Bokbloggsjerka: Underhållande på the World Wide Web

Jepp, jerkan ska i helgen handla om saker vi kan hitta på nätet och som har med böcker att göra. Jag har inga självklara siter, förutom Amazon (den brittiska så man slipper betala tull) som jag mest använder till film, men det finns några riktigt bra klipp på youtube så håll till godo:

Först BAMF Girls Club. En fake reality show med massor av hjältinnor från bok- och filmvärlden. I första avsnittet flyttar Hermione, Katniss, Buffy, Bella och Lisbet Salander m.fl. in i ett hus och det är så himla bra gjort, fullt med referenser till böckerna och riktigt kul manus. I senare avsnitt får de besök av bland andra Snövit, Sookie och Doctor Who. Det finns 18 avsnitt hittills, varje är runt fem minuter och nya kommer med några månaders mellanrum.

Sedan en Twilight-reaktionsläsning. Alex läser boken kapitel för kapitel och spelar in de reaktioner han får under tiden. Hysteriskt rolig

Seven Up: Janet Evanovich

Bild lånad från adlibris

Seven Up av Janet Evanovich är den sjunde i serien om bountyhuntern Stephanie Plum. Den här gången är hon på jakt efter en gammal, deprimerad ex-gangster, något som visar sig vara mycket farligare än det låter. Ett par av hennes vänner försvinner spårlöst, mormodern blir kidnappad och folk skjuter på henne. Dessutom provar hon plötsligt bröllopsklänningar, något som vare sig hon eller pojkvännen egentligen är redo för, men som familjerna längtar efter.

Omdöme: Det här är en bok som är lik de tidigare i serien: det är förstörda bilar, misslyckade ingripanden av henne och Lulu, personer som bryter sig in i hennes lägenhet, likvakor och två män som får henne knäsvag bara hon ser dem. Så har egentligen alla böckerna varit hittills och jag har läst och skrattat (och vid något tillfälle gråtit). Men jag vet inte vad det är med den här boken som gör att jag inte faller? Så lik, men den här gången fängslas jag inte. Det kanske helt enkelt har blivit för många böcker i serien för tätt, eller så är den här boken av någon oklar anledning bara mindre charmig? Jag vet inte, men för säkerhets skull tar jag en paus innan jag ger mig på bok åtta.

Rosas buss: Fabrizio Silei

Bild lånad från adlibris

Rosas buss av Fabrizio Silei är en bilderbok som handlar om Rosa Parks, kvinnan som en dag 1955 vägrade att ge sin sittplats till en vit man. Historien börjar med att Ben och hans morfar åker buss till museumet där bussen finns, sen börjar morfarn berätta om sitt liv som bärare på en tågstation och kvällen när han efter jobbet hamnade bredvid Rosa på bussen.

Det är inte bara Rosas historia som berättas, innan boken kommer fram till den har även en historia om en av morfaderns kollegor, bäraren Jeremy, berättats. I den kommer fram hur man behandlade svarta som vågade opponera sig (misshandel och avsked), vilket gör Rosas motstånd ännu starkare.

Omdöme: Jag hade den här som högläsning för mina andraklassare under två dagar i FN-veckan och de var ganska chockade över att det faktiskt var en sann historia och vad busschauffören och andra skrek till Rosa. Det som grep tag mest i mig var hur de svarta passagerarna runt omkring Rosa försökte få henne att ge med sig, de var livrädda för vad som skulle hända med henne. Jag kan tycka att boken både börjar och slutar lite trevande, med Ben och hans morfar. Jag kan förstå varför de är med - det hade varit svårt att få med Jeremys historia annars, men inledningen känns lite lång och avslutningen blir ganska predikande och sockersöt.

Bilderna är mycket vältecknade i mycket gråskalor, men personerna har blivit ganska grovhuggna. När Rosa kom på bild första gången fanns det elever som trodde att det var en man. Männen är i och för sig ännu mer kantiga.

Diamantsvärdet och träsvärdet, 2: Nick Perumov

Bild lånad från adlibris

Andra delen av Nick Perumovs fantasyepos Diamantsvärdet och träsvärdet tar vid där den första delen slutar. I kejsardömet Melin har inbördeskrig brutit ut, kejsaren och hans arméer mot magikerna. Samtidigt har vättarna lagt beslag på sitt beryktade diamantsvärd och samlat sin armé för att göra uppror mot människorna, och även dankernas träsvärd har kommit i rätta händer och deras, ganska ynkliga, grupp av stridande har gett sig in i människornas rike på jakt efter hämnd och upprättelse.

Som om inte ett inbördeskrig med fyra fronter vore nog så hotas landet dessutom av väsen från en annan dimension. Magikerna i den mytomspunna Dalen har ännu inte bestämt om de ska hjälpa den här världen eller helt enkelt flytta sin dal någon annanstans.

Omdöme: Jag blev ju inte helt övertygad av första delen, det var väl mycket magi, men den hade vissa ljusglimtar, främst i form av den unge kejsaren, dankerflickan Agata och legosoldaten Fess. Dessvärre så tycker jag inte alls lika mycket om dem i den här boken. Kejsarens sårbarhet med barndomstrauma dränks i boken av hans hämndbegär och godtyckliga slöseri med sina soldaters liv. Agata besitter träsvärdet och har även hon bara fokus på hämnd. Den enda som är lite intressant är Fess och det räcker liksom inte bland myllret av personer som jag inte är intresserad av.

Tematrio: Skrämmande på riktigt

I veckans tematrio handlar det om skräck. Tyvärr, för det är en genre jag inte läser mycket av, men satt och funderade en stund och kom på en trio jag var riktigt nöjd med. Så var det något som fladdrade i bakhuvudet - gjorde vi inte det här förra året...? Kollade upp mina tematrios och jo, de böcker jag precis bestämt mig för var med i förra årets trio. Mer skräck än så läser jag tydligen inte, så ändrar fokus till faktaböcker som skrämmer mig på allvar:

• Tyst hav: jakten på den sista matfisken av Isabella Lövin - superintressant bok om tillståndet i våra hav. Mycket som är hemskt och som styrs enbart av pengar, men skulle man vilja så finns några ganska lätta åtgärder att ta till.
• Oväder: nyheter från en allt varmare värld av Mark Lynas - om hur klimatförändringarna följs av extremväder och intressanta, men tragiska, exempel  på dem. Mark åker runt till olika platser och redovisar fakta om översvämningar, torka, orkaner och försvinnande glaciärer och det läggs en bild som förskräcker, däribland att det finns länder som riskerar att försvinna helt.
• Ett sötare blod: om hälsoeffekterna av ett sekel med socker av Ann Fernholm - om vad som händer inuti kroppen när vi äter socker och kolhydrater. Det finns fler, och värre, följder än bara fetma och diabetes, som till exempel sockrets påverkan på demens, kärl och cancer.

Kan varmt rekommendera alla tre! De är visserligen skrämmande, men också väldigt viktiga och dessutom intressanta och välskrivna.

Smakebit på søndag: Landline

Bild lånad från bokus

En gråmulen söndag här i Göteborg. Bra dag för en pläd, en soffa och en bok :) Jag har precis läst första kapitlet, fem sidor, i Rainbow Rowells bok Landline. Den handlar enligt baksidestexten om Georgia och Neals äktenskap som inte är det bästa trots att de älskar varandra.

På de fem sidorna jag har läst har Georgia hunnit komma hem från arbetet, sent, och retat sig lite på hur Neal låter saker ligga framme och lämnar dörrar olåsta. Neal är på gott humör, han har planerat packningen för deras julresa till hans mamma när Georgia meddelar sina dåliga nyheter: hon kan inte åka, hennes team har fått chans att sälja in en tv-serie för en bolagspamp och måste förbereda sig under julhelgen.

Smakbiten kommer från slutet av deras diskussion, jag hoppade över en beskrivning av Neal's käke för att den inte skulle bli för lång:

      "No," he said again, standing up straight and wiping his palms on his pajama pants. "We've already got plane tickets."
      "Neal, I'm serious. I can't miss this meeting."
      "I know," he said turning toward her. His jaw was set. Permanently.
      "I don't understand," Georgia said.
      "You can't miss this meeting," he said. "And we already have plane tickets. You'll be working all week anyway. So you stay here, focus on your show- and we'll go see my mom."
      "But it's Christmas. The kids-"
      "They can have Christmas again with you when we get back. They'll love that. Two Christmases."
      Georgie wasn't sure how to react. Maybe if Neal had been smiling when he said that last thing...

Fler smakbitar hittar du på bloggen Flukten fra virkeligheten. Ha en trevlig söndag :)

Bokbloggsjerka: Vad jag läser idag

Bild lånad från bokus

Bild lånad från bokus

En superlätt fråga från Annika idag: Vilken bok läser du just nu? Äntligen en fråga där jag kan svara utan att behöva tänka efter :)

Har börjat på två böcker idag, Änglarösten av Arnaldur Indridason, en pocket jag räddade när mamma rensade bokhyllan. Handlar om Erlendur, en polis av den deppigare sorten, som får ett fall där en dörrvaktmästare och f.d. berömd gossopran hittas mördad på sitt rum på ett hotell. Julen står för dörren och Erlendur ser inte fram mot den.

Har även börjat på The Girl Who Loved Tom Gordon av Stephen King som ljudbok, mycket bekvämare att "läsa" så när man får ståplats på bussen... Om nio-åriga Trisha som är ute för att dagsvandra i skogen med sin mamma och storebror. De grälar så mycket att de inte hör när hon ber dem vänta för att hon behöver kissa och när hon kommer ut på stigen igen är de borta och hon bestämmer sig för att ta en genväg för att komma ifatt dem...

Jorden runt - kulturkollostyle

På Kulturkollo så finns en uppmaning att skriva om lite kultur från olika delar av jordklotet och det vill man ju vara med på :) Fyra olika världsdelar skulle vara med och fyra olika kulturformer:

• En bok från Oceanien: Jellicoe Road av Melina Marchetta, denna underbara bok om Taylor som övergavs av sin mamma när hon var elva år och nu bor på en internatskola. Boken är full med tillbakablickar och är ganska förvirrande i början, men sedan läggs pusselbit till pusselbit och det är en fängslande berättelse man får ta del av.
• En film från Asien: Järn 3:an - en vacker koreansk film om en inbrottstjuv som bor i hem där folk är bortresta och passar på att reparera lite småsaker som tack för sitt boende. I ett hem upptäcker han först inte att det finns en kvinna kvar, en misshandlad hustru...
• En tv-serie från Nordamerika: The Wire - har beskrivits som världens bästa tv-serie... En ganska långsam polisserie där man inte bara följer poliserna, utan även langare, skolbarn och politiker i Baltimore. Story-arken spänner över alla fem säsongerna och fick mig att tröttna på förutsägbara "ett-fall-i-veckan-serier" nu när jag sett ljuset :)
• Musik från Europa: Glasvegas - ett skotskt band med lite längtande sound där jag smälter för både sångarens röst och dialekt, lyssna på klippet nedan och se om du inte håller med...

Brave New World: Aldous Huxley

Bild lånad från bokus,
finns även på svenska

Brave New World/Du sköna nya värld av Aldous Huxley skrevs redan 1932 och började som en parodi på de utopier som skrevs den tiden. Det blev att jag spoilrade ganska mycket när jag skrev texten nedan, sammanfattningsvis kan man väl säga att den bitvis var intresant, men jag tyckte inte om den.

Den börjar med ett studiebesök på en barnalstringsenhet (eftersom jag lyssnat på engelska hittar jag på svenska begrepp som jag tycker passar, det är mycket möjligt att det kallas något annat i den svenska översättningen) där den besökande gruppen visas runt bland foster i olika stadier och av olika klasser. Det bestäms nämligen redan innan födseln om du ska bli en av de styrande (alfa eller beta) eller en av dem som har ett monotont industrijobb (gamma, delta, epsilon), ju längre ner i alfabetet desto mindre intelligens har du. De senare får bl.a. alkohol i sina näringslösningar för att inte bli intelligenta och det gör också att de är små och kortväxta. Sedan växer barnen upp på fostringsenheter där en del av fostran består av avversionsterapi, elchocker, och sömnhypnosinlärning där mycket av fokuset ligger på att du ska vara nöjd med, och identifiera dig med, din lott.

Så åker ett par av personerna, Bernard och Lenina på semester till ett reservat och förskräcks som bäst över hur vildarna lever när de får se en ljushårig vilde, John. Det visar sig att hans mamma är en beta som stannade kvar i reservatet för att undkomma skammen av att ha blivit gravid. De har fått ett uselt liv

Windy, ledarhingsten: Elyne Mitchell

Bild lånad från adlibris

Fick en nostalgisk längtan efter en barndomsfavorit, Windy, och kunde till slut inte motstå suget. Så beställde den på biblioteket och idag har jag ännu en gång läst om den gräddfärgade vildhästen Windy, från fölningen tills han blev en legend bland de australiska bergen, denna vackra, snabba och ganska intelligenta häst.

Det var ett kärt återseende, men visst kan jag se andra saker nu än bara de som förtrollade mig som ung. Att hästarna kan tala med varandra stör mig inte, däremot att det mesta av boken är två händelser som upprepas om och om igen med små förändringar: strider med andra hingstar och flykten från människorna som vill fånga honom. I båda fallen tar han hjälp av sin snabbhet och kunskap om bergens alla gömställen och leker mer eller mindre kurragömma med motståndarna. Det här är den första i en serie, men för tillfället i alla fall så är suget stillat.

Lite för att rättfärdiga för mig själv att jag sitter och läser hästböcker för barn så har jag tänkt att det kanske kan vara något för klassen eller enstaka elever... Jag tror dock inte att min andraklass skulle bli begeistrade, den känns lite för långsam för högläsning med en del miljöbeskrivningar. För att få lite tempo i historien så tror jag barn som läser den själva behöver vara ganska goda läsare med bra ordförståelse.

Upptäckte när jag kollade runt lite att den filmatiserats med Russel Crowe i en av rollerna, kändes ganska oväntat :) Hela filmen finns dessutom på youtube. Jag har inte sett den själv så vågar inte rekommendera den.

Tematrio: And the winner is...

Lyran har blivit smittad av Augustjuryns nomineringar så dagens uppgift är att sammanställa en trio prisvinnare. Det finns ruggigt många olika pris märkte jag när jag snokade runt lite, så för att begränsa mitt urval lite bestämde jag mig för att titta lite närmare på kanadensiska författare som jag har läst oväntat mycket av i år och helt plötsligt sitter jag med en kvintett...

• The Handmaid's Tale/Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood är en fantastisk och lågmäld dystopi och vann bland annat The Arthur C Clarke Award 1987.
• Kelley Armstrong, min nya favoritförfattare i genren urban fantasy, vann RT Rewievers' Choice - Contemporary Paranormal 2003 för sin bok Stolen/Märkt, som är en händelserik historia med en varulv i huvudrollen.
• Kim Thúys poetiska bok Ru som ligger långt utanför min normala bekvämlighetszon är en underbart vacker och genialt konstruerad liten dröm till bok och vann bland annat Govenor General's Award 2010.
• Louise Penny har med sin deckarserie om komissarie Gamache och de udda invånarna i den lilla staden Three Pines vunnit bland annat fem stycken Agatha Award, fyra av dem i rad...
• Little Brother är en ungdomsroman av Cory Doctorov som handlar om övervakningssamhället och hur övervakningen intensifieras efter ett terrordåd för befolkningens eget bästa... Den vann bl.a. Prometheus Award 2009.

Smakebit på søndag: Ett sötare blod

Bild lånad från bokus

Blev sovmorgon idag, himla skönt :) Och efter att ha legat kvar och läst en stund är det så dags att skriva ner smakbitar från Ann Fernholms bok Ett sötare blod. Tog med boken till sovrummet tidigare i veckan och har haft den som kvällsläsning sedan dess, vilket har gett mig lite att tänka på när lampan är släckt... Boken handlar om sockers och kolhydraters påverkan på kroppen och referenslistan är diger, det är ingenting hon bara har spånat fram själv.

Det blev två utdrag för jag kunde inte bestämma mig... Först ett om hjärtat:
I en av de största studier som finns av lågfettkost, The Women's Health Initiative Randomized Controlled Dietary Modification Trial, fann forskarna att bland de kvinnor som tidigare haft problem med kärlsjukdom, dog fler om de rekommenderades att äta mindre fett. I gruppen som åt mer fett och mindre kolhydrater, klarade sig fler. Skillnaden var liten, men statistiskt säkerställd. 

Stolen: Kelley Armstrong

Bild lånad från adlibris

Stolen av Kelley Armstrong är den andra i hennes serie The Women of the Otherworld. Elena, den kvinnliga varulven vi lärde känna i första boken, är tillbaka med besked. Det ryktas om att någon har bevis för att varulvar existerar så hon åker för att kontrollera det och, om det stämmer, se till att bevisen försvinner.

Det hela visar sig vara en plan av några häxor som vill träffa henne och diskutera ett problem som det övernaturliga samhället står inför, en datamiljardär som kidnappar övernaturliga varelser och forskar på dem. Inte så överraskande blir Elena själv kidnappad och hamnar i en högteknologisk forskningscentral med hängivna forskare (som inte riktigt ser felet med att hålla de "unika" objekten inspärrade, de får ju så bra omvårdnad) och en alldeles vidrig och lättkränkt miljardär.

Omdöme: Den här boken var så himla bra! Det hände mycket och det var ofta obehagligt. Forskningscentrets uppbyggnad med sin extrema övervakning, persongalleriet båda bland de anställda och de inspärrade... mumma! Armstrong skriver ofta med humor (som när Elena först inte vill tro på att det finns övernaturliga varelser, trots att hon själv är varulv) och det gedigna bakgrundsarbetet som lades i förra boken betalade sig här genom mer tempo i berättelsen.

Och slutligen ett litet citat som jag inte kunda låta bli, eftersom det speglar mina egna uppfattningar :) Jag funderar på om inte mänskligheten hade det som bäst på jägar- och samlartiden:
"When the computer age first arrived, people were thrilled. They dreamed of shorter work weeks, more time for self-improvement. It didn’t happen. People today work as hard, if not harder, than they did thirty years ago." Är på tiden med lite förbättringar när det gäller arbetstid tycker jag.

Svårt att tro att sådant här händer i ett modernt samhälle

Hittade en intressant artikel där en tjej från en småstad i Georgia, södra Usa, beskriver hur laddat det var med Harry Potter-böcker där hon växte upp. Att föräldrarna förbjöd henne att läsa dem och hur, när hon så småningom tjatat och argumenterat tillräckligt, hade kompisar som slutade umgås med henne enbart på grund av att hon hade läst dem.

För mig är det helt ofattbart att sådant förekommer i ett utvecklat land på 2000-talet, känns många år för sent. Men att staden hade 144 kyrkor och bara en bar kan ju ha något med saken att göra...

Bokbloggsjerka: Ignorance is bliss

I veckans bokbloggsjerka ställs frågan vilken bok som man helst inte ska veta något om innan man läser den. Annika svarade själv med den bok som blinkade framför mina ögon, fantastiska Patient 67 av Dennis Lehane, men jag kan väl lägga till Game of Thrones/Kampen om järntronen av George RR Martin, där bakgrunden nog kan tåla att nämnas, men där det ofta händer saker som får en att sätta hjärtat i halsgropen.

Drakriddare: Jo Salmson

Del 1, bild från adlibris

Del 2, bild från adlibris

Serien Drakriddare av Jo Salmson har jag som läsläxa för mer än halva klassen, en år två, just nu (tack Skolbibliotekscentralen). Den handlar om den föräldralöse tiggarpojken Tam som är fascinerad av stadens vackra drakar och står och tittar på dem varje kväll. En kväll så griper en av drakarna tag i honom och flyger med honom till kungens drakstall där han inte alls är välkommen. Alla vet ju att det bara är de adliga som blir drakdrängar och så småningom drakriddare. Ingen fattig, smutsig tiggarpojke ska komma och försöka ta deras plats. Men draken som tog honom har bestämt sig, hon vill ha Tam. Det här är början på en historia om vänskap och lojalitet och om svek och utanförskap.

Omdöme: De här böckerna är jätteuppskattade av dem som läser dem! En del av dem kommer halvt desperata på tisdagsmorgnarna och säger att de måste ha nästa bok nu :) Mängden läxa varierar från en hel bok på en vecka till en bok på fyra veckor (det blir ungefär tre kapitel varje vecka).

Berättelsen har mycket man kan känna igen sig i, som ensamhet och kompisar, som är värt att diskutera även om bokens verklighet är helt annorlunda än vår. Texten har en del svåra ord som adelsmän och värdshusvärd, men sammanhanget gör att det oftast går att förstå dem, dessutom är layouten luftig, det blir inga massiva textsidor. Illustrationerna är fantastiskt fina, lite mangainspirerade, och vi har haft många diskussioner om känslor och händelser utifrån dem. Att det finns en karta över staden på pärmens insida, ett sådant klassiskt fantasyattribut, tilltalar många av eleverna.

Del 3, bild från adlibris

Del 4, bild från adlibris

Del 5, bild från adlibris

Del 6, bild från adlibris

Quintana of Charyn: Melina Marchetta

Bild lånad från adlibris

Quintana of Charyn av Melina Marchetta är den tredje och sista delen i hennes fantasyserie om länderna Lumatere och Charyn. Quintana är prinsessa från Charyn, hon är gravid med det första barnet i landet på arton år och jagas som högvilt av alla som vill ha kontroll över den lille kungen när han föds, att prinsessan själv överlever är inte väsentligt. Froi, lönnmördaren från den tidigare boken, är en av få som vill ha tag på henne för hennes skull, för att hålla henne och barnet tryggt. Fullt med folk som försöker hindra honom dock, med vilka medel som helst.

Omdöme: Det här var den svagaste boken i trilogin tyckte jag. Vad som skulle hända i den här räknade jag i princip ut i boken innan. Dessutom tycker jag att den drabbas av det oändliga resande som finns i viss fantasy. Froi åker land och rike runt för att leta efter Quintana och eftersom man som läsare vet var hon är (vissa av kapitlen skrivs från hennes p.o.v.) så känns allt resande ännu mer onödigt.

Lumateres kungapar är med även i den här boken och jag stör mig lite på framför allt drottningen. Efter att ha sett halva sin befolkning som flyktingar under ett decennium så kanske man bör behandla de flyktingar som knackar på landets dörr en aning bättre? Kan också tycka att svartsjukan mellan henne och kungen blir lite väl barnslig, de kändes väldigt unga (vilket de i och för sig är). Har också problem med deras barnuppfostran, det är en väldigt bortskämd liten unge de har. Men det absolut största problemet jag har med dem, och boken, är hur de sköter landets affärer. *Spoiler* Har brev en gång nappats upp av dottern som gillar sigillen så får man väl ta och åtgärda det, t.ex. placera breven på en hylla högre upp... Man låter det inte hända om och om igen.

Froi of the Exiles: Melina Marchetta

Bild lånad från adlibris

Froi of the Exiles av Melina Marchetta är hennes andra del i trilogin om Lumatere. Froi introducerades i första boken som en av många flyktingar från Lumatere. Inte för att han själv kommer ihåg något från sin barndom, men de andra ser typiska drag från hemlandet. Han har försörjt sig som tjuv och när nu landet Lumatere håller på att byggas upp efter att den tio-årige förbannelsen brutits så tränas han av kungsvakten till soldat/lönnmördare och skickas till landet Charyn för att mörda kungen som man tror hade något att göra med katastrofen. För att lyckas med det måste han hålla sig väl med prinsessan, en flicka med multipla personligheter.

Omdöme: Riktigt bra fantasy. Charyn drabbades av en förbannelse arton år tidigare och som en följd av det behandlas deras prinsessa som avelsdjur. Man blir förbannad när man läser, både över hennes öde och över kungens hora (hennes mamma) som såldes som slav till kungen när hon var tretton och sedan dess knappt kommit utanför palatsets väggar. Alla ser sig som bättre än de här två, trots att de själva inte har kunnat styra något av allt det som hänt dem.

Mycket i historien handlar om sådant som hände karaktärerna för länge sen, men det blir aldrig tråkigt att läsa, man vill få reda på vad som ligger bakom. Det är en historia med mycket svek och många förstörda relationer och in i det hela slängs Froi som mer än något annat vill ha bekräftelse och en plats och familj där han hör hemma.

Smakebit på søndag: Expeditionen Min kärlekshistoria

Bild lånad från bokus

Söndag igen och nästan sovdags, men först en smakbit ur en fängslande och vacker faktabok, Bea Uusmas Expeditionen Min kärlekshistoria som handlar om Andrées luftballongsexpedition till Nordpolen och Uusmas besatthet av att få veta vad som egentligen hände. Det känns som att alla andra redan har läst den här, men någon måste ju vara sist :)

Jag har inte kommit så långt, boken är för massiv för att vara till någon glädje under pendlingen så det blir ströläsning hemma och då blir det ganska lätt att jag fortsätter på boken jag läst under dagen (för tillfället Industrial Magic). Hittills har i alla fall mycket av läsningen kompanjerats av ett sorgset och misstroget skakande på huvudet, känns som man skulle kunna ha planerat det hela lite bättre. Får bli två ganska långa utdrag, var omöjligt att begränsa mig mer än så...

Enligt Andrées första beräkningar skulle ballongen kunna hålla sig i luften i 900 dygn. Nu har han räknat om och reviderar denna uppgift till 30 dygn. Det blir en femfaldig säkerhet: resan över Arktis kommer att ta högst sex dygn, eftersom de kommer att färdas med en medelhastighet av 27 kilometer i timmen. Ingen ballong i världen har hittills lyckats hålla sig i luften i mer än ett dygn. 

Wonderland/Wasteland

Har varit och sett dans på Göteborgsoperan, två helt olika verk på samma kväll. Den första var Wonderland eller A's Adventure (hittar två olika namn på den), hade läst innan att den skulle vara inspirerad av Alice i Underlandet, men den kopplingen missade jag helt. Det gjorde ingenting, det var en spektakulär föreställning i sig själv. Fantastiska dansare med total kroppskontroll och varierade nummer (en sak som imponerade stort på mig var att under öppningssången så stod dansarna så stilla att jag funderade på om det var provdockor...). Dansen blandades med lite opera och gnabbande och jag hade riktigt roligt. Tyckte lite synd om dansarna som var tvungna att ha så mycket kroppskontakt, något jag skulle vara alldeles för pryd för :)

Den andra föreställningen, Wasteland, skulle tydligen vara en kommentar till konsumtionssamhället. Det gick mig också helt förbi (att tolka dans är tydligen inte min starka sida), men till skillnad från den första så tyckte jag inte alls om den här. Musiken: trummor, cello och synt, tyckte jag om i början, men ju längre tiden gick desto mer enerverande blev den. Tror den var en bidragande orsak till att jag satt och var väldigt rastlös och ganska förbannad när föreställningen äntligen tog slut (musik kan påverka mig så). Satt och irriterade mig på nästan allt. Dansen som var av typen "göra-sig-fri" så gott som hela tiden, när de dansade långsamt och "känslosamt" tyckte jag de skulle dansa fortare så det tog slut nån gång och när nästan hela ensemblen sprang av scen satt jag och svor över den där dansaren som var kvar och dansade och dansade... Att de gick och bar stora plastsjok i bakgrunden utan att egentligen använda dem... Att det fanns repliker på japanska och engelska, utan att det kändes som att det var meningen att man skulle lyssna på dem... Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag gått i pausen.

Bokbloggsjerka: Komplex

Tycker att Annika ställde en svår fråga i helgens jerka: Vilken är den mest komplexa fiktiva karaktär du stött på? Just det där med mest ställer till det... Men tar ett par exempel som jag gillar, även om det säkert finns de som är mer komplexa.

Eric Northman i the Sookie Stackhouse Novels, för en jerka där jag kan ha med Eric är en bra jerka :) Han har levt ett långt liv (+ 1000 år), men förändrar sig med tiden, samtidigt som en del gamla värderingar lever kvar. Ytligt är han ganska cynisk och kall och ser sig gärna om efter egna fördelar på det som händer, men han är samtidigt djupt lojal och omtänksam och de allra mänskligaste sidorna kommer inte fram förrän han förlorar minnet och tappar sin cyniskhet helt. I relationen med Sookie är han beskyddande samtidigt som han litar på att hon kan försvara sig och sätter henne i situationer där det kan behövas.

Ender Wiggin i Ender's Game får också vara med. En ung mycket intelligent kille med extremt stor empatisk förmåga som därför blir en enastående god soldat. Han tycker egentligen inte om våld, men använder det i övermått om han anser att han tjänar på det i långa loppet. Har ett stort behov av att själv ha kontroll på saker, men vill samtidigt utbilda sina kamrater för att göra dem bättre.

Four: A Divergent Story Collection

Bild lånad från adlibris

Four: A Divergent Story Collection av Veronica Roth är en bok med fyra noveller från divergent-världen berättade ur Fours perspektiv och de utspelar sig till huvuddel innan händelserna i Divergent. De handlar om hans byte av falang och anledningarna till bytet, om hans initieringstid i Dauntless, ledarnas plan för att öka falangens inflytande och Fours växande känslor för Tris. Intressant läsning som ger lite mer kött på benen till händelserna i Divergent. Är dock tveksam till om novellerna skulle klara av att stå på egna ben, tror att jag skulle ha blivit frustrerad av att läsa berättelser med en så förändrad världsbild om jag inte hade fått en mer heltäckande bakgrund i trilogin och då tyckte jag ändå att den var bristfällig både i Divergent och Insurgent...

Four är en väldigt sympatisk huvudperson, ärrad till både kropp och själ, men också modig, intelligent, introvert och lojal. Skadar inte heller att jag numera föreställer mig honom som i filmen (d.v.s. hunk extraordinaire).

Det växande kamratskapet med Zeke och Shauna och fiendeskapet med Eric tillhör det jag gillar mest med läsningen, medan jag tycker att den gryende kärlekshistorien med Tris är det svagaste. För allomfattande alldeles för snabbt för att jag ska bli övertygad. Blir inte heller helt övertygad av att Dauntless ändrade riktning går så lätt att genomföra, känns ju som en samling människor som inte är rädda för att ifrågasätta och diskutera när saker förändras så drastiskt.

Bury Your Dead: Louise Penny

Bild lånad från adlibris

Bury Your Dead är Louise Pennys sjätte bok om kommissarie Gamache och det finns flera trådar i den. En (den som jag har svårt att slita mig ifrån) är efterverkningarna av ett terrordåd som Gamache och hans team var inblandat i och som satt djupa själsliga spår i de inblandade. Man får se händelsen i efterhand, portionerad ut i småbitar, och det är en smärtsam och grym berättelse man får ta del av och man lider av ångesten och felbeslut.

En annan tråd är ett brott som klarades upp i förra boken, The Brutal Telling, men som öppnas igen lite inofficiellt för att kontrollera om allt verkligen är som det ser ut. Våra bekanta i Three Pines är tillbaka, men i ganska begränsad omfattning. Här får en skadad Beavoir hjälp på det mest oväntade ställe, man blir lite rörd och jag gillar att man får lära känna honom bättre.

En tredje tråd är den döde kropp som hittas i Quebec där Gamache återhämtar sig efter ovannämnda terrordådet. Liket är en amatörarkeolog som blivit känd för sitt oförtrutna sökande efter Quebecs grundares

Tematrio: durch, für, gegen, ohne, um

I veckans tematrio fortsätter Lyran med de grammatiska upptäcksfärden, den här gången med prepositioner. Finns ganska många bra titlar som har sådana, här kommer tre väldigt läsvärda böcker :)

• Under kupolen av Stephen King: Det lilla samhället Chester Mills omringas en dag av en jättelik osynlig kupol och invånarna blir helt avskurna från omvärlden. Stadens starke man ser sin chans att stärka sitt inflytande, nästan till vilket pris som helst, och tillståndet går från illa till värre.
• Över näktergalens golv av Lian Hearn: En fantasy som utspelar sig i ett japanlikt samhälle under perioden när man upptäcker pistoler och giraffer (1800-t?). En pojke ser sin by mördas och räddas av en av de mest inflytelserika männen i Mellersta Landet. Det visar sig att det finns mer än en anledning att just den pojken räddades...
• Flickorna från Riyadh av Rajaa Alsanea: Om fyra kvinnliga universitetsstudenter i Saudiarabien som försöker hitta sin plats i livet. De hittar pojkvänner och har framtidsdrömmar och försöker värja sig så gott det går mot föräldrarnas och samhällets strikta regler. En bok som känns väldigt äkta och som ger en intressant inblick i ett tillstängt land.

Bitten: Women of the Otherworld

Bild lånad från adlibris

Bitten är den första i Kelley Armstrongs serie Women of the Otherworld och handlar om Elena, den enda kvinnliga varulv man känner till. Hon har ett trassligt förflutet som föräldralös och har vuxit upp i en rad fosterhem där hon närt drömmen om att en dag bilda en "riktig" familj, en sådan där som finns överallt i böcker, tv-serier och reklam. Den planen går i bitar när hon blir biten och förvandlad till varulv.

När vi träffar henne har det gått tio år sedan dess och hon försöker frigöra sig från sin flock. Hon har flyttat till en annan stad, skaffat jobb och pojkvän (en förstående sådan som står ut med att hon smiter ut ensam på stan om nätterna). Så ringer alfaledaren och begär att Elena ska komma tillbaka, det finns en "fristående" varulv i stan som dödar kvinnor och lägger dem på flockens mark och de behöver hennes hjälp.

Omdöme: Inte en dum bok. Den tar lite tid på sig att sätta fart, det är mycket bakgrund och karaktärer som presenteras, men när den väl tar fart så händer det en del, både som ren aktion, men även inuti Elena. Jag hoppas att den gedigna grunden kommer att betala sig i nästa bok. Det är lätt att tycka om personerna, både Elena, hennes flock (jag skulle inte haft något emot att få vara med i den) och hennes mänsklige pojkvän. Det finns en del sexskildringar med, kan tycka att de ibland blir löjligt detaljerade.

Jag har egentligen inte läst någon bok om varulvar innan den här. De har funnits med i vampyrhistorier, men det här är första boken där de är "huvudväsendet" för mig och jag måste säga att jag gillar den här varianten av dem: De blir vargar istället för vargmänniskor, de är snabba och starka, men långt ifrån odödliga (det som dödar vanliga människor/vargar dödar också dem) och genen förs ned till sönerna som sedan fostras av sina pappor.

Det finns två huvudspår i boken: dels att sätta stopp för den som lägger döda kroppar på deras tomt (för det är ett större bekymmer än att någon tar livet av människor de inte känner) och dels Elenas kamp för frigörelse från flocken och för att bevara sig mänsklig, eller kanske snarare så som hon tycker att människor är. Som utomstående så känns det sista inte alls självklart.

Ett litet smakprov som jag skrev från början av läsningen hittar du här.

Smakebit på søndag: Before I Fall

Bild lånad från bokus,
den finns även på svenska

Söndag och när det blir dagsljus ute väntar ett lisebergsbesök med systern, hennes present till mig :) Ser fram emot bergbanorna, attraktionerna som snurrar runt är värre. Veckans smakbit kommer från Lauren Olivers Before I Fall, samma författare som skrev Delirium-trilogin, och halvvägs in tycker jag att den här är mycket bättre trots att jag brukar älska dystopier (men så blev väl Delirium aldrig favorit heller).

Den börjar med att Samantha tänker tillbaka på sitt dödsögonblick och hur hela livet inte alls utspelade sig för hennes ögon, utan istället blev det bara en scen, och en väldigt oväntad sådan dessutom. Sedan backas tiden så att man får vara med under hennes dag, skolans Cupid Day där man skickar rosor till de av sina skolkamrater man tycker om, fram tills hon dör i en olycka. Därefter vaknar hon på nytt och får vara med om samma dag om och om igen.

Samantha är en av de populära tjejerna och som sådan är det inte nödvändigt, kanske inte ens önskvärt, att vara schyst mot dem som inte är det:
    “Did she get our Valogram?” Lindsay says, licking salt off a fry before popping it in her mouth.
    Ally nods. “In bio. I was sitting right behind her.” 
    “Did she say anything?” 
    “Does she ever say anything?” Ally puts one hand across her heart, pretending to be upset. “She threw the rose out as soon as class was over. Can you believe it? Right in front of me.” 
    Freshman year Lindsay somehow found out that Juliet hadn’t been sent a single Valogram. Not one. So Lindsay put a note on one of her roses and duct-taped it on Juliet’s locker. The note said: Maybe next year, but probably not.
    Every year since then we’ve sent her a rose and the same note on Cupid Day. The only note she’s ever received from anyone, as far as I know. Maybe next year, but probably not. 
    Normally I would feel bad, but Juliet deserves her nickname. She’s a freak. 

Fler smakbitar kan du hitta på Maris blogg där du även kan lägga upp in egen. Ha en trevlig söndag!
Och här finns inlägget jag skrev när jag läst klart boken.

Finnikin of the Rock: Melina Marchetta

Bild lånad från adlibris

Finnikin of the Rock av Melina Marchetta är den första delen av tre av en fantasyberättelse som är nästan helt utan övernaturliga element. Boken börjar med en tillbakablick på hur det var i det lilla idylliska landet Lumatere för tio år sedan, innan kungafamiljen hittades död i palatset och deras släkting tog över med hjälp av en armé från grannlandet, innan minoritetsfolket brändes levande i sina stugor och innan minoritetsfolkets ledare kastade en förbannelse över landet som stängde till gränserna med halva befolkningen utanför.

Tio år senare så lever den del av befolkningen som blev utestängda i flyktingläger i olika grannländer, ofta föraktade och syndabockar för det som inte är bra. Finnikin, sonen till förre kungens kapten, och sir Topher, förre kungens förste man, reser runt bland länderna för att dokumentera exilflyktingarnas öde och för att försöka övertala någon att ge dem en plats där de kan starta ett nytt land. Så blir de kallade till ett kloster där det finns en novis, Evanjelin, som säger att det finns en överlevande från kungafamiljen och att det är dags att leta reda på honom för han ska kunna göra att de kan återvända hem. Novisen slår följe med dem och har sina bestämda planer för vart de ska ta vägen och vad de ska göra, men allt hon säger är inte sant och de har svårt att lita på henne. Ändå kan Finnikin inte sluta att hela tiden titta på henne...

Omdöme: Gillar den här. Det händer mycket och att man inte riktigt vet vad Evanjelin är ute efter gör det lite extra nervigt. Finnikin är lätt att tycka om, lite väl duktig på ganska mycket, men samtidigt väldigt mänsklig med sin motvilliga förälskelse och sin svartsjuka. Tycker att just kärlekshistorien gör det här till en lite annorlunda fantasy. Länderna runt Lumatere är intressanta att läsa om, fördomarna mellan dem haglar, ganska mänskligt och fult :)

En smakbit jag skrev från början av läsningen finns här.

Bokbloggsjerka: Planering

I helgens jerka undrar Annika om vi har en plan för vad vi ska läsa?

Jag har inga formella planer, förutom när jag är med i diverse utmaningar som till exempel tre på tre. Däremot har jag en mental kö på böcker jag är sugen på, men den ändras hela tiden, bland annat beroende på humör och nya författarupptäckter. Jag har också en lista på titlar som jag är nyfiken på, de flesta uppskrivna efter att ha läst lockande blogginlägg, men har ingen som helst turordning eller plan för när jag ska läsa dem, det blir vad jag är sugen på mest när det är dags att välja en ny bok.

George R. R. Martin på twitter

Och ändå längtar man...

Läsmånad: september-2014

18 böcker under september, men av dem är hela sju barnböcker, sex av dem (serien om Tam) har jag som läsläxa i klassen just nu. Det är väl också förklaringen till att september är första månaden i år där en majoritet av böckerna jag läst är på svenska. Genremässigt så har det varit en ljuvlig månad, alla utom tre kan räknas till fantasy och urban fantasy :)

De flesta böcker jag läst har varit del i serier, upptäckte två nya: Marchettas episka fantasy om Finnikin och Armstrongs urbana fantasy Women of the Otherworld. Båda bra, men tycker Armstrong är strået vassare och, framför allt, roligare, särskilt andra delen Stolen där man fått bakgrunden klar för sig. Tillsammans med Rothfuss The Wise Men's Fear var det månadens bästa böcker :) Det var nära att Pennys sjätte del om kommissarie Gamache, Bury Your Dead, fått dela på den utmärkelsen, det här var delvis en av de bästa hittills, tyngre och mer känslomässig än de tidigare, men bitvis är det inte lika bra vilket gör att den inte riktigt når hela vägen fram.

Jag har läst två enstaka fristående böcker, det vackra uppslagsverket Nordiska väsen och en av månadsbesvikelserna, Fiskar ändrar rikting i kallt vatten, som var alldeles för sockersöt och med för endimensionella karaktärer för mig. Den andre som jag blev besviken på var andra delen av Diamantsvärdet och Träsvärdet där det blev magisk överdosering.

Statistik:
Lästa sidor: 6266                                             Lästa böcker: 18 (7 barn, 1 non-fiction, 1 ljud) 
Böcker på svenska: 11, engelska: 7                 Böcker skrivna av kvinnor: 13, män: 5
Nya författare för mig: 2                                   Antal länder: 6
8 böcker av svenska författare 
4 böcker av kanadensiska författare
3 böcker av australiska författare

1 bok av vardera av amerikanska, brittiska och ryska författare

Utmaningar:
Tre på tre: 4
Hyllvärmare: 1

Böcker:
148.    Diamantsvärdet och träsvärdet, 2 - Nick Perumov  -månadsbesvikelse-
147.    Tam och nydraken - Jo Salmson (barnbok)
146.    Tam och drakupproret - Jo Salmson (barnbok)
145.    Tam i drakarnas stad - Jo Salmson (barnbok)
144.    Stolen - Kelley Armstrong  *månadsfavorit*
143.    Jakten på Tam - Jo Salmson (barnbok)
142.    Bitten - Kelley Armstrong
141.    Quintana of Charyn - Melina Marchetta
140.    Froi of the Exiles - Melina Marchetta
139.    Häxorna - Roald Dahl (barnbok)
138.    Tams svåra prov - Jo Salmson (barnbok)
137.    Nordiska väsen - Johan Egerkrans (non-fic)
136.    Mercurium - Ann Rosman (ljudbok)
135.    Finnikin of the Rock - Melina Marchetta
134.    Fiskar ändrar riktning i kallt vatten - Pierre Szalowski  -månadsbesvikelse-
133.    Tam tiggarpojken - Jo Salmson (barnbok)
132.    The Wise Man's Fear - Patrick Rothfuss  *månadsfavorit*
131.    Bury Your Dead - Louise Penny

Film:
It's Complicated, tv, Meryl Streep och Alec Baldwin spelar skilsmässopar som har en affär med varandra. Blev inte överförtjust, gillar inte hur illa Meryls karaktär behandlades även om hon till slut sa stopp.

Tv:
Weissensee, säsong 2. Såg alla sex avsnitt på två dagar precis innan de försvann från svtplay och jösses vad bra det är! En tysk serie om Familjen Kupfer med många band till Stasi och familjen Hausmann som vill förändra DDR. Säsong ett gick för något år sedan och var också strålande och en säsong tre är på g. Rekommenderas varmt!
Hjem har varit ett av få måsten nu. Gråter nästan varje avsnitt, tycker framför allt att Annikas historia är ljuvligt tragisk. Tyckte tråkigt nog det verkade som att säcken knöts ihop alldeles för väl i säsongsavslutningen, gör mig rädd att det inte blir någon fortsättning...

Hot Six: Janet Evanovich

Bild lånad från bokus

Bild lånad från adlibris

Hot Six av Janet Evanovich är den sjätte boken om bounty huntern Stephanie Plum. Den här gången är det en av hennes kollegor, den osannolikt läckra och extremt kompetenta Ranger, som är misstänkt för mord och Stephanie har ingen större lust att leta efter honom. Dels för att de är vänner, men framför allt för att hon tror att det är omöjligt att hitta honom om han inte vill bli hittad (ja, han är så bra). Desto större blir förvåningen när hon vaknar mitt i natten av att han står där och vill att hon spanar lite för hans räkning, för att bevisa att han är oskyldig. En rad av mindre välkomna husgäster, som mormodern, en hund med ätstörningar och en flummig pundare flyttar in hos henne, döda kroppar dyker upp, bränder startas och någon envisas med att förfölja henne.

Omdöme: Jag skrattade högt när jag läste den här, och när jag väl hade börjat var det svårt att sluta, både med skrattandet och med läsningen. Kanske var jag övertrött eller bara ovanligt glad, men det är knappast hela förklaringen :) Händelseutvecklingen i boken känner man igen från de tidigare böckerna, men det är bra så. Brukar ju beskriva den här serien som glad-deckare, vilket den här var i högsta grad, men det betyder inte att det inte finns döda kroppar och otäcka händelser, men däremot vältras det inte i dem och det är skönt.