The Graveyard Book: Neil Gaiman

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

The Graveyard Book av Neil Gaiman inleds med att mannen som kallas Jack går omkring i ett hus och tar livet av familjen som bor där, den lille pojken i familjen kryper dock ut genom dörren som lämnats på glänt innan Jack hinner slutföra sitt uppdrag. Bebisen kommer till en kyrkogård och dess invånare bestämmer sig för att ta honom under sitt beskydd. De kallar pojken Nobody Owen.

Man får följa Nobody när han växer upp och lär sig om livet. Han får vänner och lärare bland spökena på Kyrkogården och bland de levande människor som besöker den. Det är inget dumt liv, men han är nyfiken på livet utanför och där väntar Jack mer eller mindre tålmodigt fortfarande på honom. Till slut bestämmer sig Nobody för att konfrontera honom.

Jag gillar den här. Det är en sagoaktig stämning genom boken och det är väldigt lätt att tycka om Nobody, han har ett stort hjärta och ett inte alltför lätt liv. Speciellt delarna som handlar om vänskap svider, det har sina sidor att leva på en kyrkogård och att ha tränat på att inte synas. Det är inte en aktionfylld bok, men den blir aldrig tråkig och Jack finns allt som oftast som ett olycksbådande löfte i bakgrunden.

Smakebit: Cry Wolf

Bild lånad från bokus,
finns också 

Idag har jag i princip läst sen jag vaknade efter en skön sovmorgon. Härligt! Tänkte servera en smakbit ur just den boken trots att den är utläst nu (annars hade jag väl fortfarande läst...). Det är Cry Wolf av Patricia Briggs och i utdraget diskuteras vad som ska göras åt en varulv som dödar människor i närheten av Brans flock.

     "I don't want to send anyone in to get killed."
     "Just me." Charles could use a dry tone, too.
     "Just you," agreed Bran blandly. "But I'm not sending you out hurt. Samuel's here for the funeral. He can go check this out.
     "You can't send Samuel." His response was immediate. The negative too strong to be just instinct. Sometimes his mother's spirits gave him a little help in planning for the future.
     This time it was his father who waited. So he  tried to figure out just why it was such a bad idea - and didn't like the answer he came up with. 
     "Since he came home from Texas, there's been something wrong with Samuel," Charles said finally.
     "He's suicidal."

Fler smakbitar kan man hitta hos Astrid Terese. Ha en bra vecka!

Holes: Louis Sachar

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

Holes av Louis Sachar handlar om Stanley som skickats iväg till ungdomsanstalten Green Lake Camp efter att ha dömts för stöld. Stanleys familj har varit otursförföljd ända sedan hans farfars farfar bröt ett löfte till en spådam. Namnet på korrektionsanstalten visar sig vara djupt missvisande - sjön torkade ut för hundra år sen och är nu en stekande öken och internerna sätts på att gräva hål ute på den f.d. sjöbotten. Ett hål om dan under stekande sol, men om man hittar något intressant kan man få ledigt resten av dagen.

Jag tycker den här boken är otroligt bra och förstår att den omnämns som en modern klassiker. Den är mycket underhållande med en ganska tillbakahållen humor och väldigt välskriven. Jag är djupt imponerad av hur saker som nämns kommer tillbaka och spelar roll senare i historien även om jag vid första omnämnandet knappt lägger märke till dem, har nog aldrig läst något som så snyggt knyter ihop alla små trådar. Det finns också stora trådar som knyts samman som historien bakom förbannelsen. En allåldersskröna som rekommenderas varmt!

Purebred: Herrefolket - Lisa Hågensen

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Purebred: Herrefolket av Lisa Hågensen startar ungefär tre år innan den första delen, Flykten från Olympo, och berättas ur Doras perspektiv. Spoilers från del 1 förekommer!

Man får läsa om Doras liv som till största delen tillbringas inne i lägenheten eftersom det inte är säkert för henne att visa sig ute på grund av sin vita hy och blå ögonfärg. Hon smyger sig dock ut ibland och iakttar livet nere på botten av velodromen utan att någon lägger märke till henne under luvan. Ända tills Mira plötsligt ser henne och Dora får sin första vän och sin första flickvän. Tillsammans börjar de planera för hur de ska kunna lämna Olympo. Men det är inte ett helt smärtfritt förhållande och allt eftersom tiden går blir Dora allt mer svartsjuk samtidigt som Mira verkar dölja något. Så dör Mira och Dora anklagar sig själv och sen hämtas hon plötsligt av herrefolket och tas med till deras avelsavdelning.

Jag gillar den här boken och jag gillar Dora som berättare. Det är inget avundsvärt öde hon har och jag ryser av hur kallt livet på avelsavdelningen är. Boken startar visserligen innan händelserna i Flykten från Olympo, men fortsätter en bit längre och man får så småningom återse några av personerna i första boken. På avelsplantagen sysslas det med indoktrinering och jag kan tycka att det är synd att man inte får se mer av den delen. Jag kan också tycka att det är lite för många komponenter från andra världskriget som upprepas - efter så lång tid kan man ju tänka sig att de har andra lösningar än arbetsläger... men jag gillar det oavsett. Det finns en liten passage i boken där någon ifrågasätter om Dora bara ser sig som ett objekt, om hon har en skyldighet att betala med sig själv oavsett hur hon känner och jag önskar att det hade gåtts djupare in på den biten. Jag hade överlag gärna sett en lite längre bok där de olika delarna hade fått utvecklats mer.

Min största invändning är en som kanske inte spelar så stor roll, men som stör mig för att jag inte riktigt får ihop det. Det är också en mindre spoiler så markera för att läsa: Doras gentester visar att hon tillhör den skandinaviska linjen, gott så. Men sen visar det sig att hon härstammar i rakt nedstigande led från Jeanne d'Arc. Jeanne levde på 1400-talet och hennes kropp brändes på bål tre gånger innan man slängde askan i Seine för att förhindra helgondyrkan/häxkonster - så hur sjutton kan man ha kartlagt detta försvunna DNA? Hennes jungfrudom undersöktes också åtminstone två gånger för att säkerställa att hon inte styrdes av djävulen så hur kan det vara i RAKT nedstigande led? Dessutom var Jeanne fransyska? Visst finns det ättlingar i Normandie till nordiska vikingar, men jag tycker ändå att det blir väl långsökt.

Purebred: Flykten från Olympo - Lisa Hågensen

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Purebred: Flykten från Olympo av Lisa Hågensen är första delen av tre i en dystopi. Boken börjar i Olympo, en gammal velodromanläggning, där flyktingar bott i ett par generationer. Utanför Olympo är världen öde. Vi får följa Thorbi, en ung kille vars föräldrar dött och vars syster blivit dödad av anläggningens "freak", Dora med äckligt blå ögon, ljus hud och blont hår. Innan storasystern dog planerade hon och en liten grupp vänner (däribland Dora) att försöka fly det förtryckande systemet i Olympo och i boken är det dags att sätta planerna i verket.

Det blir en lång resa och de upptäcker att världen inte alls är så öde som ledarna fått dem att tro. Inte så långt från Olympo finns falanger som strider om inflytande och ännu längre bort flyr några som kallar sig judar undan en grupp som kallar sig herrefolket. För de sistnämnda är freaks som Dora högvilt.

En trevligt snabbläst bok med ett intressant världsbygge och jag gillar hur historien till hur världen kom att se ut som den gör portioneras ut. Velodromlivet och den raserade staden de kommer till sen fascinerar, men när herrefolket dyker upp så känner jag mig nästan lite lurad - inte den historien en gång till? Och från det nödtorftiga livet i velodromen förflyttas man stegvis, men snabbt, till ett mycket högteknologiskt ställe och jag har lite svårt att få allt att samsas, hade önskat att det hela fått ta lite längre tid. Karaktärerna i är (i de flesta fall) lätta att tycka om och jag gillar hur olika de är sinsemellan. Språket är rättframt, utan krusiduller, men ibland hakar jag upp mig lite som till exempel när det står "de mörka ögonen är arga och likgiltiga", det får jag inte riktigt ihop...

MaddAddam: Margaret Atwood

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

MaddAddam är den tredje och sista delen i dystopin som startar med Oryx och Crake. Den inleds med en alldeles strålande sammanfattning av de två första böckerna som får en direkt in i handlingen (något som borde användas oftare). Till skillnad från de två första böckerna som utspelas parallellt så går den här vidare, in i tiden efter katastrofen och den delen handlar mycket om de laboratorieskapade humanoiderna Children of Crake. Det finns ett samspel mellan dem och de få överlevanden där bland annat deras skapelseberättelse berättas och justeras (och där kan det vara svårt att hålla sig för skratt, att förklara saker för Children of Crake är som att förklara något för en frågvis tre-åring) och Toby får ta över Jimmies roll som orakel. När man inte går och lullar hemma vid gården så oroar man sig för att bli attackerad av ett par mordiska våldtäktsmän som också överlevt, men det finns ingen större plan för vad man ska göra långsiktigt, man verkar ganska nöjd med att lämna över till Children of Crake.

Även i den här boken får man dock läsa om livet före genom att ta del av ett par karaktärers bakgrundshistoria, den här gången Zebs och Adams. Det blir min favoritdel, kanske mycket för att det gås hårt åt en genomrutten evangelisk rörelse och jag gillar de intelligenta killarna som växer upp.

Gillar den här boken, det blev min favorit i serien (fast jag har sett ganska många recensenter som tycker tvärtom) mycket på grund av Zeb och Adam. Tycker dock att alla böckerna i trilogin hade kunnat kortas av en hel del, det blir emellanåt långdraget. Det största problemet med MaddAddam är dock Toby, hjältinnan från The Year of the Flood, hon är förälskad och är svartsjukare än en högstadietjej i sitt första förhållande och det är lite synd för jag tyckte hon var en sån bra karaktär tidigare.

Läsmånad: februari-2018

   

Finns bl.a. på cdon             Finns bl.a. på cdon                Finns bl.a. på cdon             Finns bl.a. på cdon

Hoppsan, vågar knappt skriva det, men... jag är tillbaka?! Efter att inte ha bloggat och dessvärre också tappat läslusten några månader så känns det som att jag har vaknat till liv igen och det är så väldigt skönt. Fick för mig att jag bloggade nästan hela hösten, men när jag ser inläggslistan så var mitt sista "egna" inlägg (som alltså inte var en fast punkt som läsmånad och smakebit) i augusti och då blev det bara tre. Men nu känns det alltså bra igen :)

Min ena bokfavorit den här månaden var Vei, en grafisk serieroman som utspelar sig bland asamyterna, men som känns helt ny. Den läste jag ut och sen läste jag om den dagen efter igen :) Den andra favoriten var Holes (Ett hål om dagen) av Louis Sacher som märkts upp som en tonårsbok, men som jag skulle kategorisera som en allåldersbok. Det har blivit mer film och tv än böcker, har ju haft sportlov :) The Theory of Everything var en ny favorit, The Full Monty en äldre. Bland tv-serierna var The Leftovers oväntat bra, rekommenderas.

Bloggningen har ju kommit igång i en liten smal stril och jag är nog mest nöjd med att jag faktiskt har skrivit om alla månadens böcker. Alla är inte publicerade än, men de ligger färdigskrivna och väntar även om Burn nog kan få ligga ganska länge, ska se om jag har något att skriva om böckerna närmast före i serien först.

Statistik:
Lästa böcker: 9 (3 barn, 2 fakta, 1 grafisk)
Lästa sidor: 2240
Böcker på svenska: 7, engelska: 2                                Böcker av kvinnor: 3, män: 2, kombo 4
Nya författare för mig: 4                                                 Antal länder: 3
Del av serie: 5 (2 påbörjade, 2 avslutade/up to date)

6 böcker av svenska författare
2 böcker av amerikanska författare
1 bok av en brittisk författare

Böcker:
16. Holes - Louis Sachar  4+/5   *månadsfavorit*
15. Herrefolket - Lisa Hågensen   3+/5
14. Burn - Nevada Barr   3+/5
13. En mördarkatts dagbok - Anne Fine  (barn, högläsning)  4-/5
12. Vei: bok 1 - Sara Bergmark Elfgren & Karl Johnsson (grafisk)   5-/5   *månadsfavorit*
11. Hur jag lärde mig förstå världen - Hans Rosling & Fanny Härgestam (non-fic, biografi)  4/5
10. 101 historiska misstag - Daniel Rydén (non-fic)  3+/5
9.   Handbok för superhjältar: 2 - Den röda masken - E & A Våhlund (barn, högläsning)  4/5
8.   Handbok för superhjältar: 1 - Handboken - Elias & Agnes Våhlund (barn, högläsning)  4/5

Film: 

The Theory of Everything, tv 8. Suverän film! Om Stephen Hawking och Jane Wildes liv tillsammans, från åren som doktorand på Cambridge till världsberömd fysiker. Lider med Stephen i hans sjukdom, men kanske ännu mer med Jane som förväntas klara så mycket. Ett under att hon inte går sönder.
Stolthet och fördom, tv 8. Har sett den här hur många gånger som helst och det här kommer inte att vara sista. Som jag gillar den här filmen :)
Jason Bourne, dvd. Lånade den från biblioteket, visade sig att jag gjort det en gång tidigare... Okej, men tycker bättre om originaltrilogin, det känns inte som att det kom något nytt ur den här.
The Full Monty, tv 8. Mycket njutbar film med en strålande Robert Carlyle i huvudrollen. Såg den för flera år sen, men den tåldes att ses igen. Om arbetslösa stålarbetare som bestämmer sig för att strippa i ett försök att skaffa pengar. Rolig, men med en hel del underliggande ångest hos många av karaktärerna. Märker att jag identifierar mig med knubbige Dave och hans usla självbild.
The Intern, tv 4. Pensionerad man får praktikplats på ett internetbaserat modeföretag. Mysig feel-goodfilm om vänskap som överskrider fördomar.
Everest, tv 3. Bra film, får mig att aldrig nånsin vilja bestiga ett berg, verkar rent för djävligt tungt. Har sett den har en gång innan, men blir ändå lika irriterad av alla missbedömningar som ledde till så många dödsfall 1996.
One Chance, sjuan. Småputtrig film om mobbade Paul Pott som vann brittiska Talang.

Tv: 
Britannia, säsong 1, Hbo. Okej serie om hur romarna invaderade och erövrade Britannien genom att använda klanernas inbördes fiendeskap. Tror inte att den är vidare historiskt korrekt, känns ganska mycket som fantasy, men sevärd och händelserik.
Divorce, säsong 1-2, Hbo. Om ett par som tar ut skilsmässa efter att en otäck händelse på ett kalas fått dem att fundera på sina liv. Välspelat och välskrivet med flerdimensionella karaktärer, kan tänka mig att många som gått igenom skilsmässor kan känna igen sig, men jag fastnar inte riktigt för personerna.
The Leftovers, säsong 1-3, Hbo. 2 procent av jordens befolkning försvinner spårlöst under en ödesdiger sekund den 14:e oktober. Tre år senare brottas de som är kvar med många frågor som: vad var det som hände? Fanns det en anledning till att just de valdes ut? Kommer de tillbaka eller kommer fler försvinna? Riktigt bra skådisar och intressanta karaktärer och handlingen i stort är lysande med en underliggande ångest hos de allra flesta mest hela tiden. Hade svårt för dödshallucinationerna i sista säsongen dock och de avsnitt som i princip bara var "efter detta" drog ner betyget för hela serien (ligger väl nu på en svag fyra). Blev glad att man faktiskt fick ett slags svar i sista avsnittet.
Casual, säsong 3, Hbo. Om två dysfunktionella syskon och deras ganska plågsamma försök att hitta någon som kan älska dem. Helt okej, men tror jag hade uppskattat den mer om det inte gått så lång tid sen jag såg säsong 2, tog ett tag att återknyta kontakten.
Knightfall, säsong 1, Hbo. Om tempelriddare och kungafamiljen i 1200-talets Frankrike och en jakt på den heliga gralen av multipla parter. Många karaktärer att hålla reda på och generöst handhavande av historien, men kul tidsfördriv.
Our Cartoon President, Hbo. Tecknad parodi på trumpfamiljen. Bitvis kul, men lite för snäll.
Last Week Tonight with John Oliver, Hbo. En ny säsong har äntligen börjat och det här är ofta vasst och aktuellt. Tycker om Oliver, men han kan bli lite väl exalterad.

Hur jag lärde mig förstå världen: Hans Rosling

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Hur jag lärde mig förstå världen är berättelsen om Hans Roslings liv, framför allt det yrkesmässiga, skriven med Fanny Härgestam efter många långa intensiva telefonsamtal. Det är ett intressant liv om en nyfiken man och det är lite skönt att inse att inte heller han alltid var helt fri från förutfattade meningar, önskar dock att jag var lika duktig på att undersöka sanningshalten i mina...

Började skriva ner ett kort referat av "allt" han varit med om, men märkte att det blev alldeles för torrt och torftigt jämfört med den välskrivna boken så här kommer istället några punkter av det jag fastnade allra mest för. Tycker absolut att du ska läsa boken själv :)

• I början av sin karriär arbetade han som läkare i Mocambique och det finns ett intressant resonemang där som handlar om det är mest moraliskt riktigt att göra sitt yttersta för att rädda de som söker hjälp på sjukhuset, eller om man istället bör lägga en del av (de alldeles för knappa) resurserna på förebyggande vård längre ifrån centrum. Hans och hans kollegor var inte alltid överens. 
• Under ebolaepidemin 2014 (äntligen förstår jag just den blev så omfattande) var Hans i Liberia och forskade och det är fängslande att läsa om hur rädd han var, denna rigorösa tvättning varje dag.
• Allra bäst tyckte jag om beskrivningen av hur hans släkts (mormors, mammas, farmors...) levnadsomständigheter såg ut - oäkta barn, jordgolv och många barn i ett rum och kök, och hur de och Sverige förändrades över tid. Det gör parallellerna han drar till utvecklingen i andra länder väldigt tydliga. 

Drivkraften att vilja förstå och önskan att sedan få andra att se samma saker ledde honom så småningom till att bli forskare, lärare och föreläsare och det är intressant att läsa om, dock kommer man sällan in på privatpersonen vilket jag kan respektera. Närmast familjemannen Hans kommer man nog i slutet av boken när bilden av honom fylls på efter samtal med hans fru. Mycket läsvärd bok!

Rånarna i ödetorpet: Pia Hagmar

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Rånarna i ödetorpet är den första i serien Dalslandsdeckarna som handlar om de tre bröderna Aron, Henke och Leo. När de är nere och metar ser de en bil köra som galning genom landskapet och inte långt senare kommer en polisbil. Det visar sig att byns original Fritjof blivit rånad och eftersom de nu sett både den flyende bilen och personerna som satt i bestämmer de sig för att försöka lösa mysteriet.

Jag tycker att det här en utmärkt deckare för barn. Det är aktionspäckat, periodvis ruggigt spännande och samspelet mellan de tre bröderna är inte helt friktionsfritt - som storasyskon kan jag känna igen mig och jag räknar med att detsamma gäller för småsyskon. Jag gillar hur fallet får en tragisk underton när Fritjof får reda på vem som ligger bakom, där svider det till i hjärtat. Jag hade den som högläsning i min förstaklass och när det var som mest spännande var de knäpptysta.

The Night of Morning Star: Peter O'Donnell

Bild lånad från bokus,
finns även på svenska

The Night of Morning Star av Peter O'Donnell är den elfte i serien om Modesty Blaise. Den börjar med en tillbakablick på en incident som hände när Modest höll på att avveckla sin kriminella organisation och sedan är det vidare till "nutid" vilket i böckerna betyder 60-tal.

Den stora tråden handlar om hur en hemlig organisation utför attacker på spridda ställen över världen med den dolda agendan att sprida kaos och rädsla över världen och trots de schablonaktiga skurkarna tycker jag att det blir otäckt aktuellt när jag läser saker som "Both had strong extremist support in their respective countries, and that support would spread rapidly to the middle ground as people craved for an ending to strikes, racial conflict, political sterility, civil unrest, and all the inevitable problems of democracies."

Nåväl, Modesty och Garvin kommer dem på spåren och som vanligt njuter jag helhjärtat av deras kamratskap, skicklighet och den tysta förståelse de har för varandra. Det är inte ofta man kommer på Modesty med att göra misstag, men att hon bjuder in en ny förmåga som hon är ganska tveksam till, till ett hemligt möte i en organisation som ändå ska läggas ned, för att sedan avfärda honom - hade blivit lättare för henne om hon låtit bli...

Snögrottan: Laura Trenter

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Snögrottan av Laura Trenter är en spännande bok om David och Andreas som bygger en snögrotta efter skolan och när den rasar ligger de begravda i flera timmar innan de till slut hittas, mer döda än levande.

Det som Trenter gör så bra är att det inte är slut där. Vi får fortsätta följa killarna ganska lång tid efteråt och upplevelserna försvinner inte. De blir samhällets kändisar, David blir avundsjuk på sin bästa kompis och kan knappt erkänna det för sig själv och de får ångest för saker de aldrig haft problem med innan. De letar febrilt efter en syndabock till det hela och hittar den i klassens mobbare - han var ju precis utanför när grottan rasade. Populär högläsningsbok för min förstaklass.

Smakebit: Herrefolket

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Strålande solsken ute idag, men jag tvivlar på att jag kommer gå ut innan boken är utläst. Började efter frukosten och har bara 20 sidor kvar nu :) Jag läser Herrefolket av Lisa Hågensen och det är andra delen i hennes dystopitrilogi Purebred. Den inleds tre år före Flykten från Olympo och man får läsa om det som hände ur freaket Doras perspektiv.

      Hur länge kan man ligga och stirra på en tunn spricka i taket innan man faller av den tunna strimma förnuft man balanserar på och kastas ut i vansinnets intighet?
     För mig tar det fem dagar.

Fler smakbitar hittar du hos Betraktninger. Ha en trevlig söndag!

The Broken Earth: N. K. Jemisin

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

The Broken Earth-trilogin av N. K. Jemisin består av böckerna The Fifth Season, The Obelisk Gate och The Stone Sky. Jorden är en Pangea-liknande kontinent plågad av ständiga jordbävningar och vulkanutbrott som i perioder leder till varaktiga förändringar i klimatet - så kallade "femte årstider" som kan vara i årtionden. Den femte säsongen överlever bara de bäst förberedda och till hjälp finns stenläran (eftersom sten visat sig vara det material som bevaras bäst) där lärdomar som samlats i generationer ristats ner. Det finns också människor med orogenisk kraft, det vill säga de kan styra jorden vilket låter som en bra egenskap när det ena skalvet avlöser det andra, men orogener betraktas istället som farliga, oförutsägbara och mindre värda än vanliga människor, vilket jag som läsare har lite svårt att förstå inledningsvis - de borde ju vara de mäktigaste?

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

I första boken får vi följa tre orogener - unga Damaya som hämtas till akademin för att lära sig behärska sina krafter, ärelystna Syenite som vill stiga i graderna och få reellt inflytande även om vägen dit inte alltid är så tilltalande och Essun som döljer vad hon är för de andra byborna. När sonen visar tecken på att ha ärvt hennes krafter mördas han.

Kvinnornas öden flätas efter en något seg inledning så småningom ihop till en fängslande berättelse där världsbygget och karaktärerna fick mig att fundera mycket på boken när jag inte var upptagen med att läsa den. Ras och sexualitet är diversifierade, men på ett sätt som bara är, det blir inte ett ämne i sig och jag gillar det.

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Bok 2 och 3 fortsätter att följa Essun, men lägger också till nya berättarperspektiv. De två första böckerna kom direkt in på min "alla tiders favoritlista" och sen längtade jag länge efter del 3 och blev... besviken. Tyckte att den var för lång och detaljrik, MEN så kom den också mitt i den värsta lässvacka jag någonsin upplevt så jag har svårt att särskilja vad som är boken och vad som beror på apatin. De två första delarna har både vunnit The Hugo Award for Best Novel, och vad jag kan se (lite osäker på sidan dock) så verkar The Stone Sky vara nominerad för samma pris.

Trilogin är lite svår att kategorisera. När jag började läsa tänkte jag definitivt fantasy, men sen visade det sig att det var jorden men i en helt annan tid, så dystopi passar kanske bättre, eventuellt med ett inslag av science fiction? Rekommenderas oavsett :)

Vei: S Bergmark Elfgren & K Johnsson

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Vei är ett seriealbum av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson och handlar om Vei som fiskas upp ur havet av ett gäng vikingar som tänker sig erövra hennes hem, Jotunheim. De tvingar henne att avslöja vägen dit (hon är inte alltför motvillig), men de hinner knappt krascha mot klipporna förrän de stöter på gudarna som bestämmer där. Där lämnar vi vikingarna och koncentrerar oss istället på Vei som finner sin by övergiven och sedan hamnar i gudarnas berg mitt i kampen mellan asar och jättar.

Det här är en rent ljuvlig bok! Jag gillar hur historien drar en del från de nordiska asagårdsmyterna, men ändå känns berättelsen helt ny, det är en vinkling av hur jättarna är kloka och empatiska medans asagudarna kör med fulspel och inte bryr sig om de som tror på dem. Vei är en hjältinna som tilltalar mig - självsäker, kaxig och omtänksam och jag gillar även hennes gud Veidar. Karaktärerna överlag är riktigt bra skildrade, med en intrigerande androgyn Loke i topp. Den enda jag hade problem med var Söl, en märkligt barnslig jätteprinsessa med tanke på att de är odödliga.

Bilderna är suveränt vackra och gör miljön storslagen, min favoritbild kommer nedan. Tror det hade varit svårt att ge den bilden enbart genom text (fast det kan ju vara min bristande skrivförmåga som talar). Storleksskillnaden mellan olika karaktärer hjälper också till att göra det hela till en visuell fest. Jotun är smidiga, vackra varelser långt ifrån de trögtänkta varelser som de brukar framstå som i traditionella asahistorier. Johnsson har även lyckats särskilja sina karaktärer, jag är aldrig osäker på vem det är jag ser vilket inte alltid är en självklarhet när man läser grafiska romaner. Jag blir slutligen oväntat förtjust i hur den inte helt mänskliga befolkningen i Jotunheim har fått getögon :)

Smakebit: Hur jag lärde mig förstå världen

Bild lånad från bokus.
finns också på adlibris

Långsamt har mitt läsande (och mitt bloggande, ta i trä) börjat vakna till liv igen och jag börjar äntligen känna igen mig själv. Håller just nu på med Hans Roslings memoarer, Hur jag lärde mig att förstå världen, och det är en mycket intressant bok om hans uppväxt, arbete som läkare och hur han senare blev forskare, lärare och föreläsare. Utdraget utspelar sig i en avlägsen by i Mocambique runt 1980:

     Denna skräckhistoria berättades för mig genom översättning mening för mening. Då kom jag ihåg. Jag kommer alltid att minnas mina meningslösa försök att rädda livet på den febriga och uttorkade mamman. Också detta fall krävde fosterstyckning, men det var för sent. Hon var extremt svag, redan allvarligt infekterad med blodförgiftning från det förlängda värkarbetet. Livmodern brast på grund av mina försök att få ut barnet och blödningen som följde dödade mamman omedelbart. Det var oundvikligt, men jag hade känt lika mycket skuld när det hände som när jag nu stod inför familjen och grannarna.
     Byns ledare avslutade sin förklaring genom att återigen säga hur nöjda byborna var över att jag kommit dit. Jag var inte längre fundersam över varför - min förvirrade hjärna kunde bara hitta en förklaring till deras tillfredsställelse: de skulle till sist få möjligheten att döda mig. Aldrig hade jag gått från ren stolthet till djupaste rädsla på så kort tid. Jag var tyst och måste ha sett livrädd ut. Ingen rörde sig. Alla bara fortsatte att le. Jag övervägde att be min chaufför hoppa tillbaka in i bilen och köra iväg mig i hög fart. Men vid det laget var bilen omringad av folk på alla sidor. Istället lutade jag mig långsamt mot den tvåspråkige sjuksköterskan och frågade honom:
      "Förstår du varför de säger att de är tacksamma när kvinnan faktiskt dog medan jag behandlade henne?"
     "Nej, det gör jag inte, det är absurt. Ska jag fråga?"

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese. Ha en trevlig söndag!

Handbok för superhjältar: E och A Våhlund

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Elias och Agnes Våhlund har hittills kommit ut med två böcker i serien Handbok för superhjältar, Handboken och Den röda masken, och två till är planerade. Jag har läst båda två för mina förstaklassare och det har varit en succé! De handlar om Lisa som tillfälligt bor hos sin mormor och som på sin nya skola mobbas av tre killar utan att någon hjälper henne, eller ens verkar se. Så hittar hon en handbok för superhjältar på biblioteket och börjar hårdträna för att lära sig tre superskills.

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Böckerna har en härlig lay-out med färgstarka bilder som sträcker sig över hela sidorna och ganska små textrutor som lagts på. I en facebookgrupp för lärare fanns bilderna att få som power point-bildspel (utan text) och jag tror att den massiva storleken som blir när man visar upp dem på projektorn bidrog till att så omedelbart fånga barnens intresse, lättare att sugas in i dem när de visas på duk än när man får se bilderna lite snabbt när boken visas upp (som det lätt blir när man högläser för en hel klass).

Jag gillar historien också. Mobbingen, Lisas utstående öron och den frånvarande mamman gör att man lätt känner för henne och jag gillar hur det varken är vidare lätt att lära sig behärska superkrafterna eller att en hjältestatus inte heller automatiskt löser alla problem. En del att diskutera kring :) Nu ser vi i klassen fram emot tredje boken som kommer någon gång efter påsk. Tror att böckerna med sin begränsade textmängd dessutom skulle fungera alldeles utmärkt för de som ganska nyss kommit igång med sin läsning.

Busters öron: Maria Ernestam

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Busters öron inleds med att Eva får en dagbok i födelsedagspresent när hon fyller 56. Snart sitter hon på nätterna och skriver ner hur det kom sig att hon dödade sin mamma. Det är mycket tillbakablickar på en olycklig barndom och en tonårstid utan nära vänner, men också lite om hur livet ser ut nu.

Det är en välskriven bok med en lätt olycksbådande stämning som långsamt rör sig mot själva mordet och hur det ledde till att Evas liv blev som det blev. Huvudpersonen upplever jag som kall och kontrollerad, inte så konstigt med tanke på hur mamman var, men det gör att jag får lite svårt att knyta an till henne. Jag har inga problem med mammans död, det var en karaktär som inte gjorde världen bättre på något sätt, men en del av händelserna som ledde dit var lite mer tveksamma. Lite för långsam för mig, men med ett intressant slut. Föll inte, men läste boken i en period av extremt lågt läsintresse vilken sällan är upplyftande för betyget...

On Tyranny: Twenty Lessons from the Twentieth Century: T. Snyder

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

On Tyranny: Twenty Lessons from the Twentieth Century av Timothy Snyder är en bok som jag önskar att alla skulle läsa inför höstens val. 128 sidor (men under 100 i den svenska översättningen) som inspirerar och trycker på vikten av att göra motstånd mot de allt brunare vindar som blåser. Lektionerna förklaras med exempel från 1900-talet och jämförs sedan med Trumps framfart som visar att utvecklingen kan gå i förskräckande snabb takt om inget görs.

Bland ämnena finns kapitel som handlar om att man ska ta hand om landets institutioner så att de inte försvagas, vara vaksam när para-militära grupper börjar normaliseras i samhället, vara noga med sanningen så att betydelsen inte urvattnas och flyttas till känsloupplevelser och hur man genom att uppföra sig anständigt faktiskt är en tillgång för demokratin. Som läsintresserad så gillar jag också det faktum att Snyder trycker på att man ska läsa böcker där man hinner reflektera på ett sätt som de flesta av oss inte förmår när intrycken från skärmar sköljer över en.

Läs! En viktig och intressant bok som gör en lite rädd, men också stridslysten.

101 historiska misstag: Daniel Rydén

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus.

101 historiska misstag av Daniel Rydén är en mycket trevlig bok om 101 personer, platser och händelser där saker och ting gått annorlunda än tänkt. Ibland lyckliga slumpar, som gasflaskan som lämnades i rumstemperatur och på morgonen hade insidan täckt av teflon, ibland med katastrofala slut, som Scotts resa till Sydpolen.

Ämnena blandas vilt från hela världen och från olika tider. Det finns intressanta personer som Wilhelm Röntgen, drottning Kristina och Montezuma, intressanta upptäckter som telefonen, mikrovågsugnen och kaosteorin, katastrofer som BP-skandalen, Aralsjön och Love Canal, upptäckter som inte egentligen fanns som phlogiston, periodlära och Londons undergång och det finns misstag av den mer klantiga sorten som Mars Climate Orbiter.

De flesta ämnen behandlas på runt tre sidor och eftersom det är så korta texter är det intressant nästan precis hela tiden och det känns som att jag får lära mig jättemycket. Texten är faktarik och underhållande och boken rekommenderas varmt!

Läsmånad: januari-2018

Har en rejäl lässvacka och jag vet inte säkert om de relativt låga betygen beror på låg läslust eller om det minimala läsintresset beror på att jag valt mindre bra böcker? Hittade i alla fall en liten pärla på drygt 120 sidor av Snyder som handlade om hur tyranner kommer till makten (med hänvisningar till Trump och lättdragna paralleller till sd) och hur man kan motverka skeendet. Kändes som en väldigt viktig bok samtidigt som den trots, eller tack vare, sina få sidor var välskriven.

Plockade upp Kagawa efter att ha läst en årssammanfattning på Bams bokblogg där hon utnämnde Kagawa till ny favoritförfattare , t.o.m. snäppet före Rowling, vilket inte kändes helt otroligt efter att ha läst The Immortal Rules, men jag tröttnade ganska snabbt på Iron Fey-serien trots gediget världsbygge och kommer troligtvis inte att avsluta den.

Statistik:
Lästa böcker: 7 (1 barn, 1 fakta)
Lästa sidor: 2117
Böcker på svenska: 2, engelska: 5                                Böcker av kvinnor: 6, män: 1
Nya författare för mig: 2                                                 Antal länder: 2
Del av serie: 3 (1 påbörjade,  avslutade/up to date)

5 böcker av amerikanska författare
2 böcker av svenska författare

Böcker:
7. Busters öron - Maria Ernestam  3-/5
6. On Tyranny: Twenty Lessons from the - Timothy Snyder (non-fic) 5/5 *månadsfavorit*
5. Snögrottan - Laura Trenter   (barn, högläsning)  4-/5
4. The Iron Queen - Julie Kagawa  2/5  -månadsbesvikelse-
3. The Iron Daughter - Julie Kagawa  3/5
2. The Iron King - Julie Kagawa    3+/5
1. Just Listen - Sarah Dessen   4-/5

Scen:
Phantom of the Opera, Göteborgsoperan. Hade en mycket trevlig kväll på operan när jag såg den här. Gillade storyn, scenografin och fick nästan gåshud varje gång titelmelodin spelades.

Film: 
The Beguild, flyget. Under amerikanska inbördeskriget hittar en flickskoleelev en sårad yankeesoldat och hon tar med honom till skolan. Medan han vårdas för att bli tillräckligt frisk för att lämnas över till sydstaternas fängelse nästlar han sig in i deras liv och situationen blir till slut ohållbar. Tyckte om den här :)
Aristocats, flyget. Gammal barndomsfavorit och jisses vad mycket jag hade glömt... Inte så spännande som jag kom ihåg, men trevlig.
Chéri, tv8. En affär mellan en ung håglös dandy och en äldre lycksökerska utvecklas till en kärlekshistoria som lämnar båda förkrossade.
Happy Feet, Hbo. Sent en kväll och ville ha något glatt och kravlöst. Var inte beredd på mobbing, överfiskning, svält och föräldrars djupa besvikelse över sitt barn. Bra i alla fall.

Tv: 
Fröken Frimans krig, svt. Plöjde den korta säsongen på en kväll. Trevlig och intressant om kvinnors villkor.
Vikings, säsong 1-4, Hbo. Ska se den nya säsongen med en kompis, men passade på att se om de gamla avsnitten först. Riktigt härlig maratontittning - brutalt och spännande.
Big Little Lies, Hbo. Omtittning igen... men det är en sådan perfekt längd (7 avsnitt) när man inte vill engagera sig i ett långtidsprojekt (som riskerar att bli ett korttids så man inte får något annat gjort alls).
Gunpowder, miniserie, Hbo. Om protestanters förföljelse av katoliker i England på 1600-talet och hur några katoliker slutligen bestämmer sig för att göra revolt. Nja. Började okej, men tyckte att det blev ganska avslaget en bit in.