Vips läslära åk 1: Lena Hultgren

Bild lånad från Liber

Så, har under året arbetat med Vips i min etta. Barnen har haft den som läsläxa, vi har läst högläsningsboken i klassen en gång i veckan och arbetat med arbetsboken som hör till. Upplägget är att en valp lämnas på det nyöppnade Vov Hotell och därifrån spänns en storyarch som till slut leder fram till att föräldern kommer tillbaka efter att ett otal andra små minitrådar vävts in. I varje kapitel introduceras en eller ett par nya karaktärer som gäster på hotellet och på slutet är det något fler karaktärer är bokstäver i alfabetet vi fått lära känna.

Jag har inte varit odelat förtjust i den här. De många små trådarna som löper iväg, som fotbollsproffset som bor på hotellet en natt, akrobaten Amir som faller ner ur ett träd och Elof och hans elefant som installerar ett vindkraftverk känns ganska sökta och ibland mer än lovligt osannolika. Det värsta för mig (men så är jag vuxen också och kanske ser det hela med lite andra ögon) var när fotbollslaget skulle checka in och proffset Filo fick rum nummer 6 för att nattportiern gillade honom så mycket och resten av laget fick sova på extrasängar i källaren trots att det fanns tillräckligt många rum lediga - vi räknade tillsammans i klassen.

Kapitlen i läsläran är också speciellt uppbyggda. De första tre sidorna i varje kapitel så fortsätter historien, sista sidan i varje kapitel kan sedan vara uppbyggd kring rimord, frågor och svar eller faktatexter om något som varit med i den skönlitterära texten. Föräldrarna som hjälper sina barn hemma med läxan har svårt att följa den röda tråden eftersom man behöver höra högläsningsboken för att fullt förstå vad texterna handlar om, ett extra problem blir det om barnet varit frånvarande när vi läst det i klassen. Det finns också med en hel del svåra eller ovanliga ord som ska passa in med veckans bokstav, däribland zeppelinare, guldletare och sjörövarskepp och namn som Wiz, Ukas och Pamira. I högläsningsboken finns det ännu fler och det gör texten svår att förstå trots att man förklarar, flytet avbryts liksom.

Arbetsboken har inte heller imponerat. Det finns gott om ställen där man ska skriva i vad karaktärer säger i pratbubblor och skriva hur en berättelse fortsätter, men väldigt liten yta för att faktiskt göra ett bra jobb. Kan också tycka att progressionen är för låg, det är nästan samma svårighetsgrad genom hela boken.

Det finns bra saker också. Vissa kapitel är mer spännande än andra och det finns många fantasirika element i boken och en del av eleverna tycker om att arbeta i arbetsboken även efter 24 kapitel.

This Lullaby: Sarah Dessen

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

This Lullaby av Sarah Dessen handlar om Remy som knappt kan bärga sig tills hon efter sommaren äntligen ska flytta långt bort från staden hon bor för att börja college. En sista sommarflirt är kanske inte direkt planerat, speciellt inte i en ovårdad rocker, men Dexter är både påstridig och charmig.

Så här långt låter det väl som ett ganska standardupplägg, men Remy är ovanligt cynisk för att vara 18 år. Ovanligt nog för amerikansk ungdomslitteratur så både dricker hon och tycker om sex även om hon kanske inte är jättekär. Hon drömmer heller inte om bröllop för efter att ha sett sin mamma gifta sig fem gånger tror Remy varken på den enda rätta eller den stora kärleken och hennes förhållanden följer en mall där hon inom två-tre månader ser till att dumpa vem hon än hänger med. Dexter vill hon inte riktigt dumpa, det tar emot, men han är ju ändå bara i stan över sommaren så det lär ju lösa sig automatiskt.

Historien har vissa poänger, framför allt gillar jag hur man får följa mammans senaste äktenskap i bakgrunden, men boken är också väldigt förutsägbar och de sista sidorna när hon inser att hon haft fel och utvecklas är kväljande preachy med förnumstiga lärdomar sida upp och sida ner. Jag brukar gilla Dessen, men den här är inget jag kommer att lägga på minnet. Ska låta det gå lite längre tid tills jag läser henne igen.

Smakebit: Half a War

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

     'What's happening?' she whispered, hardly recognizing her own voice it came so thin and cracked.
     'Bright Yilling has come with his Companions,' said Jenner, 'to settle Grandmother Wexen's debts. Yaletoft is already burning. I'm sorry, princess.'
     Skara flinched as he slid something around her neck. A collar of twisted silver wire, a fine chain clinking faintly. The kind the Ingling girl who used to bind her hair had worn. 
     'Am I a slave?' she whispered, as Jenner buckled the other end about his wrist.

Utdraget kommer från Joe Abercrombies fantasybok Half a War. Det är den tredje och sista boken i serien Shattered Sea som jag så gott som sträckläser. Fler smakbitar finns hos Astrid Terese. Ha en trevlig söndag.

Alpha and Omega: Patricia Briggs

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Alpa and Omega är en serie av Patricia Briggs och alfan är Charles, nummer två i hierarkin i hans pappas varulvspack och den som skickas ut för att avskaffa varulvar som inte sköter sig och omegan är Anna som efter tre år av misshandel beordrad av hennes packledare till slut ringer efter hjälp. Charles kommer och attraktionen är ögonblicklig. Det är handlingen i den korta prequellen On the Prowl och det blir inte alls lika cheesy som det låter här.

Anna och Charles blir i alla fall ett par och jag gillar att läsa om dem. De är omtänksamma och försöker se till att partnern trivs och båda får lika mycket i utbyte. De får mycket att arbeta med - en häxa på jakt efter en av vargarna i flocken behöver tas om hand, FBI behöver hjälp med en seriemördare, flockledaren funderar på att avslöja varulvarnas existens för allmänheten vilket en del andra varulvar inte alls är nöjda med och det finns en förrädare i deras flock.

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Det är mycket läsvänliga böcker och jag slukar hela serien (så långt den har kommit) i ett svep - högt tempo, spännande, lite humoristiska, karaktärer som är lätta att tycka om - både huvudkaraktärerna och de i periferin och med många fler övernaturliga element än bara varulvar - alla farliga. Serien har en del gemensamma personer och händelser med Briggs serie om coyoteshiftaren Mercy Thompson, men det nämns mest i förbifarten. Jag gillar Charles som alfa bättre än Adam som är det manliga kärleksintresset i Mercy-serien, Charles blir aldrig riktigt så fånigt macho.

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Perfect Victim: Kelley Armstrong

Bild lånad från kobo.

Perfect Victim är en kortroman i serien om yrkesmördaren Nadia och det är ett kärt återseende av både henne och hennes älskare/mentor Jack. De får ett dubbeluppdrag som tar dem till Hawaii där de ska agera som bodyguards åt en advokat som någon försöker mörda. Det är inte helt lätt, det är svårare att förutse hur någon annan ska gå till väga än att agera efter en egen plan.

Fallet är klurig med en hel del blindspår och som alltid gillar jag Armstrongs text - läsvänligt, aktionfyllt och lätt humoristiskt.

Instructions for a Heatwave: Maggie O'Farrell

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

Instructions for a Heatwave utspelar sig under några dagar i juli 1976 i ett London plågat av en värmebölja. Gretta håller på att ordna med frukosten när hennes man Robert går ut för att köpa tidningen. Han kommer inte tillbaka och Gretta ringer sina tre utflugna barn som ganska motvilligt kommer hem, och för första gången på flera år träffas de tre syskonen.

Det är en mycket välskriven och ganska långsam bok där man allt eftersom får lära känna Gretta, Michael, Monica och Aiofe och alla har de sina hemligheter som de gör sitt bästa för att dölja, man vill helst visa upp ett lyckat yttre. Jag gillar hur man får komma allt närmare deras sönderfallanden äktenskap, styvbarnen man inte kan hantera och dyslexin samtidigt som jag kan önska att de hade pratat mer om vad de egentligen känner och upplever - tror deras liv hade blivit mycket lättare då (men boken hade antagligen blivit sämre). Väldigt mänskliga karaktärer som jag känner med och en intressant syskonrelation även om jag inte direkt tycker om någon mer än yngsta systern Aiofe.

The Iron Fey: Julie Kagawa

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris
och översatt till svenska.

The Iron Fey är en serie av Julie Kagawa som handlar om 16-åriga Meghan som ibland ser saker i ögonvrån som inte är där när hon tittar dit. Hennes lillebror berättar om monster under sängen och en man i garderoben och försvinner sedan, utbytt av älvor. Meghan är fast besluten att hämta tillbaka honom. Tillsammans med grannpojken (som egentligen är Puck) ger hon sig av till sommarhovet där mottagandet är blandat. Dessvärre finns brodern varken i sommar- eller vinterhovet och hon följer spåret till ett tredje, okänt hov - det för järnälvorna.

Premissen är att älvor får sin kraft av att folk tror på dem och skapar historier och konst om dem. Eftersom vetenskapen trängt undan de gamla myterna är de traditionella älvorna inte alls lika inflytelserika som de än gång var, istället har teknikdrömmar och vansinniga uppfinningar gett upphov till ett nytt släkte av älvor, ett som tål järn och kan vistas i det moderna samhället och som dessutom är mycket suget på att skaffa sig reellt inflytande även i de vanliga älvornas värld. Varning för spoilers i texten nedan.

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

Saker jag gillar: Utvecklingen med de nya älvorna och grunden till deras existens. Jag gillar också de grymma älvdrottningarna som båda helst vill se Meghan död - den ena för att hon är beviset på makens otrohet den andre för att hon inte vill att sonen ska ha en halvälva från sommarhovet som flickvän. Och så gillar jag Iron Horse. Det var väl det.

Saker jag har svårare för: Sonen till vinterdrottningen ja, han heter Ash och efter att ha försökt döda Meghan faller de båda handlöst för varandra, utan någon egentligen anledning mer än att Ash tydligen är fantastiskt snygg och Meghan liknar hans sedan länge döda flickvän - inte två ingredienser för ett stabilt förhållande. Puck blir nu svartsjuk eftersom han gillat Meghan jättelänge, men inte sagt något förrän hon blir upptagen, vilket inte känns helt i linje med den gamle spexaren från En midsommarnattsdröm. Att miljön som omger järnälvorna är så otroligt giftig, även för dem själva är ytterligare en sak som skaver. Kagawa har gott om fantasi och man får träffa ett oändligt stort antal olika älvsorter, som beskrivs jätteväl allihop, vilket är trevligt i början - vilken härlig världsbyggnad! Efter ett par hundra sidor så blir varje ny sort dock inte längre så spännande.

Bild lånad från bokus,
finns dessutom på adlibris
och översatt till svenska.

Men efter första boken läser jag trots allt någorlunda glatt vidare, men det börjar kännas som att historien upprepar sig - det är motsättningar mellan de olika hoven, instaloven får fnurror på tråden, Meghan lovar alldeles för villigt bort tjänster och springer för livet och de båda pojkarna håller henne säker och käftar lite vitsigt med varandra. Sedan blir det strider och rätt sida vinner mot alla odds.

Trots det läser jag den tredje boken med, men utan någon större glädje alls och när den äntligen är utläst har jag till slut insett att jag inte alls bryr mig om hur Meghan och Ash ska ordna så att de får ett lyckligt liv tillsammans och vem de behöver besegra för att komma dit. Jag räknar med att de på något sätt kommer att ordna det och om inte så spelar det ingen roll.

Smakebit: The Hate U Give

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Dagens smakbit denna strålande söndag kommer från The Hate U Give av Angie Thomas. I utdraget är Starr och hennes kompis Khalil är på väg hem från en fest när de stoppas av en polis.

     The officer walks back to his patrol car.
     My parents haven't raised me to fear the police, just to be smart around them. They told me it's not smart to move while a cop has his back to you.
     Khalil does. He comes to his door.
     It's not smart to make a sudden move.
     Khalil does. He open the driver's door.
     "You okey, Starr-"
     Pow!
     One. Khalil's body jerks. Blood splatters from his back. He holds on to the door to keep himself upright.
     Pow!
     Two. Khalil gasps.
     Pow!
     Three. Khalil looks at me, stunned.
     He falls to the ground.

Det kan ju verka som att det här är en enorm spoiler, men det händer redan på sidan 27 och boken handlar om vad som händer efter att en vit polis skjuter en obeväpnad svart ung kille till döds. Fler smakbitar finns hos Astrid Therese. Ha en trevlig söndag!

Before the Fall: Noah Hawley

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris
och översatt till svenska.

Before the Fall av Noah Hawley är en bok jag sträckläste. Ett privatflygplan med några ruskigt rika personer ombord störtar på vägen mellan Martha's Vineyard och New York och mirakulöst nog så finns det två överlevare - den (dittills) inte alltför uppmärksammade konstnären Scott Burroughs och den fyraårige sonen till mediemogulen som ägde planet. En härva av spekulationer startar: varför störtade planet - var det terrorister och vem ombord var i så fall måltavla, varför var Scott ombord och hur kunde han överleva, finns det något skelett i garderoben hos kaptenen ombord? Det är inte bara utredarna som luskar, även media går igång och där finns bland annat en programledare som inte blivit vidare övertygad av Scott och som gör sitt bästa för att misstänkliggöra honom.

Man får undan för undan bakgrunden till dem som var med på planet och besättningen, totalt elva personer, och det finns en del där som får mig som läsare att falla för en den ena, än den andra tråden och jag njuter helhjärtat trots att jag ofta är ute på villovägar. Det hela är rappt och händelserikt. Jag gillar hur berättelsen är uppbyggd och jag gillar att läsa om karaktärerna, även dem jag inte tycker om. Hawley beskriver till och med tavlorna Scott målat så väl att jag hemskt gärna skulle sett dem på riktigt.

I'm the Reader-tag

Har sett en trevlig tag bland annat hos Villa Freja och Vargnatt och kunde inte låta bli, så här kommer mina svar:

Välj ett ord som beskriver dig som läsare:
Omåttlig.

Vilken var den allra första boken du blev förälskad i:
Enligt mamma var det ABC-resan, men den första jag själv kommer ihåg är Barbapappa (i djungeln?)

Inbunden eller pocket:
Om det gör dig detsamma så väljer jag e-bok. Annars storpocket.

Hur har läsningen utvecklat dig som person:
Jag har lärt mig spridda fakta om allt mellan himmel och jord och det finns få ämnen där jag inte plötsligt kan foga in ett "jag läste..." i samtalet. Och så inbillar jag mig att jag har fått större förståelse för andra.

Vad läser du när du behöver bli tröstad:
Något som kan distrahera mig, att hantera mina känslor tillhör inte mina styrkor. Favoritförfattare som Kelley Armstrong och Nevada Barr brukar fungera alldeles utmärkt :)

Vem gjorde dig till en läsare:
Vet inte riktigt. Mina föräldrar läser, men mer måttligt.

Vilken bok har förändrat din syn på världen:
Syskonplaneten av Torbjörn Engström läste jag första gången i mellanstadiet och jag har fortfarande inte släppt den bilden av hur samhället borde se ut.

Beskriv ditt drömställe för läsning:
Sittandes i en pool i skuggan i Australien :) Men alla platser funkar - spårvagnen, kassakön, soffan, balkongen...

Smakebit: Alias Grace

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

Håller på att läsa vidare i urban fantasyserien om Alpha and Omega som var smakbit förra veckan, så istället kommer smakbiten från Margaret Atwoods Alias Grace. I smakbiten pratar fängelsedirektörens dotter med dr. Simon Jordan som är på plats för att försöka få Grace att minnas morden hon är dömd för.

He suspects she's flirting with him. It's far from disagreeable, but, perversely, it makes him think of his mother. How many acceptable young girls has she trailed discreetly before him, like feathered fishing lures? She arranges them, always, next to a vase of white flowers. Their morals have been irreproachable, their manners candid as spring water; their minds have been presented to him as unbaked pieces of dough which it would be his prerogative to mould and form. As one season's crop of girls proceeds into engagement and marriage, younger ones keep sprouting up, like tulips in May. They are now so young in relation to Simon that he has trouble conversing with them; it's like talking to a basketful of kittens.

Fler smakbitar finns på bloggen Betraktninger. Ha en trevlig kväll!

Sorcerer to the Crown: Zen Cho

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Sorcerer to the Crown av Zen Cho handlar om Zacharias Wythe som nyligen tagit över rollen som Sorcerer Royal (överhuvud för trollkarlarna i England) efter sin fosterfar. Trollkarlsvärlden har problem för av okänd anledning så har magin i etern slutat strömma från Fairyland och nu fruktar man att den kunskapen ska spridas och användas som argument för att skära ner deras privilegier. Och då är ju den stora frågan om Zacharias verkligen är den man vill ska stå vid rodret - inte nog med att hans fosterfar dog väldigt plötsligt under mycket misstänksamma omständigheter, men Zacharias är också en före detta slav och färgad. Hjälp!

Så det intrigeras i rådet, men det finns också någon som inte vill vänta och som anordnar mordförsök på honom. Kanske inte är riktigt rätt läge att försöka reformera trollkarlsvärlden till att bli mer jämlik, men Zacharias har bestämt sig.

Det här känns som en bok som borde passa mig som hand i handske - det är övernaturligt och humoristiskt och det finns en underliggande problematik som växer fram, men jag fastnar aldrig riktigt. Jag tror att det främst beror på språket. Boken utspelar sig i London under napoleonkriget och Cho låter 1800-talet ta plats i form av ett ganska omständligt språk och ett lite distanserat skrivsätt. Det är synd för när man får komma Zacharias in på livet så är han väldigt lätt att sympatisera med, men för mig händer det för sällan.

Just Listen: Sarah Dessen

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Just Listen av Sarah Dessen handlar om Annabel som efter sommarlovet kommer tillbaka till skolan bara för att upptäcka att ingen längre pratar med henne och utan vänner tillbringar hon rasterna ensam på en mur. Annabel säger inget om det hemma. Hon pratar heller inte om vad som hände henne innan sommaren eller berättar att hon vill sluta med extrajobbet.

Annabel kommer från en familj som utifrån verkar lycklig, men mamman är "ömtålig", ena systern är sjuk och pappan smiter från varje samtal som skulle kunna bli känsligt. Vem skulle kunna klandra Annabel för att inte försöka bidra till bördorna? Det visar sig att en annan av skolans utstötta på sin anger managementträning lärt sig att man alltid gör bäst i att säga vad man känner och tycker för annars är risken att man exploderar. När han och Annabel lite trevande blir vänner börjar hon försöka att säga vad hon faktiskt tycker, men det är inte alltid vare sig smärtfritt eller enkelt.

Jag gillade den här boken. Den är förutsägbar och lite lätt preachy, men ibland gör det inget att man vet hur det hela kommer att sluta, det kan vara intressant att se hur man tar sig till slutet och det här var en sådan bok. Gillar framför allt hur lagren av familjen skalades av och hur man varv efter varv fick se problematiken lite djupare.

Shiver: Maggie Stiefvater

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

Shiver av Maggie Stiefvater handlar om Grace som är fascinerad av vargarna som finns i skogarna där hon bor, speciellt en av dem som hon kallar "sin". Den vargen räddade henne från att bli uppäten från flocken en kall vinter när hon var yngre. Vargen visar sig vara Sam som lever som varg under vintrarna och människa under somrarna, hans form beror på temperaturen. När de äntligen möts är förälskelsen ögonblicklig, alla bitar faller på plats. Förutom då det lilla bekymret med att det är kallt ute och Sam snart kommer att vara varg igen och frågan är om han så många år efter sin första förvandling klarar av att förvandla sig till människa när sommaren kommer tillbaka.

Det finns bitar i den här boken som jag tycker om, som historien bakom hur Sam blev varg från början och varför det kommer nya varulvar till huset (hade gärna läst mer om det). Jakten på ett botemedel mot varulvsviruset är också intressant. Det finns också ett par bikaraktärer som jag velat lära känna lite bättre som Olivia och Beck.

Det finns dessvärre också många bitar som jag har svårt för, bland dem huvudpersonen Grace. Hon är redig och lillgammal där hon sköter hushållet och sina studier och jag irriterar mig på att hon (klokt nog?) låter lektionerna gå före de sista dagarna hon kan tillbringa med Sam. Inte ett jättebekymmer kanske, värre är att hon är en ganska usel och egocentrisk kompis - handlar det inte om vargarna är hon helt enkelt inte intresserad. Sam är inte heller någon favorit, vilket ögonblick som helst kan avbrytas av hans mindre än bra låttexter som han formulerar i huvudet. Eftersom det är instalove på hög nivå så är deras förhållande mer eller mindre fixt och färdigt från start och för att göra det hela värre (eller bara mer amerikanskt) så är det också väldigt kyskt.

Jag gillar hur miljön och vädret är beskrivna, jag kan känna kylan genom boksidorna, men språket i stort är för blommigt för mig och jag har svårt att tro på dialogerna. Det finns tre delar till i serien, men jag är inte tillräckligt intresserad att ta reda på hur det går för att läsa dem.

The Graveyard Book: Neil Gaiman

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

The Graveyard Book av Neil Gaiman inleds med att mannen som kallas Jack går omkring i ett hus och tar livet av familjen som bor där, den lille pojken i familjen kryper dock ut genom dörren som lämnats på glänt innan Jack hinner slutföra sitt uppdrag. Bebisen kommer till en kyrkogård och dess invånare bestämmer sig för att ta honom under sitt beskydd. De kallar pojken Nobody Owen.

Man får följa Nobody när han växer upp och lär sig om livet. Han får vänner och lärare bland spökena på Kyrkogården och bland de levande människor som besöker den. Det är inget dumt liv, men han är nyfiken på livet utanför och där väntar Jack mer eller mindre tålmodigt fortfarande på honom. Till slut bestämmer sig Nobody för att konfrontera honom.

Jag gillar den här. Det är en sagoaktig stämning genom boken och det är väldigt lätt att tycka om Nobody, han har ett stort hjärta och ett inte alltför lätt liv. Speciellt delarna som handlar om vänskap svider, det har sina sidor att leva på en kyrkogård och att ha tränat på att inte synas. Det är inte en aktionfylld bok, men den blir aldrig tråkig och Jack finns allt som oftast som ett olycksbådande löfte i bakgrunden.

Smakebit: Cry Wolf

Bild lånad från bokus,
finns också 

Idag har jag i princip läst sen jag vaknade efter en skön sovmorgon. Härligt! Tänkte servera en smakbit ur just den boken trots att den är utläst nu (annars hade jag väl fortfarande läst...). Det är Cry Wolf av Patricia Briggs och i utdraget diskuteras vad som ska göras åt en varulv som dödar människor i närheten av Brans flock.

     "I don't want to send anyone in to get killed."
     "Just me." Charles could use a dry tone, too.
     "Just you," agreed Bran blandly. "But I'm not sending you out hurt. Samuel's here for the funeral. He can go check this out.
     "You can't send Samuel." His response was immediate. The negative too strong to be just instinct. Sometimes his mother's spirits gave him a little help in planning for the future.
     This time it was his father who waited. So he  tried to figure out just why it was such a bad idea - and didn't like the answer he came up with. 
     "Since he came home from Texas, there's been something wrong with Samuel," Charles said finally.
     "He's suicidal."

Fler smakbitar kan man hitta hos Astrid Terese. Ha en bra vecka!

Holes: Louis Sachar

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

Holes av Louis Sachar handlar om Stanley som skickats iväg till ungdomsanstalten Green Lake Camp efter att ha dömts för stöld. Stanleys familj har varit otursförföljd ända sedan hans farfars farfar bröt ett löfte till en spådam. Namnet på korrektionsanstalten visar sig vara djupt missvisande - sjön torkade ut för hundra år sen och är nu en stekande öken och internerna sätts på att gräva hål ute på den f.d. sjöbotten. Ett hål om dan under stekande sol, men om man hittar något intressant kan man få ledigt resten av dagen.

Jag tycker den här boken är otroligt bra och förstår att den omnämns som en modern klassiker. Den är mycket underhållande med en ganska tillbakahållen humor och väldigt välskriven. Jag är djupt imponerad av hur saker som nämns kommer tillbaka och spelar roll senare i historien även om jag vid första omnämnandet knappt lägger märke till dem, har nog aldrig läst något som så snyggt knyter ihop alla små trådar. Det finns också stora trådar som knyts samman som historien bakom förbannelsen. En allåldersskröna som rekommenderas varmt!

Purebred: Herrefolket - Lisa Hågensen

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Purebred: Herrefolket av Lisa Hågensen startar ungefär tre år innan den första delen, Flykten från Olympo, och berättas ur Doras perspektiv. Spoilers från del 1 förekommer!

Man får läsa om Doras liv som till största delen tillbringas inne i lägenheten eftersom det inte är säkert för henne att visa sig ute på grund av sin vita hy och blå ögonfärg. Hon smyger sig dock ut ibland och iakttar livet nere på botten av velodromen utan att någon lägger märke till henne under luvan. Ända tills Mira plötsligt ser henne och Dora får sin första vän och sin första flickvän. Tillsammans börjar de planera för hur de ska kunna lämna Olympo. Men det är inte ett helt smärtfritt förhållande och allt eftersom tiden går blir Dora allt mer svartsjuk samtidigt som Mira verkar dölja något. Så dör Mira och Dora anklagar sig själv och sen hämtas hon plötsligt av herrefolket och tas med till deras avelsavdelning.

Jag gillar den här boken och jag gillar Dora som berättare. Det är inget avundsvärt öde hon har och jag ryser av hur kallt livet på avelsavdelningen är. Boken startar visserligen innan händelserna i Flykten från Olympo, men fortsätter en bit längre och man får så småningom återse några av personerna i första boken. På avelsplantagen sysslas det med indoktrinering och jag kan tycka att det är synd att man inte får se mer av den delen. Jag kan också tycka att det är lite för många komponenter från andra världskriget som upprepas - efter så lång tid kan man ju tänka sig att de har andra lösningar än arbetsläger... men jag gillar det oavsett. Det finns en liten passage i boken där någon ifrågasätter om Dora bara ser sig som ett objekt, om hon har en skyldighet att betala med sig själv oavsett hur hon känner och jag önskar att det hade gåtts djupare in på den biten. Jag hade överlag gärna sett en lite längre bok där de olika delarna hade fått utvecklats mer.

Min största invändning är en som kanske inte spelar så stor roll, men som stör mig för att jag inte riktigt får ihop det. Det är också en mindre spoiler så markera för att läsa: Doras gentester visar att hon tillhör den skandinaviska linjen, gott så. Men sen visar det sig att hon härstammar i rakt nedstigande led från Jeanne d'Arc. Jeanne levde på 1400-talet och hennes kropp brändes på bål tre gånger innan man slängde askan i Seine för att förhindra helgondyrkan/häxkonster - så hur sjutton kan man ha kartlagt detta försvunna DNA? Hennes jungfrudom undersöktes också åtminstone två gånger för att säkerställa att hon inte styrdes av djävulen så hur kan det vara i RAKT nedstigande led? Dessutom var Jeanne fransyska? Visst finns det ättlingar i Normandie till nordiska vikingar, men jag tycker ändå att det blir väl långsökt.

Purebred: Flykten från Olympo - Lisa Hågensen

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Purebred: Flykten från Olympo av Lisa Hågensen är första delen av tre i en dystopi. Boken börjar i Olympo, en gammal velodromanläggning, där flyktingar bott i ett par generationer. Utanför Olympo är världen öde. Vi får följa Thorbi, en ung kille vars föräldrar dött och vars syster blivit dödad av anläggningens "freak", Dora med äckligt blå ögon, ljus hud och blont hår. Innan storasystern dog planerade hon och en liten grupp vänner (däribland Dora) att försöka fly det förtryckande systemet i Olympo och i boken är det dags att sätta planerna i verket.

Det blir en lång resa och de upptäcker att världen inte alls är så öde som ledarna fått dem att tro. Inte så långt från Olympo finns falanger som strider om inflytande och ännu längre bort flyr några som kallar sig judar undan en grupp som kallar sig herrefolket. För de sistnämnda är freaks som Dora högvilt.

En trevligt snabbläst bok med ett intressant världsbygge och jag gillar hur historien till hur världen kom att se ut som den gör portioneras ut. Velodromlivet och den raserade staden de kommer till sen fascinerar, men när herrefolket dyker upp så känner jag mig nästan lite lurad - inte den historien en gång till? Och från det nödtorftiga livet i velodromen förflyttas man stegvis, men snabbt, till ett mycket högteknologiskt ställe och jag har lite svårt att få allt att samsas, hade önskat att det hela fått ta lite längre tid. Karaktärerna i är (i de flesta fall) lätta att tycka om och jag gillar hur olika de är sinsemellan. Språket är rättframt, utan krusiduller, men ibland hakar jag upp mig lite som till exempel när det står "de mörka ögonen är arga och likgiltiga", det får jag inte riktigt ihop...

MaddAddam: Margaret Atwood

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

MaddAddam är den tredje och sista delen i dystopin som startar med Oryx och Crake. Den inleds med en alldeles strålande sammanfattning av de två första böckerna som får en direkt in i handlingen (något som borde användas oftare). Till skillnad från de två första böckerna som utspelas parallellt så går den här vidare, in i tiden efter katastrofen och den delen handlar mycket om de laboratorieskapade humanoiderna Children of Crake. Det finns ett samspel mellan dem och de få överlevanden där bland annat deras skapelseberättelse berättas och justeras (och där kan det vara svårt att hålla sig för skratt, att förklara saker för Children of Crake är som att förklara något för en frågvis tre-åring) och Toby får ta över Jimmies roll som orakel. När man inte går och lullar hemma vid gården så oroar man sig för att bli attackerad av ett par mordiska våldtäktsmän som också överlevt, men det finns ingen större plan för vad man ska göra långsiktigt, man verkar ganska nöjd med att lämna över till Children of Crake.

Även i den här boken får man dock läsa om livet före genom att ta del av ett par karaktärers bakgrundshistoria, den här gången Zebs och Adams. Det blir min favoritdel, kanske mycket för att det gås hårt åt en genomrutten evangelisk rörelse och jag gillar de intelligenta killarna som växer upp.

Gillar den här boken, det blev min favorit i serien (fast jag har sett ganska många recensenter som tycker tvärtom) mycket på grund av Zeb och Adam. Tycker dock att alla böckerna i trilogin hade kunnat kortas av en hel del, det blir emellanåt långdraget. Det största problemet med MaddAddam är dock Toby, hjältinnan från The Year of the Flood, hon är förälskad och är svartsjukare än en högstadietjej i sitt första förhållande och det är lite synd för jag tyckte hon var en sån bra karaktär tidigare.

Läsmånad: februari-2018

   

Finns bl.a. på cdon             Finns bl.a. på cdon                Finns bl.a. på cdon             Finns bl.a. på cdon

Hoppsan, vågar knappt skriva det, men... jag är tillbaka?! Efter att inte ha bloggat och dessvärre också tappat läslusten några månader så känns det som att jag har vaknat till liv igen och det är så väldigt skönt. Fick för mig att jag bloggade nästan hela hösten, men när jag ser inläggslistan så var mitt sista "egna" inlägg (som alltså inte var en fast punkt som läsmånad och smakebit) i augusti och då blev det bara tre. Men nu känns det alltså bra igen :)

Min ena bokfavorit den här månaden var Vei, en grafisk serieroman som utspelar sig bland asamyterna, men som känns helt ny. Den läste jag ut och sen läste jag om den dagen efter igen :) Den andra favoriten var Holes (Ett hål om dagen) av Louis Sacher som märkts upp som en tonårsbok, men som jag skulle kategorisera som en allåldersbok. Det har blivit mer film och tv än böcker, har ju haft sportlov :) The Theory of Everything var en ny favorit, The Full Monty en äldre. Bland tv-serierna var The Leftovers oväntat bra, rekommenderas.

Bloggningen har ju kommit igång i en liten smal stril och jag är nog mest nöjd med att jag faktiskt har skrivit om alla månadens böcker. Alla är inte publicerade än, men de ligger färdigskrivna och väntar även om Burn nog kan få ligga ganska länge, ska se om jag har något att skriva om böckerna närmast före i serien först.

Statistik:
Lästa böcker: 9 (3 barn, 2 fakta, 1 grafisk)
Lästa sidor: 2240
Böcker på svenska: 7, engelska: 2                                Böcker av kvinnor: 3, män: 2, kombo 4
Nya författare för mig: 4                                                 Antal länder: 3
Del av serie: 5 (2 påbörjade, 2 avslutade/up to date)

6 böcker av svenska författare
2 böcker av amerikanska författare
1 bok av en brittisk författare

Böcker:
16. Holes - Louis Sachar  4+/5   *månadsfavorit*
15. Herrefolket - Lisa Hågensen   3+/5
14. Burn - Nevada Barr   3+/5
13. En mördarkatts dagbok - Anne Fine  (barn, högläsning)  4-/5
12. Vei: bok 1 - Sara Bergmark Elfgren & Karl Johnsson (grafisk)   5-/5   *månadsfavorit*
11. Hur jag lärde mig förstå världen - Hans Rosling & Fanny Härgestam (non-fic, biografi)  4/5
10. 101 historiska misstag - Daniel Rydén (non-fic)  3+/5
9.   Handbok för superhjältar: 2 - Den röda masken - E & A Våhlund (barn, högläsning)  4/5
8.   Handbok för superhjältar: 1 - Handboken - Elias & Agnes Våhlund (barn, högläsning)  4/5

Film: 

The Theory of Everything, tv 8. Suverän film! Om Stephen Hawking och Jane Wildes liv tillsammans, från åren som doktorand på Cambridge till världsberömd fysiker. Lider med Stephen i hans sjukdom, men kanske ännu mer med Jane som förväntas klara så mycket. Ett under att hon inte går sönder.
Stolthet och fördom, tv 8. Har sett den här hur många gånger som helst och det här kommer inte att vara sista. Som jag gillar den här filmen :)
Jason Bourne, dvd. Lånade den från biblioteket, visade sig att jag gjort det en gång tidigare... Okej, men tycker bättre om originaltrilogin, det känns inte som att det kom något nytt ur den här.
The Full Monty, tv 8. Mycket njutbar film med en strålande Robert Carlyle i huvudrollen. Såg den för flera år sen, men den tåldes att ses igen. Om arbetslösa stålarbetare som bestämmer sig för att strippa i ett försök att skaffa pengar. Rolig, men med en hel del underliggande ångest hos många av karaktärerna. Märker att jag identifierar mig med knubbige Dave och hans usla självbild.
The Intern, tv 4. Pensionerad man får praktikplats på ett internetbaserat modeföretag. Mysig feel-goodfilm om vänskap som överskrider fördomar.
Everest, tv 3. Bra film, får mig att aldrig nånsin vilja bestiga ett berg, verkar rent för djävligt tungt. Har sett den har en gång innan, men blir ändå lika irriterad av alla missbedömningar som ledde till så många dödsfall 1996.
One Chance, sjuan. Småputtrig film om mobbade Paul Pott som vann brittiska Talang.

Tv: 
Britannia, säsong 1, Hbo. Okej serie om hur romarna invaderade och erövrade Britannien genom att använda klanernas inbördes fiendeskap. Tror inte att den är vidare historiskt korrekt, känns ganska mycket som fantasy, men sevärd och händelserik.
Divorce, säsong 1-2, Hbo. Om ett par som tar ut skilsmässa efter att en otäck händelse på ett kalas fått dem att fundera på sina liv. Välspelat och välskrivet med flerdimensionella karaktärer, kan tänka mig att många som gått igenom skilsmässor kan känna igen sig, men jag fastnar inte riktigt för personerna.
The Leftovers, säsong 1-3, Hbo. 2 procent av jordens befolkning försvinner spårlöst under en ödesdiger sekund den 14:e oktober. Tre år senare brottas de som är kvar med många frågor som: vad var det som hände? Fanns det en anledning till att just de valdes ut? Kommer de tillbaka eller kommer fler försvinna? Riktigt bra skådisar och intressanta karaktärer och handlingen i stort är lysande med en underliggande ångest hos de allra flesta mest hela tiden. Hade svårt för dödshallucinationerna i sista säsongen dock och de avsnitt som i princip bara var "efter detta" drog ner betyget för hela serien (ligger väl nu på en svag fyra). Blev glad att man faktiskt fick ett slags svar i sista avsnittet.
Casual, säsong 3, Hbo. Om två dysfunktionella syskon och deras ganska plågsamma försök att hitta någon som kan älska dem. Helt okej, men tror jag hade uppskattat den mer om det inte gått så lång tid sen jag såg säsong 2, tog ett tag att återknyta kontakten.
Knightfall, säsong 1, Hbo. Om tempelriddare och kungafamiljen i 1200-talets Frankrike och en jakt på den heliga gralen av multipla parter. Många karaktärer att hålla reda på och generöst handhavande av historien, men kul tidsfördriv.
Our Cartoon President, Hbo. Tecknad parodi på trumpfamiljen. Bitvis kul, men lite för snäll.
Last Week Tonight with John Oliver, Hbo. En ny säsong har äntligen börjat och det här är ofta vasst och aktuellt. Tycker om Oliver, men han kan bli lite väl exalterad.

Hur jag lärde mig förstå världen: Hans Rosling

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Hur jag lärde mig förstå världen är berättelsen om Hans Roslings liv, framför allt det yrkesmässiga, skriven med Fanny Härgestam efter många långa intensiva telefonsamtal. Det är ett intressant liv om en nyfiken man och det är lite skönt att inse att inte heller han alltid var helt fri från förutfattade meningar, önskar dock att jag var lika duktig på att undersöka sanningshalten i mina...

Började skriva ner ett kort referat av "allt" han varit med om, men märkte att det blev alldeles för torrt och torftigt jämfört med den välskrivna boken så här kommer istället några punkter av det jag fastnade allra mest för. Tycker absolut att du ska läsa boken själv :)

• I början av sin karriär arbetade han som läkare i Mocambique och det finns ett intressant resonemang där som handlar om det är mest moraliskt riktigt att göra sitt yttersta för att rädda de som söker hjälp på sjukhuset, eller om man istället bör lägga en del av (de alldeles för knappa) resurserna på förebyggande vård längre ifrån centrum. Hans och hans kollegor var inte alltid överens. 
• Under ebolaepidemin 2014 (äntligen förstår jag just den blev så omfattande) var Hans i Liberia och forskade och det är fängslande att läsa om hur rädd han var, denna rigorösa tvättning varje dag.
• Allra bäst tyckte jag om beskrivningen av hur hans släkts (mormors, mammas, farmors...) levnadsomständigheter såg ut - oäkta barn, jordgolv och många barn i ett rum och kök, och hur de och Sverige förändrades över tid. Det gör parallellerna han drar till utvecklingen i andra länder väldigt tydliga. 

Drivkraften att vilja förstå och önskan att sedan få andra att se samma saker ledde honom så småningom till att bli forskare, lärare och föreläsare och det är intressant att läsa om, dock kommer man sällan in på privatpersonen vilket jag kan respektera. Närmast familjemannen Hans kommer man nog i slutet av boken när bilden av honom fylls på efter samtal med hans fru. Mycket läsvärd bok!