Vips läslära åk 1: Lena Hultgren

Bild lånad från Liber

Så, har under året arbetat med Vips i min etta. Barnen har haft den som läsläxa, vi har läst högläsningsboken i klassen en gång i veckan och arbetat med arbetsboken som hör till. Upplägget är att en valp lämnas på det nyöppnade Vov Hotell och därifrån spänns en storyarch som till slut leder fram till att föräldern kommer tillbaka efter att ett otal andra små minitrådar vävts in. I varje kapitel introduceras en eller ett par nya karaktärer som gäster på hotellet och på slutet är det något fler karaktärer är bokstäver i alfabetet vi fått lära känna.

Jag har inte varit odelat förtjust i den här. De många små trådarna som löper iväg, som fotbollsproffset som bor på hotellet en natt, akrobaten Amir som faller ner ur ett träd och Elof och hans elefant som installerar ett vindkraftverk känns ganska sökta och ibland mer än lovligt osannolika. Det värsta för mig (men så är jag vuxen också och kanske ser det hela med lite andra ögon) var när fotbollslaget skulle checka in och proffset Filo fick rum nummer 6 för att nattportiern gillade honom så mycket och resten av laget fick sova på extrasängar i källaren trots att det fanns tillräckligt många rum lediga - vi räknade tillsammans i klassen.

Kapitlen i läsläran är också speciellt uppbyggda. De första tre sidorna i varje kapitel så fortsätter historien, sista sidan i varje kapitel kan sedan vara uppbyggd kring rimord, frågor och svar eller faktatexter om något som varit med i den skönlitterära texten. Föräldrarna som hjälper sina barn hemma med läxan har svårt att följa den röda tråden eftersom man behöver höra högläsningsboken för att fullt förstå vad texterna handlar om, ett extra problem blir det om barnet varit frånvarande när vi läst det i klassen. Det finns också med en hel del svåra eller ovanliga ord som ska passa in med veckans bokstav, däribland zeppelinare, guldletare och sjörövarskepp och namn som Wiz, Ukas och Pamira. I högläsningsboken finns det ännu fler och det gör texten svår att förstå trots att man förklarar, flytet avbryts liksom.

Arbetsboken har inte heller imponerat. Det finns gott om ställen där man ska skriva i vad karaktärer säger i pratbubblor och skriva hur en berättelse fortsätter, men väldigt liten yta för att faktiskt göra ett bra jobb. Kan också tycka att progressionen är för låg, det är nästan samma svårighetsgrad genom hela boken.

Det finns bra saker också. Vissa kapitel är mer spännande än andra och det finns många fantasirika element i boken och en del av eleverna tycker om att arbeta i arbetsboken även efter 24 kapitel.