Det gör jag och det är det som dagens bokbloggsjerka handlar om.
När jag var liten var det vissa böcker som återkom flitigt, som Syskonplaneten, Hemlängtan och Nimhs hemlighet. Det var något som drog i dem. I Hemlängtan fanns det några sidor som jag läste när jag behövde gråta, så där var det inte ens hela boken som lästes om och om igen.
Sedan följde en massa år när jag läste böcker som var nya för mig, ända tills för några år sedan då jag började läsa om böcker igen. Är inte säker, men tror att det kan ha börjat med Harry Potter. Där vet jag i alla fall att jag läste första, väntade ett år innan fortsättningen kom, och efter ha läst Hemligheternas kammare läste om ettan och sedan tvåan igen för att få dem i rätt ordning (lite OCD-varning?) och det här fortsatte jag sedan med för varje ny bok, först den nya och sedan serien från början... Första HP har jag läst över sju gånger nu. Det här mönstret har till viss del fortsatt med The Sookie Stackhouse Novels, medan Game of Thrones var för tjocka, efter tv-serien så är jag sugen på en ny omgång dock.
Tv/film är för övrigt något som påverkar läslusten - innan jag såg The Hunger Games ville jag läsa om serien för att ha 'min' bild aktuell, efter The Hobbit-filmen står boken i omläsningskö för att jag vill se hur mycket som skiljer sig/överensstämmer och där misstänker jag att Sagan om-trilogin kommer att omläsas som en fortsättning.
Och jag som kan störa mig på spoilrar, varför läser jag böcker där jag vet hur det går? Jag tror det är för att jag vill tillbaka till den där världen och karaktärerna där, jag gillade ju sällskapet första gången och vill återuppleva det igen, med varierande resultat. Ibland är det som att komma hem, ibland försämras boken drastiskt vid omläsningen.
Lite OCD-varning är det nog på många av oss :)
SvaraRaderaVisst är det härligt? Bokmalar FTW!
RaderaVisst händer det att man läser om böcker. Funderar också på en omläsning av Hobbit av samma anledning som du!
SvaraRaderaEller hur, den stämde inte helt med mina, ganska vaga, minnesbilder. Och orcher i dagsljus, vad var det för något?
RaderaÄr det inte lite det som är kärnan med all läsning, kan jag tycka...Att det är en speciell värld som man längtar till. Till exempel när jag läser lättsamma romantiska böcker (vilket händer ibland när vekligheten blir alltför stressig och grå) så är det ju det där lättsamma universumet man längtar till...Där det inte spelar någon roll hur olycklig hjältinnan är. drömprinsen står bakom kröken och vill inget hellre än ayy göra henne glad igen.
SvaraRaderaFör mig blir det också böcker som tar en bort från vardagen, är inte lika sugen på att läsa om böcker om misshandlade barn, eller alkoholiserade familjer. Drömprinsar i böcker vore en intressant jerka :)
RaderaPrecis så känner jag också när det gäller omläsning. Jag läser om böcker ofta och böcker jag tycker mycket om kan jag läsa flera gånger. För det är som du säger, med vissa böcker är det lite som att komma hem, man vill vara en del av den världen igen.
SvaraRaderaDet allra bästa för mig är när det finns flera böcker i samma serie, då kan jag läsa bok efter bok och uppslukas helt. Då njuter jag :)
RaderaAtt läsa om innan film har jag funderat på ibland.
SvaraRaderaDottern läste HP nr 1 en gång, nr 2 två gånger osv... Undrar vad det är för varning:-)
Måste vara motsatsen till dyskalkyli :) Jag är ibland lite rädd när jag ska se en filmatisering för att kidnappas av deras bild av boken, men ibland kan det också vara för likt så att jag bara sitter och väntar på att snart händer det, och sen kommer den där hem och sen... Då kan filmen förlora sin charm. Kallas att leva farligt?
RaderaSå fint att du jämför omläsning som att få komma hem igen! Men du har rätt att om man läser om böcker är det verkligen som om man kommer tillbaka till de världar som man trivdes så bra i :)
SvaraRaderaJa, man vet ju att man får något bra och oftast är det något som jag varit sugen på ett bra tag, sen så blir det rofyllt också... Blir ofta mycket omläsning på sommaren.
RaderaFörfattare vars böcker blir lästa om och om igen har verkligen lyckats fånga sina läsare.
SvaraRaderaVisst är det så :)
RaderaJag har väldigt dåligt minne så visst skulle jag kunna läsa om böcker. Men jag gör det ytterst sällan.
SvaraRaderaMia
Nej, när man jerkar runt så verkar vi vara två olika "läger". Undrar om det beror på typen av böcker man läser? Det är ytterst sällan jag läser om realistiska böcker (förutom vissa faktaböcker då).
RaderaNär jag var yngre läste jag gärna om favoriter, även långa serier av böcker, just för den där sköna känslan av att komma hem till en vän. Numer har jag så mycket olästa böcker som väntar på mig, så jag tycker inte jag har tid att läsa om. Men när jag blir pensionär, då ska jag läsa om alla mina favoriter!
SvaraRaderaDu ser fram emot en härlig pension :) Många som läste om som barn, kanske är det jag som inte vuxit upp...
RaderaSen finns ju de där böckerna också som bygger på någon form av överraskning, dom är det svårt att läsa om. Ifall man inte läser dem av andra orsaker, förstås.
SvaraRaderaNej, de få gånger jag läst om rena deckare har det varit av "misstag", jag har helt enkelt glömt att jag redan läst dem och inte upptäckt det förrän jag kommit halvvägs. Deckare som har mycket fokus på relationer kan dock funka (men då är det ju inte mördaren jag vill åt, utan ngt annat).
SvaraRadera