Bild lånad från bokus, finns också på adlibris |
Tankar: Är väldigt förtjust i Adigas andra böcker, Last Man in Tower och The White Tiger, men blev besviken på den här. Jag tyckte den var seg och ofta tråkig. Berättelsen hoppade omkring lite här och var och kändes ganska osammanhängande - syskonrivalitet, sport, kärlek, religion, vänskap, klass och sexualitet fanns alla med, men det föll på berättandet. Sportsnack överhuvudtaget är sällan något jag tycker om och det blev inte mer intressant när det handlade om cricket. Berättelsens pov växlade och jag tyckte ganska bra om Manju, men de andra (och framför allt den gamle tränaren) föll däremot platt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)