Bild lånad från bokus, finns också på adlibris och översatt till svenska |
När personer av ras är med används de enligt Gay fel - de blir magiska, är stereotyper eller tjänare. Den allra hätskaste sågningen får The Help (Niceville). Gay ondgör sig över att två mycket duktiga svarta skådespelerskor får roller som hembiträden, att de svarta männen inte syns/är misshandlare och att karaktärerna uppfyller stereotypiskt svarta fördomar (te.x. att de lagar kyckling). Med tanke på att boken/filmen handlar om svarta hembiträdens liv under 60-talet och de två skådespelarna hon nämner har ett par av de viktigaste rollerna i filmen, att även de vita männen i stort är frånvarande och att typ alla människor gillar kyckling och att det lagas mycket annan mat också så tycker jag att kritiken blir lite konstig, men jag tror att kruxet kanske är det hon avslutar den essäen med - att Gay undrar hur (den vita) författaren har mage att skriva en historia som inte är hennes. Kanske kan det också vara en del av förklaringen till att svarta är underrepresenterade i verken Gay nämner - när man försöker får man kritik för det. Tror jag stör mig lite extra eftersom jag gillar både boken och filmen.
Orange is the New Black brukar ju hyllas för sin mångfald, men inte heller den får godkänt - för mycket kretsar kring (vita) Piper, vars självbiografi ligger till grund för historien, och de färgade blir något av karikatyrer. Visst stämmer det till viss del, det är en ganska överdriven (men riktigt bra) såpa, men samma sak gäller i allra högsta grad de vita karaktärerna, inte minst Piper själv. Visst kan jag se Gays poänger, men jag kan inte hjälpa att jag tycker att hon riktar kritiken åt fel håll, att mer kanske borde riktas mot förläggare och produktionsföretag. Hennes goda exempel kommer från tv-serier som Scandal och Grays Anatomy där rollbesättningen är mångfacetterad, men där, om jag tolkar henne rätt, ras och sexualitet inte görs sak av, alla är helt vanliga människor oavsett vilka attribut de har och visst hade man önskat att fler tv-serier hade funkat så.
Bitarna jag gillar med boken - och det finns, dessvärre har de flesta samlats i slutet när jag redan är lite trött på boken - är de där Gay blir samhällskritisk. När hon skriver om Trayon Martin som sköts obeväpnad av en rädd vit medelålders man som slapp påföjd och hur olikt Martins liv skildrades jämfört med de vita Bostonbombarna. Hur det enligt vissa nyhetsartiklar verkar vara mindre synd om offren för sexuellt våld än om förövarna. Hejdlöst konstiga lagförslag och lagar är andra saker som får rättmätig kritik. I de avsnitten bränner det till och jag blir arg, upprörd och engagerad.
Ett smakprov på det sistnämnda:
In 2012, Arizona introduced legislation that would allow an employer to fire a woman for using birth control.
--- (Hoppade över en bit här.)
More troubling than this oddly timed debate about birth control is the vehemence with which women need to justify or explain why they take birth control - health reasons, to regulate periods, you know, as if there's anything wrong with taking birth control simply because you want to have sex without that sex resulting in pregnancy. In certain circles, birth control is being framed as whore medicine.
s. 232, e-bok
Det är ju bra att analysera representation i film osv men jag håller med dig. Man måste ju tänka på vad det är för kontext och vad filmen grundar sig på.
SvaraRaderaDet är väl absolut ett viktigt ämne, men inte alls vad jag förväntade mig av boken. Hade ju tänkt något mer om hur svårt det kan vara att vara feminist på alla områden samtidigt och hur man kan vara feminist, fast ändå halka in i typiska situationer hela tiden. Hade boken hetat Jag tittar på ras och kön i film och tv (fast mer snärtigt) så hade jag nog tyckt bättre om den - förväntningar, förväntningar, förväntningar...
RaderaJag tyckte mycket om den här. Jag var ju inte helt okritisk till Niceville när jag läste den, även om jag tyckte att den var bra, och tyckte att hon hade intressanta poänger kring den. Det är problematiskt när svarta egentligen bara får vara huvudroller i princip två sorters filmer: de som handlar om slaveri eller de som handlar om hembiträden. Jag tror också det finns en amerikansk kontext i kritiken som jag själv inte riktigt kan till fullo förstå eftersom jag aldrig har levt där.
SvaraRaderaJovisst kan jag hålla med, men det kändes lite som när man bjöd in en föreläsare till lärarhögskolan som stod och eldade upp sig för att det var så få män som läste till lärare - det var väl inte vårt fel? Borde han inte gått till en mer mansdominerad miljö och spytt ur sig där hur mycket de behövs inom skolan? Alltså, mer kritik till de som godkänner budgetar till filmer och inte de som gör en film med som delvis handlar om svartas villkor i södern á la 60-tal. Och det finns säkert en kontext jag missar, men jag tyckte det blev väl mycket just där... Men som jag skrev i kommentaren ovan, jag tror det "stora felet" med boken är nog att jag förväntade mig en helt annan bok :)
Radera