Darkest Powers Bonus Pack 1: Kelley Armstrong

Bild lånad från kobo,
Darkest Powers Tales
= Bonus Pack 1 + 2

Darkest Powers Bonus Pack 1 är en novellsamling med tre noveller om ungdomarna i serien som startar med The Summoning. I huvudserien är det ur Chloes synvinkel vi får följa skeendet, här turas de övriga tre ungdomarna om som berättare.

Den första, Dangerous,  handlar om Derek som liten på institutet, hur han sen kom till Simons familj och hur de två så småningom hamnade på Lyle behandlingshem och jag gillar den! Derek var en favorit i trilogin och det är kul att få mer backstory på honom. De två andra novellerna är okej, men inte mer och de tillför heller inget nytt till huvudstoryn. En novellsamling som inte är ett måste ens för oss som blev förtjusta i originaltrilogin.

Smakebit: The Last One

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska

Har inte hunnit så långt i min smakbitsbok, The Last One av Alexandra Oliva, men än så länge har jag en positiv känsla. Den handlar om Zoo som är med i en robinson-liknande dokusåpa, men strax efter att filmningen börjat så sprider sig en farsot som utplånar(?) mänskligheten. Zoo är dock inte medveten om det här, hon tror att dolda kameror följer henne och att filmteamet fortfarande ger henne ledtrådar i form av färgen blå. I utdraget är hon svag och uttorkad efter att ha varit sjuk och letar efter mat i en liten affär:

I think of the camera, of my husband watching me scavenge corn chips off a country market floor. It's not worth it. They must have left me something else. I drop the chip and heave myself upright. The motion makes my head swim. I pause, regaining equilibrium, then walk by the produce stand. Dozens of rotted bananas and deflated brown orbs - apples? - watch me pass. I know hunger now, and it angers me that they've allowed so much to go to waste for the sake of atmosphere.

Fler smakbitar hittar man hos Mari, alla är välkomna att delta :)
Nu är det snart sovdags och imorgon blir det julstädning. Hoppas att ni får en trevligare dag...

The Rising: Kelley Armstrong

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

The Rising är den tredje och sista delen i Darkness Rising och knyter inte bara ihop den trilogin utan även hennes The Darkest Powers-trilogi. Maya och gänget är fortfarande på flykt undan folk som vill äga dem för deras övernaturliga krafter, men nu har de äntligen ett mål. De har hört talas om att det finns rymlingar från ett annat experiment (Chloe, Derek och de övriga i The Darkest Powers) och letar efter dem så att de kan förena sina krafter. Det tar ett tag, men man hittar så småningom rätt, dessvärre är man dem på spåren...

Tankar: Trevlig avslutning på en trevlig serie och jag uppskattade att få återse huvudpersonerna från den tidigare trilogin. Slutet var på samma gång lite underväldigande och väldigt logiskt. Kampen för frihet och självbestämmande tedde sig alltmer hopplös under deras flykt, när inte bara en, utan två organisationer var ute efter dem och det blev till slut ett avtal som lämnade mycket som status quo, men där man kan misstänka att priset kommer att krävas in så småningom - hade gärna läst en fortsättning där silkesvantarna är av...

Tre smärre problem jag hade under läsningen, *spoilervarning, markera för att läsa*:

• En biologisk pappa dyker upp och vill ha kontakt med sina barn, bra. Att söka kontakt genom att sälja sina barn och undanröja deras adoptivföräldrar? Inte riktigt det som skapar förtroende och en kärleksfull relation och jag tycker väl inte att han borde bli förvånad över resultatet... 
• När man drar upp kontraktet så väljer man en ur sin grupp att sköta förhandlingarna (varför inte allihop, eller varför inte en advokat, vet att Lucas Cortez finns tillgänglig i deras universum?), och den personen är visserligen kapabel, men 17 år gammal... 
• Kärleksrelationerna står i slutet som spån i backen och en suverän kompisrelation får inte finnas kvar utan byts istället ut mot pojkvän/flickvän. Varför är vänskap en så underskattad tillgång i den här typen av böcker?

Inte för att det spelar någon större roll, gillar böckerna ändå :)

Bästa: förintelseskildringen!

Bild lånad från bokus

I veckans bästa-utmaning efterfrågas den bästa skildringen av förintelsen och för mig är valet lätt. Ninas resa av Lena Einhorn är den mest gripande skildringen jag läst. Lena skriver om sin mamma och hennes upplevelser och uppväxt i ghettot i Warzawa. Berättelsen börjar lite innan andra världskriget och slutar lite efter. Den personliga berättelsen stöds av faktauppgifter och textutdrag och tillsammans blir det hela förskräckande tydligt och får mig att förstå omfattningen på ett sätt som få andra verk gjort.

Värda att nämnas är också MajGull Axelssons Jag heter inte Miriam och filmen Schindlers List.

A Game of Thrones: George R.R. Martin

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatta till svenska

Fick Game of Thrones-abstinens efter att ha sett säsong 6 av serien på Hbo, och bestämde mig för att återbesöka bokserien. För att göra det lite nytt lyssnade jag den här gången :) I första boken av serien så har kungens hand (närmsta medhjälpare) dött, ryktet säger att han mördats, och kungen erbjuder sin gamle kompis Ned Stark tjänsten. Ned är egentligen inte alls intresserad, men plikten framför allt så han drar iväg till huvudstaden med flera av sina barn. Han har inte hunnit arbeta så länge innan han får nys på varför den förre handen bragdes om livet, men innan han hinner diskutera saken med kungen så dör denne i en jaktolycka. Efter hans död finns en tron ledig och åtminstone fyra personer som vill göra anspråk på den. Det här är en av trådarna, i boken finns det otaliga där olika karaktärer ofta finns på olika platser eller ser olika på sakerna som inträffar.

Tankar: Så bra bok! Gillar myllret av karaktärer, som de allra flesta inte är självklart goda eller onda och gillar hur kampen om tronen spänner över och bortom riket. Miljöskildringarna är ibland är lite väl ingående, men de planterar levande bilder på näthinnan. 

Jag är glad att jag hade grepp om historien innan jag började lyssna, tror det hade varit svårt att hänga med i ljudboken annars för det kan gå lång tid mellan en karaktärs olika kapitel. I bokform är det lite lättare att bläddra tillbaka om det är något man vill påminna sig om. Nackdelen med att veta vad som ska hända är att det konstigt nog gör läsningen mer ångestfylld. Nu vet jag vilka fruktansvärda följder en del beslut får och sitter där med hjärtat i halsgropen långt innan saker verkligen inträffar.

Precis som när jag läste själv (eller såg på tv för den delen) finns det vissa karaktärers kapitel som är som små karameller när de dyker upp, som Tyrion, Daenarys, Arya och Jon och andra (lady Catherine, sir Davos och Stannis) som jag gärna hade hoppat över. Uppläsaren gör ett bra jobb, förutom med Tyrion som låter som en fin liten brittisk lord.

Endangered Species: Nevada Barr

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Endangered Species är bok nummer fem om den lätt asociala parkvakten Anna Pigeon och här ingår hon i en förebyggande brandskyddsgrupp i nationalparken Cumberland Island, Georgia. Man hade ju kunnat tänka sig att värmen skulle ha passat vår hjältinna, men det är fuktigt och fullt med blodtörstande insekter överallt och jag får nästan lätt panik ibland - avskyr den typen av miljö. En dag upptäcker man i alla fall rök på den torra ön, och det visar sig att ett mindre flygplan kraschat till följd av sabotage. Att lösa det hela försvåras av att man inte vet vem som var måltavlan för sabotaget: piloten, hans passagerare eller mannen som egentligen skulle åkt men som avbokade i sista stund. Anna börjar nysta i alla trådar hon kan komma på (och de är många) och råkar snart illa ut.

En andra tråd utspelar sig i New York där Annas pojkvän, FBI-agenten, försöker komma underfund med vem som skickar dödshot till Annas syster. Resultatet blir ganska långtgående.

Tankar: Inte den bästa i serien, men definitivt bra nog. Som vanligt är miljön superbt skildrad, antalet misstänkta är begränsade på grund av att det utspelar sig på en ö och det finns många skickligt placerade ledtrådar och villospår. Problemet för mig är att jag har lite svårt att hålla reda på alla misstänkta och deras eventuella motiv, kanske borde ha varit vaknare när jag läste. Sitter med google maps under en del av läsningen för att följa alla förflyttningar och få en djupare bild av miljön, det ger en extra dimension och jag har riktigt roligt.

Skog på Cumberland Island, bild från Firefly Garden

Snövit: Big Wind

Bild lånad från Big Winds hemsida

Var på Big Winds uppsättning av Snövit med mina förstaklassare och det var så bra! Det började med dagen för drottningens födelsedagskalas (henne 26:e ännu en gång) och där kommer även hennes födelsedagspresent (spegeln) och en diktande prins in i handlingen. Snövit är inte välkommen på kalaset och när spegeln säger den brutala sanningen går allt bara utför.

Jag gillar hur Big Wind har tweakat historien lite grann så den känns ny samtidigt som den är klassisk och jag gillar hur mycket humor för både barn och vuxna som de fått in, det var mycket skratt i salongen. För att vara en teater för barn var den ganska lång, runt 75 minuter, men det kändes aldrig så och det var inga barn som kroknade halvvägs. Mycket tror jag att det berodde på hur aktiv publiken uppmanades vara. Vi uppmanades ååah när det var synd om någon eller om någon var kär, bua när någon (drottningen) var elak, vi ropade hälsningar när karaktärer kom in på scen och några gånger fick vi ställa oss upp och dansa.

Vi hade med oss 39 elever och 5 pedagoger och alla var lika förtjusta. Många av barnen tyckte bäst om sångerna (och de var bra!) och för andra var det den rockiga fen, vuxenskämten eller en kräkscen som fastnade mest. Min favorit var den härligt elaka drottningen. Har ni möjlighet så tycker jag absolut att ni ska ta med er ett par barn och gå och se den.

Det brinner: Laura Trenter

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Det brinner handlar om Frida som tjuvröker vid ödetorpet med Isabelle. Så får de för sig att någon tittar på dem och springer därifrån och snart därefter står ödetorpet i lågor. Frida får samvetskval över att vara orsaken, men lovar Isabelle att inte skvallra, men det äter på henne. Isabelle drar sig dessutom undan från henne och söker sig till andra kompisar. Det, tillsammans med att det hittas brända ben i ödetorpet och att någon smyger omkring i Fridas trädgård, leder till mardrömmar och ångest.

Tankar: Otroligt bra deckare för barn. Spännande, med twister och bra beskrivet om vänskap och familjerelationer. Känslorna som beskrivs går på djupet och det hela känns väldigt trovärdigt. Jag har haft den här som högläsningsbok för flera omgångar treor nu och den fångar varje gång.

Sjukhuskatten Oscar: David Dosa

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Sjukhuskatten Oscar är skriven av läkaren David Dosa som arbetar på ett hem för äldre och personer med alzheimer när ryktet börjar sprida sig i huset om att de som är döende får besök av boendets annars ganska avståndstagande katt Oscar.

Till en början avfärdar Dosa det som slump och önsketänkande, men så ger en av sköterskorna honom idén att ta reda på om det verkligen förhåller sig så och hur Oscar i så fall kan veta att någon ligger för döden och Dosa börjar intervjua anhöriga till de som har haft Oscar som sällskap på dödsbädden.

Tankar: Intressant bok även om fokuset mer låg på att berätta de boendes historia än Oscars. Fick också en förskräckande tydlig inblick i vilken fruktansvärd sjukdom alzheimers är.

Men blev lite fundersam över den gode doktorns tillvägagångssätt... Samtalen med anhöriga är visserligen intressant läsning, men han lyckades egentligen inte bevisa något om orsaken till Oscars beteende och jag förstår heller inte hur intervjuerna skulle kunna bevisa någon av hans huvudteser, det enda de kan berätta (förutom om den anhöriges liv) är ju om Oscar var där i slutet eller inte. Huvudteorierna är att Oscar antingen känner lukten av de celler som håller på att brytas ner hos de döende eller att katten ser det som sitt jobb att sitta vak. Det kanske är så, men bevisningen känns lite svag, särskilt när det kommer från någon som flera gånger framhåller att eftersom han är en akademiker så försöker han se saker bortom det uppenbara.

Smakebit: Störst av allt

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Söndag och dags för en smakbit innan jag ska gå ut och leta efter pokémons i ett soligt Göteborg sisådär ett halvår efter "alla" andra... Dagens smakbit kommer från Malin Persson Giolitos bok Störst av allt som handlar om en skolskjutning. Har bara läst en bok av henne tidigare (Bara ett barn) och var väl lite underväldigad, men har läst så mycket bra om den här att hon får ett nytt försök. Utdraget kommer från första sidan:

Vid katedern finns Christer, klassföreståndare och självutnämnd världsförbättrare. Hans kopp har vält ut över bordet och det droppar kaffe på hans byxben. Amanda sitter inte mer än två meter därifrån, lutad mot elementet under fönstret. För några timmar sedan var hon bara kashmir, vitt guld och sandaler. Diamantörhängena hon fick när vi konfirmerade oss glittrar fortfarande i försommarsolen. Nu skulle man kunna tro att hon är lerig. Jag sitter på golvet mitt i klassrummet. I mitt knä ligger Sebastian, son till Sveriges rikaste man Claes Fagerman.

Fler smakbitar finns hos Mari på Flukten fra virkeligheten.

Ha en trevlig söndag!

The Calling: Kelley Armstrong

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

The Calling tar vid direkt där The Gathering slutade, ombord på en helikopter som ska evakuera en liten grupp tonåringar från en skogsbrand. Saker och ting går inte som förväntat, helikoptern kraschar och istället för en räddningspatrull kommer beväpnade män och letar efter dem. Sedan följer en katt- och råttalek i skogarna utanför Vancouver och det är svårt att hitta någon man kan lita på, inte ens medlemmarna i den egna gruppen är alltid självklara. Organisationen som är efter dem har oanade resurser och medan Maya och de andra försöker att förstå vad som händer och varför (något som underlättas av att viktiga papper ligger framme där de inte borde och att hemliga samtal förs på marken under den som tjuvlyssnar i trädet) vävs nätet runt dem allt tätare och under tiden vaknar allt mer av ungdomarnas övernaturliga förmågor med vissa bieffekter som är allt annat än trevliga.

Tankar: Aktion från första sidan till sista, det är en spännande, om än något förutsägbar, bok. Så intensiv att det inte är förrän man har lagt ner boken som man upptäcker problemen med den. Som den lägliga informationen placerad just där de kan hitta den, som att dessa hedervärda ungdomar offrar sig själva för att de andra i gruppen ska komma undan - inte bara en gång utan flera, som att trots den trevliga läsningen så spelar boken faktiskt ingen större roll - när boken slutar befinner de sig i princip i samma situation som när boken startade. Något klokare, lite mer ärrade och mycket tröttare, men i det stora hela har inget förändrats.

Men jag tycker om den oavsett! Jag gillar böcker där läsflytet är så obehindrat som här. Karaktärerna är trevliga om än väl rättrådiga i vissa fall, dialogerna är bra, det är intensivt och med förvecklingar och komplikationer som gör att det inte blir ett rakt spår.

Bästa: svenska (manliga) klassikern!

Bild lånad från bokus
finns också på adlibris

Dags för en ny bästa-utmaning av Lyran och den här veckan är det den bästa svenska klassikern skriven av en död svensk man. Äntligen ett ganska lätt ämne, mest för att jag inte läser så många klassiker misstänker jag :) Lyran lade till att boken gärna skulle ha manstema, men bortser från det den här veckan (har helt enkelt läst för lite...).

För mig har Utvandrarserien av Vilhelm Moberg gjort ett outplånligt intryck. Lidandet för småbönderna och deras desperata försök att få ett bättre liv i ett nytt land där allt var nytt för dem är oemotståndlig läsning tycker jag och det blir inte sämre av att det finns så många älskvärda karaktärer som man lider och gläds med.

Och eftersom jag gillar att ge boktips så nämner jag nummer två och tre också, för varför inte? Vikingaeposet Röde Orm av Frans G. Bengtsson och Stadserien av Per Anders Fogelström är också mycket bra böcker där den sistnämnde behandlar ungefär samma tid som Utvandrarserien men som skildrar arbetarproletariatet i storstan istället.

Symptoms of Being Human: Jeff Garvin

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Huvudpersonen i Symptoms of Being Human är Riley, en tonåring som kategoriserar sig själv som gender fluid. När boken börjar är det hens första dag på en ny kommunal skola och det är minutiös planering för kläder och klassrumsplacering nu när man har en chans att skapa ett första intryck och kanske faktiskt få kompisar. Man får stegvis reda på hur det var i den gamla privatskolan och att Riley dessutom varit inlagd för sammanbrott.

Nu blir inte allt frid och fröjd på den nya skolan heller. Det finns ljus i mörkret, men också många som inte kan komma förbi tröskeln av att inte veta om de pratar med en tjej eller kille och en del blir rent aggressiva i sin frustration. Det underlättas kanske inte heller av att Riley har taggarna ut, beredd på påhopp som hen är. Säkerhetsventilen blir en anonym blogg, men ganska snart verkar det som att ett av trollen vet vem som faktiskt ligger bakom alter egot och att bli outad är inte något Riley är riktigt redo för.

Tankar: Helt okej bok om ett intressant ämne. Som läsare skäms jag ibland när jag inser att jag också snabbt ordnar in mina medmänniskor i kön, men tröstas lite när Riley blir lika förvirrad vid mötet med en person som inte heller den är självklart könad. Rileys biologiska kön är något som aldrig avslöjas, men som läsare är det svårt att inte ha egna teorier (teorier - för det växlar från en sida till en annan) även om det inte alls spelar någon roll.

Problemet med boken är att den ibland känns lite som en after school-special, alltså ibland lite för informationstät och moraliserande för att vara riktigt bra. Informationsdumparna kommer framför allt i Rileys blogg där hen reder ut begrepp och statistik för sådana n00bs som mig, och det är ett okej grepp (hellre där än i berättelsen som sådan), men historien kommer bitvis i skymundan. Läsvärd ändå.

The Hero of Ages: Brandon Sanderson

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris 

The Hero of Ages är den tredje och sista delen i Sanderson fantasyepos och jag är glad att det inte finns fler. Premisserna är lovande, i slutet av del 2 släpptes Förstörelse lös och det är nu ovanligt tydligt till och med för fantasy att det är en kamp mellan gott och ont. Dessvärre är det även i den här boken ofta väldigt seeeeegt. Saker upprepas: askan faller och ligger i allt tjockare lager, man strider med kolos massor med gånger, otaliga jordbävningar, konstant svälthot och, allra tråkigast att läsa om, huvudpersonernas självtvivel.

Dessutom så återkommer förklaringar och filosofiska diskussioner till leda - allt ska grubblas på, sida upp och sida ner. Religioners vara eller icke-vara, deras tillblivelse och nyttan av att tro eller inte tro. Hur alla dessa varelser The Lord Rules skapade fungerar med spikar av olika metall och med olika placeringar. Magin bakom allomancy och andra magiska system och vad de olika metallerna gör och hur man lagrar sin kraft för att använda den senare. Men! Jag har svårt för filosofiska diskussioner över huvud taget, så jag kan tänka mig att det finns andra som gillar dessa ändlösa utläggningar bättre.

Huvudpersonerna tillhör de karaktärer i serien som jag numera tycker minst om i böckerna, men det som trots allt får mig att fortsätta är en del av de mindre karaktärerna. Jag tycker riktigt mycket om sarkastiske Breeze, Spook med sitt nya självförtroende, TenSoon som vill rädda världen till varje pris och Ham och Clubs som är stöttepelarna för de andra. Hade gärna sett mer av dem, mindre upprepningar och diskussioner och en kortare bok med ett annat, mindre högtravande slut. Inte så mycket att önska sig, eller hur?

Poldarksagan - slutet: Winston Graham

Bok 8, bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

De sista fem böckerna i Poldarksagan läste jag rygg i rygg utan att ta mig att tid att skriva emellan och nu efteråt har jag lite svårt att avgöra vad som hör till vilken bok, därför får det bli ett gemensamt inlägg för dem.

Tio år har gått mellan bok sju och The Stranger from the Sea och handlingen flyttar in på 1800-talet. De gamla huvudpersonerna (Ross, Demelza och Warleggan) får dela uppmärksamheten med sina nästan vuxna barn vilket bland annat gör att det blir helt nya romanser att följa. Genom framför allt Jeremy får man också se en hel del (ärligt talat väl mycket, han är en äkta nörd) av ångmaskinernas utveckling och efter en del ångest på grund av en mindre lyckad kärlekshistoria följer man honom också in i kriget mot Napoleon. En ny huvudperson blir också figuren som nämns i titeln - främlingen från havet, Stephen Carrington, som snabbt lyckas nästla sig in i familjelivet trots att det finns en hel del oklarheter i historien han berättar. Jag får lite magont av honom, känns sällan som att han bådar gott.

9, på bokus och adlibris

Dessvärre skrivs andra karaktärer nästan ut ur handlingen för att släppa in de nya, och jag saknar Sam, Drake och Jud och det perspektiv av arbetarklassen man fick från dem. Vill ha mer än att de bara nämns efter ett brev eller så. De ersätts visserligen till viss del av bland annat Music och Kate, men det blir inte riktigt samma sak för mig.

Att jag läser fem tegelstenar på raken pekar väl mot att jag tycker om böckerna ändå :) men de blir lite väl detaljrika emellanåt och det är lite såpa över handlingen. Det gör inte så mycket. Får dessutom lära mig en massa om vad som händer i början av 1800-talet: napoleonkrig, gruvindustri, nytt mode, galne kung George och psykiatrins första steg. Om inte Graham avlidit hade det nog kunnat bli fler böcker...

10, på bokus och adlibris

11, på bokus och adlibris

12, på bokus och adlibris

 

Springfloden: Cilla & Rolf Börjlind

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Springfloden handlar om Olivia Rönnäng som går på polishögskolan. Över sommaren får studenterna möjlighet att ta sig an ett cold case och Olivia väljer att arbeta med ett av hennes avlidne pappas olösta fall från 1987: En ung namnlös kvinna som stoppats ner i en grop så bara huvudet stack upp, så nära vattenlinjen att hon dog när tidvattnet kom. Det hela bevittnades av fyra personer - de tre gärningsmannen och ett nioårigt vittne.

Olivia börjar dra i trådar och har många idéer, vissa som slår tillbaka mot henne, men för att komma längre behöver hon ta kontakt med den som ledde utredningen, Tom Stilton, som dessvärre verkar ha försvunnit. En parallell händelseutveckling i boken är de upprepade misshandelsfall på hemlösa som filmas och där övergreppen sedan läggs ut på nätet till allmän beskådan.

Tankar: En bra bok, snabbläst och klurig, men inte oförglömlig. För mig var personteckningarna bokens styrka, fanns en del karaktärer man inte brukar få se i deckare och de flesta av personerna tyckte jag om. Fallet var lite rörigt med många grenar, men fick en ganska logisk lösning till slut. Kvar i skuggorna finns dock en av de misstänkta som kanske inte låg bakom just det här mordfallet, men som helt säkert har gjort något. Kommer absolut att läsa fortsättningen för att få reda på vad.

Stjärndamm: Lars Wilderäng

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Stjärndamm är den avslutande delen i Wilderängs trilogi om vad som händer när all elektronik slutar fungera. I Stjärndamm har det hunnit gå tio år och ett slags vardag har infunnit sig, med byteshandel och beskattning mot beskydd. Varor från före är högvilt. Men så kommer då "stjärndammet" och de som nås av det blir som zombies och blodtörstiga dessutom.

En liten grupp söker tillflykt på Carlstens fästning och man funderar på om man kanske borde söka sig långt därifrån, till där dammet inte fallit. Det blir en lång och nedslående resa och till sist bryr man sig inte så mycket om att överleva, så länge de som orsakat det hela inte vinner.

Tankar: Spännande och snabb bok. Min favorit i serien är den första, Stjärnklart, som jag tycker slår de andra med hästlängder, men jag tyckte bättre om den här än mellanboken. Varelserna som ligger bakom presenterades mer i den här och jag tycker de var en intressant fantasieggande skapelse. Jag tyckte också om hur deras påverkan gav människor zombie- alternativt vampyrliknande drag. De mänskliga karaktärerna är fortfarande, efter tre böcker, lite för anonyma för mig, jag vet i de flesta fall mer om vad de gör än vem de är. Vet inte riktigt hur jag känner för slutet, men ganska oväntat var det...

Bästa: amerikanska kvinnan!

Bild lånad från bokus
finns också på adlibris
och översatt till svenska

Lyran är tillbaka med ett nytt svårt ämne för sin bästautmaning (eller är det kanske formen som gör det svårt för mig, att bara välja en...), bästa romanen av en amerikansk kvinna, gärna med kvinnotema. Jag beslöt mig för att strunta i det där gärna, bara för att få hjälp med att avgränsa det lite ytterligare.

Temat får mig att önska att det inte var så länge sedan jag läste något av Anne Tyler eller Amy Tan för de dyker ganska omedelbart upp i huvudet, men det är några år sedan och minnena av böckerna är lite utsmetade. När jag tittar på de senaste årens fullpoängare ser jag ingen med tydligt kvinnotema,  även om det finns flera bra författare där som Suzanne Collins och Karen Thompson Walker.

Så bestämde mig till slut för en bok som jag läste strax före jag började blogga (och därmed föra läsdagbok) på allvar och som dessutom fastnat i minnet: The Help (Niceville) av Kathryn Stockett. Om livet för hemhjälpen och deras arbetsgivare i södra Usa på 60-talet. Charmig och rolig bok, men inte utan svärta och dessutom en lättillgänglig, men djupt gripande historielektion.

The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian: Sherman Alexie

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska

The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian är en dagboksskildring från en kille, Junior, som bor i ett fattigt indianreservat med alkoholiserade föräldrar. Han har en enda kompis och blir ofta påhoppad av andra, vilket skulle kunna bli farligt på grund av hans medfödda hjärnskada.

Han drömmer om att göra karriär som serietecknare så att han kan lämna reservatet, och efter en incident i början av hans första termin på high school kommer lämnandet tidigare än han vågat drömma om när han byter till den "vita" skolan inne i stan. Livet blir inte så lätt där heller, han är den ende indianen där och kan inte koderna för hur han ska bete sig. Inte blir det bättre av att de andra i reservatet, inklusive den ende kompisen, ser honom som förrädare.

Tankar: Det här blev något av ett nja för mig. Trots fattigdom, ensamhet, alkoholism, mobbing och dödsfall så grips jag inte av historien. I skrivsättet påminner den mig om andra fiktiva unga killars dagböcker (Dagbok för alla mina fans, Me, Earl and the Dying Girl, The Curious Incident of the Dog in the Night-Time, Wonder) och känns som försök att skriva ungt och inte för målande. De har också gemensamt att de har en huvudperson som har problem, men som beskriver dem humoristiskt. Men jag hade som sagt önskat att jag blivit mer berörd.

Till det som tilltalar är att det är en intressant bit av Usa som skildras, inte ofta jag läser om hur ursprungsbefolkningen har det idag. Boken pryds av teckningar från den fiktive Junior vilket också det är lite småtrevligt.

Firestorm: Nevada Barr

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Firestorm är den fjärde boken om parkvakten Anna Pigeon och här är hon "utlånad" från sin hemmapark för att hjälpa till att bekämpa en jättelik skogsbrand i Californien. Anna jobbar i ett sjukvårdstält och uppdraget är i princip avslutat när en av brandmännen bryter benet i fält och behöver forslas med bår genom skogen. Dessvärre sammanfaller det med att vinden oväntat ökar och den lilla räddningspatrullen befinner sig plötsligt i livsfara. Alla överlever inte, men en av dem dör inte av branden utan blir mördad och vetskapen om att en av dem är mördare tillsammans med alla fysiska svårigheter gör att folk börjar krackelera under pressen. Det är inte bara branden som är farlig, den skadedrabbade skaran är efteråt helt strandsatta i en sönderbränd skog där träd rasar utan förvarning och temperaturen snabbt sjunker till minusgrader och när de senare börjar titta snett på varandra... mumma!

Tankar: Min favorit-Barr så här långt! Böckerna i den här serien har en tendens att börja långsamt, men här var det spännande nästan från första till sista sidan. Barr är fenomenal på att beskriva adrenalin- och smärtfyllda ögonblick och här finns det gott av dem. Hade ju så klart mina egna funderingar om vem som var mördaren (även om jag vid ett eller annat tillfälle nog misstänkte dem allihop) och kände mig ganska smart som hade löst det. Visade sig att jag var långt ifrån...

Devil's Kitchen i Lassen Volcanic National Park. Bild från tripadvisor.

The Dog Who Knew Too Much: Spencer Quinn

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

The Dog Who Knew Too Much är den fjärde boken om hunden Chet. Han bor med sin husse, privatdetektiven Bernie, och gör sitt bästa för att hjälpa till att lösa de alldeles för få fall som hamnar hos den lilla deckarfirman. Det är inte alltid lätt, många av dialogerna mellan husse och diverse misstänkta/vittnen/kunder går honom rakt över huvudet. Inte för att det bekymrar honom, han skapar mening där han kan (eller där han tror att han kan) och har full förtröstan på att Bernie har koll på resten.

I boken försvinner en pojke under en hajk vilket inte borde vara ett bekymmer när man har tillgång till en hund med så bra nos som Chet, men spåren är få och döda kroppar börjar dyka upp. Det finns ett större mysterium än bara en försvunnen grabb.

Tankar: Så charmig bok! Är mycket nöjd med författarens tolkning av hur hundar upplever världen och ler ofta under läsningen. Här kommer ett utdrag när Chet funderar över stjärnor som syns varje klar natt jämfört med månen som bara kommer ibland:
     The moon was trickier, appearing some nights but not others, and often changing its shape. Bernie had explained the whole thing to Charlie at the dinner table, and I gotten that feeling in my head when I come very, very close to understanding; a nice feeling, almost as good as actually understanding. What a life!
Det är härligt att ha en så positiv huvudkaraktär :) Fallet är också bra, härligt snårigt med flera missöden och trots de många komiska inslagen i boken så blir aldrig själva mysteriet mysigt.

En sak jag börjar fundera på under läsningen är korrupta och inkompetenta sheriffer och domare i Usa. Det är inte första gången i den här serien som de förekommer, och jag har även stött på det bland andra författare och jag undrar om det verkligen kan vara så illa? I så fall är det inte klokt.

Den som gräver en grav: Yrsa Sigurdardóttir

Bild lånad från bokus

Den som gräver en grav är andra delen om isländska advokaten Thora. Hon kallas till ett hotell för att upprätta ett klagomål om dolda fel vid köpet. Hon hinner inte vara där länge förrän ett lik hittas på stranden och snart misstänks hotellägaren för mordet. Thora to the rescue!

Tankar och små spoilers: En rörig historia där Thora vänder på alla stenar hon kan komma på, som nazism, spöken, diktfragment, orsaken till att någon sitter i rullstol, incest etc. oavsett hur långsökt det verkar eller hur lite belägg hon har för att det faktiskt har med saken att göra. Och när senare nästan alla trådar visar sig ha med fallet att göra så blir det mycket för mycket. Jag upptäcker också att jag har ganska svårt för en advokat som av ren nyfikenhet (alltså innan hon får uppdraget som försvarsadvokat) smiter in på offrets hotellrum och tar en dagbok därifrån och sedan aldrig lämnar in den till polisen.

Delen om hennes privatliv imponerar inte mer. Hennes sextonårige körkortslöse son tar jeepen och husvagnen och kör iväg tillsammans med sexåriga lillasystern och hon tänker åka och hämta dem, men gör det aldrig? Jag läste och tyckte om första boken i serien, Det tredje tecknet, men jag är inte säker på om det blir någon mer efter den här, blev besviken på hur osannolik den var.

Harry Potter and the Cursed Child

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska

Det blev ett lite spoilrigt inlägg, läs inte om du gillar överraskningar.

Harry Potter and the Cursed Child handlar framför allt om Albus Potter, det yngste av Harrys tre barn. Boken startar där epilogen av Harry Potter och dödsrelikerna slutar - perrong 9 3/4 på Kings Cross Station och Albus på väg till sitt första år på Hogwarts. Nu handlar inte pjäsen (för det här är en bok i pjäsform) vidare mycket om hans liv på skolan, vi får veta att han vantrivs, har en enda kompis i form av Scorpius Malfoy och är långt ifrån någon enastående elev, men det är inte mycket till detaljer och jag saknar banketterna, de konstiga lektionerna och de talande porträtten för att bara nämna något. Istället så rinner åren iväg och man märker det mest på att han redan på sidan 40 packar sin väska för att åka till sitt fjärde år på skolan.

Nu är skolan inte det enda som är eländigt i Albus liv, han har också ett besvärligt fall av faderskomplex och är ganska trött på Harrys hjältestatus. Och visst är väl idolstatusen lite fel, folk dog ju, tänk på stackars Cedric funderar Albus. Så i ett försök att hävda sig/vara god/uppleva något (vem vet?) så knycker han en time-turner fast besluten att åka tillbaka till Triwizardturneringen för att rädda Cedrics liv. Nu går inte allt så smidigt, ändrar man en sak i det förflutna så får det återverkningar på annat och snart är Albus och Scorpius stamgäster i den gamla goda tiden för att försöka rätta till det senaste av sina misstag.

Tankar:  Jag blev ganska besviken på den här. Dels så är jag inte jätteförtjust i pjäsformatet som hade varit härligt att få se på scen, men som ibland känns lite för outvecklat när jag läser, men ett större problem är huvudpersonen Albus. Han tycker så väldigt synd om sig själv, och visst, Hogwarts verkar vara långt från en drömtillvaro för honom, men eftersom jag aldrig lär känna honom lika bra som gjorde med hans pappa så har jag mindre överseende med självömkandet. Och hans oförmåga att lära av sina misstag - hupp, det blev inte som vi tänkt med time-turnern, vi gör det ett par gånger till... Sedan förstår jag inte riktigt hur det funkar rent praktiskt, i Harry Potter och fången från Azkaban vänder man time-turnern tre gånger för att komma tillbaka tre timmar i tiden. För att åka tillbaka sisådär 20 år till en specifik tidpunkt... många timmar blir det och jag tror inte att Albus är tillräckligt duktig i matte för att klara det.

De gamla karaktärerna är visserligen kul att återse, men de *host*Ron*host* känns ibland som klichéer av sig själva och jag hade inte behövt se deras föräldra-, äktenskaps- och karriärproblem, jag var nöjd efter sjunde boken.

Och störst problem av allt: skurken. Tror inte på att hen finns!

The Angry Tide: Winston Graham

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

The Angry Tide är den sjunde delen i Poldarks familjesaga. Ross delar sin tid mellan hemmet och parlamentet där han nu är medlem och Demelza lämnas med barnen i Cornwall. Där finns också resten av vännerna, doktor Dwight med sin Caroline och Demelzas bröder Drake och Sam.

Det är Drake och Sam som jag fastnar mest för i boken, som arbetarklass har de helt andra förutsättningar än resten av karaktärerna trots hjälpen de får av Demelza och genom dem får man bland annat se väckelserörelsen växa. De har båda sina kärleksbekymmer och trots att det går år kan de inte släppa sin första kärlek. Och det här kan man läsa om att gifta sig med en flicka som egentligen inte vill, men "som är för ung för att veta sitt eget bästa" (Ossie är mannen som Drakes käraste tvingades gifta sig med):

Ossie had been confident enough of his own male charms to be sure that her awakening would rouse in her a quiet adoration. Of course it didn't much matter if it did not, for carnal desire and pleasure were male charasteristics and the female was sufficiently gratified by the attention she recieved without further reward.

Tankar: Mycket trevlig serie, med många karaktärer man tycker om och andra man avskyr och det blir ibland lite såpa över hur svartvitt de skildras. Jag gillar hur omvärlden som kriget i Frankrike, tidens läkarvård och upplopp bland arbetarklassen vävs in i handlingen så att det inte bara blir det lilla familjelivet som skildras, men ibland känns böckerna för långa, med skeendet för detaljerat beskrivet. Inget som hindrade mig från att läsa och underhållas dock för mellan det lite småsega så var det ofta desto mer dramatiskt.

Bästa: dystopin!

Bild lånad från bokus

Lyran har kommit på en ny utmaning, att varje vecka utse en litterär bästa utifrån ett givet ämne. Den här första veckan är ämnet dystopier. Och det är så svårt! Dystopier är bland det jag gillar att läsa allra mest (tillsammans med urban fantasy) och det finns så många som är bra och så får jag bara välja en!?!

Den som dök upp snabbast när jag såg ämnet var Margret Atwoods eminenta Tjänarinnans berättelse. Jag gillar den för att den känns så väldigt möjlig. Det är ingen stor katastrof som vilar i bakgrunden, bara en politik som stramas åt allt mer tills ett fruktansvärt förtryckande samhälle bildats.

Men det finns ju plats kvar i inlägget o.O

Dags för några honorable mentions (^o^)

• The Hunger Games (Suzanne Collins) - Kantig och mycket sårbar hjältinna i totalitär regim kämpar för livet i tv-sänd bestraffningslek. En bok som fått ett otal efterföljare, men ingen som ger lika härligt läsflyt eller är lika bra, eller?
• Slated (Teri Terry) - Ett sätt att få bukt med ungdomskriminalitet är att "torka rent" alla minnen en person har för att sedan sända dem till en ny familj. Trilogi där första boken är bäst.
• Silotrilogin (Hugh Howey) - Den kvarvarande mänskligheten lever i en underjordisk silo, straffet för att prata för mycket om livet innan/utanför är att skickas ut dit vilket är en säker död. Andra delen är min favorit, där växlar perspektivet mellan nu och då så att man får se hur världen blev som den blev.
• The Age of Miracles (Karen Thompson Walker) - Jordens rotation saktar in och allt påverkas - dagslängd, temperaturer, växter, djur och människor. Ung kvinna berättar om hur hennes elva-åriga jag upplevde året när allt hände.
• Station Eleven (Emily St John Mandel) - Dödlig influensa dödar en majoritet av mänskligheten och ett decennium senare får man följa ett litet kringresande teatersällskap runt deras lilla hörn av världen där olika små stadsstater bildats. Personerna knyts dessutom ihop med ett intressant före.
• Tredje principen (Anna Jakobsson Lund) - En totalitär storstat styr och man får följa medlemmar i en motståndsgrupp med oanade förmågor.
• Sveket (Ursula Poznanski) - Mänskligheten lever i stora sfärer efter "den långa natten" och utanför finns de "primitiva". En bok där de man kan lita på inte alltid är självklara.
• Den nya människan (Boel Bermann) - Efter några år där inte ett enda barn fötts på jorden blir folk med barn igen. Men inte är de nya barnen som de gamla?
• Stjärnklart (Lars Wilderäng) - Trilogi där jag tycker att första boken är outstanding! All elektronik börjar plötsligt falla sönder, och med den samhället. Kaos utbreder sig i kampen för överlevnad.

Vill du läsa mer om någon titel så tryck på den så dyker inlägget upp.

Smakebit: Den lilla svarta

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Det blir en smakbit från Gunilla Anders Den lilla svarta idag, en bok som handlar om hur kläder kan vara så billiga och hur det ser ut där de tillverkas. Dyster läsning är det minsta man kan säga. Utdraget är från ett samtal med en f.d. jordbrukare (numera klarar sig bara getterna) som berättar om hur fort den stora bevattningsdammen påverkade deras liv:

     - Vi förstod på allvar att något var fel när vårt dricksvatten förändrades. Det smakade inte längre gott utan salt och kemiskt, berättar lantbrukarkvinnan på bron.

     Tecknen på att något mystiskt var i görningen såg hon tidigt. Skörden slog fel redan det första året efter att dammen invigts. Det skulle dröja ytterligare något år innan Noyyals förorenade vatten hade trängt in i familjens egen brunn. Det gick inte att slå ifrån sig den hemska sanningen när riset som familjen odlade blev mörkare och drog åt gult när det kokades i vatten från den egna brunnen.

Fler smakbitar finns hos Mari. Ha en trevlig söndag!

Ill Wind: Nevada Barr

Mesa Verde, bild från Wikipedia

Ill Wind är den tredje boken om parkvakten Anna Pigeon och utspelar sig i nationalparken Mesa Verde i Colorado. Bland alla turister som besöker ruinerna efter en försvunnen civilisation finns ovanligt många som blir svårt sjuka och Anna försöker se om det finns ett mönster. Eller är det som hennes rumskompis säger, att det är andarna från förr som kräver sin tribut?

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och snart på svenska

Tankar: Gillar den här, men det är inte in favorit i serien, tar lite för lång tid innan mysteriet sätter igång. Under tiden lider man med den introverta Anna som tvingas dela hus med ett par partysugna ungdomar, börjar få känslor för en gift kollega och tittar väl djupt i flaskan. Hon har definitivt börjat bli en av mina favoritkaraktärer :)

När det väl börjar hända saker så händer det en hel del och bitvis är det riktigt spännande. Det är också fullt av intressanta, vältecknade bikaraktärer och många möjliga misstänkta. Parken är lite tamare än de i föregående böcker, fokuset ligger mer på lämningarna efter de spårlöst försvunna Pueblofolket än på naturen i sig (även om den också är viktig för den naturälskande Anna).

The Last Boy and Girl in the World: Siobahn Vivian

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

The Last Boy and Girl in the World utspelar sig i den lilla staden Aberdeen, Usa. Det är en konstig vår där. Det är kallt, det regnar varje dag (ofta hällregn) och på tv utfärdas stormvarningar. Man varnar också för rasrisk, översvämningar och det börjar förberedas för invånarnas evakuering.

Här bor bokens huvudperson Keeley, som går i high school. Regn och översvämningar är inte något som bekymrar henne nämnvärt, vad hon funderar över är den söte killen på skolan, tönten som hon stöter ihop med oroande ofta och vad hon ska ha på sig på den stora dansen. Följaktligen är reaktionen på en kommande evakueringen oro över att hon aldrig mer ska få se den söte killen...

Tankar: Föll inte för den här, jag hade väldigt svårt att känna igen mig i eller ens känna sympati för Keeley. Att hon inte är intresserad alls över vad som händer i hemstaden tycker jag är svårköpt, hon är ju inget barn, men när hon dessutom är totalt självupptagen och har en enorm försvarsmekanism mot saker som känns (gör allt till ett skämt) då blir hon inte bara en ganska värdelös kompis när livet är svårt utan också en huvudperson som jag inte alls bryr mig om. Jag saknar också en övertygande förklaring (eller en förklaring över huvud taget) till det konstiga vädret. Det verkade så väldigt lokalt?

Det positiva som fanns var väl hur resten av invånarna reagerade inför hotet om stadens utplåning. Hur de gick tillsammans för att kämpa mot affärsintressena och hur de sedan gav vika en efter en. Men som helhet tycker jag boken var ganska seg och alldeles för lång.

Prickiga Paula firar fyra år!

Prickiga Paula firar fyra år som sagt och istället för att få presenter ger hon bort bokpaket. Besök hennes blogg om du vill vara med i utlottningen eller håll tummarna för mig :)

Three Wishes: Liane Moriarty

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska

Three Wishes handlar om trillingarna Lyn, Cat och Gemma och startar när de firar sin 34:e födelsedag, en kväll som slutar med att en av trillingarna spetsar en av de andras gravida mage med en gaffel. Därefter görs nedslag i händelserna som ledde upp till det hela. Det blir en historia om otrohet, ofrivillig barnlöshet, styvbarn, livspussel och misshandel, men också mycket syskonkärlek. De tre systrarna turas om som berättare och man får också se dem utifrån, när personer som träffat på dem ger en ögonblicksbild av något skeende.

Tankar: Trevlig bok, jag gillar speciellt greppet där utomstående ger sin bild av trion, det förtydligar ibland systrarnas egen berättelse. Fastän det finns allvarliga teman i boken (och har man läst fler böcker av henne märker man att de återkommer) är det lättsam läsning och ofta ganska roligt. Det är inte min favorit av Moriarty, men den är bra nog :)

The Coldest Girl in Coldtown: Holly Black

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

The Coldest Girl in Coldtown startar med att sjuttonåriga Tana vaknar upp i ett badkar dagen efter ett party och utanför badrummet så upptäcker hon att de andra gästerna fallit offer för en vampyrattack och ligger döda i drivor. Hon och hennes ex Aidan är de enda överlevande, men Aidan är biten och "cold", d.v.s. hans förvandling till vampyr har börjat, det enda som behövs är att han dricker människoblod, något han kommer att bli allt mer sugen på när tiden går. Där finns också en fängslad vampyr, Gavriel. Tana tar beslutet att de alla tre bör ta sig till en coldtown, ett slags karantän där vampyrer och smittade lever.

Tankar: Okej läsning, men jag sänkte betyget efter en tid - den har bleknat fort. Det är lätt läsning, men bitvis ganska rörigt, och slutet är oändligt mycket mer händelserikt än majoriteten av boken som var lite långdragen.

Jag gillar idén med coldtowns och inkubationstid, men har lite problem med de ganska anonyma karaktärerna och de sociala medierna. Aidan visar sig vara ett charmigt svin och jag har svårt att förstå varför Tana offrar så mycket för att underlätta hans övergång. Ännu svårare har jag med insta-loven mellan Tana och Gavriel. Det är inte mycket de hunnit se av varandra innan de litar förfärande mycket på varandra. Gavriels förflutna tyckte jag var lite omständligt, medan jag tyckte historien med Tana och hennes mamma var bättre, även om tillbakablickarna ibland kändes malplacerade.

Att bloggar och livestreamar är viktiga är väl okej, en blinkning till idag, men efter en tio år med vampyrer ute i rampljuset hade man väl kunnat tänka sig att fascinationen för att sitta hemma och titta på deras fester skulle förlora en del av sin tjusning. Har också svårt att förstå hur den glamorösa bilden får stå oemotsagd med tanke på hur myndigheterna försöker avskräcka folk från att romantisera vampyrtillståndet. Lite äkta reportage från livet i en coldtown hade inte skadat. Så... okej bok, men inte riktigt för mig.

Läsmånad: oktober-2016

En bra läsmånad, inga fullpoängare, men heller inga bottennapp. Favoriterna var Lövestams Önska kostar ingenting om den papperslösa flyktingen/detektiven Kouplan och Barrs klaustrofobiska deckare Blind Descent som till stora delar utspelar sig i ett snårigt grottsystem. Båda böckerna har fortsättningar :) Men det fanns många fler riktigt bra böcker, som Sekten som återuppstod och Oryx and Crake. Hälften av böckerna var skrivna av författare jag inte läst innan och Haig (The Humans) var ett fynd som jag kommer läsa mer av.

Månadens besvikelse var inte självklar, ett tag funderade jag på att hoppa över den kategorin den här månaden, men det fanns två böcker som jag upplevde som för pratiga, händelsefattiga och inte alls så spännande som jag hade väntat mig, även om bägge också innehöll bitar jag tyckte om. Det var Clines The Girls, och Shelleys Frankenstein. Utmärkelsen månadsbesvikelse fick boken med allra lägst betyg den här månaden, vilket var Frankenstein. Hade den inte varit Kulturkollos bokcirkelbok så tror jag inte att jag hade läst ut den (vet inte vad jag ska ange för skäl till att jag läste ut The Girls?).

Statistik:
Lästa sidor: 4556                                              Lästa böcker: 16 (4 barn, 1 grafisk, 2 non-fic)
Böcker på svenska: 8, engelska: 8                   Böcker av kvinnor: 10, män: 6
Nya författare för mig: 8                                    Antal länder: 5
Del av serie: 6 (2 påbörjade, 3 avslutad/up to date)
6 böcker av svenska författare
4 böcker av amerikanska författare
4 böcker av brittiska författare
1 bok av en australisk författare
1 bok av en kanadensisk författare

Utmaningar:  
The Reading Challenge: 4 (47/50), inte många kvar nu :)
Läs böcker från fyra nya länder: 0 (6/4): nej, fast målet är ju redan uppnått ändå :)
Skriv om böckerna inom en vecka efter att du har läst dem: Avslutades bra i alla fall.

Böcker:
181.     Frankenstein; Or the Modern Prometheus - Mary Shelley  2/5  -månadsbesvikelse-
180.     The Girls - Emma Cline  2+/5
179.     Kattguden - Ingerun Sjösvärd  (barn)  4/5
178.     Sekten som återuppstod - Mariette Lindstein  4/5
177.     Mitt liv som gift - Anna Mannheimer  (non-fic)  3+/5
176.     Björnstad - Fredrik Backman  4-/5
175.     Skarven - Sara Lövestam  (barn)  4/5
174.     The Humans - Matt Haig  4/5
173.     Oryx and Crake - Margaret Atwood  4-/5
172.     Adulthood is a Myth - Sarah Andersen (grafisk)  3/5
171.     Matilda - Roald Dahl (barn)  4-/5
170.     Anyone but Ivy Pocket - Caleb Krisp (barn)  3/5
169.     Blind Descent - Nevada Barr  4+/5  *månadsfavorit*
168.     Sjukhuskatten Oscar - David Dosa  (non-fic)  3+/5
167.     Pieces of Modesty - Peter O'Donnell (novellsamling)  3-/5
166.     Önska kostar ingenting - Sara Lövestam  4+/5  *månadsfavorit*

Film: 
The Mortal Instrument, tv 4. Har ju sett den här innan och tyckt den varit okej, men inte mycket mer, men när jag nu ändå var vaken när den här började så blev det att jag såg klart och tyckte länge att det var ganska trevligt. Blev även sugen på att läsa om första boken i serien. På slutet av filmen var jag mindre glad och även mindre sugen på att läsa om boken, även om det kan ändras - saknar den kaxige Jace, tyckte de slarvade bort den sidan i filmen.
The Avengers, tv 4. Hade svårt att hålla fokus under tittningen, men det jag såg tyckte jag inte vidare mycket om. Loki som med hjälp av en magisk sten släpper in krigare från annan dimension... Suck.
X-men 2, tv6. Kärt återseende.
X-men: The Last Stand, tv6. En av dem jag tycker minst om i serien.
X-men: First Class, tv6. Kärt återseende.

Tv: 
Orphan Black, säsong 3, dvd. Himla bra. Händer mycket, bra karaktärer och strålande skådisar.
Ray Donovan, säsong 1, Hbo. Hårdkokt fixare med intressant familjeliv. Gillar!
Midnattssol, svt1. Mycket lovande start.