Yes, Please: Amy Poehler

Bild lånad från bokus

Yes, Please av Amy Poehler är en självbiografi där hon berättar (i dubbel bemärkelse eftersom jag lyssnade på ljudboken) om sitt liv, och då framför allt om sin karriär. Det är bitvis intressant och bitvis för mycket om människor jag inte känner till, som medcasten i Saturday Night Live och Parks and Recreation. Bland det jag tyckte om var kapitlena om hennes barn och Haiti. Där blev det mer personligt och allvarligt. Jag gillade också hennes boktitelsförslag om skilsmässor (kul) även om det nog bara var ett sätt för henne att inte diskutera något så känsligt som sin skilsmässa.

Bland det som var intressant var hur mycket hon berättade om droger - vilka hon hade prövat, att de bjudit publiken på det vid föreställningar och hur hon inte vill att hennes barn ska testa. Jag slås av hur normalt hon beskriver det, har en känsla av att om en svensk skådis hade skrivit samma sak så hade den fått uppleva ett mediadrev och sedan be om ursäkt offentligt - olika kulturer det där.

Amy skriver mycket om att vara öppen, positiv och snäll och det är bitar jag gillar även om jag själv är trygghetsnarkoman och inte alltid så öppen för nya saker som jag skulle vilja vara. Men det är också en bok som är ganska oorganiserad och som berättar för grunt för att bli riktigt intressant. Och vad jag ogillar att man så ofta klagar på hur svårt det är att skriva en bok, en gång är fullt tillräcklig (om ens det).