The Mystery of Mercy Close: Missförstådd författare?

Bild lånad från adlibris

I en intervju med Marian Keyes för ett tag sedan läste jag att hon tyckte att hennes böcker avfärdades för lättvindigt trots att hon skrev om viktiga ämnen. Jag har just läst The Mystery of Mercy Close (Hemligheten på Mercy Close), där huvudpersonen Helen, en av de otaliga systrarna Walsh, drabbas av depression av den sorten där man inte äter, inte sover och inte vill leva längre. Ett viktigt ämne. Andra böcker som jag läst av Keyes tar upp drogberoende (En oväntad semester) och att bli lämnad av sin man (Vattenmelonen). Men det är något med böckerna som gör att det inte känns som att jag läser om något viktigt.

I The Mystery of Mercy Close beskrivs depressionens symptom ingående och Helen äter antidepressiva, går i terapi och lägger in sig på mentalsjukhus. Dessutom arbetar hon som privatdeckare och försöker leta reda på en försvunnen f.d. popidol och har kärleksbekymmer. Problemet med berättelsen är att jag inte blir känslomässigt berörd, tvärtom är den lite småmysig och lättsam vilket väl gör att jag avfärdar den lite lättvindigt.