mest eftersökta brottslingar. June är en republiktrogen toppelev på ett av prestigeuniversiteten och har fått hoppa över årskurser eftersom hon är ovanligt intelligent. När Day gör ett misslyckat tillslag mot ett sjukhus så råkar Junes storebror komma i vägen och June får i uppdrag att försöka spåra sin brors mördare.

Tankar: En fartfylld bok som var svår att lägga ner trots att den är väl förutsägbar. Jag gillar båda huvudpersonerna, de är trevliga rakryggade ungdomar, men inte vidare trovärdiga - båda är ovanligt intelligenta, har ovanligt stor fysisk förmåga, är ovanligt observanta och ser ovanligt bra ut. Kanske inte världens bästa författarval att ha två så lika karaktärer... Men det är inte dumt att få se samhället från två personer med så olika bakgrund och lojaliteter. Dessvärre är insta-love en av ingredienserna, jag tycker bättre om när jag får vänta på det. En del av kringkaraktärerna har intressanta drag, men de kändes ganska endimensionella.

Världsbygget är intressant och Lu skriver så man ser de rivningsfärdiga kåkarna framför sig. Jag gillar idén med ett splittrat Usa och hur det förstås att en klimatförändring är grund till det. Jag gillar ännu mer hur klimatförändringen fortfarande är en faktor i samhället med höga vattennivåer och orkanvarningar. Men jag hade velat veta mer, det finns en del luckor - som hur man lyckats få historian om ländernas gemensamma förflutna att bli nästan totalt bortglömd på vad som verkar vara relativt kort tid.

Aktionscenerna är bra, hade gärna sett dem filmatiserade :) Tråden med de årliga pesterna duger gott och är ganska djävulsk, men jag hade svårt att köpa att knappt färdigutbildade June får så gott som fria händer att fånga Day på egen hand. Ser trots alla mina invändningar fram emot att läsa vidare i serien.

Percy Jackson and the Sea of Monsters: Rick Riordan

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
och översatt till svenska

Percy Jackson and the Sea of Monsters är den andra delen om Percy Jackson och det har gått nästan ett år sedan händelserna i första boken. Det har varit ett ganska händelselöst år för Percy, men när boken börjar blir han attackerad av jättelika monster och tvingas fly till Camp Half-God. Dessvärre har lägret problem, dess försvarsmekanismer fungerar inte som de ska och det är bara en tidsfråga innan lägret faller. Samtidigt får Percy drömmeddelanden från Grover som blivit tillfångatagen av en cyklop. Det visar sig att cyklopen dessutom har något som skulle kunna rädda lägret och Percy, Annabeth och en halvbror ger sig ut för att få tag på både satyren och lösningen.

Tankar: Jag började på den här som ljudbok, men efter fyra-fem kapitel gick jag över till text istället, det var en uppläsare som ansträngde sig till den så milda grad att det bara kändes överspelat. Vet inte om det var den misslyckade starten som gjorde att jag blev kritiskt inställd, men det fanns mycket som jag inte tyckte var bra i den här. Mitt största problem är att Percy (13 år...) klarar allt, oavsett hur stora oddsen mot honom än är, det blir helt enkelt aldrig vidare spännande. Detta trots att han är osedvanligt trög och ofta är sist med att förstå det som hans kompisar (och läsaren) har koll på sedan länge. Dessutom faller jag inte för resten av personerna, de är mest karikatyrer.

Jag gillar fortfarande hur den grekiska mytologin genomsyrar berättelsen (t.ex. kopplas butikskedjor ihop med hydror), men inte tillräckligt mycket för att läsa resten av böckerna i serien. Hade jag arbetat med grekisk mytologi i skolan hade jag däremot tyckt att den här varit ett roligt komplement.

Simon vs the Homo Sapiens Agenda: Becky Albertalli

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Simon vs the Homo Sapiens Agenda handlar om 17-årige Simon som under alias mejlväxlar med Blue (annan pseudonym), en kille som går på samma skola. Båda är intresserade av pojkar och de diskuterar saker som sina dagar, känslor och att komma ut. De faller också allt mer för varandra, även om de inte vet vem som finns på andra sidan skärmen, och mejlen blir gradvis allt mer flörtiga. Så glömmer Simon att logga ut från skolans dator och en tredje elev, Martin, utpressar honom för att bevara hemligheten om Simons homosexualitet.

Tankar: Trevlig bok som gjorde berörde mig flera gånger. Mejlen är en bit över min gräns i förståndighet och gullighet (kanske ett tonårssymptom?), men jag gillar Simons relationer med sina kompisar även om han inte direkt är bästa kompisen själv. Gillar också att det faktiskt skrivs att det inte går helt smärtfritt att komma ut, känns realistiskt när man tänker på var boken utspelar sig. Det finns en tänkvärd diskussion om tolkningsföreträdande - hur man ofta automatiskt förutsätter att alla är vita och hetero om det inte uttryckligen nämns något annat.

Tematrio: Störst av allt är kärleken

I veckans tematrio är uppdraget från Lyran att lista tre bra kärlekshistorier. När jag tittade igenom böckerna jag läst kunde jag inte riktigt bestämma mig för vilken typ av kärlek jag ville ha så det slutade med sex böcker som alla får representera varsin sorts kärlek.

1. Ru av Kim Thùy om en ung båtflykting och massor med föräldrakärlek.
2. Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren har syskonkärlek i överflöd.
3. Sabre-Tooth av Peter O'Donnell har stark vänskap och förtröstan mellan Modesty Blaise och Willie Garvin.
4. Night of Cake and Puppets av Laini Taylor handlar om den romantiska kärleken mellan två underbara tonåringar. En av de sötaste böcker jag läst och i särklass den mest romantiska.
5. Bitten/Biten av Kelley Armstrong om ett av mina favoritpar, Elena Michaels och Clayton Denvers, som visserligen har ett ganska skakigt förhållande i just den här boken, men som i senare böcker utvecklar ett jämställt äktenskap med fullständig tillit.
6. The Fault in Our Stars/Förr eller senare exploderar jag av John Green innehåller en kärlekshistoria där det inte slutar lyckligt.

Smakebit: Den amerikanska högern

Söndag, alla hjärtans dag och dags för smakbit. Eftersom det ska bli presidentval i Usa i år köpte jag hem en bok av Martin Gelin där han utforskar Den amerikanska högern och hur den blir alltmer konservativ, något som gör mig både rädd och förvirrad - jag har svårt att förstå varför någon skulle vilja rösta vare sig på Trump eller Cruz. Räknar med att jag kommer att hålla på med den här ett tag, den är ganska tjock och lockar inte direkt till sträckläsning så jag planerar för att läsa ett kapitel då och då och sticka emellan med annat.

Utdraget är ett stycke där det beskrivs hur ett "kulturkrig" i Usa på 70-talet blev ett riktigt krig i West Virginia och hur det ledde till Tea Party-rörelsen.

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

      Grupper av kristna konservativa organiserade sig i ett motstånd mot nya skolböcker och läroplaner i de statliga skolorna, som de såg som ett tecken på allt som var fel med 1960-talets kulturella förändringar. I de nya skolböckerna kunde man läsa om Malcolm X:s radikala idéer om en svart revolution, om James Baldwins homosexualitet, om Norman Mailers allmänna brist på moral, om Ernest Hemingways alkoholism, om Sigmund Freud och Oidipuskomplexet.

     Läroplanen skulle formas av experter i Washington som ett sätt att sträcka ut en hjälpande hand till USA:s ghetton, trailer parks och de små rangliga trähusen som pryder de bergiga kullarna här i West Virginia.

     Men för West Virginias kristna låginkomsttagare framstod deras skeptiska, sekulära humanism som en egen doktrin, en egen religion, som någon försökte pracka på dem. Kristna konservativa föräldrar började protestera mot de nya skolböckerna.

     Det var inget verbalt slag. Det var ett brutalt och blodigt krig.

     I september 1974 anlände de nya skolböckerna för höstterminen, och kulorna började vina i West Virginia.

     Skolstyrelsens hus i Charleston bombades med femton stickor dynamit. Skolbussar blev beskjutna. Bokbål anordnades där baptister i vredesmod eldade upp böcker av Salinger, Hemingway, Mailer och Ginsberg.

     Kristna aktivister bombade en lågstadielärares klassrum, eftersom hon där hade samlat på sig travar med skolböcker åt de elever som inte hade råd att köpa egna. 

     Tusentals föräldrar gick ihop i en bojkott och vägrade skicka sina barn till skolorna. De som bröt mot bojkotten attackerades med våld. En skolbuss besköts med gevär av ilskna aktivister. Många av aktivisterna var redo att dö i denna strid mot Washingtons byråkrater.

Känns lite som att ju mer man lär sig om Usa desto mer udda framstår det...

Fler smakbitar finns på Flukten fra virkeligheten. Ha en trevlig söndag!

Rooms: Lauren Oliver

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

I Rooms får vi stifta bekantskap med två själar (spöken) som är fjättrade till huset där de en gång levde och dog. De har under åren blivit rejält trötta på varandra och den ena drömmer om att bränna ner huset (om hon bara hade haft en kropp!) så att hon äntligen kan få sluta att existera.

När husets senaste ägare Richard dör kommer hans alkoliserade exfru och deras två så gott som vuxna barn för jordfästningen och arvet. Hemligheter kommer upp till ytan för både spökena och för familjemedlemmarna som alla har sina problem inkluderat depression och ensamhet.

Tankar: Här finns flera karaktärer med intressant problematik och bakgrund, speciellt Richards familj har många sår både individuellt och i relationerna sinsemellan. Dessvärre är dock långa stycken av texten oändligt långsam och saker tenderas att upprepas om och om igen. Inte blir det bättre av att jag inte kommer tillräckligt nära för att bry mig om personerna och deras problem. Värst är det med själarna och deras halvkvävda historier. Dem har jag dessutom svårt att särskilja under alldeles för lång tid. Så... lovande inslag, men Oliver kan mycket bättre (som Panic och Before I Fall) än så här.

Bloggjerka: Barns läsning

Hur kan man inspirera barns läsning undrar Annika (och Lotten) i helgens jerka? En komplex fråga, men jag har en del idéer...

1. Först och främst tror jag på högläsningen, den där man sitter tätt intill och där läsningen får samsas med samtal och fascination av bilder. 
2. Sedan tror jag också på den goda förebilden, att de får se vuxna i sin närhet som sitter ner och läser och visar att det är ett värdefullt sätt att spendera tiden.
3. När de sedan kommit igång med sin egen läsning (oftast i slutet av ettan, början på tvåan) så brukar jag låta mina elever få läsa "vanliga" böcker istället för läsläror. De brukar bli indelade i läsgrupper som får samma bok och sedan sitter vi och diskuterar böckerna - mycket trevligt. 
4. I trean får de välja böcker fritt i samråd med mig och sedan har vi boktips för varandra. 
5. Jag ger också relativt många sidor i läxa, mest för att det ska hinna hända saker i böckerna, vet ju själv hur otroligt svårt det kan vara att komma in i böcker när man inte hittar tiden att läsa så att det bara blir några sidor då och då. De flesta böcker kräver lite tid och engagemang för att man ska komma in i dem... 
6. Jag brukar dessutom presentera alla böcker som kommer in i klassrummet och prata om vad de handlar om, visa upp bilder från dem eller dra paralleller till andra böcker av författaren. 
7. Ett sätt att locka till böcker är också att läsa första delen i en serie högt och sedan skaffa fortsättningen så att de kan läsa vidare själva.

Det finns säkert en uppsjö idéer till... 

Big Little Lies: Liane Moriarty

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus
och snart på svenska

Big Little Lies utspelar sig i ett finare medelklassområde längs med kusten utanför Sydney och mycket av handlingen kretsar runt skolan med alla dessa olika föräldratyper (hemmamammor, karriärsmammor, de andliga och de som vill se sina barn lyckas mer än något annat). Det börjar med att en granne till den lokala skolan hör massa upprörda röster under skolans trivia-kväll för föräldrar och man får reda på att någon har dött. Sedan får man några korta små intervjuklipp där olika personer ger sin syn om hur det hela började. Många nämner inskolningsdagen för de nya förskolebarnen och sedan flyttas handlingen dit. Där får man träffa bokens tre huvudpersoner - den konfrontationslystna Madelaine, den vackra, rika och lätt frånvarande Celeste och den unga singelmamman Jane.

Sedan får man nya intervjuklipp, får se händelserna som nämns ur huvudpersonernas synvinkel och man lär undan för undan känna dem och deras familjer och bakgrunder allt bättre. Under hela läsningen sitter jag också och försöker lista ut vem som ska dö och varför. Det gör det hela mer spännande för det finns personer som jag absolut inte vill ska dö.

Tankar: Det här var en bok som överraskade mig totalt, jag visste inte mer än att den är på väg att filmatiseras innan läsningen, och den var så bra! Jag fnissade, oroade mig för vissa personer och blev irriterad på andra. Gillar hur alla har sina förutfattade meningar om varandra och hur det kommer fram i de små intervjuutdragen, det finns många sätt att se samma sak. Den är väldigt tillgängligt skriven, men det är inte en ren feel-good, det finns mörkare partier i den och jag gillar det med.

The Guest Cat: Takashi Hiraide

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
och på svenska

The Guest Cat var inte precis vad jag hade väntat mig. Berättaren är en kille i 30-årsåldern som bor i ett litet hus tillsammans med sin fru. Grannen skaffar katt (eller tar väl snarast hand om en gatukatt) och den kommer sedan på flitiga besök till paret som blir lätt förtrollade av den.

Dessvärre så föll jag aldrig riktigt för de få anekdoterna som samsades med långrandiga beskrivningar av huset, husets planlösning, husets fönster och hur ljuset föll in genom fönstren in i huset. En trädgård och trollsländan i den beskrevs också väldigt noggrannt och det var långt ifrån fängslande.

Så dör katten, paret måste flytta (av en helt annan anledning), men vill inte flytta längre än att de kan se trädgården där haft så mycket glädje av katten. Skulle tro att det finns de som kallar beskrivningarna för vackra och poetiska istället för långrandiga, men det här var inte en bok för mig.

Made to be Broken: Kelley Armstrong

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Made to be Broken är den andra delen om yrkesmördaren Nadia Stafford, men den här gången är det den lagliga delen av hennes liv som orsakar bekymmer. Tonåriga mamman Sammi som är anställd på Nadias camping slutar en dag att komma till jobbet. I den lilla staden tror alla att hon stuckit med sin bebis och bekymrar sig inte för det eftersom man satt henne i kategorin flickor som är "made to be broken", man "vet" alltså att hennes liv är förutbestämt att gå rakt ner i rännstenen. Nadia som brottas med samvetskval efter sin kusins död, en kusin som var lik Sammi och som hon skulle ha tagit hand om, börjar titta närmare på vad som hänt - lite som botgöring. Spåren verkar tyda på att ett proffs ligger bakom försvinnandet.

Tankar: En bra bok, men jag blev ändå lite besviken. Den är lite för mycket vanlig deckare och för lite yrkesmördarverksamhet för min smak. Irriterar mig också på att Nadia har väldigt svårt att behålla kylan på flera ställen, fallet blir lite för personligt och får henne att göra ganska klumpiga misstag flera gånger vilket inte riktigt går ihop när hon annars beskrivs som så himla duktig på sitt jobb. Dessutom känns boken lite lång, den hade nog tjänat på att kortas med en femtio sidor. Det är ändå självklart att jag ska läsa tredje och sista delen, det goda överväger med råge det jag stör mig på.

Shadow and Bone: Leigh Bardugo

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
och på svenska.

Shadow and Bone är den första delen i en fantasytrilogi om Alina Starkov som är föräldralös flykting i det krigsdrabbade landet Ravka. Som om det inte var illa nog att grannländerna bråkar längs gränserna så är Ravka också ett splittrat land sedan många år tillbaka när ett stort mörker, the Unsea, delade landet så att man inte längre kan ta sig till kusten och de viktiga handelsvägarna utan att riskera livet. Alina är på sin första genomresa i mörkret när hennes konvoj plötsligt anfalls av varelserna där inne och då hon vaknar till är hon hårdbevakad av vakter och förs till landets mest fruktade magiker, Skuggmästaren.

Det visar sig att Alina har krafter utöver det vanliga och hon förs till huvudstaden för att lära sig behärska dem. Livet där är inte alls som det hon är van vid och det är heller inte alltid vad det verkar på ytan. Inte heller Skuggmästaren är så skräckinjagande som ryktena säger, han verkar till och med vara ganska empatisk...

Tankar: Riktigt bra fantasy. Gillar magin som finns och hur den fungerar, gillar världsbygget - både med the Unsea och klassamhället inne i landet. Allra mest så gillar jag relationerna och hur de förändras beroende på vad som händer runt omkring, det känns väldigt trovärdigt.

Smakebit: Sekten på Dimön

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Dags att gå och lägga sig, men en smakbit ur boken som hållit mig fängslad de senaste timmarna kan jag väl bjuda på först :) Jag läser just nu Sekten på Dimön av Mariette Lindstein och den handlar om Sofia som går på en föreläsning om Via Tierra där man lyssnar på kroppens signaler och där man vänder sig mot det populära "leva i nuet" utan istället hämtar kraft från det förflutna. Och i början verkar allt vara så bra...

Insprängt mellan Sofias inlägg finns små korta stycken om den karismatiske sektledarens väg till toppen och det är från ett sådant som smakprovet kommer:

     Men först humlan.
     Jag drar ut vingarna först, sedan benen. Tar tid på mig. Radar upp dem på bordet framför henne. Alltjämt surrar den dumma humlan, far runt på nålen, bara kroppen nu, som om den hade en chans.
     "Varför gör du så?" frågar hon.
     "För att det roar mig", säger jag.
     "Vadå? Att se den plågas?"
     "Nej, din min när du ser på."
     Jag tappar nästan andan när jag märker att hon darrar svagt.
     Det är så här allt börjar. Med en liten humla.

Han blir inte trevligare med åren...
Dagens smakbitar hittar man hos Astrid Terese som vikarierar för Mari den här veckan. Ha en trevlig söndag!

World War Z: Max Brooks

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris,
finns även på svenska

World War Z är en bok där en författare intervjuar överlevande tio år efter det stora zombiekriget. Man får höra vittnesmål från när zombisarna börjar dyka upp, hur det var under "den stora paniken" och hur man senare började återerövra sina infesterade marker, men hur många av problemen finns kvar. Intervjuerna äger rum över hela världen och det är fascinerande att se hur bit läggs till bit, hur något som någon säger i Sydafrika spinns vidare på i Japan och Usa (det är en ganska stor övervikt på vittnesmål från Usa).

Hela boken känns väldigt dokumentär som att det är så här det faktiskt gick till (fast man ju vet att det egentligen inte hänt). Det är dessutom ofta samhällskritiskt, som hur ett vaccin tas fram trots att man vet att det inte fungerar (men befolkningen lugnas) eller hur man håller fast vid gamla stridstrategier fast motståndarna inte fungerar som levande människor. Nöjesindustrin får sig också en känga (fundera på vem han kan mena med den här beskrivningen: "even that little rich, spoiled, tired-looking whore who was famous for just being a rich, spoiled, tired-looking whore") liksom de ganska intetsägande arbeten som finns som inte direkt är samhällsnyttiga.

Eftersom det är en intervjubok av överlevande blir det sällan riktigt spännande, man vet ju att de redan klarat sig, och det är inte heller karaktärer man får lära känna på djupet, men trots det tänkte jag länge ge den fem i betyg för att den är så extremt övertygande. Nu fastnade jag för en fyra till sist för det blev lite segt på slutet. Det var lite väl många militärer som skulle beskriva hur jobbiga och nedslående striderna var - jag hade hellre hört fler civila berätta om hur det var att leva i en isolerad enklav än killen som kom dit när allt var över. Min favoritintervju var med astronauten som hade blivit strandad på rymdstationen och som kunde följa det hela utifrån.

Bloggjerka: BFFs

I veckans jerka undrar Annika vilka fem karaktärer vi skulle vilja ha som bästa vänner. Trevlig fråga :)

Jag skulle älska att hänga med Fred och George Weasley, Tyrion Lannister, Lana Harvey och Pippi Långstrump. En grupp människor som alla är roliga, intelligenta och lojala (vilket är himla bra egenskaper hos vänner) och jag tror att det dessutom hade kunnat bli ganska oförutsägbart i perioder. Den stora frågan är väl om de hade velat hänga med mig...

Och böckerna de kommer ifrån (efter en fråga i kommentarerna): Weasleytvillingarna är från Harry Potter, Tyrion från Game of Thrones, Lana är reaper i Angela Roquets härliga böcker och Pippi... tja, det säger väl sig självt :)

Avbrutit: Snow Crash

Bild lånad från adlibris
finns även på bokus

Så. Gav Snow Crash av Neal Stephenson 15 kapitel innan jag bestämde mig för att jag inte ville fortsätta. Lyssnade på den som ljudbok vilket jag brukar ha lite svårare för än text, men just nu känns det väldigt långt ifrån att försöka i pappersform.

Vår kombinerade hacker/svärdskrigare/deliverer (av pizza) Hiro Protagonist och den kaxiga kuriren YT var tillräckligt intressanta som karaktärer (speciellt YT gillade jag), men boken kändes ganska rörig med hopp mellan dels huvudpersonerna, den riktigt världen och metaverse och diverse utlägg från andra perspektiv som t.ex. tankarna från en mekanisk vakthund-rått-gepard driven av kärnenergi.

Det som till slut tog fick mig att ge upp var dock att jag fortfarande väntade på att historien skulle börja. De första 15 kapitlena höll mest på med att etablera världsbygget in absurdum med ofantligt många detaljer, medan det utlovade nya datadrogviruset bara gjort ett litet inhopp för att sedan låta berättandet handla om andra saker efter det. Jag är säker på att drogviruset så småningom hittar tillbaka in i handlingen, men jag orkar inte vänta längre...

Aldrig ensamma: Anna Jakobsson Lund

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Svenska dystopin Aldrig ensamma är till och med bättre än första delen Tredje principen. Det har gått några veckor sen händelserna i Tredje Principen och Levi, Ava och Leymah är tillbaka i huvudstaden. Levi kämpar för att bli ren från drogerna och försöker lära sig behärska sin sinnesförmåga, Ava har fullt upp med att komma partimedlemmen David nära för att han ska bli åtkomlig för motståndsrörelsen och Leymah försöker hitta ett sätt att nå fram till Levis syster. I större delen av boken är det dem mot världen, de vet att det finns en förrädare i motståndsrörelsen, men har inte bevis nog för att lägga fram det. Det blir en lätt klaustrofobisk läsning där de trots det umgås med sina gamla vänner samtidigt som de febrilt försöker låtsas att allt är som vanligt. Det som griper tag mest i mig är hur Levi reagerar när en parasit planteras in i honom. Jag har haft precis samma tankar själv och det var ett helvete innan jag lärde mig att hantera dem.

Jag fortsätter att gilla världsbygget Lund har skapat. Storsamhället som är så korrupt och har sådan kontroll över informationen, men där de flesta vanliga medborgare litar på systemet och jag gillar hur man får se fler bitar av det i den här boken. Jag förstår inte riktigt varför motståndsrörelsen har så många sinnesoperatörer och regimen så få, med tanke på vad de kan göra så känns det som att de vore viktiga att ha makt över...

The Walking Dead: Robert Kirkman

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

The Walking Dead handlar om polisen Rick som vaknar upp helt ensam på sjukhuset, han masar sig upp och när han öppnar en barrikaderad dörr väller halvruttna zombies emot honom. Han flyr därifrån och upptäcker att staden där han bor är nästan helt öde. På jakt efter sin fru och barn åker han mot Atlanta där fruns släktingar bor.

Tankar: Försökte titta på den här när den började sändas på tv, men jag klarade inte ens av introt, alldeles för otäckt för mig. Den här formen passade mig bättre :)

Enligt författaren ville han skriva en zombiehistoria där eländet inte tar slut, där huvudpersonen inte räddas på slutet. Jag tycker att han har lyckats bra - det är nästan konstanta prövningar. I korta perioder får Rick och människorna han slagit sig samman med uppleva en liten gnutta hopp, men hittills (det finns många fler böcker i serien) har det inte varat.

Världen är ju helt upp och ner när Rick vaknar och det känns som att det har hänt väldigt mycket på den begränsad tid när han varit medvetslös, lite synd att man inte fick se hur allt startade tycker jag. Fint tecknade bilder av Tony Moore, med undantag av barnen som fått någon slags kombination av vuxet och dvärglikt över sig.

The Mystery Knight: George R.R. Martin

Hittade inte "min" upplaga längre,
men en samling med de tre första
Dunk and Egg-berättelserna finns
 på både bokus och adlibris

The Mystery Knight är den tredje boken om ser Duncan the Tall och hans väpnare Egg. I bokens början är de på väg mot muren i norr, men de hör talas om en turnering/bröllop längs vägen där turnevinsten är ett äkta drakägg. Dunk bestämmer sig för att ställa upp, men allt är inte vad det ser ut att vara och spelet är långt ifrån rent *spoiler*: och han är snart utblottad och utpressad.

Tankar: Trevlig och med lite nerv i intrigerna. Gillar hur Eggs bakgrund börjar spela roll och att det är mindre fokus på gamla slag än i andra delen Sworn Sword. Kopplingarna till Song of Ice and Fire är många vilket jag uppskattar. Läste den här som ren text, men den finns också som grafisk roman.

Läsmånad: januari-2016

Läsåret började bra med en fempoängare, Aldrig ensamma, som första bok. Svensk dystopi med nya scenarion och karaktärer man känner med. Ytterligare en femma delade jag ut till Big Little Lies, en bok jag bar runt på även på jobbet för att fånga alla läschanser. Händer inte så ofta. Rolig bok med allvarliga trådar och där man från början vet att någon kommer att dö, men inte vem...

Jag läste som vanligt många böcker ur serier, därav två hela trilogier. Välskrivna fantasyn The Grisha Trilogy, med ryska drag och genomtänkt världsbygge och dystopiska Legendtrilogin som utöver en spännande och omväxlande framtidsskildring också hade en del saker som störde mig ganska mycket i form av naturvetenskapliga otroligheter. Ändå föredrar jag den sistnämnda med råge på grund av mer aktion och mindre grubbel.

Besvikelserna är i form av en feel-good, Sonjas sista vilja, börjar tro att det inte riktigt är min genre, har svårt för när precis allt löser sig till det bästa. The Guest Cat - en poetisk, men tråkig bok om ett hus, en katt och sorg, samt andra delen om Percy Jackson, The Sea Monster. Blev för mycket äventyr som klarades alldeles för lätt...

En hel del tv har det också blivit, har varit en bra period på svt med tre historiska dramer. Tyska Weissensee och Deuschtland 83 och brittiska Mapp och Lucia. Bäst av allt var nog dvd-boxen med House of Cards - lite ruskigt hur fort man kan titta på tre säsonger egentligen...

Statistik:
Lästa sidor: 6063                                         Lästa böcker: 17 (1 ljud, 1 grafisk), 2 noveller
Böcker på svenska: 2, engelska: 15            Böcker skrivna av kvinnor: 13, män: 4
Nya författare för mig: 8                               Antal länder: 5
Del av serie: 12 (4 påbörjad och 4 avslutade/up to date)
11 böcker av amerikanska författare
2 böcker av kanadensiska författare
2 böcker av svenska författare
1 bok av en australisk författare
1 bok av en japansk författare

Utmaningar:  
The Reading Challenge: 16 (16/50)
Läs böcker från fyra nya länder: (0/4)
Skriv om böckerna inom en vecka efter att du har läst dem: japp

Böcker:
17.     Ruin and Rising - Leigh Bardugo  3-/5
N.      Life Before Legend - Marie Lu (2 noveller) 3-/5
16.     Champion - Marie Lu  4/5
15.     Prodigy - Marie Lu  4/5
14.     Legend - Marie Lu  4-/5
13.     Simon vs. the Homo Sapiens Agenda - Becky Albertalli  4-/5
12.     Rooms - Lauren Oliver  2/5
11.     Big Little Lies - Liane Moriarty  5/5  *månadsfavorit*
10.     Percy Jackson and the Sea of Monsters - Rick Riordan  2-/5  -månadsbesvikelse-
9.       Wild Justice - Kelley Armstrong  4/5
8.       The Walking Dead, book 1 - Robert Kirkman (grafisk) 4/5
7.       Siege and Storm - Leigh Bardugo  4-/5
6.       The Guest Cat - Takashi Hiraide  2-/5  -månadsbesvikelse-
5.       Sonjas sista vilja - Åsa Hellberg (ljudbok)  2-/5  -månadsbesvikelse-
4.       Made to be Broken - Kelley Armstrong  4/5
3.       World War Z - Max Brooks  4+/5
2.       Shadow and Bone - Leigh Bardugo  4/5
1.       Aldrig ensamma - Anna Jakobsson Lund  5-/5  *månadsfavorit*

Film: 
Ivanhoe, svt. Var några år sen jag såg den senast, men måste säga att jag älskar Sam Neill som tempelriddare - den fascinationen har inte släppt sedan mitt mellanstadiejag...
Mulan, kanal 11. Bättre än jag hade trott, girl power.
Pride and Prejudice, dvd. Min favoritversion med Kiera Knightley och Matthew MacFadyen. Förstår inte hur den kan vara lika bra varje gång, men det är den.
Niceville, kanal 11. Trevligt återseende om livet i sydstaterna i början på 60-talet.
Percy Jackson och Kampen om åskviggen, dvd. Ingen höjdare.

Tv: 
The Office, säsong 1-2 + julspecialen, dvd. Omtittning på den stackars tragiske David Brent som inte riktigt själv verkar förstå fullt hur tragisk han egentligen är. Tycker mest om julspecialen där det finns en viss hoppfullhet.
Mapp and Lucia, svt. Om två socitetsräpor som tävlar om mest inflytande och högst status i en liten vängrupp i en brittisk turistort. Överdriven, men kul.
House of Cards, säsong 1-3, dvd. Älskar Kevin Spacey och Robin Wright i den här! De spelar två grymt obehagliga människor som gör nästan vad som helst för att skaffa sig makt, och ändå tycker jag om dem - speciellt när de är tillsammans.
Deutschland 83, svt. Gillar! Östtysk soldat blir efter utpressning spion i Västtyskland. Spännade, välspelat och härligt 80-tal.
Weissensee, säsong 3, svt. Muren faller, Stasi med den och familjen Kupfers familjhemligheter fortsätter att nystas upp. Suveränt bra.