Bild lånad från bokus, finns också på adlibris |
Det här är en rent ljuvlig bok! Jag gillar hur historien drar en del från de nordiska asagårdsmyterna, men ändå känns berättelsen helt ny, det är en vinkling av hur jättarna är kloka och empatiska medans asagudarna kör med fulspel och inte bryr sig om de som tror på dem. Vei är en hjältinna som tilltalar mig - självsäker, kaxig och omtänksam och jag gillar även hennes gud Veidar. Karaktärerna överlag är riktigt bra skildrade, med en intrigerande androgyn Loke i topp. Den enda jag hade problem med var Söl, en märkligt barnslig jätteprinsessa med tanke på att de är odödliga.
Bilderna är suveränt vackra och gör miljön storslagen, min favoritbild kommer nedan. Tror det hade varit svårt att ge den bilden enbart genom text (fast det kan ju vara min bristande skrivförmåga som talar). Storleksskillnaden mellan olika karaktärer hjälper också till att göra det hela till en visuell fest. Jotun är smidiga, vackra varelser långt ifrån de trögtänkta varelser som de brukar framstå som i traditionella asahistorier. Johnsson har även lyckats särskilja sina karaktärer, jag är aldrig osäker på vem det är jag ser vilket inte alltid är en självklarhet när man läser grafiska romaner. Jag blir slutligen oväntat förtjust i hur den inte helt mänskliga befolkningen i Jotunheim har fått getögon :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)