måndag 5 mars 2018

The Graveyard Book: Neil Gaiman

The Graveyard Book (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
och översatt till svenska.
The Graveyard Book av Neil Gaiman inleds med att mannen som kallas Jack går omkring i ett hus och tar livet av familjen som bor där, den lille pojken i familjen kryper dock ut genom dörren som lämnats på glänt innan Jack hinner slutföra sitt uppdrag. Bebisen kommer till en kyrkogård och dess invånare bestämmer sig för att ta honom under sitt beskydd. De kallar pojken Nobody Owen.

Man får följa Nobody när han växer upp och lär sig om livet. Han får vänner och lärare bland spökena på Kyrkogården och bland de levande människor som besöker den. Det är inget dumt liv, men han är nyfiken på livet utanför och där väntar Jack mer eller mindre tålmodigt fortfarande på honom. Till slut bestämmer sig Nobody för att konfrontera honom.

Jag gillar den här. Det är en sagoaktig stämning genom boken och det är väldigt lätt att tycka om Nobody, han har ett stort hjärta och ett inte alltför lätt liv. Speciellt delarna som handlar om vänskap svider, det har sina sidor att leva på en kyrkogård och att ha tränat på att inte synas. Det är inte en aktionfylld bok, men den blir aldrig tråkig och Jack finns allt som oftast som ett olycksbådande löfte i bakgrunden.

6 kommentarer:

  1. Den här läste jag för ett par år sedan men ärligt talat minns jag ingenting av den :O

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då gjorde den större intryck hos mig, det har väl gått nästan ett år och det finns en hel del som stannat kvar :)

      Radera
  2. Den skulle jag absolut kunna tänka mig att läsa. Jag läste böckerna om Sandman och hans syskon, av Neil Gaiman, för ungefär halva mitt liv sedan, och sedan dess har jag tänkt att jag skall läsa en vanlig bok också av honom. Den här låter som en bok i min smak.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker mig å andra sidan att läsa Sandman så småningom :) Hans Neverwhere var dock kanske snäppet bättre i mitt tycke.

      Radera
  3. Jag tyckte väldigt mycket om den här. Det är en av mina favoriter bland de böcker jag har läst av Gaiman.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är den ganska ljuvlig :) Neverwhere tycker jag nog var strået vassare om än inte lika rar.

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)