fredag 8 mars 2013

Lite Lennart: Proffsigt, men en besvikelse.

Tog med klassen (9-åringar) på Lite Lennart på Göteborgsoperan idag. Det fanns en del som var bra - som fyra begåvade sångare, ett digert textmaterial och smart scenografi, men det räckte inte. Det var nog första gången jag var på en föreläsning för barn där man inte alls verkade vilja engagera dem. Hela föreställningen var väldigt textintensiv, vilket är den stora behållningen med Hellsing vanligtvis, men när det inte är något tempo i låtarna och vissa texter enbart deklameras, så blev resulatet sövande. Det fanns ingen berättelse som band samman materialet, utan det hela var upplagt scen för scen vilket hade kunnat fungera om man fått barnen engagerade i låtarna, men förutom taktfast handklappande i en låt och frågan "Finns det något ni undrar?" när föreställningen var slut så fanns det ingen kontakt alls med publiken. Så märkligt?

När vi listade de bästa ögonblicken efter föreställningen så kom Herr Gurka (roliga hattar och komisk dans) och ett flammande ljus överst, följt av godisbutiksscenen, frågestunden(!) och de gratis ringarna barnen fick. Det är inte ett hejdundrande betyg att tre av de fem bästa ögonblicken inte var det som musikerna framförde.

För några år sedan var jag på Teater Jaguar som hade en föreställning där de använde Lennart Hellsings bokstavsdikter och det hade inte kunnat vara mer olikt. Då var musiken medryckande och publiken sjöng med för full hals, och fortsatte sjunga när de lämnade lokalen. Den upplevelsen hade jag velat ha idag med.

Lite Lennart. Per Larsson, Lars Hjertner, Viktor Turegård och Ingahlill Wagelin som Lennart 1, 2, 4 och 3. Foto: Tilo Stengel/GöteborgsOperan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)