I del 3 av The Mortal Instruments, City of Glass, har serien hamnat på rätt spår igen. Inser att jag gillar gryende kärlekshistorier... City of Glass syftar på Alicante, huvudstad i det gömda Idris dit våra huvudpersoner kommer. Beskrivningen av staden får den att låta som en medelhavsby från 1800-talet med väldigt rigida regler och styre, och fördomarna haglar.
Valentin är tillbaka och ska "rädda" Nephilim från sig själva, till vilket pris som helst. Men det är inte det som fångar mig, det är relationerna (en del föräldra-barn relationer i den här boken) och reflektionerna och självhatet inne i Jaces huvud som gör att jag hela tiden vill läsa vidare.
Boken känns rätt slutgiltig och nästan alla lösa trådar binds ihop. Det känns som att jag läser sista boken i en triologi, inte att jag bara kommit halvvägs i en serie.
Läs om del ett här.
Läs om del två här.
Läs om del 4 här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)