Bloggjerka: Om och om igen

I helgens bloggjerka är temat upprepningar. Vad tycker vi om det undrar Annika (och Ewa K)? Det är väl sällan som det är bra med upprepningar tänker jag. I enskilda böcker så brukar det väl inte vara ett så stort problem, men serier man följer faller ofta i fällan av att introducera personer, platser och gamla händelser om och om igen. Plöjde de tretton delarna av Charlaine Harris Sookie Stackhouse Novels (True Blood) för ett par somrar sen och hann lessna rejält på de många beskrivningarna av Sookies "problem" med telepati och Arlenes röda hår. Jeffrey Deavers böcker om kriminalteknikern Lincoln Rhymes hamnar också där med beskrivningar om hur en bra brottsplatsundersökning ska genomföras (gummiband på skor, söka i rutmönster, söka i flera plan), hans tidigare arbete med att samla jordprover och kollegans fascination av snabba bilar och hennes onda knän. I de fallen skulle jag önska att det fanns ett introkapitel för nya läsare där sådana saker sammanfattades, men som man skulle kunna hoppa över om man varit med förut.

Men finns det då inget bra med upprepningar? Jag var på en föreläsning med Martin Widmark i höstas (författaren till bland annat LasseMajas detektivbyrå och Nelly Rapp) och han menade att ett sätt att göra böcker tillgängligare och mer lättlästa var att låta saker återkomma för att hjälpa läsaren att hålla tråden. Nu pratade han ju om att skriva barnböcker, men det är en sak jag kan känna igen från annan litteratur också. Har ingen specifik bok som exempel, men en kan tänka sig att man läser om en röd bil som kör förbi strax efter ett inbrott. Skulle det 250 sidor senare visa sig att det är enda ledtråden man som läsare fått till att klura ut mordet som hände senare i boken skulle jag känna mig ganska lurad, där hade en behövt en påminnelse.

Så finns det också upprepningar för upprepningarnas skull. Läste Herr Grums och kraftkristallerna för klassen och där användes upprepningar som ett sätt att leka med språket och det gjordes väldigt bra. Det fanns ett litet kort kapitel som upprepades nästan ordagrant minst fem gånger när huvudpersonen av misstag gick i cirklar och hela tiden kom tillbaka till utgångspunkten. Det var helt klockrent gjort :)

The Homecoming Masquerade: Spencer Baum

Bild lånad från adlibris, men man kan
ladda hem e-boken gratis från kobo

The Homecoming Masquerade av Spencer Baum handlar om en värld där vampyrer i allt väsentligt har makten i Usa. Människor röstas visserligen fram till ledande poster, men det är få som tror att de inte egentligen styrs av de odödliga. På elitskolan Thorndike Academy där barnen till de mest inflytelserika människorna går får varje år en flicka i avslutningsklassen möjlighet att ansluta sig till vampyrernas skara i form av en tävling. Förlorar man tävlingen blir man vinnarens första måltid, så det är inte så många som deltar.

Maskeraden som boken är uppkallad efter är startskottet på tävlingen, dyker man upp där klädd i svart är man en av kandidaterna. Vi får följa Nicky, den nya tjejen på skolan och en av fyra tävlingsdeltagare, och Jill, en av de rikaste eleverna och dessutom skicklig hacker. Båda har det gemensamt att de är spioner i The Network, en organisation som vill störta vampyrernas styre och kvällen är inledningen på en plan för att få tag i den mest inflytelserika blodsugaren.

Omdöme: Boken utspelas under en enda kväll och det blir lite problematiskt, väldigt mycket information som man behöver få som läsare ges i form av återblickar och det är inte förrän i slutet av boken som det faktiskt blir lite spännande. Det är inte den bäst skrivna bok jag har läst och i början funderar jag på att lägga ifrån mig den, det är så mycket klänningar, masker och status som beskrivs. När man väl får Nickys backstory så lossnar det äntligen. Innan den hade jag ganska svårt för en 18-årig spion på livsfarligt uppdrag, men återblickarna visar en väldigt speciell bakgrund.

Bland det jag tyckte om så fanns också beskrivningen av vampyrerna. Hur de har slavfarmar för att tillgodose sitt blodbehov, hur jakten går till, hur de ordnat sin egen rangordning och vilka allianser de har. Att det är en ny klanledare på gång antyds. Ser fram emot att läsa del två, trots det lite veckotidningsaktiga fokuset på yta och pengar.

A Trick of the Light: Louise Penny

Bild lånad från adlibris

A Trick of the Light av Louise Penny är nummer sju i serien om kommissarie Armand Gamache. Clara har en äntligen fått sitt genombrott i form av en rosad vernissage, men morgonen efter störs glädjen när hon hittar ett lik i trädgården. Liket efter en konstkritiker som flera år tidigare sågat henne rejält. Mordenheten med kommissarie Gamache i spetsen kallas in och börjar nysta i trådarna. Det är spår som leder åt flera olika håll. Vem var liket egentligen, de som kände personen beskriver den väldigt olika?

Omdöme: Gamla händelser i både offrets, de misstänktas och polisernas liv lever upp och det är mycket prat om förändring och förlåtelse i boken. Det är tidvis ganska segt, polisfall där man sneglar decennier bakåt i tiden är sällan de som tilltalar mig mest, men som alltid så dras jag till invånarna i den lilla staden Three Pines, även om de visar sig ha allt fler mänskliga brister. Det jag tyckte mest om i boken var scenerna från Claras och Peters äktenskap. Han har länge varit avundsjuk i smyg på hennes arbete, men det kom fram mer i den här boken och det leder till en del förändringar.

Och ett litet utdrag som påminde mig om mig själv (föreställ er mig som Annie):
     "But Annie hates children."
     "Well, she's not very good with them, but I don't think she hates them. She adores Florence and Zora."
     "She has to," said Beauvoir. "They're family. She's probably depending on them, in her old age. She'll be bitter Auntie Annie, with the stale chocolates and the doorknob collection. And they'll have to look after her. So she can't drop them on their heads now."

Tematrio: Transportmedel

I veckans tematrio kommer Lyran med den lite udda idéen att tipsa om tre böcker där transportmedel på något sätt är vitala för texten. Nema problema :)

• En man som heter Ove av Fredrik Backman - bil är det sätt huvudpersonen föredrar att ta sig runt på, men inte vilken bil som helst. Naturligtvis ska det vara en Saab, finns ingen anledning att köra något annat.
• Stephanie Plum-serien av Janet Evanovich - där bounty huntern Stephanie förbrukar bilar på löpande band. De brinner upp, exploderar och krossas, men det är aldrig hennes fel...
• Kollektivt självmord av Arto Paasilinna - en man som vill ta livet av sig upptäcker att hans valda plats redan tagits av någon annan. De börjar prata och kommer fram till att det nog finns fler självmordsbenägna människor och vore det inte bättre att dö tillsammans? Så de hyr en buss.

Haunted: Kelley Armstrong

Bild lånad från adlibris

Haunted av Kelley Armstrong är hennes femte i serien Women of the Otherworld. Den här gången har Eve fått ta huvudrollen. Eve är död sedan tre år och lever i en slags spökvärld. Sedan förra boken var hon skyldig ödesgudinnorna en tjänst och nu kräver de in den - de skickar ut henne på jakt efter Nix, en seriemördare med magiska krafter. Eve gör så gott hon kan, men kan inte helt släppa tankarna på dottern som lever med fosterföräldrar vilket seriemördaren upptäcker och utnyttjar.

Omdöme: Delvis bra blir omdömet den här gången. Jag gillade när det handlade om relationerna, tycker Armstrong är himla bra på att beskriva sådana. Hur Eve inte kan låta bli att se efter dottern hela tiden och hur hon och Kristof dras mot varandra, men att det inte är komplikationsfritt.

Är inte lika förtjust i spökvärlden, den är så komplicerat uppbyggd med alla sina världar och i kombination med resorna i de levandes värld och besöken bland Nixs offer så blir det väldigt många platser och personer. Spännande är det å andra sidan ganska ofta, allra mest i seriemördarnas helvete, tyckte det var en ganska rolig lösning även om den inte verkade fungera så bra. Hur strikt och reglerat det är i livet efter detta, särskilt bland änglarna, stör mig också och gör att slutet blir bittrare än vad jag hade önskat. Tycker att de hade förtjänat ett lite lyckligare slut.

Smakebit på søndag: Pretty Girl-13

Bild lånad från bokus,
finns även på svenska

Söndag rent tekniskt, och nästan sängdags, men först en liten smakbit ur Liz Coleys bok Pretty Girl-13. Började på den ikväll och har hunnit halvvägs, än så länge är den riktigt bra! Den handlar om Angela som är ute på campingtrip med scouterna och blir bortrövad. Tre år senare står hon framför sitt hus igen, omedveten om tiden som förflutit och vad hon egentligen har varit med om:

     An unexpected weight tugged at her left hand - just a plastic grocery bag. Where was her camping gear? She hefted the bag to look inside, and that was when the strangeness hit her. She dropped it in surprise and studied her left hand. Something was really wrong here. This wasn't her hand. Those weren't her fingers. These fingers were longer, thinner than they were supposed to be. And a strange silver ring circled the middle finger. The skin was dry and rough. Dark scars circled the wrists like bracelets. She turned over her right hand, studying unfamiliar cracks and calluses on her palm. She clenched it experimentally. It felt... wrong.
     Angie frowned and spun to look again behind her. How had she gotten here? She didn't remember walking this way. She was just... in the woods?

Fler smakbitar finns på Maris blogg. Ha en trevlig söndag :)
Här finns inlägget jag skrev efter att ha läst ut boken.

Night of Cake and Puppets: Laini Taylor

Bild lånad från bokus

Night of Cake and Puppets av Laini Taylor är en "mellanbok" i serien om Karou och här flyttas fokuset till hennes kompis Zuzana, "the rabid fairy", natten då hon äntligen blir ihop med "Violin Boy", Mik. Det är en invecklad plan hon har förberett för att få honom att lägga märke till henne och i den finns bland annat en skattkarta som tar honom ut i ett vintrigt Prag, en förtrollad marinett och ett kafé. Jag förundras lite över hur modig hon är i planerandet, med tanke på att hon inte alls vågar prata med honom :)

Det här kan vara den mest romantiska bok jag läst, men den är inte kväljande gullig utan snarare hoppfull och magiskt sagobetonad. Boken är skriven med varannat kapitel från Zuzes perspektiv och varannat från Miks och jag kan inte bestämma mig för vem jag tycker bäst om. Den som jag för tillfället läser ur, blir alltsom oftast slutsatsen...

Bokbloggsjerka: bästa sidan fram?

Helgens bloggjerka handlar om baksidan på boken, närmare bestämt texten som står där. För mig är det en av de största anledningarna till om boken jag plockar upp blir läst eller inte (andra anledningar kan vara att jag gillar författaren eller har fått tips från annat håll). Texten behöver locka på något sätt, kan vara genom en cliffhanger, genom ett lovande världsbygge eller goda vitsord. De goda vitsorden är intressanta, jag vet att de är där för att man ska lockas dit, men en del ord som är positiva för andra är sådana som avskräcker mig, som t.ex. poetiskt språk, målande miljöskildringar och filosofiska funderingar, brrr... I baksidestexten från Hugh Howeys Wool (väldigt bra bok förresten) så finns både ett intressant världsbygge och cliffhanger:

In a ruined and hostile landscape, in a future few have been unlucky enough to survive, a community exists in a giant underground silo. Inside, men and women live an enclosed life full of rules and regulations, of secrets and lies. To live, you must follow the rules. But some don't. These are the dangerous ones; these are the people who dare to hope and dream, and who infect others with their optimism. Their punishment is simple and deadly. They are allowed outside. Jules is one of these people. She may well be the last.

Visions: Kelley Armstrong

Bild lånad från adlibris

Visions av Kelley Armstrong är fortsättningen på väldigt bra Omens och den här är ett strå vassare. Hade så svårt att lägga ifrån mig boken, den var som ett beroendeframkallande gift och jag längtade fysiskt efter den när jag inte läste, fanns så otroligt mycket att tycka om.

Den handlar om Olivia som hittar en död kropp i sin bil, klädd och "perukerad" för att se ut som henne. Kroppen försvinner och hon är inte helt säker på om hon verkligen sett den eller om den är ett omen. Så visar det sig att det försvunnit en kvinna från staden hon bor, som ser ut precis som liket i hennes bil. En varning? I så fall varför och från vem?

Man är inte alltid säker på om det Olivia ser är verkligt eller inte, det är inte hon heller. Hennes förmåga att se omens verkar ha spridit sig till visioner och ibland behöver hon ett andra utlåtande för att veta säkert om sakerna finns där eller inte. Det övernaturliga (med ursprung i gammal keltisk folktro) knyts till staden Cainsville där hon bor. Det är något med de äldre som de inte avslöjar och det finns fiender utanför staden som håller uppsikt. Alla verkar de ha sina egna planer för henne, men det är ännu oklart vilka. De här övernaturliga kopplingarna är riktigt bra gjorda, de ligger lite som ett andra lager bakom händelserna.

Jag gillar personerna i boken. Vi har Olivia med sitt dubbla förflutna, som mer och mer inser vem hon vill vara, att hon kan bryta upp från sitt tänkta liv. Hon litar dessutom allt mer på sina instinkter. Ricky, mc-killen som är lite yngre än vad han verkar och en sådan schyst kille (och sådana heta sexskildringar, blir lite generad ibland) och Gabriel, den "respektingivande" advokaten med sitt trasiga förflutna och sitt behov av att vara önskad. En del av det man får veta skär i hjärtat när man läser: "I looked at those texts and I didn't see Gabriel, hard-assed lawyer. I saw a boy whose mother had left when he was fifteen, who must have left so many times before that he never once considered the possibility she was dead, just presumed she'd abandoned him and went about his life as if that sort of thing happened. As if that's what you should expect from people. They'd get tired of you. They'd decide you were more trouble than you were worth. And they'd leave."

Man kan förutspå framtida kärleksförvecklingar och jag är inte säker på att jag vill ha dem, tycker det är bra precis som det är nu. Boken slutar med en cliffhanger som får mig att längta till augusti och nästa bok. Jag hoppas få en hel del svar i den på frågorna som byggts upp i de två första.

No Time for Goodbye: Linwood Barclay

Bild lånad från adlibris

No Time for Goodbye av Linwood Barclay startar med att fjortonåriga Cynthias familj är spårlöst försvunnen när hon vaknar. Ingen lapp, inga ledtrådar, men de har nyss haft ett stort gräl - har de tröttnat på henne och lämnat? Sedan flyttas vi 25 år framåt i tiden och Cynthia söker fortfarande svar på vad som egentligen hände den där natten. Händelsen har format henne och har, naturligt nog, gjort henne till en av de mest överbeskyddande mammor man kan tänka sig. Hon ser mystiska bilar som saktar ner, någon säger kryptiska saker på telefonen och pappans gamla hatt ligger en dag på köksbordet. Men händer det här egentligen eller är det Cynthia som börjar krackelera i sömmarna? Hennes man (tillika historiens berättare) är inte säker på vad han ska tro och det är man inte som läsare heller.

Omdöme: Jag är lite kluven. Jag gillar mysteriet i botten - hur och varför försvann familjen och varför Cynthia lämnades kvar, och jag gillar hur man inte helt kan lita på vad hon säger. Det är när boken närmar sig upplösningen som det blir väl mycket och invecklat och trovärdigheten kommer på sniskan.

Ett citat från rektorn på makens skola som jag inte kan låta bli för att det påminner så mycket om vad som pågår i svenska skolan just nu: "They want more testing. Pretty soon, we won't have any time to teach them anything. We'll just test them from the moment they get here to the moment they go home."

Utlottningskalas på CRMs blogg

CRMs blogg firar tre-års-kalas med en utlottning av presentkort. Håll tummarna för mig. Titta gärna in på hennes blogg, där finns många intressanta boktips :)

Tematrio: En trio nordiska deckarförfattare

I tematrion den här veckan blev uppdraget från Lyran att tipsa om tre bra deckare. Jag läser inte så himla många nu för tiden, det blir mest urban fantasy, men tre deckarförfattare där jag tycker om nästan allt jag läst är:

• Björn Hellbergs deckarserie om kommissarie Sten Wall. Att det lite torra tennisoraklet kunde skriva spännande deckare överraskade mig. Gillar mysige Sten Wall och det faktum att böckerna är spännande långt in i texten, det är mer i historien än bara ett inledande mord. Första boken i serien heter Gråt i mörker.
• Anne Holt är min norska favorit, hon har skrivit ett par bra serier med riktigt bra personporträtt, min favorit framför andra är Hanne Wilhelmsen och första boken heter Blind Gudinna.
• Gretelise Holm är en dansk författare som jag fick upp ögonen för med Ö-morden som är andra i en serie om journalisten Karin Sommer. I Ö-morden får en senil tant på äldrehemmet för sig att de som dör inte kallas hem av gud, utan att de röstas bort av ö-rådet á la Robinson. Är hon så långt ifrån sanningen egentligen?

The Buddha in the Attic: Julie Otsuka

Bild lånad från adlibris

The Buddha in the Attic av Julie Otsuka handlar om de japanska "postorderbrudar" som kom till Usa under tidigt 1900-tal för att gifta sig och få ett bättre liv. Boken är skriven från ett oss-perspektiv, one of us..., som i början förvirrar, men som samtidigt ger röst åt så många fler än vad som är möjligt i en vanlig roman. De olika kapitlena i boken behandlar olika aspekter ur deras liv: överfarten, första natten, barn, de vita, försvinnandet (där berättandet flyttas till de vita och hur de lägger märke till och reagerar, eller inte,) när de japanska invånarna förflyttas till interneringsläger.

Tilltalet gör att det blir en äkta, lite dokumentär känsla över boken, men att det är så många livsöden som fladdrar förbi i en strid ström gör också att jag efter ett tag får svårare att knyta an. Jag berörs, men sen kommer nästa, och nästa och nästa och det är få som på slutet stannar kvar hos mig, men här kommer en av dem:

On the southern edge of town, at the Clearview Sanitorium, a twelve-year-old boy lies in a bed by a window, slowly dying of tuberculosis of the spine. His parents paid him one last visit the day before they left town and now he is all alone.

Det nya livet i Usa blev oftast inte vad de drömde om...

Utlottning på Kulturkollo

Kulturkollo har utlottning av böckerna av Bricken som jag hört så mycket om, men fortfarande inte har läst. Var ju väldigt förtjust i Vibeke Olssons Molnfri bombnatt så håll tummarna!

Smakebit på søndag: The Poison Tree

Bild lånad från bokus

Har haft en oplanerad bloggpaus en vecka nu, vet inte riktigt vad som hände, men lusten att skriva bara försvann? Hoppas att smakbiten (och att det lugnat ner sig på jobbet) får mig på rätt spår igen.

Jag läser just nu The Poison Tree av Erin Kelly och får lite Den hemliga historien-vibbar av den. Den handlar om Karen som berättar om sommaren för tio år sedan när hon träffade de bohemiska syskonen Biba och Rex och hur hon så gärna ville vara en av dem. Det är en ganska långsam och lite olycksbådande berättelse, att det inte kommer att sluta lyckligt annonseras med jämna mellanrum:

     "Don't they have a big blowout when the shooting's finished?" I said, dredging this knowledge from somewhere. "Wrap party?"
     She brightened. "You're right! So I'll se everyone again then."
     But she didn't.

Fler smakbitar, dit man även kan länka sina egna, finns på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Smakebit på søndag: Don't Let Go

Bild lånad från adlibris

Efter en stormig natt, där jag sovit som ett barn, är det så dags för en ny smakbit. Jag läser den tredje och sista boken av Michelle Gagnons böcker om Noa och Peter. De är på flykt undan Projekt Persefone som genomför medicinska experiment på hemlösa ungdomar. De reser tillsammans med Teo och Daisy som i utdraget nedan förväntades hålla vakt medan Noa och Peter lånade ett datorrum:

     "What are you doing?"
     Teo jerked back so fast his head hit the wall, making him wince. Noa was standing a few feet away with her hands on her hips, looking as pissed as he'd ever seen her.
     "Um, nothing. Sorry, we just figured it was better to-"
     "We're making out," Daisy interrupted, a challenge in her voice. "Is that okay with you?"
     "Not really," Noa snapped. "Since two of Pike's guys just grabbed Peter."
     "What?" Daisy gasped. They exchanged a shocked look. Teo was immediately consumed by a wave of guilt, combined with frustration. How the hell did they find us so fast? They'd arrived less than a half hour ago.

Fler smakbitar kan man den här veckan hitta på AstridThereses blogg.

Singapore, Malaysia och Thailand

Jag var ju iväg ett par veckor och njöt av värme och nya intryck. Här kommer lite bilder från resan:

Gillade skyskraporna i Singapore.

Bloggjerka: Tv-serier

Tv-serier vi med gott samvete kan rekommendera är ämnet för årets första bloggjerka. Det finns ju en hel del bra, men av de jag såg under 2014 så blev det här favoriterna:

• Veronica Mars - det är tio år sedan den sändes och jag är glad att jag upptäckte den till sist. En varm tonårsserie med mycket humor i om Veronica som är utfrusen på sin skola och använder tiden till att titta närmare på en del fall. Fick en fortsättning i form av en film och en bok förra året och nu är det snart dags för en bok till :)
• Orange is the New Black - om Piper som hamnar i fängelse och hennes nya liv där. Den största behållningen är att få lära känna alla karaktärer som finns där, både deras nuvarande liv och deras gamla som man får se glimtar ifrån.
• Game of Thrones - fantastisk fantasy som bygger på fantastiska böcker. Ett myller av sammansatta karaktärer :) Säsong fyra började visas i veckan på svt.

• Breaking Bad-boxen köptes strax före jul så den ser jag frame mot att upptäcka under våren :)

The Unbecoming of Mara Dyer: Michelle Hodkin

Bild lånad från adlibris

The Unbecoming of Mara Dyer av Michelle Hodkin är den första av tre böcker om Mara Dyer. Den börjar med ett litet förord där Mara skriver att hennes namn är en pseudonym, på inrådan av hennes advokat...

Mara är 17 år och vaknar upp på sjukhus utan att minnas hur det kom sig att hon var på plats i det gamla mentalsjukhuset när det rasade och krossade tre av hennes vänner. Posttraumatisk stress bedömmer man och dit förs också hennes mardrömmar, hallucinationer av fallande hus och av de döda vännerna. Men så börjar nya saker hända, blodiga saker som Mara har önskat sig. Hon tror att hon är orsaken, men är det verkligen så eller lider hon av psykos? Som läsare är man inte alltid säker.

Omdöme: Sträckläsningsvarning :) Det händer mycket och texten flyter på fint. Jag gillar hur varken Mara eller jag själv alltid vet vad som är sant, men tror att boken hade tjänat på att tona ned det övernaturliga. Dialogerna är ofta ganska roliga vilket kan ses här:
      “My God, you’re like the plague.” 
     “A masterfully crafted, powerfully understated, and epic parable of timeless moral resonance? Why, thank you. That’s one of the nicest things anyone’s ever said to me,” he said. 
     “The disease, Noah. Not the book.”
Ofta utökas samtalen, speciellt de som är med vuxna, med Maras inre, sarkastiska monologer där det hon egentligen tänker kommer fram - det är riktigt bra!

Mara känns som en ganska normal tonåring, lite åt det rädda och osäkra hållet men utan att vara handlingsförlamad, och har ofta tvära kast mellan sinnesstämningar. Hur hon påverkas av olyckan tycker jag är riktigt bra beskrivet,

Bokliga målsättningar inför 2015

Inför 2014 skrev jag i en bloggjerka om mina bokliga löften inför året. Jag skulle läsa om Harry Potter, läsa en hyllvärmare varje månad, se till att skriva ganska direkt om böckerna jag läst och inte bli stressad av bloggen. Det har mestadels gått bra. Harry Potter var ju ett rent nöje, det blev hyllvärmare alla månader utom december och jag har inte känt att bloggen blivit ett ok. Att skriva omgående om böckerna har däremot gått sämre så jag sätter det som mål för 2015 igen. Det har inte börjat bra, kom hem efter resan med 11 nylästa böcker och har bara skrivit om en av dem hittills... Men har ett block med små minnesanteckningar som ska hjälpa mig att få lite gjort i helgen.

Jag har också hoppat på ett par nya utmaningar, Kaos och The Reading Challenge, som jag gillar för att jag brukar kunna pricka av punkter med min normala läsning. Jag brukar tänka att jag inte ska låta listan styra min läsning och det brukar gå bra ganska länge, men så finns det ett par punkter kvar på slutet som jag inte kan få in i min normala läsning. Då letar jag ändå efter en bok som kan göra listan komplett och känner mig lite missnöjd med att jag fallit för trycket. Jag har insett att det där mest är en fråga om perspektiv, så när jag i år läser en bok bara för att den handlar om liemannen så att jag kan stryka den punkten så ska jag istället försöka se det som att jag går utanför min comfort zone och att det är en bra sak :)

Bokåret 2014 i enkätform

Den här besvarade jag förra året med, men eftersom jag läst andra böcker i år så tänkte jag att det inte skadade att göra om den :) Om man klickar på länkarna kommer man till inläggen jag skrivit om böckerna.

Hur många böcker läste du?
192

Och hur många sidor blev det totalt?
66.556, vilket blir 182 sidor om dagen. Långt över mina vildaste förväntningar.

Vilken var den bästa boken du läste?
En som både var välskriven med läsflyt och som satt kvar långt efter att jag läst den är The Handmaid's Tale (Tjänarinnans berättelse) av Margret Atwood. Om ett totalitärt Usa där samhällsskicket baseras på gamla testamentet draget till extrem, man får följa Offreds miserabla liv. Här finns annars min topp 20 över året.

Bokåret 2014

Så var det dags för en årssammanställning. Jag har läst 192 böcker, i genomsnitt 182 sidor om dagen, vet inte när jag hann med det? Nu återstår att försöka lista de 20 bästa. Inte helt lätt för jag tycker att jag läst många som varit väldigt bra. Har ju utsett mina favoriter efter varje månad, men när jag väljer mina årsfavoriter märker jag att det kommer med några som växt efteråt, samtidigt som en del av favoriterna just efter avslutad läsning har tappat lite. Utan inbördes ordning:

Smakebit på søndag: The Evolution of Mara Dyer

Bild lånad från bokus

Årets första smakbit, fler finns på Maris blogg. Hoppas att ni alla har haft en skön jul och nyår och ser fram emot året som kommer, det känns som att det kommer att bli ett bra år :)

Min smakbit idag kommer från The Evolution of Mara Dyer av Michelle Hodkin och det är andra delen i en trilogi om Mara som råkade ut för en olycka och efter det har hallucinationer där hon ser sina döda vänner. Posttraumatisk stress tror man, men när hon även påstår att hon kan döda människor genom att bara vilja det så misstänker man istället istället psykos. I utdraget nedan har hon just kommit hem efter några dagar på en sluten avdelning och tjuvlyssnar på föräldrarna som diskuterar hennes pojkvän.

     "She's not in school anymore, she doesn't have any friends here that I've met - it's not normal, Marcus. But it is normal for a teenage girl to want a boyfriend. Which means that right now, Noah's the most normal thing in her life."
     Little did they know.

Läsmånad: december-2014

Läsningen gick långsamt de första tre veckorna, men under resan i Malaysia blev det desto mer, hittade några sträckläsningsböcker som åkte fram så fort jag hade möjlighet:) Månadens bästa blev Visions av Kelley Armstrong, uppföljaren till Omens, och vad jag njöt när jag läste. Urban fantasy med en hel del humor, spänning och attraktion. Även Panic av Lauren Oliver blev månadsfavorit, om en tävling på liv och död med deltagare (huvudpersoner) jag tyckte väldigt mycket om. Månadens läsning var faktiskt så bra att jag inte med gott samvete kan utnämna någon till besvikelse även om jag antagligen inte kommer att fortsätta med Lemony Snickets böcker om syskonen Baudelaires, hade inte insett att det var en ren barnbok...

The Thousand Dollar Tan Line: Rob Thomas & Jennifer Graham

Bild lånad från adlibris

The Thousand Dollar Tan Line av Rob Thomas & Jennifer Graham är en bok om Veronica Mars. Den utspelar sig tio år efter tv-serien och direkt efter filmen. Veronica blev fast i Neptune efter fallet i filmen. Hon tar hand om privatdeckarfirman medan pappan återhämtar sig från skador till hans stora besvikelse, han vill att hon ska göra något bättre av sitt liv.

Det är Spring Break i Neptune och staden är fylld av partande ungdomar. Så försvinner en av dem och tack vare ett klumpigt sheriffuttalande börjar mediadrevet att gå. Handelsförbundet i staden vill rädda stadens goda rykte och sätter Veronica på fallet. Då försvinner tjej nummer två och Veronica har en alldeles egen personlig koppling till den senast försvunna.

Omdöme: Rob Thomas ligger även bakom tv-serien och filmen och det märks, man känner igen sig (trevlig omväxling mot de böcker som filmatiseras och där de ändrar som de vill). Det finns många referenser till gamla händelser både i serien och filmen och det blir ingen större skillnad att läsa om henne istället, det är som att komma hem.

Storyn med de försvunna flickorna är bra, lagom invecklad med lite slamkrypare inslängda här och var, och jag tycker att det här fallet var bättre underbyggt än det i filmen. Jag gillar den personliga twisten och spökena som återvänder från förr, det gör det hela lite mer känslomässigt intressant.

Panic: Lauren Oliver

Bild från adlibris

Panic av Lauren Oliver utspelar sig under en sommar i en liten amerikansk håla. Vi får följa två ungdomar, Heather och Dodge, när de deltar i Panic - en utmaningstävling där man antingen gör det som krävs utan att visa för mycket rädsla eller att skrika (det ger minuspoäng) eller så åker man ut. Uppgifterna är aldrig enkla och ofta rent livsfarliga, som ett spel rysk roulette, men i potten ligger en hel massa pengar vilket är drivkraft för en hel del av de tävlande - de andra har mer känslomässiga anledningar till att vara med.

Tävlingen är ramen runt historien, men efter ett tag så är den långt ifrån den mest fascinerande delen. Istället så är det Heather och Dodges (och deras närmsta kompisars) bakgrunder och drivkrafter som jag hela tiden vill veta mer om. De är båda trasiga, men på olika sätt. Heather har en djupt olämplig mamma och är ganska övertygad om att det inte finns någon som älskar henne, och kanske är hon inte värd att ha någon som gör det heller. Dodges syster var med i finalen av Panic ett par år tidigare och blev förlamad och han ruvar nu på hämnd. Han är relativt ny i den lilla staden och har inte fått några vänner och han saknar den tidigare relationen han hade med systern när de var vapenbröder i vått och torrt.

Omdöme: En så väldigt bra bok! Kringhändelserna är spännande, men det är personerna och deras väg till vuxenvärlden som mig att så febrilt vända sidorna. Det är komplexa