torsdag 5 februari 2015

The Poison Tree: Erin Kelly

The Poison Tree
Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska
The Poison Tree (Grenar av gift) av Erin Kelly handlar om Karen, en begåvad språkstudent som av sina föräldrar ibland kallas medelålders för att hon lever så ordnat. Under en av terminens sista dagar träffar hon Biba, en aspirerande skådespelerska, och blir som besatt. Hon dras till Bibas bohemiska livsstil, förtrollas av hennes sätt och vill desperat bli hennes förtrogna. Det dröjer inte länge förrän hon flyttar in i Bibas och brodern Rex ganska förfallna hus. Texten är fylld med blinkningar till att ett mord ska hända och glimtar från tio år senare när Karen och dottern Alice hämtar Rex från fängelset.

Omdöme: Får Den hemliga historien-vibbar av den här boken, med Karen som vill vara en del av en grupp som hon fascineras av och av hur berättelsen fylls med olycksbådande vinkningar. Det är ett språk som är genomarbetat, men det händer inte jättemycket. Jag tycker att det är ganska segt, känns snarare som strax under 500 sidor än de 350 det verkligen är och det är inget bra betyg från mig. Jag tror att den här sega känslan till viss del beror på ovana hos mig, har haft en period med många händelsedrivna böcker. Det finns en del twister i boken som jag antar ska skaka om läsaren, men jag kan tycka att de antyds lite väl grovt, så när de äntligen avslöjas i texten har jag redan räknat ut vad som ska avslöjas.

Karaktärerna i boken är väl beskrivna, men jag har väldigt svårt att tycka om dem. Biba är enormt självisk och självupptagen vilket bara blir mer uppenbart ju längre man läser och Karen är inte en person som jag egentligen tycker om med sitt lite voyeuristiska och handfallna sätt där saker mest händer henne. Jag kan också tycka att personerna runt omkring händelsernas mitt är ganska schablonartade, men det kanske också beror på att de är så långt ut i periferin.

Ett återkommande tema är föräldrakärlek, den visas i flera olika modeller, men det är väl bara Karens föräldrar som jag tycker lyckas. I de fyra sista meningarna i boken sjunker Karens föräldraskap genom golvet för mig...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)