Anne Franks dagbok

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Anne Franks dagbok blev äntligen läst, vet inte hur länge jag har tänkt läsa den utan att det blivit av. Den handlar väl som alla vet om tiden när hon och hennes familj (och ytterligare en familj) gömde sig från nazister under två år under andra världskriget. Vad som överraskade mig var att det var en uppväxtskildring som var väldigt lätt att känna igen sig i trots att omständigheterna inte alls är samma. Men det är känsloutbrott och kort stubin, en känsla av ens egen vuxenhet och stolhet över sitt goda förstånd och lite lätt förakt över de vuxna i ens närhet kombinerat med tankar på kärlek och sex (det är väl inte bara jag som känner igen mig i det?)

Att Anne levde gömd med fara för livet sätter så klart sin prägel på berättelsen, kanske framför allt i hur mycket det nöter på relationerna när man umgås med samma åtta personer dygnet runt i ett begränsat utrymme under två år samtidigt som man hela tiden behöver vara på sin vakt och inte får avslöja sig (bara det är ju en total mardröm). Rädslan över att bli upptäckt, särskilt när något oväntat händer, mat som blir allt sämre och ideliga flygräder över staden läggs över de personliga relationerna och det är ett under att de fortfarande verkar mentalt friska när boken tar slut.

Mycket läsvärd bok, imponerande vältalig för att vara skriven av en fjortonåring och den känns framför allt väldigt ärlig. Jag är glad att den blev läst :)