Purebred: Flykten från Olympo - Lisa Hågensen

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Purebred: Flykten från Olympo av Lisa Hågensen är första delen av tre i en dystopi. Boken börjar i Olympo, en gammal velodromanläggning, där flyktingar bott i ett par generationer. Utanför Olympo är världen öde. Vi får följa Thorbi, en ung kille vars föräldrar dött och vars syster blivit dödad av anläggningens "freak", Dora med äckligt blå ögon, ljus hud och blont hår. Innan storasystern dog planerade hon och en liten grupp vänner (däribland Dora) att försöka fly det förtryckande systemet i Olympo och i boken är det dags att sätta planerna i verket.

Det blir en lång resa och de upptäcker att världen inte alls är så öde som ledarna fått dem att tro. Inte så långt från Olympo finns falanger som strider om inflytande och ännu längre bort flyr några som kallar sig judar undan en grupp som kallar sig herrefolket. För de sistnämnda är freaks som Dora högvilt.

En trevligt snabbläst bok med ett intressant världsbygge och jag gillar hur historien till hur världen kom att se ut som den gör portioneras ut. Velodromlivet och den raserade staden de kommer till sen fascinerar, men när herrefolket dyker upp så känner jag mig nästan lite lurad - inte den historien en gång till? Och från det nödtorftiga livet i velodromen förflyttas man stegvis, men snabbt, till ett mycket högteknologiskt ställe och jag har lite svårt att få allt att samsas, hade önskat att det hela fått ta lite längre tid. Karaktärerna i är (i de flesta fall) lätta att tycka om och jag gillar hur olika de är sinsemellan. Språket är rättframt, utan krusiduller, men ibland hakar jag upp mig lite som till exempel när det står "de mörka ögonen är arga och likgiltiga", det får jag inte riktigt ihop...