Bild lånad från bokus, finns också på adlibris. |
Man får läsa om Doras liv som till största delen tillbringas inne i lägenheten eftersom det inte är säkert för henne att visa sig ute på grund av sin vita hy och blå ögonfärg. Hon smyger sig dock ut ibland och iakttar livet nere på botten av velodromen utan att någon lägger märke till henne under luvan. Ända tills Mira plötsligt ser henne och Dora får sin första vän och sin första flickvän. Tillsammans börjar de planera för hur de ska kunna lämna Olympo. Men det är inte ett helt smärtfritt förhållande och allt eftersom tiden går blir Dora allt mer svartsjuk samtidigt som Mira verkar dölja något. Så dör Mira och Dora anklagar sig själv och sen hämtas hon plötsligt av herrefolket och tas med till deras avelsavdelning.
Jag gillar den här boken och jag gillar Dora som berättare. Det är inget avundsvärt öde hon har och jag ryser av hur kallt livet på avelsavdelningen är. Boken startar visserligen innan händelserna i Flykten från Olympo, men fortsätter en bit längre och man får så småningom återse några av personerna i första boken. På avelsplantagen sysslas det med indoktrinering och jag kan tycka att det är synd att man inte får se mer av den delen. Jag kan också tycka att det är lite för många komponenter från andra världskriget som upprepas - efter så lång tid kan man ju tänka sig att de har andra lösningar än arbetsläger... men jag gillar det oavsett. Det finns en liten passage i boken där någon ifrågasätter om Dora bara ser sig som ett objekt, om hon har en skyldighet att betala med sig själv oavsett hur hon känner och jag önskar att det hade gåtts djupare in på den biten. Jag hade överlag gärna sett en lite längre bok där de olika delarna hade fått utvecklats mer.
Min största invändning är en som kanske inte spelar så stor roll, men som stör mig för att jag inte riktigt får ihop det. Det är också en mindre spoiler så markera för att läsa: Doras gentester visar att hon tillhör den skandinaviska linjen, gott så. Men sen visar det sig att hon härstammar i rakt nedstigande led från Jeanne d'Arc. Jeanne levde på 1400-talet och hennes kropp brändes på bål tre gånger innan man slängde askan i Seine för att förhindra helgondyrkan/häxkonster - så hur sjutton kan man ha kartlagt detta försvunna DNA? Hennes jungfrudom undersöktes också åtminstone två gånger för att säkerställa att hon inte styrdes av djävulen så hur kan det vara i RAKT nedstigande led? Dessutom var Jeanne fransyska? Visst finns det ättlingar i Normandie till nordiska vikingar, men jag tycker ändå att det blir väl långsökt.
Har ju läst den så jag markerade din spoiler... den aspekten tänkte jag faktiskt inte, det var något som skavde, kanske var det detta. Onekligen en intressant iakttagelse, skulle vara spännande att höra förklaringen :)
SvaraRaderaVi pratade ganska nyss om hennes liv i klassen :) Jag undrar om det finns en förklaring eller om man bara tog ett spännande namn?
SvaraRadera